Matti Häggström; Om systemet
1976
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
\
!
systemet
Charles ”Chuck” Colson var en av president
Nixons närmaste män. Han var djupt insyltat i Watergate-affären och dömdes till sju
månaders fängelse. På kuppen blev han religiös – en relativt ovanlig reaktion hos de inblandade, eftersom de flesta redan ansågs
vara fromma människor. Dessutom skrev
han en bok, där han gav sin version av sanningen och ingenting annat än sanningen.
Det var ett betydligt vanligare handlingssätt.
För en tid sedan besökte Chuck Colson
Sverige för att göra PR för sitt litterära alster. Vid en presskonferens talade han bl a
om orsakerna till Nixons debacle. l en kolumn i Aftonbladet (s) skriver Dieter Strand:
”Inte ett ord om pengar, om kapitalism, imperialism, pentagonism, hela det system som
naturligtvis är grunden till Watergatekomplexet där Nixon bara blev en ytlig syndabock och som naturligtvis inte har försvunnit med Nixon.
Den usla individen gör bättring i sin själ
och får syndarens förlåtelse och sen går allting vidare mot ständigt högre mål.”
Resonemanget är vanligt i vissa vänsterkretsar. Nixon var inte värre än någon annan amerikansk president. Alla presidenter i
USA och deras medhjälpare är skurkar, eftersom de är produkter av ”systemet”.
Vilket system?
Låt oss för ett ögonblick applicera Dieter
Strands synsätt på svenska förhållanden och
svenska affärer.
Det socialdemokratiska försöket att
smuggla ut en kvarts miljon kronor till Finland. Hans Ericsons Spanienresa. LO-ekonomen Anna Hedborgs husaffärer. Pomperipossa. Ingmar Bergman. Listan på affårer
kunde göras längre.
Men varför botanisera i den? Den socialdemokratiska partikassören Nils Gösta Damberg fick ju sitt bötesstraff. Hans Ericson
återvaldes inte i LO:s styrelse. Anna Hedborgs husaffärer har påtalats. Bestämmelserna kring Pomperipossa har ändrats. Vad
var det Dieter Strand skrev? ”De usla individerna har gjort bättring i sina själar och fått
syndernas förlåtelse och nu går allting vidare mot ständigt högre mål.”
Dieter Strand och hans meningsfränder
bör inte vara nöjda. Inte ett ord om pengar,
om pampvälde, dubbelmoral, maktfullkomlighet, godtycke, hela det system som naturligtvis är grunden till affärskomplexet, där.
hrr Damberg, Ericson, Sträng, fru Hedborg
m fl bara blev ytliga syndabockar och som
naturligtvis inte har försvunnit med dem.
”Systemet” är kvar. Vilket system? Demokratin!
Det amerikanska systemet smädas kontinuerligt av en del vänsteranhängare. De hade högtidsstunder inte minst under Watergate, då de skyldiga rannsakades och döm- 261
des. Det var plågsamt, men rättstryggheten
och kraven på insyn gick segrande och stärkta ur pärsen. Systemet höll – lyckligtvis. För
majoriteten av den amerikanska befolkningen vill inte ha något annat – varken socialism eller kommunism.
Det svenska systemet utsattes inre för samma påfrestningar när de många affärerna
avslöjades. Men händelseförloppet blev i
princip likartat. Där lagbrott begåtts fick de
skyldiga sina straff. Där enbart dubbelmoral
demonstrerats räckte det med opinionens
dom. Systemet höll här också, och väl var
det. Inte heller det svenska folkflertalet önskar få det annorlunda.
Det är inte i första hand de demokratiska
systemen i USA och Sverige som avslöjat sina brister genom Watergate och affärerna.
De som felat är en del av de ansvariga. Deras
klavertramp illustrerar hur det kan gå när
maktens män blir för starka – eller när ett
och samma parti tillåts regera för länge.
Där har en ändring ägt rum i USA. Blir
det någon i Sverige?
