Matti Häggström; Om moral
1977
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
moral
som numera är ett nästan lika obehagligt
ord som kärlek. Det har kommit att bli så illa
tilltufsat i en rad sammanhang att de flesta
tvekar att använda det. Inte desto mindre
kan även den mest förhärdade syndare nå-
gon gång frestas att lägga synpunkter på moralen, exempelvis om den skulle råka komma till uttryck i politiska sammanhang.
Det kan ibland vara motiverat att fråga huruvida det existerar någon moral i svensk utrikes- och handelspolitik, och i så fall vilken.
I ett anförande på Utrikespolitiska Institutet i februari i år underströk utrikesminister
Karin Söder vikten av att Helsingforsavtalet
respekterades. Ingen stat får anföra ickeinblandningsprincipen som skäl att avvisa utlandets intresse för hur åtagandena att skydda de mänskliga rättigheterna fullgörs i
praktiken och att medge familjeåterförening, poängterade hon. Hon tillade, att risker för avspänningen skapas av dem som
kränker de mänskliga rättigheterna, inte av
dem som påtalar övergrepp.
Synpunkterna är väsentliga och, tyvärr,
även kontroversiella.
Man blir allt mer benägen att tro att hr
Bresjnev och hans östeuropeiska kollegor i
dag bittert ångrar att de någonsin undertecknade Helsingforsavtalet. Självfallet hade
de ingen tanke på att respektera det. De plitade dit sina signaturer i trygg förvissning
om att de kunde plocka hem en lättköpt propagandapoäng. Och så visar det sig, att de
förslavade folken i Östeuropa inte aktar för
rov att ta innehållet i dokumentet på allvar!
De har hunnit bli besvikna många gånger
om, men de ger inte upp. De behöver och
får opinionsmässigt stöd från väst. Ändå
jämrar sig en del personer på vänsterkanten
över att detta skulle innebära någon sorts
återgång till det kalla kriget.
Det är inte bekvämt att protestera mot
kommunistiska makter i vår närhet. Snålblåsten kan vina mot dem som nagelfar oförrätterna. Men att tiga vore liktydigt med moralisk bankrutt. Opportunism som bärande
moralisk princip är ingenting annat än omoral.
De moraliska aspekterna på vårt lands förhållanden till främmande makter har även
dryftats i samband med förslaget om svensk
anslutning till den interamerikanska banken, IDB. Riksdagsman Carl Lidbom (s) vill
inte att Sverige skall gå med. Orsaken är att
banken skulle gynna de rikaste länderna i
Latinamerika, som dessutom hör till de mest
avskyvärda diktaturerna. Den socialdemokratiska agitationen mot IDB har faktiskt
kommit att låta som om det var fråga om nå-
gon sorts moralisk upprustning inom handelspolitiken.
Om Sverige enbart skulle handla med stater med ett demokratiskt styrelseskick skulle
inte många vara aktuella. Då skulle vårt land
få hänge sig åt extrem protektionism. Diktaturerna skulle ändå inte bli en bit bättre.
Men socialdemokraterna har ingen tanke
på att konsekvent fullfölja sin handelspolitis- 153
ka moral. En kort historisk tillbakablick är talande.
Hösten 1975 avrättades under upprörande former fem personer i Francos Spanien.
Protesterna, inte minst från den dåvarande
svenska socialdemokratiska regeringen, var
kraftiga och berättigade.
I mars 1976 reste dåvarande handelsministern Carl Lidbom till Nigeria. Hans syfte
var att undersöka om det gick att öka handelsförbindelserna med Sverige. Bara några
dagar före avrättningen i Spanien arkebuserades trettio av den nigerianska regimens
politiska motståndare, till yttermera visso offentligt. Efter hemkomsten framhöll Carl
Lidbom att det förelåg vissa skillnader mellan exekutionerna i Spanien och i igeria.
”Dessutom ligger Spanien närmare Sverige”, tillade han.
Socialdemokraternas handelspolitiska moral hade därmed utan föregående varning
begåvats med en ny, förbluffande dimension. Tidigare föreföll engagemanget mot
övergrepp i andra länder stå i omvänd proportion till avståndet från Sverige.
Plötsligt hade det blivit tvärtom. Det var
inte svårare att byta moral än att byta skjorta.
