Håkan Hagwall; Dagens namn – Bo Turesson
1977
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Dagens namn
HAKA HAGWALL
Bo Turesson
~!oderaternas mest otippade statsråd var
nog Bo Turesson. l den uppsjö av ministerli~tor som vällde fram i tidningar och TV
1ed..orna före regeringsskiftet förekom inte
Bo Turessons namn över huvud taget.
Det var egentligen ganska konstigt, om
man tänker efter. Bo Turesson har vissedi- ~en aldrig tillhört den moderata riksdagsgruppens handfull av verkligt ledande personer, men frågan är om det är någon som
a1 denna ledande grupp tilldelats så många,
så väsensskilda och så betydelsefulla uppdrag om just Bo Turesson. Han är nämligen vad man brukar kalla använ?bar.
Gång på gång har det hänt au partiledningen har resonerat om vem som skall sättas in i den ena eller andt-a utredningen –
”\i kan ju inte ha Bo Turesson överallt heller”- men så har det blivit han i alla fall. Så-
lunda har Bo Turesson alltefter som åren
gåu kunnat lägga det ena efter det and ra politiska området till sina specialiteter: utbildning, mark- och bostadspolitik, trafikpolitik,
u-landsfrågor, energifrågor osv.
När det stod klan att en moderat skulle efterträda Bengt Noding, lär inte valet ha varit svån au träffa. Bo Turesson tog tacksamt
emot uppdraget. Det går inte au ta fel på att
han 1rivs med sitt nya jobb. Han tycker om
au bli uppvaktad. Och uppvaktningar hör
till en kommunikationsministers dagliga rutin. Med stor förbindlighet lyssnar Bo Turesson till allsköns vädjanden om nedläggningshotade stationer, angelägna väg-, bro- och
kanalbyggen etc. Varpå han lovar au tänka
på saken. Skulle utgången omsider bli negativ för de uppvaktande, kommer dessa ändå
au vara förvissade om att den älskvät-de och
tillmötesgående mannen gjort vad han kunnat.
Bo Turesson är säke.-ligen det nya statsråd som lyckats bäst med den delikata uppgiften att komma på god fot med depanementsfolket. Till stor del kan detta förstås
förklaras med att kommunikationsdepartementet aldrig varit till den grad nedsossar
som många andra departement, men huvudorsaken är säkerligen Bo Tut·essons personliga sätt. Det verkar faktiskt som om de anställda i kommunikationsdepartementet är
nöjda med sin nya chef. Den som vi ll hajämförelsematerial kan ju förslagsvis höra sig
för hos folk på arbetsmarknadsdepartementet …
Bo Turesson är helt enkelt en gentleman,
med ett något gammaldags. elegant, nästan
galant, maner. Han har l’ii\jaktligen högst
betydligt stuckit av mol omgivningen, när
han som representant för ulrikesutskottet eller styrelsen för Nordiska Biståndsprojekt
deltagit i utrikesdepartementets mottagningar, dominerade av fo lk från SlDA och UD:s
biståndsavdelning.
Faktum är att Bo Turessons fina sätt inte
alltid varit en tillgång. ågon förkrossande
debattör är han inte. Det ligger inte för honom att vara oförskämd. Skulle hans debattmotståndare någon gång komma med ett
vettigt argument, är inte Turesson oförmö-
gen att erkänna detta. J a, det har till och
med inträffat att han accepterat berättigade
invändningar mot hans egna argument.
Typiskt för Bo Turesson var det svar han i
ett av sina första framträdanden som kommunikationsminister avlät i riksdagen till en
folkvald, som upprörts över au postverket
—- —————————-~~~——–~~~~
92
ger ut ett frimärke föreställande Calle Schewen fredligt blandande sitt kaffe med kron.
l stället för all avvisa imerpell;mten med att
denne i sitt nykteristiska pryderi passerat
gränsen till det idiotiska, valde Bo Turesson
att påpeka att man ju inte kunde se på frimärket vad det var i flaskan, vem vet – kanske det var vatten.
