Ledare; Sakliga grunder
1976
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
sakliga grunder
I den gamla grundlagen stadgades att statliga tjänster allenast skulle tillsättas efter för- ~änst och skicklighet. I den nya har man en
mera flexibel formulering. Där sägs att vid
tillsättning av statliga ~änster skall avseende
endast fåstas vid ”sakliga grunder, såsom
för~änst och skicklighet”.
Denna formulering har nu socialdemokraterna börjat utnyt~a på sitt särskilda sätt i sina strävanden att åstadkomma en politiskt
partitrogen förvaltning. De har nämligen i
vissa departement flyttat över antagningen
av amanuenser från expeditionscheferna,
som av ålder haft denna uppgift, till de partipolitiskt styrda statssekreteraravdelningarna. Vid de personliga samtal med sökande
till ~änst i departementet, som regelmässigt
ingår i beredningen av ett antagningsärende, ställs numera också frågor om vederbö-
randes politiska hemvist. Även om det ännu
inte gått så långt att endast bröder och
systrar med partibok anställes, närmar vi oss
ett sådant sakernas tillstånd. I vart fall får
den socialdemokratiska junta, som styr varje
departement, en klar bild av den nyanställda
personalens politiska sympatier. Sådant är
bra att veta i befordringsärenden och vid
fördelande av utredningsuppdrag.
Vi skall inte här vidare kommentera denna nya socialdemokratiska anställningspraxis. Den ingår helt enkelt i socialdemokratins
konsekventa politik att övertaga den totala
makten på samhällslivets alla områden och
är alltså inte något att förvåna sig över. För
övrigt är den en blek avbild av den öppet
och skamlöst bedrivna privilegieringen det
socialdemokratiska partifolket emellan beträffande ~änster på landstings- och kommunnivå. Därvidlag skulle det kunna skrivas
många böcker om vad socialdemokraterna
tillåtit sig ifråga om partipolitisk nepotism
när det gäller ~änster, där professionella
meriter borde varit avgörande.
Följden av allt detta är emellertid att den
socialdemokratiska maktapparaten håller
både statens, landstingens och kommunernas myndigheter i ett järngrepp.genom personinfiltration, ett järngrepp som skulle bereda en borgerlig regering stora svårigheter
när det gäller att få regeringsmaskineriet att
fungera på högre administrativ nivå. Förmodligen skulle många socialdemokratiska
ämbetsmän, som mer skaffat sig partiboken
för karriärens än för partitrohetens skull, lojalt anpassa sig till en ny politisk viljeinriktning, om. väljarna ger besked om att de vill
ha en sådan. Men det finns också de som i
sin partifanatism skulle bedriva ett skickligt
och segt arbete mot en ny regeringspolitik.
Det är mycket svårt att kartlägga och bevisa
dylik verksamhet, där den kan dyka upp, det
vet man av erfarenheterna från avgörande
regimskiften i andra länder.
Om nu så lyckligen skulle ske, att ett regimskifte kommer till stånd efter valet, och
de senaste opionsmätningarna ger dessbättre anledning tro det, så är det viktigt att den
nuvarande oppositionen i tid tänker över
hur man i regeringsställning skulle kunna få
det administrativa maskineriet att snabbt
fungera på rätt sätt. Eljest kan man förlora
mycken tid och många tillfållen till initiativ.
Problemet är inte alldeles enkelt. För par·
tier med liberal huvudinriktning – och det
har alla tre oppositionspartierna – är både
utrensningar och politisk diskriminering vid
befordringar och nyanställningar helt främmande. Sådant hör inte hemma i deras politiska åskådningsvärld. En enkel och föga besvärande möjlighet är emellertid att i varje
departement och annan central statlig myndighet eventuella socialdemokratiska partifanatiker sätts på utredningsuppgifter av
långsiktig karaktär, där de i lugn och ro får
läsa varandras papper – men är helt satta
utanför beslutsprocessen inom myndigheten. Detta går att ordna genom reformer av
193
myndighets interna organisation, och över
dylika kan regeringen skaffa sig makten efter lämplig generella riksdagsdirektiv.
Kommer ett regimskifte till stånd bör vidare sökandena till nyanställning kunna vara
säkra på att ingen vid antagningsförfarandet
kommer att fråga efter deras politiska åskådning eller partipolitiska hemvist. Också unga
socialdemokrater bör förstå att de har glädje
av en sådan ordning – även om de i början
känner sig överraskade.
