Erik Anners; Grundlag och egendomsskydd
1977
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Litteratur
ERIK ANNERS:
Grundlag och egendomsskydd
Det är tyvärr inte alltför ofta man träffar på
jurister, som har förmåga att diskutera centrala rättspolitiska problem på ett sådant sätt
att fackmannen har verklig behållning av deras insats och lekmannen förstår vad de sä-
ger.
Till så mycket större nytta är den bok, som
Ulf Brunfelter och Mats Svegfors publicerat
under ovan givna titel (Akademilitteratur).
De båda herrarna har företagit sig något så
allvarligt som att ge en på en gång statsrättslig och civilrättslig analys av problemen
kring egendomsskyddet. Som naturligt är
handlar framställningen mest om fast egendom, men kommer också in på så närliggande ämnen som Meidnerfondernas karaktär
av konfiskation och skattelagstiftningens
grundprinciper.
Boken är emellertid mera än ett juridiskttekniskt debattinlägg. Den har till syfte både
att orientera allmänheten om det olyckliga
rättstillstånd som för närvarande består genom den socialistiskt inspirerade lagstiftningen på området och att visa hur nödvändig en omprövning av nu gällande regler är.
Vad mera är, författarna lägger fram konstruktiva förslag, som även vid närmare
granskning visar sig väl genomtänkta. Dessa
förslag borde beaktas av regeringen och förhoppningsvis få bli utgångspunkt för ett antal välbehövliga lagstiftningsreformer.
Förf har sålunda alldeles rätt när de framhåller att den nuvarande grundlagstexten:
”Varje medborgare skall vara tillförsäkrad
ersättning enligt grunder som bestämmes i
lag för det fall att hans egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat så-
dant förfogande” måste förtydligas. För socialdemokraterna inrymmer den formell
möjlighet att i framtiden ge ersättning av
allenast symbolisk karaktär. Med fäste i uråldrig svensk rättstradition (och borgerliga
värderingar) bör det i stället, som förf föreslår heta: ”Vid expropriation eller jämförbart förfogande skall ersättning utgå som
motsvarar (alternativt gottgör) förlusten”.
Fårjag föreslå termen ”gottgör”. Den är mera adekvat i förhållande till förf:s likhetsprincip beträffande de som drabbas av expropriation och de som inte gör det och har
språkligt skarpare kontur. Den betyder ju
att hålla någon skadeslös, vilket är just vad
förf åsyftar.
För att visa hur centrala de frågor, som
förf behandlar, måste vara i dagens rättspolitiska debatt, tillåter jag mig att citera följande: ”Den här diskuterade frågan om ett materiellt inriktat lagstiftningsbegrepp och
krav på likvärdig behandling i tillämpningen
av lagen, måste från konstitutionell synpunkt vara en central fråga, då det gäller att
motverka godtycke i samhällsmaskineriet.
Finns inga spärrar mot en godtycklighet i
tillämpningen, riskerar man att snart sagt
alla befogenheter kan bli politiskt beroende
och naturligtvis därmed direkt styrda av politikerna – jämför härtill Tingstens kända
tes om sambandet mellan politisk frihet och
en egendomsordning som icke är socialistisk. Även socialistiska teoretiker torde emellertid erkänna värdet av kravet på likvärdig
behandling inför lagen i den praktiska tilllämpningen. Ett materiellt inriktat lagstiftningsbegrepp borde därför kunna finna
plats i en modern författning.”
Alla socialistiska teoretiker torde emellertid inte vara pålitliga på den punkten. Eller
hur skall man tolka t ex Erlanderassistenten
Björn von Sydows förslag nyligen att högsta
domstolens och regeringsrättens domar
skulle fastställas av regeringen? Han viD
nämligen inte ha någon lagprövningsrätt för
domstolarna utan anser att den politiska
maktviljan skall slå igenom direkt också i
rättstillämpningen.
Ulf Brunfelter och Mats Svegfors rör sig i
en tankevärld som ligger på ljusårs avstånd
från von Sydows krassa maktfilosofi De tänker nämligen som västerländska jurister och
som försvarare av tvåtusenårig rättskultur.