Bo Turesson har som sagt av partiledningen ålagts mängder med viktiga och allvarstyngda uppgifter. Han har därmed i hög
grad påverkat partiets ställningstaganden i
många betydelsefulla frågor. Men om han
till äventyrs före sin upphöjelse till statsråd
var känd utanrör en trängre krets av politiskt imresserat folk, så var det nog knappast
som en ”tung parlamentariker” utan som
riksdagsman i elen lättare genren. Hans två
mest uppmärksammade motioner är säkerligen dels den från i fjol om att Sture, Vera,
Allan, Gösta, Kurt och Stig m f1 borde beredas plats i almanackan på bekostnad av Eufemia, Tiburtius, Botilda och andra mindre
kuranta namn, dels motionen 1971 om en
flaggstång till nya riksdagshuset. Den senare
hade den förmodligen kortaste motiveringstext en motion innehållit i Sveriges Riksdag:
”Det finns ting som är så självklara att någon
motivering för dem inte behöver anföras.”
Det blev en flaggstång.
Däremot har han rönt jämförelsevis ringa
uppmärksamhet för sin engagerade kamp
för en bättre byggnadsminnesvård. År efter
år har han krävt en svensk Lex Malraux.
Nej, han har blivit mera känd som ”kattpoeten”, ty Bo Turesson skriver vers också.
1961 lade han på hexameter fram skälen för
att riksdagen inte borde avskaffa lagen om
rätten att avliva lösdrivande katt. På den moderata riksdagsgruppens middagar underhåller Bo Turesson med egenhändigt förfärdigade dikter om kollegerna. Hans poesi är
bättre än Ofvandals men inte så bra som
Tegners.
Bengt Norlings efterträdare behöver sannerligen inte sakna arbetsuppgifter. Han
har slagit sig ner vid ett skrivbord omsorgsfullt dukat med problem: Brommafrågan,
sjöfartens ekonomiska kris, kraven på konare långtradare – för att bara ta några exempel. Och framförallt förstås sorgebarnet Statens Järnvägar.
l tretton år har Bo Tw·esson suttit i SJ:s
styrelse. Till skillnad från sin företrädare vet
han därför att vägledande för SJ – i dagligt
tal oftast uttalat Lars Peterson – inte är en
ambition att ställa till elände för allmänheten
och kommunikationsministern utan blott
och bart är riktlinjer fastställda av statsmakterna.
Med den insikten hos kommunikationsministern blir det ofrånkomligt att vi får en ny
trafikpolitik. Det är på tiden.
HAKA HAGWALL
Bo Turesson
~!oderaternas mest otippade statsråd var
nog Bo Turesson. l den uppsjö av ministerli~tor som vällde fram i tidningar och TV
1ed..orna före regeringsskiftet förekom inte
Bo Turessons namn över huvud taget.
Det var egentligen ganska konstigt, om
man tänker efter. Bo Turesson har vissedi- ~en aldrig tillhört den moderata riksdagsgruppens handfull av verkligt ledande personer, men frågan är om det är någon som
a1 denna ledande grupp tilldelats så många,
så väsensskilda och så betydelsefulla uppdrag om just Bo Turesson. Han är nämligen vad man brukar kalla använ?bar.
Gång på gång har det hänt au partiledningen har resonerat om vem som skall sättas in i den ena eller andt-a utredningen –
”\i kan ju inte ha Bo Turesson överallt heller”- men så har det blivit han i alla fall. Så-
lunda har Bo Turesson alltefter som åren
gåu kunnat lägga det ena efter det and ra politiska området till sina specialiteter: utbildning, mark- och bostadspolitik, trafikpolitik,
u-landsfrågor, energifrågor osv.
När det stod klan att en moderat skulle efterträda Bengt Noding, lär inte valet ha varit svån au träffa. Bo Turesson tog tacksamt
emot uppdraget. Det går inte au ta fel på att
han 1rivs med sitt nya jobb. Han tycker om
au bli uppvaktad. Och uppvaktningar hör
till en kommunikationsministers dagliga rutin. Med stor förbindlighet lyssnar Bo Turesson till allsköns vädjanden om nedläggningshotade stationer, angelägna väg-, bro- och
kanalbyggen etc. Varpå han lovar au tänka
på saken. Skulle utgången omsider bli negativ för de uppvaktande, kommer dessa ändå
au vara förvissade om att den älskvät-de och
tillmötesgående mannen gjort vad han kunnat.
