Matti Häggström; Om båtfolket
1979
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
båtfolket
På begäran av FN: s flyktingkommissarie har
regeringen beslutat att Sverige skall ta emot
250 männsikor som tillhör det s k båtfolket
– flyktingar från Vietnam.
Det är givetvis alldeles uppåt väggarna.
Räcker det inte att vi ger dessa människor
pengar via de internationella flyktingorganisationerna? Därmed har vi ju skaffat oss ett
rent nationellt samvete. Vi har gjort vad på
oss ankommer och väl det. Skall vi då dessutom behöva ta direkt befattning med de
flyende – visserligen bara 250 av över
100000, men i alla fall? Den saken borde
exempelvis orge och Danmark få sköta. De
tillhör ju NATO och följaktligen en helt annan kulturkrets än vår. Och hur många av
båtfolket har varit förutseende nog att förbereda sig på sin kommande tillvaro genom att
lära sig svenska? Säkert bara några få, om
ens det!
Det finns åtskilliga andra länder som är
mer förpliktade än vårt att ta emot Vietnamflyktingarna. USA har t ex lovat att härbärgera 25 000, dvs hundra gånger fler än Sverige, men det räcker inte. Naturligtvis är det
också på något sätt den amerikanska imperialismens fel att människor kommer på en
bisarr ide som att lämna Vietnam.
Vad är det egentligen för besynnerliga r~
gurer som flyr? Vietnam är ju numer befriat. Det är kommunistiskt och därmed demokratiskt. Socialismens välsignelser strömmar
ymnigt mot alla och envar. De stackare som
är anfäktade av kapitalismens villoläror til~
försäkras gedigen omskolning. De som fhT
är alltså lät~efulla individer som med beråu
mod säger nej till sakkunnig och initierad
utbildning i marxism-leninism. Så suspekta
varelser kan inte ha någon framtid i Sverige.
Flykten från Vietnam görs till yttermera
visso vid en utmanande illa vald tidpunkt. l
dag har ju den vietnamesiska krigsmakten
på nytt skördat ovansklig ära på slagfältet.
Kambodja är besegrat och en vietnamvänlig
och således för det kambodjanska folket
lycklig regim har upprättats i Pnom Penh. l
en tid då den vietnamesiska befrielserörelsen vinner så grandiosa framgångar smiter
ett stort antal människor helt sonika från sitt
land. Vilket svek! Otvivelaktigt skulle många
av dem ha kunnat göra god nytta i produktionen. Och tänk på krigsmaktens behov –
vem vet vilket land som står i tur att befrias
härnäst?
Man bör även komma ihåg att Vietnam
ligger väldigt långt borta från Sverige – betydligt mera avlägset än Sydamerika. Flyktingarna därifrån lämnar dessutom fascistiska regimer och militärdiktaturer. De människorna måste det vara viktigare att ta emot
än dem som kommer från kommunistiska
stater, där friheten redan är införd och inget
förtryck mot oliktänkande förekommer.
Olof Palme framhöll i en TV-diskussion
med den franske indokinaexperten, journa- 61
listen och socialisten Jean Lacouture att båtfolket flydde av ekonomiska och inte politiska skäl. Det är precis på kornet. Lacouture
hade helt fel när han påstod motsatsen. Ekonomi och politik hör inte ihop – det är utmärkt att det en gång för alla fastslås. Skulle
tusentals och åter tusentals människor utsätta sig för flyktinglivets faror, strapatser och
otrygghet, ge sig iväg i undermåliga farkoster som ofta kapsejsar eller bordas av pirater, skulle de göra allt detta enbart av politiska orsaker? Nej, sådana risker tar man
bara för pengars skull.
Det är också osolidariskt mot Vietnams
regering att ta emot dessa lyxflyktingar.
Med Hanoi-regimen har vi ju de allra bästa
förbindelser. Landet får kommande budgetår över 400 miljoner kr i svensk u-hjälp. Genom att det s k Bai Bang-projektet blivit åtskilliga hundra miljoner kr dyrare än man
först trodde, har biståndet successivt kunnat
byggas ut på ett så att säga naturligt sätt. Och
notan är nog inte fårdigsaltad på länge än.
Vietnam kan ta mycket illa upp när vi nu tar
emot några från båtfolket!
