Ledare; Energin och välfärden
1978
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
— —–
Energin och välfärden
Svensk ekonomi går för halv maskin. Den
outnytljade produktionskapaciteten både i
fråga om arbetskraft och maskiner är betydande. Avsaknaden av påtagliga sektorer av
tillväxt inom näringslivet fördjupar svårigheterna inom de krisdrabbade branscherna.
Det finns alltför få företag eller företagsgrupper som har styrkan att ge sig in i förlustbranscherna och där utföra en strukturrationaliserande funktion. Arbetskraften
inom förlustföretagen har besvärligt att finna alternativa sysselsättningsmöjligheter.
I tidigare strukturkriser under Sveriges
industriella historia har Wallenberg-gruppen och andra bank- och industrigrupper
spelat en viktig och kreativ roll i omvandlingen av svenskt näringsliv. I dag är det staten
och hr Åsling som nödtorftigt får försöka
utföra en del av det arbete, som marknadsekonomin tidigare själv klarade av.
Marknadsekonomin i Sverige har förlorat
i styrfart. Förklaringen är att söka i den
funktionssocialisering av svensk ekonomi,
som skett under socialdemokratiskt styre.
Näringslivets handlingsfrihet har successivt
kringskurits genom allt fler lagar och förordningar. Den dubbla skruven av ökade
skattepålagor och höga lönekrav har urholkat företagens finansiella styrka. Hur hårt
företagen drabbas av en nedgång beror på
vilka reserver de har. Ett ekonomiskt starkt
företag kan överleva motgångar genom att
ta till sparade medel. Men lönsamheten i det
svenska näringslivet har legat på en låg och
sjunkande nivå under nästan hela 1960- och
1970-talen.
Allt flera bedömare framhåller att vändpunkten för den svenska blandekonomin inträffade någon gång i mitten på 1960-talet.
Fram till dess levde vi i den bästa av världar.
En krigshärjad värld ropade efter svenska
produkter. En modern produktionsapparat
och ett gott samarbete på arbetsmarknaden
bidrog till att ge de svenska produkterna
deras renomme för kvalitet. Den svenska välfärdsstaten växte fram, men än så länge var
den offentliga sektorn inte större än att den
enskilda kunde behålla sin vitalitet och livskraft. Under 1960-talet, under trycket av en
allt mera radikaliserad socialdemokrati, försköts balansen i blandekonomin i en allt
mera oförmånlig riktning. Det offentliga
kom att dominera på det enskildas bekostnad.
Under 1966 och 1967 sjösattes den nya
socialistiska näringspolitiken. Näringslivet
fick uppleva en industriminister som tycktes
se ett konkurrensförhållande i den del al”
näringslivet som inte var statlig. Uppgiften
att förbättra hela näringslivets arbetsvillkor,
att bidraga till att ge företagen styrka i en
hårdnande internationell konkurrens befanns inte vara intressant. I stället igångsattes en politisk propaganda som utmålade
de enskilda företagarna som asociala profithajar utan samhällsansvar. skattepolitiken
och den ekonomiska politiken fick en utformning som fortlöpande lade nya bördor
på företagsamheten.
Den borgerliga regeringen står nu inför
uppgiften att återge marknadsekonomin
och den fria företagssamheten dess dynamil
och utvecklingsförmåga. Detta sker inte genom de Åslingska brandkårsutryckningarna
utan genom åtgärder som förbättrar de al~
männa arbetsvillkoren för företagen, såväl1
fråga om ekonomi som administration. Regeringen har börjat bra med den lyckade
devalveringen, borttagandet av löneskatten,
aktionen för att rensa upp i byråkrati och
krångel samt småföretagarpropositionen.
Regeringen måste fortsätta med reformer
på för svensk välfärdsutveckling strategiska
områden. Hit hör utbildningen, skattesystemet samt energiförsörjningen. Det är något
av en paradox att samtidigt som det i dag i
debatten råder en bred enighet om att Sve•·iges ekonomiska framtid ligger i ett utnyttjande av det mänskliga kapitalet, d v s våra
duktiga forskare, ingenjörer, försäljare, yrkeskunniga arbetare o s v, så håller vi oss
med ett utbildningssystem som är inriktat på
att producera medelmåttor och med ett skattesystem, som utesluter belöningar i form av
personligt ekonomiskt utbyte för extra arbetsinsatser eller bedrifter av betydelse för
vår välfärd.
