John Magnus Lindberg; Den politiske företagaren
1978
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Litteratur
JOHN MAGNUS LINDBERG:
Den politiske företagaren
Skilda undersökningar under årens lopp
har visat att antalet företagare i riksdag och i
ovnga politiska församlingar successivt
minskat. Från och med detta år slutar moderata samlingspartiet att taga emot bidrag
från näringslivet. Folkpartiet tackade nej redan 1976. Det skulle kunna tolkas som om
svenskt näringsliv neutralisera~s politiskt
sett. Så är det naturligtvis inte.
Fil dr Roger Henning har i en undersökning ”Företagen i politiken”, utgiven av studieförbundet Näringsliv och Samhälle, kartlagt företagens politiska agerande under
1975. Det var under den socialdemokratiska
regeringen. Undersökningen visar emellertid att det handlingsmönster som utbildats i
stort sett gäller även idag.
Undersökningen berör 300 företag och
behandlar företagens kontakter med regering och departement, riksdag samt förvaltning. Man finner ett finmaskigt kontaktnät
koncentrerat till de allra största företagen.
Kontakterna är högst informella, men ej
slumpmässiga, och huvudsakligen begränsade till koncernchefer och verkställande direktörer å ena sidan och regeringsledamöter
och statssekreterare å den andra. Riksdagskontakterna ordnas genom informativa
företagsbesök och med förvaltningen diskuteras ofta aktuella frågor på specialistbasis.
De mindre och medelstora företagens önskemål och problem slussas via branschorganisationerna eller löses genom direkta kontakter med lokala eller regionala myndigheter.
Författaren koncentrerar sitt intresse på
de större företagen med de direkta politiska
kontakterna. De frågor som tages upp till
behandling rör industrilokalisering, utnyttjande av investeringsfonder samt ägaresammanslagningar. Kontakterna går inte ensidigt i riktningen företag regering. Den selektiva ekonomiska politik socialdemokraterna
kom att använda i allt större utsträckning –
och som för övrigt fortsatts av nu sillande
regering – har lärt företagen att väl taga
vara på alla stödmöjligheter även om dessa
många gånger måste ha bedömts som företagsekonomiskt tvivelaktiga på längre sikt.
Bokens tyngdpunkt ligger på den selektiva politikens negativa verkningar. För det
enskilda företaget kan fördelarna vara på-
tagliga. Från statsfinansiell synpunkt kan på
samma sätt kostnaderna synas begränsade.
När man emellertid efteråt summerar de
samhällsekonomiska konsekvenserna av exempelvis Algots och Eisers etableringar i
Norrland stämmer resultatet till eftertanke.
Det selektiva verktyget blir dessutom snabbt
trubbigt. Nya och mera omfattande selektiva
stödinsatser måste läggas ovanpå de redan
etablerade. Företagen anpassar sig snabbt
och tidigare stödnivå blir verkningslös. Stö-
det medverkar också till att företagen
skjuter på beslut om åtgärder som på längre
sikt skulle givit bättre företagsekonomiska –
och samhällsekonomiska – resultat.
En mera ingående studie ägnas bl a PLM
och Volvo. De hör till den grupp företag
som systematiskt bevakar den politiska sektorn. PLM kallar systemet relationsplanering och det går ut på au odla kontakter
inom ett 15-tal myndigheter och eu 30-tal
offentliga institutioner. Företaget anser att
det blir mer och mer beroende av de offentliga beslutsfattarna. Kontakterna skall på ett
tidigt stadium ge information om utredningar, propositionsarbete och riksdagsarbete
och därigenom underlag för au nå ut med
vad man kallar informationsservice till beslutsfattarna.
Detta är givetvis politik i en mycket begränsad mening. Det förutsätts att näringslivets centrala organisationer skall svara för
en övergripande politisk bevakning. Bland
företagsledarna finns ingen enhetlig syn på
vad man tidigare kallat näringslivets ideologi. Roger Henning finner i sitt undersökningsmaterial två klart urskiljbara grupper.
