Tom Söderberg; Den osynliga handen
1976
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
TOM SÖDERBERG:
Den osynliga handen
I anslutning till en bok av den amerikanske
professorn och politikern John Kenneth
Galbraith skriverfil dr Torn Söderberg orn
arvet efter Adarn Srnith. Denne, regleringssamhälletsfiende och den fria handelnsförespråkare, talade om den osynliga handen.
Därmed skulleförstås att den enskilde, då
han arbetadeför ölwd produktion och sin
egen vinst, utan att vela detfrämjade samhällets intressen. Nu lever vi under en annan
hand, statens. Den är lätt att se, även då den
gör sitt bästaför att inte synas.
”Envar nations årliga arbete är elen fond
som ursprungligen förser den med de livets
nödvändigheter och bekvämligheter som
den årligen förbrukar.” Så lyder upptakten
till ”Wealth of Nations”, den bok från 1776
som lade grunden till den ekonomiska vetenskapen. Om vi nu efter två sekel ser på
den skotske tulldirektören och en tid professorn Adam Smith, kan frågan ställas: l vad
mån har hans ekonomiska samhällssyn förblivit giltig? Självfallet inte i kommunistvärlden eller i u-länderna – det är nästan bara
det dåtida Västerlandet som är i åtanke i
Wealth of Nations.
l Västerlandet blev verket den ekonomiska libet-alismens heliga skrift. Blev det genom att med talangfull skärpa vända sig mot
regleringssamhället, det murknande merkantilsystemet, och genom au i kritiskt n)’-
tänkande erbjuda ett annat perspektiv än de
närmaste föregångarna, den franska fysiokratiska skolan alltifrån 1700-talets mitt. Vi
kan gå förbi dödshuggen mot merkantilisterna – även om vår tids regleringssamhälle
i början, under mellankrigstiden, kunde kallas nymerkantilism, är betingelserna förr
och nu väsensskilda. Det revolutionerande
steget bort från ”den agrikulturella skolan•·
– Smiths namn på fysiokratin – framgår redan av de anförda första orden om a r b e te t
som skapande produktionsfaktor. Fysiokra- .terna lärde att vi egentligen helt lever av vad
jorden ger, av produktionsfaktorn naturtillgångar. Utan att bestrida detta väljer Smith
arbetet, den dynamiska faktor som ger framsteg och är kapitalbildningens källa. Jorden i
fransmännens mening är en för alltid given
tillgång, frånsett tex Vilda Västern och
oupptäckta mineralfyndigheter; i vår tid vore friimst havsbottnen att tillägga.
En avgörande begränsning i Smiths perspektiv kan inläsas i upptakten och i boktiteln. Ämnet är hur folken, länderna, vinner
välstånd . Det sker bl a genom export och import. till ömsesidig båtnad genom att innebä-
ra internationell arbetsfördelning. Därmed
motiverar Smith frihandelsläran, låt vara
inte utan undantag. Även verkets övriga
grundvalar gör anspråk på allmängiltighet,
är psykologiskt givna lagar för individens beteende i ekonomiskt egenintresse.
Utom i individer tänkte Smith sålunda i
nationer och var däri – och i åtskilligt – ett
barn av sin tid. Detledde in på ett villospår. I
Tyskland och i Norden fick den nya vetenkapen heta nationalekonomi, inte social- eller samhällsekonomi eller som i elen anglosaxiska världen helt kort ”economics”. Undantagen bekräftar regeln. Carsten Welinders akademiska grundbok heter ”Samhällsekonomi”, men i texten förhärskar termen
nationalekonomi. Det är ju mer än en namnfråga. En mycket väsentlig del av ekonomiskt tänkande, fackmässigt och än mer i allmän debatt, har rört sig i de nationella särintressenas kategorier, sett motsättningarna
som nära nog ofrånkomliga och grovt försummat den mellanfolkliga hushållningens
skapande krafter.
323
övergavs seelan efter hand som ”gammallibeI-alism”. Den ekonomiska nationalismens
portalgestalt blev uppfostring tullarnas lärofader Friedrich List med sitt” ationale S)’-
stem der politischen Oekonomie” från 1841.