Ett område av stor strategisk betydelse är
också ertergiförsörjningen. Faktum är att tillgången på billig energi har spelat en avgö-
rande roll för Sveriges industriella utveckling. Skogen och vattenfallen som energi till
malmbrytning och till järn- och ståltillverkning gav Sverige näst intill en monopolställning på kvalitetsjärn från 1600-talet fram till
sent 1800-tal. Utvecklaodet av Bessemerprocessen, som möjliggjorde användandet
av stenkol i stället för träkol vid stålframställning, bröt Sveriges marknadsledande
ställning och ledde till de svåra brukskriserna under 1870- och 80-talen. När skogen
blev för värdefull för att eldas upp och i
ökande utsträckning gick till sågverk och
191
massafabriker byggdes vattenkraften ut. Vid
sekelskiftet drevs hälften av alla maskiner
med elektricitet. Under 1900-talet har vi
kunnat täcka vårt ökade energibehov genom
import av billig olja utifrån.
I dag är läget annorlunda. Oljepriserna
har stigit enormt sedan 1974. För 1980-talet
förutses en ökad knapphet på olja med kraftiga prishöjningar som följd . Samtidigt utgör de svenska uranfyndigheterna en naturtillgång som kan få lika stor betydelse för
vårt lands välståndsutveckling som malmen
och skogen en gång hade. stutsatsen är uppenbar. Vi måste bryta den svenska uranen,
vi måste fortsätta uranprospekteringen, vi
måste satsa på den svenska kärnkraftsteknologin, på kärnkraftens säkerhetsfrågor, på
utvecklaodet av alternativa energikällor.
Sverige måste fortsätta att vara ett energisamhälle med tillgång till i internationell
jämförelse billig energi. Svensk ekonomi saknar i dag tillräckligt många expansiva branscher som kan tjäna som tillväxtmotorer för
hela det svenska näringslivet. Energisektorn,
alltifrån uranbrytning till produceraodet av
olika engergisystem, kan vara en sådan tillväxtmotor, om bara förutsättningarna härför gives. Avgörandet ligger i statsmakternas
hand.
statsministern har tillsatt nio vise män för
att fundera över svenskt näringslivs framtid.
Kan dessa undvika den centrala frågan vilken roll tillgången till billig inhemsk energi
har spelat för Sveriges industriella uppbyggnad och vilken betydelse energiförsörjningen har för den fortsatta välfärdsutvecklingen?
Energin och välfärden
Svensk ekonomi går för halv maskin. Den
outnytljade produktionskapaciteten både i
fråga om arbetskraft och maskiner är betydande. Avsaknaden av påtagliga sektorer av
tillväxt inom näringslivet fördjupar svårigheterna inom de krisdrabbade branscherna.
Det finns alltför få företag eller företagsgrupper som har styrkan att ge sig in i förlustbranscherna och där utföra en strukturrationaliserande funktion. Arbetskraften
inom förlustföretagen har besvärligt att finna alternativa sysselsättningsmöjligheter.
I tidigare strukturkriser under Sveriges
industriella historia har Wallenberg-gruppen och andra bank- och industrigrupper
spelat en viktig och kreativ roll i omvandlingen av svenskt näringsliv. I dag är det staten
och hr Åsling som nödtorftigt får försöka
utföra en del av det arbete, som marknadsekonomin tidigare själv klarade av.
Marknadsekonomin i Sverige har förlorat
i styrfart. Förklaringen är att söka i den
funktionssocialisering av svensk ekonomi,
som skett under socialdemokratiskt styre.
Näringslivets handlingsfrihet har successivt
kringskurits genom allt fler lagar och förordningar. Den dubbla skruven av ökade
skattepålagor och höga lönekrav har urholkat företagens finansiella styrka. Hur hårt
företagen drabbas av en nedgång beror på
vilka reserver de har. Ett ekonomiskt starkt
företag kan överleva motgångar genom att
ta till sparade medel. Men lönsamheten i det
svenska näringslivet har legat på en låg och
sjunkande nivå under nästan hela 1960- och
1970-talen.
Allt flera bedömare framhåller att vändpunkten för den svenska blandekonomin inträffade någon gång i mitten på 1960-talet.
Fram till dess levde vi i den bästa av världar.
En krigshärjad värld ropade efter svenska
produkter. En modern produktionsapparat
och ett gott samarbete på arbetsmarknaden
bidrog till att ge de svenska produkterna
deras renomme för kvalitet. Den svenska välfärdsstaten växte fram, men än så länge var
den offentliga sektorn inte större än att den
enskilda kunde behålla sin vitalitet och livskraft. Under 1960-talet, under trycket av en
allt mera radikaliserad socialdemokrati, försköts balansen i blandekonomin i en allt
mera oförmånlig riktning. Det offentliga
kom att dominera på det enskildas bekostnad.
