Lennart Bodström; Kommentar till TCO-undersökningen
1979
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Debatt
LENNART BODSTRÖM:
Kommentar till TCO-undersökningen
Svensk Tidskrift har ägnat två temanummer
åt TCO. Det är frågan om en, milt uttryckt,
kritisk betraktelse av organisationens verksamhet. Kritiken har getts ett sken av saklighet genom en enkätundersökning man låtit
SCB med helt felaktiga utgångspunkter genomföra bland TCO-förbundens medlemmar. Då Svensk Tidskrift säger sig ha låtit
utföra undersökningen, är t o m detta en
oriktig uppgift. Undersökningen har i stället
beställts och bekostats av något som heter
”Forum för samhällsdebatt”, en företeelse
om vilken det inte föreligger någon närmare
allmän kännedom, vare sig i fråga om vilka
som är medlemmar i detta ”forum” eller varifrån det erhåller medel för sin verksamhet.
Eftersom framställningen i flera avseenden
bygger på felaktigheter och förenklingar i
fråga om TCOs verksamhet är jag tacksam
över att vid artikelseriens slut få göra några
kommentarer.
När TCO bildades år 1944 genom en sammanslagning av en centralorganisation för
privat anställda tjänstemän och en centralorganisation för anställda i offentlig tjänst var
det för att med större styrka och större effektivitet kunna företräda tjänstemännen i
samhällsfrågor än om organisationerna uppträdde var för sig. Nödvändigheten av en
stark samhällsbevakning följer av att en rad
för de fackliga organisationerna viktiga frå-
gor inte kan lösas i förhandling med motparten; exempelvis frågor som rör sysselsättning, skatter och utbildning. Samhällsfrå-
gorna har alltsedan starten varit TCOs uppgift. Detta borde ha framhållits i Svensk Tidskrift, om avsikten varit att ge korrekt information.
TCO är en partipolitiskt obunden organisation. Detta är inte inskrivet i TCOs stadgar
utan bygger på vårt faktiska uppträdande.
Det är därför anmärkningsvärt att SCB ställt
följande fråga: ”TCO är enligt sina stadgar
en partipolitiskt obunden organisation. En
del anser dock att TCO under senare tid har
övergivit sin partipolitiska obundenhet. Tycker ni att det finns fog för denna uppfattning? Försök att svara med något av följande
alternativ: Ja, i hög grad; Ja, i någon mån;
eller Nej, inte alls”.
Här vilseleder SCB de intervjuade genom
att påstå att TCOs stadgar innehåller en bestämmelse av visst slag. Man låter sedan förstå att en del menar att TCO bryter mot
detta stadgande, som i själva verket inte existerar. Den intervjuade tillfrågas därefter
om sin inställning till det förmenta stadgebrottet. Tre svarsalternativ anges, varav två
innebär instämmande i att den politiska
obundenheten övergivits och det tredje innebär att så inte alls skett. Svaren som erhållits på denna förhoppningsvis oavsiktligt vilseledande fråga är sedan omständligt bearbetade och kommenterade. Det är svårt att
tänka sig en mer meningslös ”analys”.
Inom TCO och TCO-förbunden är· drygt
100 000 medlemmar aktiva i den meningen
att de innehar något förtroendeuppdrag. Ca
20000 lämnar sina uppdrag under ett år
samtidigt som 20 000 tillkommer. Medlemmar med olika uppdrag har i första hand
möjligheter att påverka TCO. För den enskilde medlemmen är det kanske den säkraste vägen att få ett inflytande att låta sig
väljas till ett förtroendeuppdrag inom sin
fackliga organisation. Andra vägar som står
öppna är att skriva motioner, vara aktiv på
möten eller skriva artiklar, insändare m m i
förbunds- och dagspress. Andra vägar finns
det knappt för den enskilde medlemmen att
påverka sin organisationspolitik på, varken i
TCO eller någon annan sammanslutning.
–
40
För att få ett inflytande måste man alltså
vara aktiv i någon form. Enligt SeB-undersökningen anser drygt lO procent av TCOs
medlemmar, dvs ca 100000, att de har goda
möjligheter att påverka TCOs politik. Detta
kan tyckas vara ett alltför litet antal, men
som Nils Elvander, som i övrigt är så negativ
mot TCO, påpekar i sin artikel torde det
vara fråga om ungefår samma förhållande i
andra organisationer. Efter att Elvander
konstaterat detta går han raskt över till att
enbart diskutera enskilda medlemmars inflytande i TCO och finner detta bristfälligt.