Bo Turesson är säke.-ligen det nya statsråd som lyckats bäst med den delikata uppgiften att komma på god fot med depanementsfolket. Till stor del kan detta förstås
förklaras med att kommunikationsdepartementet aldrig varit till den grad nedsossar
som många andra departement, men huvudorsaken är säkerligen Bo Tut·essons personliga sätt. Det verkar faktiskt som om de anställda i kommunikationsdepartementet är
nöjda med sin nya chef. Den som vi ll hajämförelsematerial kan ju förslagsvis höra sig
för hos folk på arbetsmarknadsdepartementet …
Bo Turesson är helt enkelt en gentleman,
med ett något gammaldags. elegant, nästan
galant, maner. Han har l’ii\jaktligen högst
betydligt stuckit av mol omgivningen, när
han som representant för ulrikesutskottet eller styrelsen för Nordiska Biståndsprojekt
deltagit i utrikesdepartementets mottagningar, dominerade av fo lk från SlDA och UD:s
biståndsavdelning.
Faktum är att Bo Turessons fina sätt inte
alltid varit en tillgång. ågon förkrossande
debattör är han inte. Det ligger inte för honom att vara oförskämd. Skulle hans debattmotståndare någon gång komma med ett
vettigt argument, är inte Turesson oförmö-
gen att erkänna detta. J a, det har till och
med inträffat att han accepterat berättigade
invändningar mot hans egna argument.
Typiskt för Bo Turesson var det svar han i
ett av sina första framträdanden som kommunikationsminister avlät i riksdagen till en
folkvald, som upprörts över au postverket
—- —————————-~~~——–~~~~
92
ger ut ett frimärke föreställande Calle Schewen fredligt blandande sitt kaffe med kron.
l stället för all avvisa imerpell;mten med att
denne i sitt nykteristiska pryderi passerat
gränsen till det idiotiska, valde Bo Turesson
att påpeka att man ju inte kunde se på frimärket vad det var i flaskan, vem vet – kanske det var vatten.
Bo Turesson har som sagt av partiledningen ålagts mängder med viktiga och allvarstyngda uppgifter. Han har därmed i hög
grad påverkat partiets ställningstaganden i
många betydelsefulla frågor. Men om han
till äventyrs före sin upphöjelse till statsråd
var känd utanrör en trängre krets av politiskt imresserat folk, så var det nog knappast
som en ”tung parlamentariker” utan som
riksdagsman i elen lättare genren. Hans två
mest uppmärksammade motioner är säkerligen dels den från i fjol om att Sture, Vera,
Allan, Gösta, Kurt och Stig m f1 borde beredas plats i almanackan på bekostnad av Eufemia, Tiburtius, Botilda och andra mindre
kuranta namn, dels motionen 1971 om en
flaggstång till nya riksdagshuset. Den senare
hade den förmodligen kortaste motiveringstext en motion innehållit i Sveriges Riksdag:
”Det finns ting som är så självklara att någon
motivering för dem inte behöver anföras.”
Det blev en flaggstång.
Däremot har han rönt jämförelsevis ringa
uppmärksamhet för sin engagerade kamp
för en bättre byggnadsminnesvård. År efter
år har han krävt en svensk Lex Malraux.
Nej, han har blivit mera känd som ”kattpoeten”, ty Bo Turesson skriver vers också.
1961 lade han på hexameter fram skälen för
att riksdagen inte borde avskaffa lagen om
rätten att avliva lösdrivande katt. På den moderata riksdagsgruppens middagar underhåller Bo Turesson med egenhändigt förfärdigade dikter om kollegerna. Hans poesi är
bättre än Ofvandals men inte så bra som
Tegners.
Bengt Norlings efterträdare behöver sannerligen inte sakna arbetsuppgifter. Han
har slagit sig ner vid ett skrivbord omsorgsfullt dukat med problem: Brommafrågan,
sjöfartens ekonomiska kris, kraven på konare långtradare – för att bara ta några exempel. Och framförallt förstås sorgebarnet Statens Järnvägar.
l tretton år har Bo Tw·esson suttit i SJ:s
styrelse. Till skillnad från sin företrädare vet
han därför att vägledande för SJ – i dagligt
tal oftast uttalat Lars Peterson – inte är en
ambition att ställa till elände för allmänheten
och kommunikationsministern utan blott
och bart är riktlinjer fastställda av statsmakterna.
Med den insikten hos kommunikationsministern blir det ofrånkomligt att vi får en ny
trafikpolitik. Det är på tiden.