Matti Häggström; Om ungdomsarbetslöshet
1978
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
… –
ungdomsarbetslöshet
Redan Sokrates skällde på ungdomen, och
på den vägen är den äldre generationen
fortfarande.
Visst kan det vara berättigat ibland, när
det gäller en del av de yngre. I varje fall om
man inte hemfaller åt sterilt kverulerande
utan utformar kritiken konstruktivt.
Ungdomsarbetslösheten har blivit ett allvarligt problem i alla industriländer. Om de
unga inte känner sig välkomna i arbetslivet
kan mycket gå snett för dem. Det kan inte
bara leda till alkoholism, knarkproblem och
kriminalitet utan också till förakt för det demokratiska systemet.
Den borgerliga trepartiregeringen satsade
stora summor på att skapa jobb för ungdomen, och det är utmärkt. Med det är också
angeläget att de unga själva är med på noterna och utnyttjar de tillfållen som erbjuds
dem. Det gör tyvärr inte alla.
I Kalmar län var l 800 ungdomar under
25 år arbetslösa vid augusti månads utgång.
Ändå fanns beredskapsarbete eller utbildning av något slag för alla. Teoretiskt sett
skulle följaktligen ingen behöva gå sysslolös.
Så enkelt är det nu inte. Lika litet som på
exempelvis bostadsmarknaden kan full balans uppnås mellan tillgång och efterfrågan.
Likafullt tycker man att fler borde ta de
chanser som finns. Varför gör de inte det?
En rektor säger att ”ungdomarna är för
bortskämda, de vill inte godta den utbildning vi kan erbjuda dem”. En lärare menar
att ”många ungdomar har fördomar mot hederligt arbete”. Chefen för en arbetsförmedling fastslår: ”Trevliga jobb, bra lön och fin
bostad är något som de flesta ungdomar krä-
ver, men de förstår inte att de måste börja
nedifrån med att lära sig något, Uppfylls
deras krav inte från början går de lika gärna
och stämplar.”
Förhållandena i Kalmar län är inte unika.
Köpmannaförbundet i Stockholm arrangerade tillsammans med AMS utbildning och
praktik inom detaljhandeln för ungdomar –
40 veckors utbildning med 65 kr per dag i
ersättning. 100 platser fanns – tretton ungdomar anmälde sitt intresse. Var höll resten
hus?
Tidningen Lantarbetaren konstaterar att
arbetslösheten är hög i Skåne, även bland
ungdomar, trots att det finns jobb, väl lämpade för dem. Ändå måste man hämta arbetskraft från i första hand Polen. Tidningen tillägger: ”För det kan väl inte vara så att
det är angenämare att gå arbetslös än att
vara anställd en kortare eller längre tid på
en frilandsodling eller i ett trädgårdsföretag …”
Jo, kanske det.
Det är måhända så att vissa ungdomar är
för bortskämda. I så fall skall det också påpekas. Men när det görs blir det ett våldsamt liv
i en del socialdemokratiska tidningar och
409
även från visst fackligt håll. Där tycks man
föredra att betrakta ungdomsarbetslösheten
som en helig ko, eller också som någonting
som enbart beror på defekter i det kapitalistiska systemet. Inte minst ungdomarna
själva har anledning att vara på sin vakt mot
sådana villoläror.
En arbetsledare vid Ferrosan, som haft
hand om flera ungdomar som anställts i beredskapsarbete, säger: ”Det är synd om ungdomarna när de kommit ut i arbetslivet. De
är så snälla och rara, men de är ju inte vana
vid att passa tider och att arbeta också när de
inte har lust. Det är svårt att komma direkt
från en skola där det inte ställs krav.”
Många ungdomar får inte arbete därför
att de saknar erfarenhet från arbetslivet. De
har allt att vinna på att få in en fot på arbetsmarknaden genom att ta de jobb som finns,
även om de till en början varken ger direktörslön eller eget Uänsterum med kolorerade lyktor för ”Upptagen”, ”Vänta” och
”Stig in”. Det kan de få så småningom, om
de sköter sig.
