Ledare; Fram mot september
1979
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Fram mot september
Valrörelsen har startat. Med sex månader
kvar till valet är valplanering och valstrategier fastlagda runt om på de olika partikanslierna. Därmed inte sagt att perioden fram
till valet inte kommer att vara fylld med
oväntade och svårbedömbara händelser.
Snarare är det väl så att den politiska processen är på väg in i ett hetsigare och intensivare skede, där de politiska huvudaktörerna
tvingas att agera och reagera i en strömfåra
vars riktning ingen enskild politiker kan bestämma över.
Förra valåret så här års började de socialdemokratiska s k affärerna göra sig påminda
och de borgerligas övertag i opinionsmätningarna var påtagligt. I år är utgångsläget
om man får tro Sifo mycket jämnt. De borgerliga partierna är nästan jämnstora och
behöver sammantaget en eller annan procent för att balansera det socialistiska blocket. Kampen om väljarna blir hård fram till
valdagen. Alla bedömare tycks vara ense om
att det politiska läget är mera rörligt än på
länge.
Egentligen borde socialdemokratins utgångsläge vara utmärkt. 1976 ··fick Sverige
äntligen den borgerliga regering som ena
hälften av svenska folket så länge önskat sig.
Knappa två år senare sprack den regeringen! Ur askan reste sig sedan en miniregering
som kom till på socialdemokratisk nåder och
vars förslag regelbundet manglas sönder i
riksdagen. Kan man tänka sig en mera aptitretande situation för en Olof Palme? Den
borgerliga splittringen kommer säkert också
att besjungas i alla de tonarter i den socialdemokratiska valpropagandan.
Ändå blir det svårt för Olof Palme
att vinna detta val. Det finns faktorer som
väger tyngre än de borgerligas problem med
kärnkraften. Trepartiregeringen med Gösta
Bohman som främste ansvarige lyckades p1
knappa två år få den svenska ekonomin ur
den djupaste kris som vår ekonomi befunnit
sig i sedan 30-talet. Siffrorna talar sitt tydliga
språk. 1975 och 1976 präglades av sjunkande produktion och investeringar, aY
växande lager och ökande utländsk
skuldsättning. Under 1977 hotades allt fler
branscher och företag av direkta konkurser,
och arbetslösheten växte. Den Åslingska
akutmottagningen trädde i funktion, men
viktigare och positivare än så: regeringen
beslöt att med hjälp av generella åtgärder
söka få rätsida på Sveriges sönderreglerade
och kostnadspressade näringsliv. Devalvrringarna, sänkningen av arbetsgivaravgifter·
na och momshöjningen gav resultat. Redan
under 1978 kunde goda tecken noteras. Inflationen saktade av, exporten ökade ock
den nedåtgående trenden för industripr&
duktionen bröts. Utsikterna för 1979 är~
nomgående ljusa. Infrias finansplanens lOJ
väntningar kan 1979 bli 70-talets bästa år.
Den ekonomiska återhämtningen blir~
borgerligas främsta trumfkort i valrörelset.
Men det finns andra frågor som kan komiii
att väga nästan lika tungt. Inte på grund •
resultat som de borgerliga kan redovisa ..
dessa områden utan snarare på grund av de
icke-socialistiska partiernas vilja att
och ta itu med problemen. Det gäller
Sveriges framtid så betydelsefulla
som skolan, skatterna, familjepolitiken,
tryggheten och äldrevården.
Alla dessa frågor är vardagsnära, de
den enskilda människan, de är handfasta
och begripliga. Och det är moderaterna,
centern och folkpartiet som diskuterar och
arbetar med dem, medan socialdemokratin
rör sig i högre teoretiska rymder befolkade
av fackföreningsfonder och proms.
Borgerlighetens största styrka i dag är att
dess politik är i takt med tiden och ligger
nära den enskilda människans önskemål. Socialdemokratins största svaghet är att ha fastnat i en 60-talsradikalism, som ger föga utrymme åt kritiskt och konstruktivt nytänkande. Socialdemokratin av i dag klarar inte
av att erkänna att den politik de fört under
103
sitt långa regeringsinnehav har medfört nya
och svåra problem som kräver åtgärder. Eftersom socialdemokratin inte är beredd att
tillstå problemens existens, är det inte heller
att vänta att den socialdemokratiska rörelsen
skall ha lösningar på dagens och morgondagens problem.
Vad har socialdemokratin att erbjuda 80-
talets svenskar? Fackföreningsfonder, högre
skatter i form av proms, planhushållning
och korporativism samt inte att förglömma:
en betygsfri skola. Om de borgerliga sköter
sig finns skäl att vara optimistisk om en borgerlig valseger den 16 september 1979.