Men en sådan diskussion har föga intresse
om man inte kan visa att inflytandet är sämre i TCO än i andra organisationer. Och
detta är ju knappast troligt enligt Elvanders
egna ord.
Frågan om hur samhällets och näringslivets behov av kapital skall tillgodoses är komplicerad. Som Östen Bohlin framhåller är
kunskapen låg i alla läger. Inte desto mindre
anser Östen Bohlin det meningsfullt att med
en enda enkel fråga låta intervjupersoner ta
ställning till frågan om löntagarfonder skall
ägas kollektivt eller om var och en skall äga
och disponera sitt kapital själv. Frågan är
formulerad som om alternativet till att fackföreningsrörelsen skulle äga och disponera
medel vore att den enskilde löntagaren fritt
skulle kunna disponera medlen. Men det är
ju inte detta det är fråga om. Som påpekats i
näringslivets egen utredning ”Waldenströmsrapporten” och i Kapitalmarknadsutredningen är det stora samhällsproblemet
hur vi skall få fram tillräckligt med kapital
för den nödvändiga utbyggnaden av vår industri. Som bekant ställs det betydande anspråk på industrin under de närmaste åren.
Det gäller alltså att öka tillgången på kapital,
att öka sparandet om man så vill, dvs att
minska utrymmet för konsumtion. Hur detta skall gå till kan man ha olika uppfattningar om. Helt naturligt vill de nuvarande
ägarna att det skall ske enbart genom att
vinsterna får öka på lönernas bekostnad.
Från löntagarhåll har vi pekat på möjligheten att löntagarna avstår från att ta ut en del
av sina löneökningar för konsumtionsändamål för att i stället placera det som löntagarkapital i näringslivet. Vilken metod man än
väljer är det ändå löntagarnas krav på omedelbar konsumtion som måste stå tillbaka.
Att då gå ut med enkäter där man förespeglar intervjuoffren att alternativet till kollektivt iigda fonder är att vederbörande själv
får äga och disponera ett kapital utöver sin
lön är att göra saken för enkel. Det är förvå-
nande att SCB deltagit i en verksamhet som
helt saknar ambitionen att förbättra förståelsen för innebörden av denna viktiga samhällsfråga.
Nils Elvander har tagit på sig uppgiften
att under rubriken ”Behövs TCO” bena upp
begreppet partipolitisk neutralitet. Han konstaterar att begreppet har tre dimensioner.
Efter detta vetenskapliga kraftprov konstaterar Elvander att TCO såväl personellt som
ideologiskt är knutet till det socialdemokratiska partiet. Argumenteringen för detta
motiverar Elvander med vetenskapligt pregnanta utryck som ”det tycks som”, ”allmänt
omvittnat”, ”sporadiska iakttagelser”, ’:gissningar”, ”många tycker” osv. Efter alla dessa
”tro” och ”gissningar” om brister i TCOs
partipolitiska neutralitet kommer Elvanden
känsloliv i svallning och organisationen börjar fylla honom med ”motvilja” och han finner därför att den bör ”försvinna”.
Elvander är helt utan faktaunderlag för
sina beskyllningar mot TCO. l stället fortsätter han den ryktesspridning om TCO som
han inlett på andra håll i pressen, t ex i Göteborgs-Posten 13 augusti i år och i vilken tidning han uppmanats att bevisa sina påståenden, något som han nogsamt underlåtit.
TCO sysslar som ovan framhållits med
samhällsfrågor. I dessa råder en mycket hög
enighet mellan de anslutna förbunden.