Matti Häggström
ungdomsarbetslöshet
Redan Sokrates skällde på ungdomen, och
på den vägen är den äldre generationen
fortfarande.
Visst kan det vara berättigat ibland, när
det gäller en del av de yngre. I varje fall om
man inte hemfaller åt sterilt kverulerande
utan utformar kritiken konstruktivt.
Ungdomsarbetslösheten har blivit ett allvarligt problem i alla industriländer. Om de
unga inte känner sig välkomna i arbetslivet
kan mycket gå snett för dem. Det kan inte
bara leda till alkoholism, knarkproblem och
kriminalitet utan också till förakt för det demokratiska systemet.
Den borgerliga trepartiregeringen satsade
stora summor på att skapa jobb för ungdomen, och det är utmärkt. Med det är också
angeläget att de unga själva är med på noterna och utnyttjar de tillfållen som erbjuds
dem. Det gör tyvärr inte alla.
I Kalmar län var l 800 ungdomar under
25 år arbetslösa vid augusti månads utgång.
Ändå fanns beredskapsarbete eller utbildning av något slag för alla. Teoretiskt sett
skulle följaktligen ingen behöva gå sysslolös.
Så enkelt är det nu inte. Lika litet som på
exempelvis bostadsmarknaden kan full balans uppnås mellan tillgång och efterfrågan.
Likafullt tycker man att fler borde ta de
chanser som finns. Varför gör de inte det?
En rektor säger att ”ungdomarna är för
bortskämda, de vill inte godta den utbildning vi kan erbjuda dem”. En lärare menar
att ”många ungdomar har fördomar mot hederligt arbete”. Chefen för en arbetsförmedling fastslår: ”Trevliga jobb, bra lön och fin
bostad är något som de flesta ungdomar krä-
ver, men de förstår inte att de måste börja
nedifrån med att lära sig något, Uppfylls
deras krav inte från början går de lika gärna
och stämplar.”
Förhållandena i Kalmar län är inte unika.
Köpmannaförbundet i Stockholm arrangerade tillsammans med AMS utbildning och
praktik inom detaljhandeln för ungdomar –
40 veckors utbildning med 65 kr per dag i
ersättning. 100 platser fanns – tretton ungdomar anmälde sitt intresse. Var höll resten
hus?
Tidningen Lantarbetaren konstaterar att
arbetslösheten är hög i Skåne, även bland
ungdomar, trots att det finns jobb, väl lämpade för dem. Ändå måste man hämta arbetskraft från i första hand Polen. Tidningen tillägger: ”För det kan väl inte vara så att
det är angenämare att gå arbetslös än att
vara anställd en kortare eller längre tid på
en frilandsodling eller i ett trädgårdsföretag …”
Jo, kanske det.
Det är måhända så att vissa ungdomar är
för bortskämda. I så fall skall det också påpekas. Men när det görs blir det ett våldsamt liv
i en del socialdemokratiska tidningar och
409
även från visst fackligt håll. Där tycks man
föredra att betrakta ungdomsarbetslösheten
som en helig ko, eller också som någonting
som enbart beror på defekter i det kapitalistiska systemet. Inte minst ungdomarna
själva har anledning att vara på sin vakt mot
sådana villoläror.
En arbetsledare vid Ferrosan, som haft
hand om flera ungdomar som anställts i beredskapsarbete, säger: ”Det är synd om ungdomarna när de kommit ut i arbetslivet. De
är så snälla och rara, men de är ju inte vana
vid att passa tider och att arbeta också när de
inte har lust. Det är svårt att komma direkt
från en skola där det inte ställs krav.”
Många ungdomar får inte arbete därför
att de saknar erfarenhet från arbetslivet. De
har allt att vinna på att få in en fot på arbetsmarknaden genom att ta de jobb som finns,
även om de till en början varken ger direktörslön eller eget Uänsterum med kolorerade lyktor för ”Upptagen”, ”Vänta” och
”Stig in”. Det kan de få så småningom, om
de sköter sig.
Matti Häggström