Valrörelsen har startat. Med sex månader
kvar till valet är valplanering och valstrategier fastlagda runt om på de olika partikanslierna. Därmed inte sagt att perioden fram
till valet inte kommer att vara fylld med
oväntade och svårbedömbara händelser.
Snarare är det väl så att den politiska processen är på väg in i ett hetsigare och intensivare skede, där de politiska huvudaktörerna
tvingas att agera och reagera i en strömfåra
vars riktning ingen enskild politiker kan bestämma över.
Förra valåret så här års började de socialdemokratiska s k affärerna göra sig påminda
och de borgerligas övertag i opinionsmätningarna var påtagligt. I år är utgångsläget
om man får tro Sifo mycket jämnt. De borgerliga partierna är nästan jämnstora och
behöver sammantaget en eller annan procent för att balansera det socialistiska blocket. Kampen om väljarna blir hård fram till
valdagen. Alla bedömare tycks vara ense om
att det politiska läget är mera rörligt än på
länge.
Egentligen borde socialdemokratins utgångsläge vara utmärkt. 1976 ··fick Sverige
äntligen den borgerliga regering som ena
hälften av svenska folket så länge önskat sig.
Knappa två år senare sprack den regeringen! Ur askan reste sig sedan en miniregering
som kom till på socialdemokratisk nåder och
vars förslag regelbundet manglas sönder i
riksdagen. Kan man tänka sig en mera aptitretande situation för en Olof Palme? Den
borgerliga splittringen kommer säkert också
att besjungas i alla de tonarter i den socialdemokratiska valpropagandan.
Ändå blir det svårt för Olof Palme
att vinna detta val. Det finns faktorer som
väger tyngre än de borgerligas problem med
kärnkraften. Trepartiregeringen med Gösta
Bohman som främste ansvarige lyckades p1
knappa två år få den svenska ekonomin ur
den djupaste kris som vår ekonomi befunnit
sig i sedan 30-talet. Siffrorna talar sitt tydliga
språk. 1975 och 1976 präglades av sjunkande produktion och investeringar, aY
växande lager och ökande utländsk
skuldsättning. Under 1977 hotades allt fler
branscher och företag av direkta konkurser,
och arbetslösheten växte. Den Åslingska
akutmottagningen trädde i funktion, men
viktigare och positivare än så: regeringen
beslöt att med hjälp av generella åtgärder
söka få rätsida på Sveriges sönderreglerade
och kostnadspressade näringsliv. Devalvrringarna, sänkningen av arbetsgivaravgifter·
na och momshöjningen gav resultat. Redan
under 1978 kunde goda tecken noteras. Inflationen saktade av, exporten ökade ock
den nedåtgående trenden för industripr&
duktionen bröts. Utsikterna för 1979 är~
nomgående ljusa. Infrias finansplanens lOJ
väntningar kan 1979 bli 70-talets bästa år.
Den ekonomiska återhämtningen blir~
borgerligas främsta trumfkort i valrörelset.
Men det finns andra frågor som kan komiii
att väga nästan lika tungt. Inte på grund •
resultat som de borgerliga kan redovisa ..
dessa områden utan snarare på grund av de
icke-socialistiska partiernas vilja att
och ta itu med problemen. Det gäller
Sveriges framtid så betydelsefulla
som skolan, skatterna, familjepolitiken,
tryggheten och äldrevården.
Alla dessa frågor är vardagsnära, de
den enskilda människan, de är handfasta
och begripliga. Och det är moderaterna,
centern och folkpartiet som diskuterar och
arbetar med dem, medan socialdemokratin
rör sig i högre teoretiska rymder befolkade
av fackföreningsfonder och proms.
Borgerlighetens största styrka i dag är att
dess politik är i takt med tiden och ligger
nära den enskilda människans önskemål. Socialdemokratins största svaghet är att ha fastnat i en 60-talsradikalism, som ger föga utrymme åt kritiskt och konstruktivt nytänkande. Socialdemokratin av i dag klarar inte
av att erkänna att den politik de fört under
103
sitt långa regeringsinnehav har medfört nya
och svåra problem som kräver åtgärder. Eftersom socialdemokratin inte är beredd att
tillstå problemens existens, är det inte heller
att vänta att den socialdemokratiska rörelsen
skall ha lösningar på dagens och morgondagens problem.
Vad har socialdemokratin att erbjuda 80-
talets svenskar? Fackföreningsfonder, högre
skatter i form av proms, planhushållning
och korporativism samt inte att förglömma:
en betygsfri skola. Om de borgerliga sköter
sig finns skäl att vara optimistisk om en borgerlig valseger den 16 september 1979.