Åren 1974- 1977 hade TCO-styrelsen 155
sammanträden. De ärenden som där be-·
handlades finns registrerade i 2 817 paragrafer. Reservationer anmäldes i 25 fall. Reservationerna följer inget bestämt mönster i
den meningen att vissa styrelseledamöter oftare än andra reserverat sig eller att reservationerna avsett någon samhällsfråga av större vikt. Mot den bakgrunden är det obegripligt varför Elvander föreslår TCOs uppdelning på många organisationer. Om våra förbund i praktiken visat sig ha överensstämmande uppfattningar i samhällsfrågor är
det svårt att se varför dessa skulle formuleras och föras ut till offentligheten av många
41
styrelser betjänade av många kanslier. Vad
skulle TCO-förbundens medlemmar eller
allmänhet och statsmakter ha att vinna på en
sådan uppdelning? För övrigt p1·äglas den
elvanderska uppdelningen i ”beståndsdelar”
av en total begreppsförvirring. PTK betecknas exempelvis som ett vertikalt industriförbund, medan PTK i verkligheten är en förhandlingskartell bestående av två vertikalt
uppbyggda förbund och 12 yrkes- eller utbildningsorganisationer.
Elvander låter sig gärna framställas som
vetenskaplig expert på organisationsväsen.
Bakgrunden till detta är främst ett arbete
från 1960-talet som innehåller en översiktlig
beskrivning av de svenska intresseorganisationerna. I den nu presenterade artikeln befinner sig Elvander emellertid långt bort
från fakta. Det överlägsna tonfallet i hans
framställning ger ingen anledning att ändra
det omdömet.
42
EDMUND RAPAPORT:
Avdelningschefen vid Statistiska Centralbyrån, Edmund Rapaport, bemöter de påståenden om SCB som
Lennart Bodström gjorde i intervjun i Svensk Tidskrift nummer 10:1978.
Kommentar till Lennart Bodström
Att en av frå;;orna i SCB:s undersökning
inletts med upplysningen att TCO ”enligt
sina stadgar” är partipolitiskt obunden är
formellt felaktigt men saknar reell betydelse
för undersökningen. Här skall endast ännu
en gång påpekas att TCOs partipolitiska
obundenhet är så allmänt känd och officiellt
fastslagen av TCO att utformningen av frå-
gan inte kan ha haft någon betydelse för de
intervjuades svar. Bodströms omdöme att
SCB genom formuleringen ifråga vilselett
de intervjuade är oberättigat.
Likaså vänder jag mig mot Bodströms underskattning av intervjupersonerna. Enligt
honom har de inte möjlighet att tänka igenom en rad komplicerade samhällsfrågor
som intervjun kan gälla därför att de snabbt
skall ta ställning. Frågor av den typ som ingår i SCBs undersökning förutsätter att
intervjupet·sonen har en uppfattning. Intervjupersonen har också möjlighet att svara
att han inte har det (vet inte svaren), vilken
möjlighet som bekant många har begagnat
sig av. Sedd mot denna bakgrund framstår
Bodströms beskrivning av intervjusitualianer-att någon plötsligt dras från ett TVprogram för att besvara frågor – som irrelevant. Bodströms karikerande beskrivning är
både nedvärderande och saknar trovärdighet. SCBs intervjuare har dock en ingå-
ende utbildning och ofta en lång erfarenhet
– genomsnittlig anställningstid ligger mellan 5 a6 år. Den utbildningen sysslar till stor
del med intervjusituationer och hur man bemästrar dessa för att få riktiga svar. Intervjuarkåren har ett anseende om kunnighet,
takt och gott omdöme.
En annan sak är att hela undersökningen
på sätt och vis kan ses som en temperaturtagning under pågående samhällsdebatt och
att den pågående debatten, informationen
m m kan påverka personens framtida ställningstagande. Hur resultaten av en kartläggning av den förhållandevis enkla typ som
SCB-undersökningen utgör skall tolkas är
en angelägen och intressant fråga. Den överlämnar jag dock åt Bodström och andra au
behandla.
Bodström föreslår att missnöjda medlemmar vänder sig till sin fackorganisation i stället för att organisationerna får upprepade
påstötningar via opinionsundersökningar.
Han glömmer dock att en opinionsundersökning – med sin speciella karaktär som
naturligtvis måste beaktas när man bedömer
resultaten – åtminstone i ett avseende är
överlägsen en direkt hänvändelse. En intervjuperson är och förblir anonym för alla
parter. Han eller hon kan uttrycka sin åsikt
utan att behöva ta hänsyn till ev direkta effekter för sin egen person.
Kommentar från redaktionen
Lennart Bodströms genmäle fordrar en
kommentar. Svensk Tidskrift tog i sin TCOserie upp två huvudfrågor. Hur ser TCOmedlemmarna på sin organisations partipotitiska obundenhet och i vilken utsträckning
anser de att TCOs uttalanden i skilda samhällsfrågor är representativa för medlemmarna.
l tidigare debatter har många utanför
TCO haft åsikter om dessa förhållanden.
