Ledare; Den ekonomiska politiken
1978
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Den ekonomiska politiken
Allt fler blir eniga om att den treåriga mandatperioden, tillkommen som en del av 60-
talets stora författningskompromisser, är ett
misstag. Tre år är en alltför kort tid för en
ny regering att hinna förverkliga sina vallöften och ge väljarna prov på sin regeringsduglighet. Extra bittert måste det då kännas
för de borgerliga statsråd som inte ens fick
fullfölja tre-årsloppet. För många av dem
blev de första två åren i regeringen en inkörnings- och inlärningsperiod, som under det
tredje året skulle bära frukt i form av propositioner till riksdagen. De har nu att begrunda sitt ofullbordade verk från riksdagsplats.
Dessbättre finns det undantag också från
denna regel. Gösta Bohman, som fick den
kanske svåraste uppgiften trepartiregeringen, att sanera Sveriges ekonomi, kan redan i dag peka på betydande och
lyckosamma resultat av sin politik. Den moderate partiledaren, som med ovanlig klarsyn redan på valnatten varnade för den odiskade disk han fruktade Olof Palme lämnade
efter sig, har på två knappa år hunnit få
svensk ekonomi på rätt väg igen.
Utgångsläget var utomordentligt dåligt.
Genom socialdemokratiska missgrepp och
försummelser på den ekonomiska politikens, näringspolitikens och skattepolitikens
områden befann sig vårt land i en akut kris
hösten 1976. Snabbt stigande priser och en
snabb kostnadsutveckling hade drastiskt försvagat Sveriges internationella konkurrenskraft. Exporten utvecklades svagt och företagen hade överfulla lager. Industriproduktionen och industriinvesteringarna sjönk.
Den negativa handels- och bytesbalansen ledde till ett växande behov av utländsk upplå-
ning. Den svenska kronan var utsatt för
tarkt tryck.
Tre-partiregeringen med Gösta Bohman
grep sig resolut an med problemen. Processen inleddes genom valutajusteringen i oktober 1976 och fortsatte med en sex-procentig
devalvering våren 1977. Den privata konsumtionen stramades åt genom en höjning
av mervärdeskatten den l juni 1977. Därefter följde den sista devalveringen på l Oprocent i augusti 1977. Då lämnade Sverige också valutaormen och anknöt i stället den
svenska kronan till en ”korg” av valutor.
I samma syfte – att förbättra näringslivets
kostnadsläge – sänktes den allmänna arbetsgivaravgiften med två procentenheter från l
januari 1978 och togs helt och hållet bort
från l juli i år.
Det var djärva grepp den borgerliga regeringen tog. Devalveringar är något vi i Sverige klarat oss utan i ett par decennier. Borttagandet av löneskatten möttes också med ramaskrin från förenat fackligt och socialdemokratiskt håll. Men den djärva politiken
har gett utdelning för Sveriges vidkommande.
Exporten har ökat och importen sjunkit.
Handelsbalansen har som en följd härav
drastiskt förbättrats och vårt utländska upplåningsbehov minskat. Tre-partiregeringen
har också lyckats att dämpa prisstegringarna. Prisstegringstakten, har under 1978 nästan halverats jämfört med föregående år.
Sverige hör till de länder som under det
senaste halvåret haft den långsammaste inflationstakten i Europa. Inte minst detta faktum måste glädja Gösta Bohman, som under
sin första tid som ekonomiminister hånfullt
401
kallades inflationsminister av Olof Palme.
De ekonomiska utsikterna inför 1979 är
goda. Industriproduktion och industriinvesteringar väntas öka. Arbetslösheten kommer
att sjunka och den privata konsumtionen att
öka. Den Bohmanska svångremspolitiken
kommer under 1979 att visa sin ljusa sida,
nämligen att det bara är en ekonomi i balans
som tryggar sysselsättning och välfärd.
De förbättrade utsikterna för svensk ekonomi är ett resultat av Gösta Bohmans politik och därmed i hög grad hans för~änst.
Det är att hoppas att väljarna har det i
åtanke när de går till val i september 1979.
Ge Svensk Tidskrift som
julklapp!