Den nya tullskyddsepoken bröt in på 1870-
talet. Den har nu i sin tur fått vika för en ny
typ av mellanfolklig handelsliberalism. Vi
har fått GATT-avtalets frihandelsriktlir~jer
och de inbördes liberala regionblocken EG
och EFTA, och i öst det på nationell planekonomi byggda Comecon. Men även den
gemensamma marknaden kräver inom medlemsstaterna en stark styrning av näringslivet, och av frihet i Smiths anda är då inte
mycket kvar.
Man finner lätt kärnpunkten i Smiths samhällssyn. I den enskildes själviska strävan ser
han elen starka hävstången för gemensam
lyftning; det råder en fördolt verkande harmoni mellan privat vinningslystnad och allmänt väl. Sitt ryktbara uttryck får saken i
hans ”osynliga hand”: Den enskilde avser i
regel inte att befrämja det allmänna, vet inte
ens att han gör det. Men genom att eftersträ-
va högsta produktionsvärde, och på många
andra sätt, leds han av en osynlig hand till
något helt utanför egen avsikt. Ofta främjar
han då samhället effektivare än genom att
medvetet vilja det. I fransmannen Bastiats
verk om ”De ekonomiska harmonierna”
skulle denna bräckliga lära nå sin höjd.
Den osynliga handen En annan hand regisserar i vår tid på den
nder omkring hundra år förkovrades ar- ekonomiska scenen, och den är väl synlig.
vet från Adam Smith till övermått. Det frans- Det är samhällsmakternas, framföi- allt staka slagordet laissez faire, laissez passer – låt tens, ivriga händer. I Västerlandet svaraiske, låt gå – nådde i Västerlandet sin högsta det allmänna för en stor och ständigt stigantillämpning omkring 1800-talets mitt och de del av varor och tjänster samt driver indi- 324
rektellersätter genom ingående regleringar
villkoren för en annan huvuddel. Det som
blir över för en till namnet fri rörelse under
konkurrensbetingelser är starkt beroende,
ime minst genom hög och ständigt stigande
beskattning. skattetrycket är inte likformigt
utan faller tyngre på somliga sektorer, avsiktligt eller av misstag och slump. Dirigeringens grad och sätt varierar, och det gör
även ekonomernas infama påpassning och
själva kännedom om dessa snåriga förhållanden. I Sverige verkar de J-äu väl kartlagda.
Det är dock inte alltid med öppet visir som
det allmänna Higger sina kort. Förtegenheten, maskeringen , rem av vilseledningen går
olika långtmen räu genomgående utöver affärshemlighetens rimliga krav. Även myndigheterna spelar gärna med osynlig hand –
så långt det går.
Klassisk förkunnelse – ny verklighet
Adam Smith och de stora närmast efter
befolkningslärans Malthus, räntelärans Ricardo- fonlever visserligen som mer än
klassiker. Läroböcker och mängder av facklitteratur framställer alltjämt samhällsekonomins grunder i deras anda. Man inarbetar
då de s k neoklassikerna, de riktningar från
sent 1800-tal som fördjupade värdeläran och
införde gränsnyttan och andra gränsbegrepp. I förkunnelsen hyllas ännu den fria
konkurrensen och prisbildningen samt konsumentens makt au i ston och smått ge nä-
ringslivet riktlinjer. Detta till trots att detta
knappast alls gäller inom den offentliga och
reglerade sektorn – och även inom formellt
fri företagsamhet dåligt svarar emot Smiths
utläggningar. Varför denna klyfta mellan
katederliberalism och blandekonomi med
avtagande roll för den fria delen?
Den välkände John Ken neth Galbraith anser sig veta besked . Han kallar de två sektorerna marknadssystemet och det planerade
systemet och menar att det är i det senares
intresse att ekonomprofessorerna undervisar och skriver huvudsakligen om det förra.
Tesen utvecklas i hans senaste bok om industriländernas struktur, ”Nationalekonomin
och samhällsintresset” (1973, svensk övers
1974). Han sammanfattar:
Genom att se alla problem 1nom ramen
för marknadsekonomi och uppfatta allt
beteende såsom underordnat marknadskrafterna ger ju ekonomerna i själva verket det planerade systemet ett starkt stöd
– och bidrar samtidigt att dölja den makt
som detta faktiskt utövar. Men ur samhällets synpunkt är detta en tvivelaktig funktion.