~ledlemmarn as synpunkter har mera sporadiskt kommit fram i insändare och motioner
till TCO-förbundens kongresser och stämmor. En representativ undersökning utförd
av Statistiska Centralbyrån måste anses ge
ett bättre var på dessa frågor än vad hittills
redovisats.
Lennart Bodström gör i sitt genmäle en
annan värdering. Politiseringsfrågan har entigt hans mening fått felaktiga utgångspunkter. är SCB i sin fråga till de intervjuade
gjort påståendet: ”TCO är enligt sina stadgar en partipolitiskt obunden organisation”,
är det inte nog med att man startat undersökningen på felaktiga premisser, man har
till yttermera visso vilselett de intervjuade.
Deua har, menar Lennart Bodström, i sin
tur lett till att SCB-analysen blivit helt meningslös.
Han säger i sitt genmäle: ”TCO är en partipolitiskt obunden organisation. Detta är
inte inskrivet i TCOs stadgar utan bygger på
vårt faktiska uppträdande.” Samma sak uttrycks i TCO-utredningen TCO i samhället
Guni 1978) på följande sätt: ”När TCO bildades var det ”en självklarhet att centralorganisationen skulle vara partipolitiskt obunden varför detta inte behövdes regleras i
stadgarna”. Mot bakgrunden av dessa två
citat måste man ha överseende med det fel
frågeställarna gjort sig skyldiga till. SCBs sta- 43
tistiker säger också ”att utformningen av frå-
gan inte kan ha haft någon betydelse för de
intervjuades svar”.
Lennart Bodström tar inte upp en debatt i
sakfrågan. Hans genmäle representerar en
debatteknik, som har tillämpats av TCO-ledningen i flera sammanhang. Det är Lennart
Bodströms inställning i sakfrågan som gör
det nödvändigt att föra debatten vidare.
På en punkt är Lennart Bodström och
Svensk Tidskrift helt eniga. Det krävs aktiva
insatser från TCO-medlemmarnas sida för
att påverka organisationens ställningstaganden i samhällsfrågor. Medlemmarna måste
aktivera sig, ställa upp till val till förtroendeposter, vara aktiva på möten, skriva artiklar
och motioner. Det är vår förhoppning att
Svensk Tidskrifts debatt och alla andra debatter skall medverka till en aktivering av de
många medlemmar som inte delar TCO-ledningens syn i en rad samhällsfrågor.
slutligen ett klarläggande beträffande
Svensk Tidskrifts och Forum för Samhällsdebatts samarbete. Forum för Samhällsdebatt, FSD, vars styrelse är sammansatt av lika
många center- och folkpartister respektive
moderater, uppdrog våren J978 åt Statistiska Centralbyrån, SCB, att vid partisympatiundersökningen ställa tilläggsfrågor rörande de borgerliga sympatisörernas inställning
till samverkan mellan de icke-socialistiska
partierna. Det var den tredje undersökningen av detta slag FSD lät utföra.
Samtidigt hade Svensk Tidskrift planerat
en artikelserie kring TCO och den påstådda
politiseringen. Mycket har påståtts i denna
debatt. Påståenden som gällt graden och arten av an politisering, TCO-uttalandenas representativitet eller medlemmarnas möjligheter att påverka organisationens ställningstaganden i tunga samhällsfrågor. I det läget
44
syntes det värdefullt att med hjälp av en
statistiskt representativ undersökning få
fastslaget vad TCO-medlemmarna ansåg.
Undersökningen skulle emellertid få en
sådan omfattning att den ej kunde redovisas
i några tidskriftsartiklar. En överenskommelse träffades därför om att FSD skulle
svara för såväl undersökningen som för publiceringen. Svensk Tidskrift skulle å sin sida
publicera sammandrag.
Då Svensk Tidskrift som ett fristående
partipolitiskt obundet organ liksom FSD har
borgerlig samverkan på sitt program är ett
samarbete naturligt.
Med detta häfte av tidskriften följer ett inbetalningskort
avseende prenumerationsavgiften 60:- kronor för år 1979.
(Prenumerationspris för pensionärer: 50: – ).