ERIK ANNERS:
Grundlag och egendomsskydd
Det är tyvärr inte alltför ofta man träffar på
jurister, som har förmåga att diskutera centrala rättspolitiska problem på ett sådant sätt
att fackmannen har verklig behållning av deras insats och lekmannen förstår vad de sä-
ger.
Till så mycket större nytta är den bok, som
Ulf Brunfelter och Mats Svegfors publicerat
under ovan givna titel (Akademilitteratur).
De båda herrarna har företagit sig något så
allvarligt som att ge en på en gång statsrättslig och civilrättslig analys av problemen
kring egendomsskyddet. Som naturligt är
handlar framställningen mest om fast egendom, men kommer också in på så närliggande ämnen som Meidnerfondernas karaktär
av konfiskation och skattelagstiftningens
grundprinciper.
Boken är emellertid mera än ett juridiskttekniskt debattinlägg. Den har till syfte både
att orientera allmänheten om det olyckliga
rättstillstånd som för närvarande består genom den socialistiskt inspirerade lagstiftningen på området och att visa hur nödvändig en omprövning av nu gällande regler är.
Vad mera är, författarna lägger fram konstruktiva förslag, som även vid närmare
granskning visar sig väl genomtänkta. Dessa
förslag borde beaktas av regeringen och förhoppningsvis få bli utgångspunkt för ett antal välbehövliga lagstiftningsreformer.
Förf har sålunda alldeles rätt när de framhåller att den nuvarande grundlagstexten:
”Varje medborgare skall vara tillförsäkrad
ersättning enligt grunder som bestämmes i
lag för det fall att hans egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat så-
dant förfogande” måste förtydligas. För socialdemokraterna inrymmer den formell
möjlighet att i framtiden ge ersättning av
allenast symbolisk karaktär. Med fäste i uråldrig svensk rättstradition (och borgerliga
värderingar) bör det i stället, som förf föreslår heta: ”Vid expropriation eller jämförbart förfogande skall ersättning utgå som
motsvarar (alternativt gottgör) förlusten”.
Fårjag föreslå termen ”gottgör”. Den är mera adekvat i förhållande till förf:s likhetsprincip beträffande de som drabbas av expropriation och de som inte gör det och har
språkligt skarpare kontur. Den betyder ju
att hålla någon skadeslös, vilket är just vad
förf åsyftar.
För att visa hur centrala de frågor, som
förf behandlar, måste vara i dagens rättspolitiska debatt, tillåter jag mig att citera följande: ”Den här diskuterade frågan om ett materiellt inriktat lagstiftningsbegrepp och
krav på likvärdig behandling i tillämpningen
av lagen, måste från konstitutionell synpunkt vara en central fråga, då det gäller att
motverka godtycke i samhällsmaskineriet.
Finns inga spärrar mot en godtycklighet i
tillämpningen, riskerar man att snart sagt
alla befogenheter kan bli politiskt beroende
och naturligtvis därmed direkt styrda av politikerna – jämför härtill Tingstens kända
tes om sambandet mellan politisk frihet och
en egendomsordning som icke är socialistisk. Även socialistiska teoretiker torde emellertid erkänna värdet av kravet på likvärdig
behandling inför lagen i den praktiska tilllämpningen. Ett materiellt inriktat lagstiftningsbegrepp borde därför kunna finna
plats i en modern författning.”
Alla socialistiska teoretiker torde emellertid inte vara pålitliga på den punkten. Eller
hur skall man tolka t ex Erlanderassistenten
Björn von Sydows förslag nyligen att högsta
domstolens och regeringsrättens domar
skulle fastställas av regeringen? Han viD
nämligen inte ha någon lagprövningsrätt för
domstolarna utan anser att den politiska
maktviljan skall slå igenom direkt också i
rättstillämpningen.
Ulf Brunfelter och Mats Svegfors rör sig i
en tankevärld som ligger på ljusårs avstånd
från von Sydows krassa maktfilosofi De tänker nämligen som västerländska jurister och
som försvarare av tvåtusenårig rättskultur.