Detta synsätt är ytterst ärvt från Adam
Smith och från en tid då det planerade systemet var nästan obefintligt. Det bör märkas
att Galbraiths hemland USA främst avses
och att det planerade systemet där består
mindre av statliga och kommunala företag
än av formellt privata storbolag. Mäktigast
är de som har staten till enda eller största
kund, i första hand de stora vapenindustrierna och de som på skilda sätt betjänar krigsmakten via t ex lufttrafiken. l vårt land ingår
då företag som Bofors, SAAB och Hägglund
& Söner i systemet. Det är sådana till namnet
fristående enheter som bör vara tacksamma
för att tyckas imäknade i marknadssystemet:
En av de största tjänster den neoklassiska
325
ekonomin gjort det planerade systemet är som inte innebär demokratins undergång.
au ge … intrycket – det må vara aldrig så En numera ständigt och rikt varierad visa.
vagt – att det är onödigt och onormalt Och ständigt överrö tad.
med inblandning i privata företags beslut.
Även i Sverige råder samma otidsenlighet
i förkunnelsen, det kan den som i årtionden
arbetat med kurs- och läroböcker i ekonomi
sm fast. Här två exempel. Anders Östlind
h) Ilar inför gymnasisterna ”planlös planmäs- ~ighet” (den osynliga handen), konkurrensen och ”konsumenten som maktfaktor”. I
\\’elinders ”Samhällsekonomi” ägnas företaget eller marknadssektorn 5-6 kapitel av
li, medan fortsältningen verkligen behandlar samhällsekonomi i trängre mening. Men
ingen berör likvärdigt den offentliga sektorns ekonomi – affärsverken, statsföretagen och det allmännas ~änsteverksamhet.
Och inte alls storbolagens samröre med staten eller de multinationella företagens samhällsrolL Ursäktligt nog gäller allt detta ännu mer om äldre, nu passerade handböcker.
Även professorliga insatse1· för att aktualisera Adam Smith förekommer här och på
andra håll. Han och socialliberalismens anfader John Stuart Mill är de stora läromästarna i Ivar Sundboms ”Den ekonomiska liberalismen och vår tid” (1964). Ett system som vilar på enskilt ägande och en självreglerande
marknadsmekanism låter sig visserligen inte
försvaras på nedärvt sätt. Men det finns ett
tarkare at·gument för den ekonomiska liberalismen . ämligen den västerländska demokratin, som
varken skulle kunnat uppkomma eller
överleva, om den inte kombinerats med
fri marknadshushållning … Vi känner inte till något alternativt ekonomiskt system
Nu och då
Svalget mellan Adam Smiths fria ekonomi
och dagens blandekonomi är mycket för
brett för att här medge en mer allmän jämfö-
relse. Låt oss se något närmare på huvudskillnaden, den mellan helt övervägande fri
konkurrens på öppen marknad och denna
ordning i kringskuret skick och i samlevnad
med det i storleksordningjämförliga ”planerade systemet”. Mot idealet lika villkor för alla står nu missgynnade och gynnade huvudgrupper, och man bör vänta sig au de senare
frodas på de förra bekostnad. En sådan
skevhet har enligt Galbraith genomsyrat
amerikanskt näringsliv. Vapenindustrierna
blomstrar. Kapplöpningen med Sovjet är en
ömsesidig dårskap och utmärks av att nya vapentyper och modeller ideligen lanseras. Bilfabrikerna driver sin årgångskulL Skrotning
och plats för nytt är de gynnades metod, ett
lönsamt slöseri. Ett överdimensionerat –
och förfulande – motorvägnät är ett nödvändigt komplement. Även storfabrikanterna av lätta märkesvaror topprider konsumenterna med sin ström av nya varianter
och förpackningar. Omvänt råder svår ullderförsörjning på områden om i USA är
den fria marknadens: sjukvården, barnomsorgen, bostäderna. Vanlig butikshandel,
småindustri och hantverk lever knapert och
kräver ändå oskäliga arbetsinsatser, ”självexploatering”.