:
!
!
’
.
.
LENNART BODSTRÖM:
Kommentar till TCO-undersökningen
Svensk Tidskrift har ägnat två temanummer
åt TCO. Det är frågan om en, milt uttryckt,
kritisk betraktelse av organisationens verksamhet. Kritiken har getts ett sken av saklighet genom en enkätundersökning man låtit
SCB med helt felaktiga utgångspunkter genomföra bland TCO-förbundens medlemmar. Då Svensk Tidskrift säger sig ha låtit
utföra undersökningen, är t o m detta en
oriktig uppgift. Undersökningen har i stället
beställts och bekostats av något som heter
”Forum för samhällsdebatt”, en företeelse
om vilken det inte föreligger någon närmare
allmän kännedom, vare sig i fråga om vilka
som är medlemmar i detta ”forum” eller varifrån det erhåller medel för sin verksamhet.
Eftersom framställningen i flera avseenden
bygger på felaktigheter och förenklingar i
fråga om TCOs verksamhet är jag tacksam
över att vid artikelseriens slut få göra några
kommentarer.
När TCO bildades år 1944 genom en sammanslagning av en centralorganisation för
privat anställda tjänstemän och en centralorganisation för anställda i offentlig tjänst var
det för att med större styrka och större effektivitet kunna företräda tjänstemännen i
samhällsfrågor än om organisationerna uppträdde var för sig. Nödvändigheten av en
stark samhällsbevakning följer av att en rad
för de fackliga organisationerna viktiga frå-
gor inte kan lösas i förhandling med motparten; exempelvis frågor som rör sysselsättning, skatter och utbildning. Samhällsfrå-
gorna har alltsedan starten varit TCOs uppgift. Detta borde ha framhållits i Svensk Tidskrift, om avsikten varit att ge korrekt information.
TCO är en partipolitiskt obunden organisation. Detta är inte inskrivet i TCOs stadgar
utan bygger på vårt faktiska uppträdande.
Det är därför anmärkningsvärt att SCB ställt
följande fråga: ”TCO är enligt sina stadgar
en partipolitiskt obunden organisation. En
del anser dock att TCO under senare tid har
övergivit sin partipolitiska obundenhet. Tycker ni att det finns fog för denna uppfattning? Försök att svara med något av följande
alternativ: Ja, i hög grad; Ja, i någon mån;
eller Nej, inte alls”.
Här vilseleder SCB de intervjuade genom
att påstå att TCOs stadgar innehåller en bestämmelse av visst slag. Man låter sedan förstå att en del menar att TCO bryter mot
detta stadgande, som i själva verket inte existerar. Den intervjuade tillfrågas därefter
om sin inställning till det förmenta stadgebrottet. Tre svarsalternativ anges, varav två
innebär instämmande i att den politiska
obundenheten övergivits och det tredje innebär att så inte alls skett. Svaren som erhållits på denna förhoppningsvis oavsiktligt vilseledande fråga är sedan omständligt bearbetade och kommenterade. Det är svårt att
tänka sig en mer meningslös ”analys”.
Inom TCO och TCO-förbunden är· drygt
100 000 medlemmar aktiva i den meningen
att de innehar något förtroendeuppdrag. Ca
20000 lämnar sina uppdrag under ett år
samtidigt som 20 000 tillkommer. Medlemmar med olika uppdrag har i första hand
möjligheter att påverka TCO. För den enskilde medlemmen är det kanske den säkraste vägen att få ett inflytande att låta sig
väljas till ett förtroendeuppdrag inom sin
fackliga organisation. Andra vägar som står
öppna är att skriva motioner, vara aktiv på
möten eller skriva artiklar, insändare m m i
förbunds- och dagspress. Andra vägar finns
det knappt för den enskilde medlemmen att
påverka sin organisationspolitik på, varken i
TCO eller någon annan sammanslutning.
–
40
För att få ett inflytande måste man alltså
vara aktiv i någon form. Enligt SeB-undersökningen anser drygt lO procent av TCOs
medlemmar, dvs ca 100000, att de har goda
möjligheter att påverka TCOs politik. Detta
kan tyckas vara ett alltför litet antal, men
som Nils Elvander, som i övrigt är så negativ
mot TCO, påpekar i sin artikel torde det
vara fråga om ungefår samma förhållande i
andra organisationer. Efter att Elvander
konstaterat detta går han raskt över till att
enbart diskutera enskilda medlemmars inflytande i TCO och finner detta bristfälligt.
