Matti Häggström; Om de politiska orden
1978
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
de politiska orden
När Olof Palme avslutade den socialdemokratiska partikongressen den 30 september i
år fann han det lämpligt att lägga några
synpunkter på ordens valörer.
”Det politikerna säger får inte bli något
meningslöst. Orden får inte bara falla till
marken och bli innehållslösa formler i en
språkvärld. Då brister demokratin sönder.”
Oppositionsledaren exemplifierade med att
säga att centerpartister efter regeringens beslut i kärnkraftsfrågan påstått att centern
inte ändrat uppfattning sedan valet 1976.
Och han tillade: ”Det är klart att här märker
folk att orden inte stämmer med vad man
själv kan se i verkligheten.”
Det kan finnas andra exempel på den
diskrepansen, rent av sådana som är bättre
än det som upphovsmannen till uttrycket
”det dukade bordet” gav.
När monarkin traditionsenligt togs upp
på den socialdemokratiska partikongressen
hävdade Olof Palme att partiet nu som tidigare inte hade råd att ta politisk strid i frå-
gan, men att republikkravet likafullt borde
behållas i partiprogrammet.
”Det är klart att här märker folk att orden
inte stämmer med vad man själv kan se i
verkligheten.” Det var ju så Olof Palme själv
formulerade sig, men tydligen skulle orden i
det egna partiets program undantas.
När den borgerliga regeringen i fjol devalverade den svenska kronan möttes åtgärden
av våldsam kritik från oppositionen. Nedskrivningen och avhoppet från valutaormen
betecknades av Olof Palme som ”en genomgripande förändring av den ekonomiska politiken”. I ett anförande vid Metalls kongress
framhöll han att ”de stora exportökningarna
inte kan nås genom devalveringar eller liknande åtgärder”. Devalveringen var ”en
olycklig åtgärd”, poängterade han och fastslog: ”De borgerligas devalveringspolitik
måste upphöra.”
Och i tal efter tal sökte Olof Palme och
hans partivänner till det yttersta exploatera
det missnöje, som de till en början oundvikliga prisökningarna i devalveringens spår
medförde.
Tiden har gått och devalveringen har börjat göra åsyftad verkan. Exporten har ökat,
handelsbalansen förbättrats och inflationen
har bromsats upp. Många menar att regeringen lyckats genomföra någonting så internationellt ovanligt som en framgångsrik
devalvering.
Även Olof Palme har noterat det och dragit sina siutsatser.
Nu var det länge sedan han förebrådde
regeringen för nedskrivningen av kronan.
umera får häpna medborgare tvärtom
höra att åtgärden var ”nödvändig”, och att
han ’ju inte någonsin gått emot en justering
av den svenska kronan”. Så föll faktiskt or- 361
den i ett radioeko.
Vad som var sanning i augusti 1977 är
tydligen lögn och förbannad dikt i augusti
1978.
Det finns de som betvivlar att socialdemokraterna skulle ha devalverat om de suttit
kvar vid makten. Olof Palmes reaktion när
åtgärden beslöts tyder onekligen på det. Är
den bedömningen riktig var det ännu större
tur för landet att det blev regeringsskifte för
två år sedan.
Andra tror att även socialdemokraterna
skulle ha skrivit ner kronan. Det är inte helt
uteslutet. Men då är Olof Palmes försök att
spela förorättad oskuld och uppträda i lånta
fjädrar alldeles särskilt malplacerade. Då
borde han åtminstone kunnat erkänna att de
hårda angreppen i fjol var ett misstag. I stället låter han påskina att attackerna aldrig
förekommit.
”Det är klart att här märker folk att orden
inte stämmer med vad man själv kan se i
verkligheten.”
Så sant!
Matti Häggström
När Olof Palme avslutade den socialdemokratiska partikongressen den 30 september i
år fann han det lämpligt att lägga några
synpunkter på ordens valörer.
”Det politikerna säger får inte bli något
meningslöst. Orden får inte bara falla till
marken och bli innehållslösa formler i en
språkvärld. Då brister demokratin sönder.”
Oppositionsledaren exemplifierade med att
säga att centerpartister efter regeringens beslut i kärnkraftsfrågan påstått att centern
inte ändrat uppfattning sedan valet 1976.
Och han tillade: ”Det är klart att här märker
folk att orden inte stämmer med vad man
själv kan se i verkligheten.”
Det kan finnas andra exempel på den
diskrepansen, rent av sådana som är bättre
än det som upphovsmannen till uttrycket
”det dukade bordet” gav.
När monarkin traditionsenligt togs upp
på den socialdemokratiska partikongressen
hävdade Olof Palme att partiet nu som tidigare inte hade råd att ta politisk strid i frå-
gan, men att republikkravet likafullt borde
behållas i partiprogrammet.
”Det är klart att här märker folk att orden
inte stämmer med vad man själv kan se i
verkligheten.” Det var ju så Olof Palme själv
formulerade sig, men tydligen skulle orden i
det egna partiets program undantas.
När den borgerliga regeringen i fjol devalverade den svenska kronan möttes åtgärden
av våldsam kritik från oppositionen. Nedskrivningen och avhoppet från valutaormen
betecknades av Olof Palme som ”en genomgripande förändring av den ekonomiska politiken”. I ett anförande vid Metalls kongress
framhöll han att ”de stora exportökningarna
inte kan nås genom devalveringar eller liknande åtgärder”. Devalveringen var ”en
olycklig åtgärd”, poängterade han och fastslog: ”De borgerligas devalveringspolitik
måste upphöra.”
Och i tal efter tal sökte Olof Palme och
hans partivänner till det yttersta exploatera
det missnöje, som de till en början oundvikliga prisökningarna i devalveringens spår
medförde.
Tiden har gått och devalveringen har börjat göra åsyftad verkan. Exporten har ökat,
handelsbalansen förbättrats och inflationen
har bromsats upp. Många menar att regeringen lyckats genomföra någonting så internationellt ovanligt som en framgångsrik
devalvering.
Även Olof Palme har noterat det och dragit sina siutsatser.
Nu var det länge sedan han förebrådde
regeringen för nedskrivningen av kronan.
umera får häpna medborgare tvärtom
höra att åtgärden var ”nödvändig”, och att
han ’ju inte någonsin gått emot en justering
av den svenska kronan”. Så föll faktiskt or- 361
den i ett radioeko.
Vad som var sanning i augusti 1977 är
tydligen lögn och förbannad dikt i augusti
1978.
Det finns de som betvivlar att socialdemokraterna skulle ha devalverat om de suttit
kvar vid makten. Olof Palmes reaktion när
åtgärden beslöts tyder onekligen på det. Är
den bedömningen riktig var det ännu större
tur för landet att det blev regeringsskifte för
två år sedan.
Andra tror att även socialdemokraterna
skulle ha skrivit ner kronan. Det är inte helt
uteslutet. Men då är Olof Palmes försök att
spela förorättad oskuld och uppträda i lånta
fjädrar alldeles särskilt malplacerade. Då
borde han åtminstone kunnat erkänna att de
hårda angreppen i fjol var ett misstag. I stället låter han påskina att attackerna aldrig
förekommit.
”Det är klart att här märker folk att orden
inte stämmer med vad man själv kan se i
verkligheten.”
Så sant!
Matti Häggström