Den ena gruppen motsätter sig alla typer
44
av statliga regleringar och ingripanden. De
är också motst~mdare till den selektiva politiken.
Den andra gruppen som huvudsakligen
består av yngre företagsledare är positiv till
ett intimt samarbete näringsliv-samhälle.
Ja, de går så långt all de förklarar det önskvärt. De anser au eu samägande med staten
har fördelar och är i konsekvens med detta
positiva till en elektiv politik. Att några av
dessa företagsledare hade de allra bästa relationer till den socialdemokratiska regeringen får ses som en naturlig konsekvens.
I deua sammahang pekar författaren på
en annan komaktvarianl. Flera av de undersökta företagen har till sin styrelse eller koncernledning knutit personer med relatione1·
till det socialdemokratiska partiet. l eu fall
fann man det förenligt med sina intressen
all säLLa in planeringschefen i finansdepartementet i styrelsen för en koncerndivision.
Roger Hennings bok ger anledning till
många reflektioner. Det ~i1· en rad vä entliga
problem som behandlas seriöst och inträngande. Hans kartläggning visar en nästan total brist inom många företag på en övergripande och samlad syn på näringslivets roll
från politisk synpunkt. Intresset är helt koncemrerat på det egna fö1·etagets ofta konsiktiga situation och de fördelar elen selektiva
politiken kan ge. Han avslöjar också en avgrund av politisk omedvetenhet. Man måste
fråga sig om det finns förutsättningar för
den förnyelse inom svenskt näringsliv som
skall föra oss ut ur dagens kris. Vem eller
vilka förmår all på nytt blåsa liv i en debau
om näringslivets ideologi?
Regeringen har sitt ansvar. Vid sidan av
de många tätt återkommande brandkårsutryckningarna måste den skapa ett företagsvänligt klimat. Företagen och företagandet
måste p~1 nyu ges en ställning sum garanter
för att bibehålla och om möjligt flyua fram
elen position vån samhälle nån socialt och
ekonomiskt. Vilja finns, det har regeringen
visat, men risken är uppenbar att man går
vilse i skogen av selektiva åtgärder och ingrepp.
JOHN MAGNUS LINDBERG:
Den politiske företagaren
Skilda undersökningar under årens lopp
har visat att antalet företagare i riksdag och i
ovnga politiska församlingar successivt
minskat. Från och med detta år slutar moderata samlingspartiet att taga emot bidrag
från näringslivet. Folkpartiet tackade nej redan 1976. Det skulle kunna tolkas som om
svenskt näringsliv neutralisera~s politiskt
sett. Så är det naturligtvis inte.
Fil dr Roger Henning har i en undersökning ”Företagen i politiken”, utgiven av studieförbundet Näringsliv och Samhälle, kartlagt företagens politiska agerande under
1975. Det var under den socialdemokratiska
regeringen. Undersökningen visar emellertid att det handlingsmönster som utbildats i
stort sett gäller även idag.
Undersökningen berör 300 företag och
behandlar företagens kontakter med regering och departement, riksdag samt förvaltning. Man finner ett finmaskigt kontaktnät
koncentrerat till de allra största företagen.
Kontakterna är högst informella, men ej
slumpmässiga, och huvudsakligen begränsade till koncernchefer och verkställande direktörer å ena sidan och regeringsledamöter
och statssekreterare å den andra. Riksdagskontakterna ordnas genom informativa
företagsbesök och med förvaltningen diskuteras ofta aktuella frågor på specialistbasis.
De mindre och medelstora företagens önskemål och problem slussas via branschorganisationerna eller löses genom direkta kontakter med lokala eller regionala myndigheter.
Författaren koncentrerar sitt intresse på
de större företagen med de direkta politiska
kontakterna. De frågor som tages upp till
behandling rör industrilokalisering, utnyttjande av investeringsfonder samt ägaresammanslagningar. Kontakterna går inte ensidigt i riktningen företag regering. Den selektiva ekonomiska politik socialdemokraterna
kom att använda i allt större utsträckning –
och som för övrigt fortsatts av nu sillande
regering – har lärt företagen att väl taga
vara på alla stödmöjligheter även om dessa
många gånger måste ha bedömts som företagsekonomiskt tvivelaktiga på längre sikt.
