Egon Josefsson; Den trefaldiga förnekelsen

EGON JOSEFSSON:
D~n trefaldiga förnekelsen
Laborator Egon Josefsson är genetiker och
som sådan understryker han det meningslösa
i att förneka att alla människor föds olika.
Tre ting vågar man i dag knappast tala om:
födelsen, döden och olikheten. Men den
sexuella förökningen gör att varje individ
blir unik. Detta förökningssätt medför i sin
tur döden, som låter det gamla lämna plats
för nytt. Döden liksom födelsen och olikheten
hör till vår biologiska natur, och denna går
inte att förneka. Det är att förneka livet
självt.
Den som ser på naturen med någorlunda
vakna ögon kan inte undgå att fängslas av
livets mångfald. Livet representeras av mer
än en miljon arter av växter och djur och
variationen inom varje art är också vidsträckt. Delvis orsakas variationen inom arten av växlande miljöförhållanden, men genom ärftliga olikheter blir individerna olika
också om de lever i samma miljö.
De enklast byggda bland de levande varelserna är encelliga, t ex bakterier. De förökar
sig oftast genom tudelning, varvid också
deras arvsanlag delas i exakt lika delar. De
sålunda uppkomna individerna blir därigenom genetiskt lika, dvs de får samma arvsanlag. Ofta lever dessa organismer i vatten och
man kan räkna med att miljön inom ett
mindre område är tämligen enhetlig. De
individer som lever i närheten av varandra
lever således under likartade yttre förh ållanden. Om man med ’jämlikhet” menar att
levnadsvillkoren i alla avseenden skall vara
desamma, kan det jämlika samhället vara
förverkligat hos de encelliga organismer,
som förökar sig genom delning, och endast
hos dem.
De encelliga organismerna tillhör de lägsta formerna av liv. De har inget nervsystem
och inget medvetande. Ur människans synpunkt sett måste de leva det torftigaste av
alla liv.
En stor nackdel med förökning genom
tudelning och den därav följande ärftliga
likheten är den dåliga anpassningsförmågan
till miljöförändringar. Om det inträffar en
tillräckligt kraftig ändring av miljön, t ex av
temperaturen, kommer kanske alla individer av en art, som lever i den miljön, att dö.
—————————————-1
Emellertid kan ett arvsanlag (en gen) i en
levande varelses celler förändras (mutera),
spontant eller genom påverkan av strålning
eller vissa kemikalier. Flertalet mutationer
är skadliga, ofta dödliga. Men generna fungerar i kombination med andra gener och
en gen, som har skadlig verkan i en viss
kombination, behöver inte ha det i en
annan.
Om en organism förökar sig genom delning eller på någon annan icke-sexuell väg,
blir avkomlingarna från en cell som muterat
sinsemellan helt lika – om det över huvud
taget är möjligt att leva med mutationen i
fråga. Redan hos en del encelliga organismer förekommer emellertid ett slags utbyte
av arvsfaktorer mellan olika individer, dvs
ett slags könlig (sexuell) förökning, och denna är den förhärskande fortplantningsformen bland de djur- vanligen också växtersom nått högt i utvecklingen. Därigenom
kombineras de förändringar, som uppkommit genom mutationer, på olika sätt så att
avkommorna blir genetiskt olika. Då kan
kombinationer uppkomma, som visar sig
gynnsamma i det långa loppet, t ex vid en
miUöförändring. Detta möjliggör en ärftlig
anpassning till skiftande miUöer, och utsikterna ökar för att åtminstone några individer överlever en långtgående förändring av
de yttre förhållandena. Den sexuella förökningen och den därav följande olikheten har
också möjliggjort individualiteten, mångfalden hos det levande samt rikedomen och
utvecklingsmöjligheterna i varje enskild varelses liv. Varje individ är unik.
75
Födelsen och döden
Det fanns en tid, inte långt avlägsen, när det
var tabu att tala om sexualitet. I dagens
Sverige har det i stället mer eller mindre
blivit tabu att erkänna tre konsekvenser av
det sexuella förökningssättet: födelsen, dö-
den och olikheten.