Galbraiths USA-bild har i mycket euro- 326
peiska motsvarigheter, men skillnaderna är
stora. I länder med stor krigs- och bilindustri
är kanske likheterna störst. I Sverige råder
inom bergshanteringen och anknutna förädlingsindustrier åtskillig för storbolagen
gynnsam samverkan med staten. Att småfö-
l-etagen inom detaljhandel och tillverkning
är satta i efterhand, överbeskattade och
trängda av regleringar, är numera ett svårt
och välkänt missförhållande. Men på stora
och livsviktiga sektorer är läget här snarast
det omvända mot i USA. Varför licler sjukvården och bostaclsförsö1jningen av brist
och skevhet? Den förra är nästan helt förstatligad. Bostäder byggs övervägande av
kommuner och gynnade kooperativa storfö-
retag, medan marknadsmässiga byggbolag
på flera sätt diskrimineras. Och konsumentens roll? Vi står i långa sjukhusköer. Vi vill
ha fler småhus och låghus men har fått mest
hyresskrapor med massor av tomma lägenheter.
Det finnsju skäl för det allmännas regi av
vård och bostäder. Men vi ser klart felbedömningarna och oförmågan att täcka behoven, sådana de blir vid fri eller subventionerat billig vård och vid reglerat låga hyror, lå-
ga jämfört med de under systemet uppdrivna byggkostnaderna. Vid allmän företagsamhet med socialpolitisk målsättning får vi
en bild med andra förvridna drag än vid
samröre i amerikansk stil mellan storbolag
och statsmakt.
Mycket annat medverkarju till det allmännas stigande andel i blandekonomin. Au
inom storindustrin lägga om och förnya är
att planera på mångårig sikt, kan kräva investeringar utöver den fria kapitalmarknadens förmåga och väcker miljövårclsfrågor.
Det allmänna dras då in i planering och finansiering och sätter villkor. På Adam
Smiths tid var allt detta så gott som okänt.
Han räknade med att företagarna kunde nä-
ra nog omedelbart anpassa sig till förändrad
efterfrågan och ny teknik. Det var lätt att byta tillverkningsprogram och att starta nytt.
Prisernas upp och ner gav snabba och lätt
tolkade besked om konsumenternas vilja,
som var lag. Varken Smiths England eller
den liberala värld han framställde har mycken likhet med dagens tungroelda industriländer – och än mindre med deras överbyggnad av gemensamma marknadens typ.
Kvar står visserligen Smiths ”lagar” om
tillgång och efterfrågan och om prisbildningens vägledning. Men i vad mån tillämpas de, i synnerhet inom det planerade systemet eller den offentliga sektorn?
Den osynliga handen
I anslutning till en bok av den amerikanske
professorn och politikern John Kenneth
Galbraith skriverfil dr Torn Söderberg orn
arvet efter Adarn Srnith. Denne, regleringssamhälletsfiende och den fria handelnsförespråkare, talade om den osynliga handen.
Därmed skulleförstås att den enskilde, då
han arbetadeför ölwd produktion och sin
egen vinst, utan att vela detfrämjade samhällets intressen. Nu lever vi under en annan
hand, statens. Den är lätt att se, även då den
gör sitt bästaför att inte synas.
”Envar nations årliga arbete är elen fond
som ursprungligen förser den med de livets
nödvändigheter och bekvämligheter som
den årligen förbrukar.” Så lyder upptakten
till ”Wealth of Nations”, den bok från 1776
som lade grunden till den ekonomiska vetenskapen. Om vi nu efter två sekel ser på
den skotske tulldirektören och en tid professorn Adam Smith, kan frågan ställas: l vad
mån har hans ekonomiska samhällssyn förblivit giltig? Självfallet inte i kommunistvärlden eller i u-länderna – det är nästan bara
det dåtida Västerlandet som är i åtanke i
Wealth of Nations.
l Västerlandet blev verket den ekonomiska libet-alismens heliga skrift. Blev det genom att med talangfull skärpa vända sig mot
regleringssamhället, det murknande merkantilsystemet, och genom au i kritiskt n)’-
tänkande erbjuda ett annat perspektiv än de
närmaste föregångarna, den franska fysiokratiska skolan alltifrån 1700-talets mitt. Vi
kan gå förbi dödshuggen mot merkantilisterna – även om vår tids regleringssamhälle
i början, under mellankrigstiden, kunde kallas nymerkantilism, är betingelserna förr
och nu väsensskilda. Det revolutionerande
steget bort från ”den agrikulturella skolan•·
– Smiths namn på fysiokratin – framgår redan av de anförda första orden om a r b e te t
som skapande produktionsfaktor. Fysiokra- .terna lärde att vi egentligen helt lever av vad
jorden ger, av produktionsfaktorn naturtillgångar. Utan att bestrida detta väljer Smith
arbetet, den dynamiska faktor som ger framsteg och är kapitalbildningens källa. Jorden i
fransmännens mening är en för alltid given
tillgång, frånsett tex Vilda Västern och
oupptäckta mineralfyndigheter; i vår tid vore friimst havsbottnen att tillägga.