Matti Häggström
På begäran av FN: s flyktingkommissarie har
regeringen beslutat att Sverige skall ta emot
250 männsikor som tillhör det s k båtfolket
– flyktingar från Vietnam.
Det är givetvis alldeles uppåt väggarna.
Räcker det inte att vi ger dessa människor
pengar via de internationella flyktingorganisationerna? Därmed har vi ju skaffat oss ett
rent nationellt samvete. Vi har gjort vad på
oss ankommer och väl det. Skall vi då dessutom behöva ta direkt befattning med de
flyende – visserligen bara 250 av över
100000, men i alla fall? Den saken borde
exempelvis orge och Danmark få sköta. De
tillhör ju NATO och följaktligen en helt annan kulturkrets än vår. Och hur många av
båtfolket har varit förutseende nog att förbereda sig på sin kommande tillvaro genom att
lära sig svenska? Säkert bara några få, om
ens det!
Det finns åtskilliga andra länder som är
mer förpliktade än vårt att ta emot Vietnamflyktingarna. USA har t ex lovat att härbärgera 25 000, dvs hundra gånger fler än Sverige, men det räcker inte. Naturligtvis är det
också på något sätt den amerikanska imperialismens fel att människor kommer på en
bisarr ide som att lämna Vietnam.
Vad är det egentligen för besynnerliga r~
gurer som flyr? Vietnam är ju numer befriat. Det är kommunistiskt och därmed demokratiskt. Socialismens välsignelser strömmar
ymnigt mot alla och envar. De stackare som
är anfäktade av kapitalismens villoläror til~
försäkras gedigen omskolning. De som fhT
är alltså lät~efulla individer som med beråu
mod säger nej till sakkunnig och initierad
utbildning i marxism-leninism. Så suspekta
varelser kan inte ha någon framtid i Sverige.
Flykten från Vietnam görs till yttermera
visso vid en utmanande illa vald tidpunkt. l
dag har ju den vietnamesiska krigsmakten
på nytt skördat ovansklig ära på slagfältet.
Kambodja är besegrat och en vietnamvänlig
och således för det kambodjanska folket
lycklig regim har upprättats i Pnom Penh. l
en tid då den vietnamesiska befrielserörelsen vinner så grandiosa framgångar smiter
ett stort antal människor helt sonika från sitt
land. Vilket svek! Otvivelaktigt skulle många
av dem ha kunnat göra god nytta i produktionen. Och tänk på krigsmaktens behov –
vem vet vilket land som står i tur att befrias
härnäst?
Man bör även komma ihåg att Vietnam
ligger väldigt långt borta från Sverige – betydligt mera avlägset än Sydamerika. Flyktingarna därifrån lämnar dessutom fascistiska regimer och militärdiktaturer. De människorna måste det vara viktigare att ta emot
än dem som kommer från kommunistiska
stater, där friheten redan är införd och inget
förtryck mot oliktänkande förekommer.
Olof Palme framhöll i en TV-diskussion
med den franske indokinaexperten, journa- 61
listen och socialisten Jean Lacouture att båtfolket flydde av ekonomiska och inte politiska skäl. Det är precis på kornet. Lacouture
hade helt fel när han påstod motsatsen. Ekonomi och politik hör inte ihop – det är utmärkt att det en gång för alla fastslås. Skulle
tusentals och åter tusentals människor utsätta sig för flyktinglivets faror, strapatser och
otrygghet, ge sig iväg i undermåliga farkoster som ofta kapsejsar eller bordas av pirater, skulle de göra allt detta enbart av politiska orsaker? Nej, sådana risker tar man
bara för pengars skull.
Det är också osolidariskt mot Vietnams
regering att ta emot dessa lyxflyktingar.
Med Hanoi-regimen har vi ju de allra bästa
förbindelser. Landet får kommande budgetår över 400 miljoner kr i svensk u-hjälp. Genom att det s k Bai Bang-projektet blivit åtskilliga hundra miljoner kr dyrare än man
först trodde, har biståndet successivt kunnat
byggas ut på ett så att säga naturligt sätt. Och
notan är nog inte fårdigsaltad på länge än.
Vietnam kan ta mycket illa upp när vi nu tar
emot några från båtfolket!
Matti Häggström