Matti Häggström
som numera är ett nästan lika obehagligt
ord som kärlek. Det har kommit att bli så illa
tilltufsat i en rad sammanhang att de flesta
tvekar att använda det. Inte desto mindre
kan även den mest förhärdade syndare nå-
gon gång frestas att lägga synpunkter på moralen, exempelvis om den skulle råka komma till uttryck i politiska sammanhang.
Det kan ibland vara motiverat att fråga huruvida det existerar någon moral i svensk utrikes- och handelspolitik, och i så fall vilken.
I ett anförande på Utrikespolitiska Institutet i februari i år underströk utrikesminister
Karin Söder vikten av att Helsingforsavtalet
respekterades. Ingen stat får anföra ickeinblandningsprincipen som skäl att avvisa utlandets intresse för hur åtagandena att skydda de mänskliga rättigheterna fullgörs i
praktiken och att medge familjeåterförening, poängterade hon. Hon tillade, att risker för avspänningen skapas av dem som
kränker de mänskliga rättigheterna, inte av
dem som påtalar övergrepp.
Synpunkterna är väsentliga och, tyvärr,
även kontroversiella.
Man blir allt mer benägen att tro att hr
Bresjnev och hans östeuropeiska kollegor i
dag bittert ångrar att de någonsin undertecknade Helsingforsavtalet. Självfallet hade
de ingen tanke på att respektera det. De plitade dit sina signaturer i trygg förvissning
om att de kunde plocka hem en lättköpt propagandapoäng. Och så visar det sig, att de
förslavade folken i Östeuropa inte aktar för
rov att ta innehållet i dokumentet på allvar!
De har hunnit bli besvikna många gånger
om, men de ger inte upp. De behöver och
får opinionsmässigt stöd från väst. Ändå
jämrar sig en del personer på vänsterkanten
över att detta skulle innebära någon sorts
återgång till det kalla kriget.
Det är inte bekvämt att protestera mot
kommunistiska makter i vår närhet. Snålblåsten kan vina mot dem som nagelfar oförrätterna. Men att tiga vore liktydigt med moralisk bankrutt. Opportunism som bärande
moralisk princip är ingenting annat än omoral.
De moraliska aspekterna på vårt lands förhållanden till främmande makter har även
dryftats i samband med förslaget om svensk
anslutning till den interamerikanska banken, IDB. Riksdagsman Carl Lidbom (s) vill
inte att Sverige skall gå med. Orsaken är att
banken skulle gynna de rikaste länderna i
Latinamerika, som dessutom hör till de mest
avskyvärda diktaturerna. Den socialdemokratiska agitationen mot IDB har faktiskt
kommit att låta som om det var fråga om nå-
gon sorts moralisk upprustning inom handelspolitiken.
Om Sverige enbart skulle handla med stater med ett demokratiskt styrelseskick skulle
inte många vara aktuella. Då skulle vårt land
få hänge sig åt extrem protektionism. Diktaturerna skulle ändå inte bli en bit bättre.
Men socialdemokraterna har ingen tanke
på att konsekvent fullfölja sin handelspolitis- 153
ka moral. En kort historisk tillbakablick är talande.
Hösten 1975 avrättades under upprörande former fem personer i Francos Spanien.
Protesterna, inte minst från den dåvarande
svenska socialdemokratiska regeringen, var
kraftiga och berättigade.
I mars 1976 reste dåvarande handelsministern Carl Lidbom till Nigeria. Hans syfte
var att undersöka om det gick att öka handelsförbindelserna med Sverige. Bara några
dagar före avrättningen i Spanien arkebuserades trettio av den nigerianska regimens
politiska motståndare, till yttermera visso offentligt. Efter hemkomsten framhöll Carl
Lidbom att det förelåg vissa skillnader mellan exekutionerna i Spanien och i igeria.
”Dessutom ligger Spanien närmare Sverige”, tillade han.
Socialdemokraternas handelspolitiska moral hade därmed utan föregående varning
begåvats med en ny, förbluffande dimension. Tidigare föreföll engagemanget mot
övergrepp i andra länder stå i omvänd proportion till avståndet från Sverige.
Plötsligt hade det blivit tvärtom. Det var
inte svårare att byta moral än att byta skjorta.
Matti Häggström