Presentkort kan rekvireras genom att
prenumerationsavgiften, kr 60: – , insättes å
Svensk Tidskrifts postgirokonto nummer 7 27 44- 6
Vid beställning av fler än tre gåvaprenumerationer är priset 50: -/prenumeration
Angiv på girokupongen namn och adress både på er själv
och mottagaren
Allt fler blir eniga om att den treåriga mandatperioden, tillkommen som en del av 60-
talets stora författningskompromisser, är ett
misstag. Tre år är en alltför kort tid för en
ny regering att hinna förverkliga sina vallöften och ge väljarna prov på sin regeringsduglighet. Extra bittert måste det då kännas
för de borgerliga statsråd som inte ens fick
fullfölja tre-årsloppet. För många av dem
blev de första två åren i regeringen en inkörnings- och inlärningsperiod, som under det
tredje året skulle bära frukt i form av propositioner till riksdagen. De har nu att begrunda sitt ofullbordade verk från riksdagsplats.
Dessbättre finns det undantag också från
denna regel. Gösta Bohman, som fick den
kanske svåraste uppgiften trepartiregeringen, att sanera Sveriges ekonomi, kan redan i dag peka på betydande och
lyckosamma resultat av sin politik. Den moderate partiledaren, som med ovanlig klarsyn redan på valnatten varnade för den odiskade disk han fruktade Olof Palme lämnade
efter sig, har på två knappa år hunnit få
svensk ekonomi på rätt väg igen.
Utgångsläget var utomordentligt dåligt.
Genom socialdemokratiska missgrepp och
försummelser på den ekonomiska politikens, näringspolitikens och skattepolitikens
områden befann sig vårt land i en akut kris
hösten 1976. Snabbt stigande priser och en
snabb kostnadsutveckling hade drastiskt försvagat Sveriges internationella konkurrenskraft. Exporten utvecklades svagt och företagen hade överfulla lager. Industriproduktionen och industriinvesteringarna sjönk.
Den negativa handels- och bytesbalansen ledde till ett växande behov av utländsk upplå-
ning. Den svenska kronan var utsatt för
tarkt tryck.
Tre-partiregeringen med Gösta Bohman
grep sig resolut an med problemen. Processen inleddes genom valutajusteringen i oktober 1976 och fortsatte med en sex-procentig
devalvering våren 1977. Den privata konsumtionen stramades åt genom en höjning
av mervärdeskatten den l juni 1977. Därefter följde den sista devalveringen på l Oprocent i augusti 1977. Då lämnade Sverige också valutaormen och anknöt i stället den
svenska kronan till en ”korg” av valutor.
I samma syfte – att förbättra näringslivets
kostnadsläge – sänktes den allmänna arbetsgivaravgiften med två procentenheter från l
januari 1978 och togs helt och hållet bort
från l juli i år.
Det var djärva grepp den borgerliga regeringen tog. Devalveringar är något vi i Sverige klarat oss utan i ett par decennier. Borttagandet av löneskatten möttes också med ramaskrin från förenat fackligt och socialdemokratiskt håll. Men den djärva politiken
har gett utdelning för Sveriges vidkommande.
Exporten har ökat och importen sjunkit.
Handelsbalansen har som en följd härav
drastiskt förbättrats och vårt utländska upplåningsbehov minskat. Tre-partiregeringen
har också lyckats att dämpa prisstegringarna. Prisstegringstakten, har under 1978 nästan halverats jämfört med föregående år.
Sverige hör till de länder som under det
senaste halvåret haft den långsammaste inflationstakten i Europa. Inte minst detta faktum måste glädja Gösta Bohman, som under
sin första tid som ekonomiminister hånfullt
401
kallades inflationsminister av Olof Palme.
De ekonomiska utsikterna inför 1979 är
goda. Industriproduktion och industriinvesteringar väntas öka. Arbetslösheten kommer
att sjunka och den privata konsumtionen att
öka. Den Bohmanska svångremspolitiken
kommer under 1979 att visa sin ljusa sida,
nämligen att det bara är en ekonomi i balans
som tryggar sysselsättning och välfärd.
De förbättrade utsikterna för svensk ekonomi är ett resultat av Gösta Bohmans politik och därmed i hög grad hans för~änst.
Det är att hoppas att väljarna har det i
åtanke när de går till val i september 1979.
Ge Svensk Tidskrift som
julklapp!
Presentkort kan rekvireras genom att
prenumerationsavgiften, kr 60: – , insättes å
Svensk Tidskrifts postgirokonto nummer 7 27 44- 6
Vid beställning av fler än tre gåvaprenumerationer är priset 50: -/prenumeration
Angiv på girokupongen namn och adress både på er själv
och mottagaren