Under 1966 och 1967 sjösattes den nya
socialistiska näringspolitiken. Näringslivet
fick uppleva en industriminister som tycktes
se ett konkurrensförhållande i den del al”
näringslivet som inte var statlig. Uppgiften
att förbättra hela näringslivets arbetsvillkor,
att bidraga till att ge företagen styrka i en
hårdnande internationell konkurrens befanns inte vara intressant. I stället igångsattes en politisk propaganda som utmålade
de enskilda företagarna som asociala profithajar utan samhällsansvar. skattepolitiken
och den ekonomiska politiken fick en utformning som fortlöpande lade nya bördor
på företagsamheten.
Den borgerliga regeringen står nu inför
uppgiften att återge marknadsekonomin
och den fria företagssamheten dess dynamil
och utvecklingsförmåga. Detta sker inte genom de Åslingska brandkårsutryckningarna
utan genom åtgärder som förbättrar de al~
männa arbetsvillkoren för företagen, såväl1
fråga om ekonomi som administration. Regeringen har börjat bra med den lyckade
devalveringen, borttagandet av löneskatten,
aktionen för att rensa upp i byråkrati och
krångel samt småföretagarpropositionen.
Regeringen måste fortsätta med reformer
på för svensk välfärdsutveckling strategiska
områden. Hit hör utbildningen, skattesystemet samt energiförsörjningen. Det är något
av en paradox att samtidigt som det i dag i
debatten råder en bred enighet om att Sve•·iges ekonomiska framtid ligger i ett utnyttjande av det mänskliga kapitalet, d v s våra
duktiga forskare, ingenjörer, försäljare, yrkeskunniga arbetare o s v, så håller vi oss
med ett utbildningssystem som är inriktat på
att producera medelmåttor och med ett skattesystem, som utesluter belöningar i form av
personligt ekonomiskt utbyte för extra arbetsinsatser eller bedrifter av betydelse för
vår välfärd.
Ett område av stor strategisk betydelse är
också ertergiförsörjningen. Faktum är att tillgången på billig energi har spelat en avgö-
rande roll för Sveriges industriella utveckling. Skogen och vattenfallen som energi till
malmbrytning och till järn- och ståltillverkning gav Sverige näst intill en monopolställning på kvalitetsjärn från 1600-talet fram till
sent 1800-tal. Utvecklaodet av Bessemerprocessen, som möjliggjorde användandet
av stenkol i stället för träkol vid stålframställning, bröt Sveriges marknadsledande
ställning och ledde till de svåra brukskriserna under 1870- och 80-talen. När skogen
blev för värdefull för att eldas upp och i
ökande utsträckning gick till sågverk och
191
massafabriker byggdes vattenkraften ut. Vid
sekelskiftet drevs hälften av alla maskiner
med elektricitet. Under 1900-talet har vi
kunnat täcka vårt ökade energibehov genom
import av billig olja utifrån.
I dag är läget annorlunda. Oljepriserna
har stigit enormt sedan 1974. För 1980-talet
förutses en ökad knapphet på olja med kraftiga prishöjningar som följd . Samtidigt utgör de svenska uranfyndigheterna en naturtillgång som kan få lika stor betydelse för
vårt lands välståndsutveckling som malmen
och skogen en gång hade. stutsatsen är uppenbar. Vi måste bryta den svenska uranen,
vi måste fortsätta uranprospekteringen, vi
måste satsa på den svenska kärnkraftsteknologin, på kärnkraftens säkerhetsfrågor, på
utvecklaodet av alternativa energikällor.
Sverige måste fortsätta att vara ett energisamhälle med tillgång till i internationell
jämförelse billig energi. Svensk ekonomi saknar i dag tillräckligt många expansiva branscher som kan tjäna som tillväxtmotorer för
hela det svenska näringslivet. Energisektorn,
alltifrån uranbrytning till produceraodet av
olika engergisystem, kan vara en sådan tillväxtmotor, om bara förutsättningarna härför gives. Avgörandet ligger i statsmakternas
hand.
statsministern har tillsatt nio vise män för
att fundera över svenskt näringslivs framtid.
Kan dessa undvika den centrala frågan vilken roll tillgången till billig inhemsk energi
har spelat för Sveriges industriella uppbyggnad och vilken betydelse energiförsörjningen har för den fortsatta välfärdsutvecklingen?