Men en sådan diskussion har föga intresse
om man inte kan visa att inflytandet är sämre i TCO än i andra organisationer. Och
detta är ju knappast troligt enligt Elvanders
egna ord.
Frågan om hur samhällets och näringslivets behov av kapital skall tillgodoses är komplicerad. Som Östen Bohlin framhåller är
kunskapen låg i alla läger. Inte desto mindre
anser Östen Bohlin det meningsfullt att med
en enda enkel fråga låta intervjupersoner ta
ställning till frågan om löntagarfonder skall
ägas kollektivt eller om var och en skall äga
och disponera sitt kapital själv. Frågan är
formulerad som om alternativet till att fackföreningsrörelsen skulle äga och disponera
medel vore att den enskilde löntagaren fritt
skulle kunna disponera medlen. Men det är
ju inte detta det är fråga om. Som påpekats i
näringslivets egen utredning ”Waldenströmsrapporten” och i Kapitalmarknadsutredningen är det stora samhällsproblemet
hur vi skall få fram tillräckligt med kapital
för den nödvändiga utbyggnaden av vår industri. Som bekant ställs det betydande anspråk på industrin under de närmaste åren.
Det gäller alltså att öka tillgången på kapital,
att öka sparandet om man så vill, dvs att
minska utrymmet för konsumtion. Hur detta skall gå till kan man ha olika uppfattningar om. Helt naturligt vill de nuvarande
ägarna att det skall ske enbart genom att
vinsterna får öka på lönernas bekostnad.
Från löntagarhåll har vi pekat på möjligheten att löntagarna avstår från att ta ut en del
av sina löneökningar för konsumtionsändamål för att i stället placera det som löntagarkapital i näringslivet. Vilken metod man än
väljer är det ändå löntagarnas krav på omedelbar konsumtion som måste stå tillbaka.
Att då gå ut med enkäter där man förespeglar intervjuoffren att alternativet till kollektivt iigda fonder är att vederbörande själv
får äga och disponera ett kapital utöver sin
lön är att göra saken för enkel. Det är förvå-
nande att SCB deltagit i en verksamhet som
helt saknar ambitionen att förbättra förståelsen för innebörden av denna viktiga samhällsfråga.
Nils Elvander har tagit på sig uppgiften
att under rubriken ”Behövs TCO” bena upp
begreppet partipolitisk neutralitet. Han konstaterar att begreppet har tre dimensioner.
Efter detta vetenskapliga kraftprov konstaterar Elvander att TCO såväl personellt som
ideologiskt är knutet till det socialdemokratiska partiet. Argumenteringen för detta
motiverar Elvander med vetenskapligt pregnanta utryck som ”det tycks som”, ”allmänt
omvittnat”, ”sporadiska iakttagelser”, ’:gissningar”, ”många tycker” osv. Efter alla dessa
”tro” och ”gissningar” om brister i TCOs
partipolitiska neutralitet kommer Elvanden
känsloliv i svallning och organisationen börjar fylla honom med ”motvilja” och han finner därför att den bör ”försvinna”.
Elvander är helt utan faktaunderlag för
sina beskyllningar mot TCO. l stället fortsätter han den ryktesspridning om TCO som
han inlett på andra håll i pressen, t ex i Göteborgs-Posten 13 augusti i år och i vilken tidning han uppmanats att bevisa sina påståenden, något som han nogsamt underlåtit.
TCO sysslar som ovan framhållits med
samhällsfrågor. I dessa råder en mycket hög
enighet mellan de anslutna förbunden.