En avgörande begränsning i Smiths perspektiv kan inläsas i upptakten och i boktiteln. Ämnet är hur folken, länderna, vinner
välstånd . Det sker bl a genom export och import. till ömsesidig båtnad genom att innebä-
ra internationell arbetsfördelning. Därmed
motiverar Smith frihandelsläran, låt vara
inte utan undantag. Även verkets övriga
grundvalar gör anspråk på allmängiltighet,
är psykologiskt givna lagar för individens beteende i ekonomiskt egenintresse.
Utom i individer tänkte Smith sålunda i
nationer och var däri – och i åtskilligt – ett
barn av sin tid. Detledde in på ett villospår. I
Tyskland och i Norden fick den nya vetenkapen heta nationalekonomi, inte social- eller samhällsekonomi eller som i elen anglosaxiska världen helt kort ”economics”. Undantagen bekräftar regeln. Carsten Welinders akademiska grundbok heter ”Samhällsekonomi”, men i texten förhärskar termen
nationalekonomi. Det är ju mer än en namnfråga. En mycket väsentlig del av ekonomiskt tänkande, fackmässigt och än mer i allmän debatt, har rört sig i de nationella särintressenas kategorier, sett motsättningarna
som nära nog ofrånkomliga och grovt försummat den mellanfolkliga hushållningens
skapande krafter.
323
övergavs seelan efter hand som ”gammallibeI-alism”. Den ekonomiska nationalismens
portalgestalt blev uppfostring tullarnas lärofader Friedrich List med sitt” ationale S)’-
stem der politischen Oekonomie” från 1841.
Den nya tullskyddsepoken bröt in på 1870-
talet. Den har nu i sin tur fått vika för en ny
typ av mellanfolklig handelsliberalism. Vi
har fått GATT-avtalets frihandelsriktlir~jer
och de inbördes liberala regionblocken EG
och EFTA, och i öst det på nationell planekonomi byggda Comecon. Men även den
gemensamma marknaden kräver inom medlemsstaterna en stark styrning av näringslivet, och av frihet i Smiths anda är då inte
mycket kvar.
Man finner lätt kärnpunkten i Smiths samhällssyn. I den enskildes själviska strävan ser
han elen starka hävstången för gemensam
lyftning; det råder en fördolt verkande harmoni mellan privat vinningslystnad och allmänt väl. Sitt ryktbara uttryck får saken i
hans ”osynliga hand”: Den enskilde avser i
regel inte att befrämja det allmänna, vet inte
ens att han gör det. Men genom att eftersträ-
va högsta produktionsvärde, och på många
andra sätt, leds han av en osynlig hand till
något helt utanför egen avsikt. Ofta främjar
han då samhället effektivare än genom att
medvetet vilja det. I fransmannen Bastiats
verk om ”De ekonomiska harmonierna”
skulle denna bräckliga lära nå sin höjd.
Den osynliga handen En annan hand regisserar i vår tid på den
nder omkring hundra år förkovrades ar- ekonomiska scenen, och den är väl synlig.
vet från Adam Smith till övermått. Det frans- Det är samhällsmakternas, framföi- allt staka slagordet laissez faire, laissez passer – låt tens, ivriga händer. I Västerlandet svaraiske, låt gå – nådde i Västerlandet sin högsta det allmänna för en stor och ständigt stigantillämpning omkring 1800-talets mitt och de del av varor och tjänster samt driver indi- 324
rektellersätter genom ingående regleringar
villkoren för en annan huvuddel. Det som
blir över för en till namnet fri rörelse under
konkurrensbetingelser är starkt beroende,
ime minst genom hög och ständigt stigande
beskattning. skattetrycket är inte likformigt
utan faller tyngre på somliga sektorer, avsiktligt eller av misstag och slump. Dirigeringens grad och sätt varierar, och det gör
även ekonomernas infama påpassning och
själva kännedom om dessa snåriga förhållanden. I Sverige verkar de J-äu väl kartlagda.