I boken ”Civilisation till döds?” skriver
Bengt Hubendick: ”En dag sommaren 1969
kunde man i en rubrik i Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning läsa att vi har långt
kvar tills vi kan odla barn i provrör och
lösgöra kvinnan från hennes nio månader långa
fångenskap (min kursivering). Jag uppfattar
formuleringen som ett metallglänsande
skrik ur konflikten mellan natur och civilisation, mellan å ena sidan den begränsning
som bestäms av vår biologiska natur och å
andra sidan de vetenskapliga trollkonster
vår hjärna kan fundera ut. Det är ett skrik
från •den som känner sig fjättrad av sin
biologiska natur, från den som inte förmår
acceptera denna sin natur. Skriket speglar
oförmågan att inse att civilisationen måste
formas så att den passar vår natur, att försö-
ket att tvinga vår natur till anpassning mot
en artificiell civilisationsform är dömt att
misslyckas.”
Släktled efter släktled av människor har
slitit och försakat för au deras efterkommande skulle få det bättre. Framgång och
karriär i arbetslivet har varit ett medel i
samma syfte. Men i nutidens Sverige betraktas barnafödande som ett hinder för kvinnans s k frigörels<t. Så få barn som möjligt
och så lite besvär med dem som möjligt tycks
vara parollen. Man har glömt att vår viktigaste uppgift måste vara att föra livet vidare.
76
De encelliga organismerna kan dödas genom t ex upphettning, uttorkning eller förgiftning men de kan inte åldras och dö en
”naturlig” död. När den encelliga varelsen
delar sig uppkommer två nya individer. Nå-
got lik finns inte. Men med det sexuella
förökningssättet blev döden en del av livet.
Den låter det gamla och föråldrade lämna
plats för det nya, bättre anpassade.
Det är inte länge sedan döden var en ofta
återkommande händelse i varje hem. Att
den händelsen inte är så vanlig numera
beror delvis på den lyckliga omständigheten
att dödligheten bland barn och ungdom har
minskat. Också de som blir vuxna lever i
genomsnitt längre än förr. Men en annan
orsak är att i dag är det mer än två tredjedelar av alla som dör på sjukhus. I barnuppfostran är döden tabu på samma sätt som
sexualiteten varit en gång. Vårt samhälle är
dödsförnekande. Denna förnekelse bidrar
till att skapa ångest inför den död som vi
ändå inte kan undgå. Fruktan för det
okända är en del av människouatui·en, och
ju mindre vi känner till om en företeelse, ju
starkare blir vår ångest inför den.
Den otänkbara jämlikheten
Den sexuella förökningen och den därav
följande olikheten mellan individerna medför också att resultatet av livet inte i alla
avseenden kan bli detsamma ens om miljön
vore lika för alla. Varje individs livsöde
avgörs genom ett samspel mellan arv och
miljö. Skilda individer reagerar på olika sätt
i samma miljö. Detta medför att jämlikhet
blir en omöjlighet, om man därmed menar i
alla avseenden lika levnadsvillkor.
För rättrogna socialister är det en ständig
källa till förargelse att det finns en biologisk
vetenskap som visar på individernas olikhet
och den omöjlighet till jämlikhet i alla avseenden som denna olikhet medför. Detta
ledde bl a till att politikerna i Sovjetunionen
länge stödde Trofirn Lysenkos läror om att
yttre egenskaper som orsakats av miljön
kunde nedärvas. De forskningsmetoder,
som grundats på denna lära, fick i längden
katastrofala följder för den sovjetiska växtförädlingen och 1965 hade misstagen blivit
så uppenbara att de måste överges. Trots
lysenkoismens fiasko finns det i Sovjet numera en politiskt inspirerad riktning, som
hävdar att biologins lagar, inklusive de genetiska, visserligen gäller för de levande varelserna i övrigt men inte för intellektet och
andra psykiska egenskaper hos människan.
Denna uppfattning bestrids emellertid av
framstående genetiker även i Sovjet. I Sverige finns det inga forskare inom genetiken,
som ansluter sig till den. Vi vet att människan inte utgör något undantag från de
genetiska lagarna. Men inom politiken och
samhällslivet resonerar man ofta som om
människans psykiska egenskaper vore oberoende av arvet. l skoldebatten diskuterar
man som om det inte fanns några begåvningsskillnader, i könsrollsdebatten som om
kvinnor och män inte skulle skilja sig i fråga
om psykiska egenskaper.
Förnekelsen av födelsen, döden och olikheten innebär en förnekelse av livet. Om vi
skall kunna överleva, måste förnekelsen ersättas med bejakelse.