Åren 1974- 1977 hade TCO-styrelsen 155
sammanträden. De ärenden som där be-·
handlades finns registrerade i 2 817 paragrafer. Reservationer anmäldes i 25 fall. Reservationerna följer inget bestämt mönster i
den meningen att vissa styrelseledamöter oftare än andra reserverat sig eller att reservationerna avsett någon samhällsfråga av större vikt. Mot den bakgrunden är det obegripligt varför Elvander föreslår TCOs uppdelning på många organisationer. Om våra förbund i praktiken visat sig ha överensstämmande uppfattningar i samhällsfrågor är
det svårt att se varför dessa skulle formuleras och föras ut till offentligheten av många
41
styrelser betjänade av många kanslier. Vad
skulle TCO-förbundens medlemmar eller
allmänhet och statsmakter ha att vinna på en
sådan uppdelning? För övrigt p1·äglas den
elvanderska uppdelningen i ”beståndsdelar”
av en total begreppsförvirring. PTK betecknas exempelvis som ett vertikalt industriförbund, medan PTK i verkligheten är en förhandlingskartell bestående av två vertikalt
uppbyggda förbund och 12 yrkes- eller utbildningsorganisationer.
Elvander låter sig gärna framställas som
vetenskaplig expert på organisationsväsen.
Bakgrunden till detta är främst ett arbete
från 1960-talet som innehåller en översiktlig
beskrivning av de svenska intresseorganisationerna. I den nu presenterade artikeln befinner sig Elvander emellertid långt bort
från fakta. Det överlägsna tonfallet i hans
framställning ger ingen anledning att ändra
det omdömet.
42
EDMUND RAPAPORT:
Avdelningschefen vid Statistiska Centralbyrån, Edmund Rapaport, bemöter de påståenden om SCB som
Lennart Bodström gjorde i intervjun i Svensk Tidskrift nummer 10:1978.
Kommentar till Lennart Bodström
Att en av frå;;orna i SCB:s undersökning
inletts med upplysningen att TCO ”enligt
sina stadgar” är partipolitiskt obunden är
formellt felaktigt men saknar reell betydelse
för undersökningen. Här skall endast ännu
en gång påpekas att TCOs partipolitiska
obundenhet är så allmänt känd och officiellt
fastslagen av TCO att utformningen av frå-
gan inte kan ha haft någon betydelse för de
intervjuades svar. Bodströms omdöme att
SCB genom formuleringen ifråga vilselett
de intervjuade är oberättigat.
Likaså vänder jag mig mot Bodströms underskattning av intervjupersonerna. Enligt
honom har de inte möjlighet att tänka igenom en rad komplicerade samhällsfrågor
som intervjun kan gälla därför att de snabbt
skall ta ställning. Frågor av den typ som ingår i SCBs undersökning förutsätter att
intervjupet·sonen har en uppfattning. Intervjupersonen har också möjlighet att svara
att han inte har det (vet inte svaren), vilken
möjlighet som bekant många har begagnat
sig av. Sedd mot denna bakgrund framstår
Bodströms beskrivning av intervjusitualianer-att någon plötsligt dras från ett TVprogram för att besvara frågor – som irrelevant. Bodströms karikerande beskrivning är
både nedvärderande och saknar trovärdighet. SCBs intervjuare har dock en ingå-
ende utbildning och ofta en lång erfarenhet
– genomsnittlig anställningstid ligger mellan 5 a6 år. Den utbildningen sysslar till stor
del med intervjusituationer och hur man bemästrar dessa för att få riktiga svar. Intervjuarkåren har ett anseende om kunnighet,
takt och gott omdöme.
En annan sak är att hela undersökningen
på sätt och vis kan ses som en temperaturtagning under pågående samhällsdebatt och
att den pågående debatten, informationen
m m kan påverka personens framtida ställningstagande. Hur resultaten av en kartläggning av den förhållandevis enkla typ som
SCB-undersökningen utgör skall tolkas är
en angelägen och intressant fråga. Den överlämnar jag dock åt Bodström och andra au
behandla.
Bodström föreslår att missnöjda medlemmar vänder sig till sin fackorganisation i stället för att organisationerna får upprepade
påstötningar via opinionsundersökningar.
Han glömmer dock att en opinionsundersökning – med sin speciella karaktär som
naturligtvis måste beaktas när man bedömer
resultaten – åtminstone i ett avseende är
överlägsen en direkt hänvändelse. En intervjuperson är och förblir anonym för alla
parter. Han eller hon kan uttrycka sin åsikt
utan att behöva ta hänsyn till ev direkta effekter för sin egen person.
Kommentar från redaktionen
Lennart Bodströms genmäle fordrar en
kommentar. Svensk Tidskrift tog i sin TCOserie upp två huvudfrågor. Hur ser TCOmedlemmarna på sin organisations partipotitiska obundenhet och i vilken utsträckning
anser de att TCOs uttalanden i skilda samhällsfrågor är representativa för medlemmarna.
l tidigare debatter har många utanför
TCO haft åsikter om dessa förhållanden.