Det är dock inte alltid med öppet visir som
det allmänna Higger sina kort. Förtegenheten, maskeringen , rem av vilseledningen går
olika långtmen räu genomgående utöver affärshemlighetens rimliga krav. Även myndigheterna spelar gärna med osynlig hand –
så långt det går.
Klassisk förkunnelse – ny verklighet
Adam Smith och de stora närmast efter
befolkningslärans Malthus, räntelärans Ricardo- fonlever visserligen som mer än
klassiker. Läroböcker och mängder av facklitteratur framställer alltjämt samhällsekonomins grunder i deras anda. Man inarbetar
då de s k neoklassikerna, de riktningar från
sent 1800-tal som fördjupade värdeläran och
införde gränsnyttan och andra gränsbegrepp. I förkunnelsen hyllas ännu den fria
konkurrensen och prisbildningen samt konsumentens makt au i ston och smått ge nä-
ringslivet riktlinjer. Detta till trots att detta
knappast alls gäller inom den offentliga och
reglerade sektorn – och även inom formellt
fri företagsamhet dåligt svarar emot Smiths
utläggningar. Varför denna klyfta mellan
katederliberalism och blandekonomi med
avtagande roll för den fria delen?
Den välkände John Ken neth Galbraith anser sig veta besked . Han kallar de två sektorerna marknadssystemet och det planerade
systemet och menar att det är i det senares
intresse att ekonomprofessorerna undervisar och skriver huvudsakligen om det förra.
Tesen utvecklas i hans senaste bok om industriländernas struktur, ”Nationalekonomin
och samhällsintresset” (1973, svensk övers
1974). Han sammanfattar:
Genom att se alla problem 1nom ramen
för marknadsekonomi och uppfatta allt
beteende såsom underordnat marknadskrafterna ger ju ekonomerna i själva verket det planerade systemet ett starkt stöd
– och bidrar samtidigt att dölja den makt
som detta faktiskt utövar. Men ur samhällets synpunkt är detta en tvivelaktig funktion.
Detta synsätt är ytterst ärvt från Adam
Smith och från en tid då det planerade systemet var nästan obefintligt. Det bör märkas
att Galbraiths hemland USA främst avses
och att det planerade systemet där består
mindre av statliga och kommunala företag
än av formellt privata storbolag. Mäktigast
är de som har staten till enda eller största
kund, i första hand de stora vapenindustrierna och de som på skilda sätt betjänar krigsmakten via t ex lufttrafiken. l vårt land ingår
då företag som Bofors, SAAB och Hägglund
& Söner i systemet. Det är sådana till namnet
fristående enheter som bör vara tacksamma
för att tyckas imäknade i marknadssystemet:
En av de största tjänster den neoklassiska
325
ekonomin gjort det planerade systemet är som inte innebär demokratins undergång.
au ge … intrycket – det må vara aldrig så En numera ständigt och rikt varierad visa.
vagt – att det är onödigt och onormalt Och ständigt överrö tad.
med inblandning i privata företags beslut.
Även i Sverige råder samma otidsenlighet
i förkunnelsen, det kan den som i årtionden
arbetat med kurs- och läroböcker i ekonomi
sm fast. Här två exempel. Anders Östlind
h) Ilar inför gymnasisterna ”planlös planmäs- ~ighet” (den osynliga handen), konkurrensen och ”konsumenten som maktfaktor”. I
\\’elinders ”Samhällsekonomi” ägnas företaget eller marknadssektorn 5-6 kapitel av
li, medan fortsältningen verkligen behandlar samhällsekonomi i trängre mening. Men
ingen berör likvärdigt den offentliga sektorns ekonomi – affärsverken, statsföretagen och det allmännas ~änsteverksamhet.
Och inte alls storbolagens samröre med staten eller de multinationella företagens samhällsrolL Ursäktligt nog gäller allt detta ännu mer om äldre, nu passerade handböcker.