Bokens tyngdpunkt ligger på den selektiva politikens negativa verkningar. För det
enskilda företaget kan fördelarna vara på-
tagliga. Från statsfinansiell synpunkt kan på
samma sätt kostnaderna synas begränsade.
När man emellertid efteråt summerar de
samhällsekonomiska konsekvenserna av exempelvis Algots och Eisers etableringar i
Norrland stämmer resultatet till eftertanke.
Det selektiva verktyget blir dessutom snabbt
trubbigt. Nya och mera omfattande selektiva
stödinsatser måste läggas ovanpå de redan
etablerade. Företagen anpassar sig snabbt
och tidigare stödnivå blir verkningslös. Stö-
det medverkar också till att företagen
skjuter på beslut om åtgärder som på längre
sikt skulle givit bättre företagsekonomiska –
och samhällsekonomiska – resultat.
En mera ingående studie ägnas bl a PLM
och Volvo. De hör till den grupp företag
som systematiskt bevakar den politiska sektorn. PLM kallar systemet relationsplanering och det går ut på au odla kontakter
inom ett 15-tal myndigheter och eu 30-tal
offentliga institutioner. Företaget anser att
det blir mer och mer beroende av de offentliga beslutsfattarna. Kontakterna skall på ett
tidigt stadium ge information om utredningar, propositionsarbete och riksdagsarbete
och därigenom underlag för au nå ut med
vad man kallar informationsservice till beslutsfattarna.
Detta är givetvis politik i en mycket begränsad mening. Det förutsätts att näringslivets centrala organisationer skall svara för
en övergripande politisk bevakning. Bland
företagsledarna finns ingen enhetlig syn på
vad man tidigare kallat näringslivets ideologi. Roger Henning finner i sitt undersökningsmaterial två klart urskiljbara grupper.
Den ena gruppen motsätter sig alla typer
44
av statliga regleringar och ingripanden. De
är också motst~mdare till den selektiva politiken.
Den andra gruppen som huvudsakligen
består av yngre företagsledare är positiv till
ett intimt samarbete näringsliv-samhälle.
Ja, de går så långt all de förklarar det önskvärt. De anser au eu samägande med staten
har fördelar och är i konsekvens med detta
positiva till en elektiv politik. Att några av
dessa företagsledare hade de allra bästa relationer till den socialdemokratiska regeringen får ses som en naturlig konsekvens.
I deua sammahang pekar författaren på
en annan komaktvarianl. Flera av de undersökta företagen har till sin styrelse eller koncernledning knutit personer med relatione1·
till det socialdemokratiska partiet. l eu fall
fann man det förenligt med sina intressen
all säLLa in planeringschefen i finansdepartementet i styrelsen för en koncerndivision.
Roger Hennings bok ger anledning till
många reflektioner. Det ~i1· en rad vä entliga
problem som behandlas seriöst och inträngande. Hans kartläggning visar en nästan total brist inom många företag på en övergripande och samlad syn på näringslivets roll
från politisk synpunkt. Intresset är helt koncemrerat på det egna fö1·etagets ofta konsiktiga situation och de fördelar elen selektiva
politiken kan ge. Han avslöjar också en avgrund av politisk omedvetenhet. Man måste
fråga sig om det finns förutsättningar för
den förnyelse inom svenskt näringsliv som
skall föra oss ut ur dagens kris. Vem eller
vilka förmår all på nytt blåsa liv i en debau
om näringslivets ideologi?
Regeringen har sitt ansvar. Vid sidan av
de många tätt återkommande brandkårsutryckningarna måste den skapa ett företagsvänligt klimat. Företagen och företagandet
måste p~1 nyu ges en ställning sum garanter
för att bibehålla och om möjligt flyua fram
elen position vån samhälle nån socialt och
ekonomiskt. Vilja finns, det har regeringen
visat, men risken är uppenbar att man går
vilse i skogen av selektiva åtgärder och ingrepp.