I den gamla grundlagen stadgades att statliga tjänster allenast skulle tillsättas efter för- ~änst och skicklighet. I den nya har man en
mera flexibel formulering. Där sägs att vid
tillsättning av statliga ~änster skall avseende
endast fåstas vid ”sakliga grunder, såsom
för~änst och skicklighet”.
Denna formulering har nu socialdemokraterna börjat utnyt~a på sitt särskilda sätt i sina strävanden att åstadkomma en politiskt
partitrogen förvaltning. De har nämligen i
vissa departement flyttat över antagningen
av amanuenser från expeditionscheferna,
som av ålder haft denna uppgift, till de partipolitiskt styrda statssekreteraravdelningarna. Vid de personliga samtal med sökande
till ~änst i departementet, som regelmässigt
ingår i beredningen av ett antagningsärende, ställs numera också frågor om vederbö-
randes politiska hemvist. Även om det ännu
inte gått så långt att endast bröder och
systrar med partibok anställes, närmar vi oss
ett sådant sakernas tillstånd. I vart fall får
den socialdemokratiska junta, som styr varje
departement, en klar bild av den nyanställda
personalens politiska sympatier. Sådant är
bra att veta i befordringsärenden och vid
fördelande av utredningsuppdrag.
Vi skall inte här vidare kommentera denna nya socialdemokratiska anställningspraxis. Den ingår helt enkelt i socialdemokratins
konsekventa politik att övertaga den totala
makten på samhällslivets alla områden och
är alltså inte något att förvåna sig över. För
övrigt är den en blek avbild av den öppet
och skamlöst bedrivna privilegieringen det
socialdemokratiska partifolket emellan beträffande ~änster på landstings- och kommunnivå. Därvidlag skulle det kunna skrivas
många böcker om vad socialdemokraterna
tillåtit sig ifråga om partipolitisk nepotism
när det gäller ~änster, där professionella
meriter borde varit avgörande.
Följden av allt detta är emellertid att den
socialdemokratiska maktapparaten håller
både statens, landstingens och kommunernas myndigheter i ett järngrepp.genom personinfiltration, ett järngrepp som skulle bereda en borgerlig regering stora svårigheter
när det gäller att få regeringsmaskineriet att
fungera på högre administrativ nivå. Förmodligen skulle många socialdemokratiska
ämbetsmän, som mer skaffat sig partiboken
för karriärens än för partitrohetens skull, lojalt anpassa sig till en ny politisk viljeinriktning, om. väljarna ger besked om att de vill
ha en sådan. Men det finns också de som i
sin partifanatism skulle bedriva ett skickligt
och segt arbete mot en ny regeringspolitik.
Det är mycket svårt att kartlägga och bevisa
dylik verksamhet, där den kan dyka upp, det
vet man av erfarenheterna från avgörande
regimskiften i andra länder.
Om nu så lyckligen skulle ske, att ett regimskifte kommer till stånd efter valet, och
de senaste opionsmätningarna ger dessbättre anledning tro det, så är det viktigt att den
nuvarande oppositionen i tid tänker över
hur man i regeringsställning skulle kunna få
det administrativa maskineriet att snabbt
fungera på rätt sätt. Eljest kan man förlora
mycken tid och många tillfållen till initiativ.
Problemet är inte alldeles enkelt. För par·
tier med liberal huvudinriktning – och det
har alla tre oppositionspartierna – är både
utrensningar och politisk diskriminering vid
befordringar och nyanställningar helt främmande. Sådant hör inte hemma i deras politiska åskådningsvärld. En enkel och föga besvärande möjlighet är emellertid att i varje
departement och annan central statlig myndighet eventuella socialdemokratiska partifanatiker sätts på utredningsuppgifter av
långsiktig karaktär, där de i lugn och ro får
läsa varandras papper – men är helt satta
utanför beslutsprocessen inom myndigheten. Detta går att ordna genom reformer av
193
myndighets interna organisation, och över
dylika kan regeringen skaffa sig makten efter lämplig generella riksdagsdirektiv.
Kommer ett regimskifte till stånd bör vidare sökandena till nyanställning kunna vara
säkra på att ingen vid antagningsförfarandet
kommer att fråga efter deras politiska åskådning eller partipolitiska hemvist. Också unga
socialdemokrater bör förstå att de har glädje
av en sådan ordning – även om de i början
känner sig överraskade.