Även professorliga insatse1· för att aktualisera Adam Smith förekommer här och på
andra håll. Han och socialliberalismens anfader John Stuart Mill är de stora läromästarna i Ivar Sundboms ”Den ekonomiska liberalismen och vår tid” (1964). Ett system som vilar på enskilt ägande och en självreglerande
marknadsmekanism låter sig visserligen inte
försvaras på nedärvt sätt. Men det finns ett
tarkare at·gument för den ekonomiska liberalismen . ämligen den västerländska demokratin, som
varken skulle kunnat uppkomma eller
överleva, om den inte kombinerats med
fri marknadshushållning … Vi känner inte till något alternativt ekonomiskt system
Nu och då
Svalget mellan Adam Smiths fria ekonomi
och dagens blandekonomi är mycket för
brett för att här medge en mer allmän jämfö-
relse. Låt oss se något närmare på huvudskillnaden, den mellan helt övervägande fri
konkurrens på öppen marknad och denna
ordning i kringskuret skick och i samlevnad
med det i storleksordningjämförliga ”planerade systemet”. Mot idealet lika villkor för alla står nu missgynnade och gynnade huvudgrupper, och man bör vänta sig au de senare
frodas på de förra bekostnad. En sådan
skevhet har enligt Galbraith genomsyrat
amerikanskt näringsliv. Vapenindustrierna
blomstrar. Kapplöpningen med Sovjet är en
ömsesidig dårskap och utmärks av att nya vapentyper och modeller ideligen lanseras. Bilfabrikerna driver sin årgångskulL Skrotning
och plats för nytt är de gynnades metod, ett
lönsamt slöseri. Ett överdimensionerat –
och förfulande – motorvägnät är ett nödvändigt komplement. Även storfabrikanterna av lätta märkesvaror topprider konsumenterna med sin ström av nya varianter
och förpackningar. Omvänt råder svår ullderförsörjning på områden om i USA är
den fria marknadens: sjukvården, barnomsorgen, bostäderna. Vanlig butikshandel,
småindustri och hantverk lever knapert och
kräver ändå oskäliga arbetsinsatser, ”självexploatering”.
Galbraiths USA-bild har i mycket euro- 326
peiska motsvarigheter, men skillnaderna är
stora. I länder med stor krigs- och bilindustri
är kanske likheterna störst. I Sverige råder
inom bergshanteringen och anknutna förädlingsindustrier åtskillig för storbolagen
gynnsam samverkan med staten. Att småfö-
l-etagen inom detaljhandel och tillverkning
är satta i efterhand, överbeskattade och
trängda av regleringar, är numera ett svårt
och välkänt missförhållande. Men på stora
och livsviktiga sektorer är läget här snarast
det omvända mot i USA. Varför licler sjukvården och bostaclsförsö1jningen av brist
och skevhet? Den förra är nästan helt förstatligad. Bostäder byggs övervägande av
kommuner och gynnade kooperativa storfö-
retag, medan marknadsmässiga byggbolag
på flera sätt diskrimineras. Och konsumentens roll? Vi står i långa sjukhusköer. Vi vill
ha fler småhus och låghus men har fått mest
hyresskrapor med massor av tomma lägenheter.
Det finnsju skäl för det allmännas regi av
vård och bostäder. Men vi ser klart felbedömningarna och oförmågan att täcka behoven, sådana de blir vid fri eller subventionerat billig vård och vid reglerat låga hyror, lå-
ga jämfört med de under systemet uppdrivna byggkostnaderna. Vid allmän företagsamhet med socialpolitisk målsättning får vi
en bild med andra förvridna drag än vid
samröre i amerikansk stil mellan storbolag
och statsmakt.
Mycket annat medverkarju till det allmännas stigande andel i blandekonomin. Au
inom storindustrin lägga om och förnya är
att planera på mångårig sikt, kan kräva investeringar utöver den fria kapitalmarknadens förmåga och väcker miljövårclsfrågor.
Det allmänna dras då in i planering och finansiering och sätter villkor. På Adam
Smiths tid var allt detta så gott som okänt.
Han räknade med att företagarna kunde nä-
ra nog omedelbart anpassa sig till förändrad
efterfrågan och ny teknik. Det var lätt att byta tillverkningsprogram och att starta nytt.
Prisernas upp och ner gav snabba och lätt
tolkade besked om konsumenternas vilja,
som var lag. Varken Smiths England eller
den liberala värld han framställde har mycken likhet med dagens tungroelda industriländer – och än mindre med deras överbyggnad av gemensamma marknadens typ.
Kvar står visserligen Smiths ”lagar” om
tillgång och efterfrågan och om prisbildningens vägledning. Men i vad mån tillämpas de, i synnerhet inom det planerade systemet eller den offentliga sektorn?