Matti Häggström
!
systemet
Charles ”Chuck” Colson var en av president
Nixons närmaste män. Han var djupt insyltat i Watergate-affären och dömdes till sju
månaders fängelse. På kuppen blev han religiös – en relativt ovanlig reaktion hos de inblandade, eftersom de flesta redan ansågs
vara fromma människor. Dessutom skrev
han en bok, där han gav sin version av sanningen och ingenting annat än sanningen.
Det var ett betydligt vanligare handlingssätt.
För en tid sedan besökte Chuck Colson
Sverige för att göra PR för sitt litterära alster. Vid en presskonferens talade han bl a
om orsakerna till Nixons debacle. l en kolumn i Aftonbladet (s) skriver Dieter Strand:
”Inte ett ord om pengar, om kapitalism, imperialism, pentagonism, hela det system som
naturligtvis är grunden till Watergatekomplexet där Nixon bara blev en ytlig syndabock och som naturligtvis inte har försvunnit med Nixon.
Den usla individen gör bättring i sin själ
och får syndarens förlåtelse och sen går allting vidare mot ständigt högre mål.”
Resonemanget är vanligt i vissa vänsterkretsar. Nixon var inte värre än någon annan amerikansk president. Alla presidenter i
USA och deras medhjälpare är skurkar, eftersom de är produkter av ”systemet”.
Vilket system?
Låt oss för ett ögonblick applicera Dieter
Strands synsätt på svenska förhållanden och
svenska affärer.
Det socialdemokratiska försöket att
smuggla ut en kvarts miljon kronor till Finland. Hans Ericsons Spanienresa. LO-ekonomen Anna Hedborgs husaffärer. Pomperipossa. Ingmar Bergman. Listan på affårer
kunde göras längre.
Men varför botanisera i den? Den socialdemokratiska partikassören Nils Gösta Damberg fick ju sitt bötesstraff. Hans Ericson
återvaldes inte i LO:s styrelse. Anna Hedborgs husaffärer har påtalats. Bestämmelserna kring Pomperipossa har ändrats. Vad
var det Dieter Strand skrev? ”De usla individerna har gjort bättring i sina själar och fått
syndernas förlåtelse och nu går allting vidare mot ständigt högre mål.”
Dieter Strand och hans meningsfränder
bör inte vara nöjda. Inte ett ord om pengar,
om pampvälde, dubbelmoral, maktfullkomlighet, godtycke, hela det system som naturligtvis är grunden till affärskomplexet, där.
hrr Damberg, Ericson, Sträng, fru Hedborg
m fl bara blev ytliga syndabockar och som
naturligtvis inte har försvunnit med dem.
”Systemet” är kvar. Vilket system? Demokratin!
Det amerikanska systemet smädas kontinuerligt av en del vänsteranhängare. De hade högtidsstunder inte minst under Watergate, då de skyldiga rannsakades och döm- 261
des. Det var plågsamt, men rättstryggheten
och kraven på insyn gick segrande och stärkta ur pärsen. Systemet höll – lyckligtvis. För
majoriteten av den amerikanska befolkningen vill inte ha något annat – varken socialism eller kommunism.
Det svenska systemet utsattes inre för samma påfrestningar när de många affärerna
avslöjades. Men händelseförloppet blev i
princip likartat. Där lagbrott begåtts fick de
skyldiga sina straff. Där enbart dubbelmoral
demonstrerats räckte det med opinionens
dom. Systemet höll här också, och väl var
det. Inte heller det svenska folkflertalet önskar få det annorlunda.
Det är inte i första hand de demokratiska
systemen i USA och Sverige som avslöjat sina brister genom Watergate och affärerna.
De som felat är en del av de ansvariga. Deras
klavertramp illustrerar hur det kan gå när
maktens män blir för starka – eller när ett
och samma parti tillåts regera för länge.
Där har en ändring ägt rum i USA. Blir
det någon i Sverige?
Matti Häggström