~ledlemmarn as synpunkter har mera sporadiskt kommit fram i insändare och motioner
till TCO-förbundens kongresser och stämmor. En representativ undersökning utförd
av Statistiska Centralbyrån måste anses ge
ett bättre var på dessa frågor än vad hittills
redovisats.
Lennart Bodström gör i sitt genmäle en
annan värdering. Politiseringsfrågan har entigt hans mening fått felaktiga utgångspunkter. är SCB i sin fråga till de intervjuade
gjort påståendet: ”TCO är enligt sina stadgar en partipolitiskt obunden organisation”,
är det inte nog med att man startat undersökningen på felaktiga premisser, man har
till yttermera visso vilselett de intervjuade.
Deua har, menar Lennart Bodström, i sin
tur lett till att SCB-analysen blivit helt meningslös.
Han säger i sitt genmäle: ”TCO är en partipolitiskt obunden organisation. Detta är
inte inskrivet i TCOs stadgar utan bygger på
vårt faktiska uppträdande.” Samma sak uttrycks i TCO-utredningen TCO i samhället
Guni 1978) på följande sätt: ”När TCO bildades var det ”en självklarhet att centralorganisationen skulle vara partipolitiskt obunden varför detta inte behövdes regleras i
stadgarna”. Mot bakgrunden av dessa två
citat måste man ha överseende med det fel
frågeställarna gjort sig skyldiga till. SCBs sta- 43
tistiker säger också ”att utformningen av frå-
gan inte kan ha haft någon betydelse för de
intervjuades svar”.
Lennart Bodström tar inte upp en debatt i
sakfrågan. Hans genmäle representerar en
debatteknik, som har tillämpats av TCO-ledningen i flera sammanhang. Det är Lennart
Bodströms inställning i sakfrågan som gör
det nödvändigt att föra debatten vidare.
På en punkt är Lennart Bodström och
Svensk Tidskrift helt eniga. Det krävs aktiva
insatser från TCO-medlemmarnas sida för
att påverka organisationens ställningstaganden i samhällsfrågor. Medlemmarna måste
aktivera sig, ställa upp till val till förtroendeposter, vara aktiva på möten, skriva artiklar
och motioner. Det är vår förhoppning att
Svensk Tidskrifts debatt och alla andra debatter skall medverka till en aktivering av de
många medlemmar som inte delar TCO-ledningens syn i en rad samhällsfrågor.
slutligen ett klarläggande beträffande
Svensk Tidskrifts och Forum för Samhällsdebatts samarbete. Forum för Samhällsdebatt, FSD, vars styrelse är sammansatt av lika
många center- och folkpartister respektive
moderater, uppdrog våren J978 åt Statistiska Centralbyrån, SCB, att vid partisympatiundersökningen ställa tilläggsfrågor rörande de borgerliga sympatisörernas inställning
till samverkan mellan de icke-socialistiska
partierna. Det var den tredje undersökningen av detta slag FSD lät utföra.
Samtidigt hade Svensk Tidskrift planerat
en artikelserie kring TCO och den påstådda
politiseringen. Mycket har påståtts i denna
debatt. Påståenden som gällt graden och arten av an politisering, TCO-uttalandenas representativitet eller medlemmarnas möjligheter att påverka organisationens ställningstaganden i tunga samhällsfrågor. I det läget
44
syntes det värdefullt att med hjälp av en
statistiskt representativ undersökning få
fastslaget vad TCO-medlemmarna ansåg.
Undersökningen skulle emellertid få en
sådan omfattning att den ej kunde redovisas
i några tidskriftsartiklar. En överenskommelse träffades därför om att FSD skulle
svara för såväl undersökningen som för publiceringen. Svensk Tidskrift skulle å sin sida
publicera sammandrag.
Då Svensk Tidskrift som ett fristående
partipolitiskt obundet organ liksom FSD har
borgerlig samverkan på sitt program är ett
samarbete naturligt.
Med detta häfte av tidskriften följer ett inbetalningskort
avseende prenumerationsavgiften 60:- kronor för år 1979.
(Prenumerationspris för pensionärer: 50: – ).
:
!
!
’
.
.