Ledare; De nya grundskollärarna
1979
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
De nya grundskoHärarna
När lärarutbildningsutredningen (LUT 74)
tillsattes 1974, var det många som frågade
sig om det verkligen var nödvändigt med en
ny, stor lärarutbildningsutredning efter så
kort tid. Men med tanke på de tidigare skolreformerna var det på sätt och vis ett följdriktigt steg som däremot togs.
Den svenska grundskolan är inte bara tillkommen genom partipolitiskt kompromissande. Den är också sakligt sett en kompromiss mellan den gamla folkskolan och den
gamla realskolan. Grundskolan skall tillgodose det dubbla kravet att förbereda för teoretiska gymnasiestudier och vara en allmänbildande bottenskola för alla ungdomar.
Uppgiften är inte alldeles omöjlig men har
avsevärt försvårats genom socialdemokratins ideologiska blockering mot allt som liknar differentiering av högstadiet.
Även på lärarsidan kan grundskolan sägas
vara något av en kompromiss. Då grundskolan infördes fick den övertaga den gamla
folkskolans klasslärare för låg- och mellanstadiet och realskolans ämneslärare för högstadiet. Den tidigare urvalsskolans adjunkter
och ämneslärare sattes alltså att undervisa i
en odifferentierad skolform.
Häri ligger något – men bara en del – av
förklaringen till högstadiets svårigheter.
Ända fram till våra dagar har det funnits en
grundläggande skillnad mellan klasslärarnas
och ämneslärarnas allmänna inriktning.
Klasslärarna har valt att utbilda sig till lärare
primärt för att få vara lärar·e. Ämneslärarna
däremot, har i regel först utbildat sig i ämnen som intresserat dem, och först därefter
blivit lärare, ofta därför att studierna inte
naturligen kunnat leda till något annat. På
det sättet har först realskolan och därefter
grundskolan kommit att hysa ganska många
lärare, som varit framstående kännare av
sina ämnen men kanske inte alltid varit så
lämpade att handskas med besvärliga elever.
Sådana finns det som bekant gott om.
Lärarutbildningsutredningen har i sitt arbete utgått från att dagens skola kräver lärare med en betydligt vidare yrkesroll än tidigare. En grundskollärare idag kan inte bara
vara förmedlare av ämneskunskaper. Han
eller hon måste också ha förmåga och ett
visst intresse för att klara av de problem av
annan art som möter. Dagens ungdomar har
mycket ofta instabila hemförhållanden och
en ödesdiger brist på kontakter med vuxna.
Många av dem växer därför upp utan fostran i egentlig mening. De saknar vuxna omkring sig som kan fungera som förebilder
och identifikationsobjekt. Med denna samhällsutveckling måste man försöka ge skolan
en ökad roll. Lärarna får taga över en del av
de uppgifter, som tidigare fullgjordes i hemmen.
Denna grundsyn på lärarrollen kommer
till uttryck i det förslag om ny, enhetlig utbildning av grundskollärare, som lärarutbildningsutredningen nu har slutfört. De
nya grundskailärarna skall i princip kunna
undervisa över nuvarande stadie- och ämnesgränser. Grundutbildningen skall bestå
av en basutbildning, som är gemensam för
alla, följd av en specialiseringsdeL Genom
ba utbildningen skall den blivande läraren
få kompetens att undervisa i ett av ämnena
svenska och matematik i hela grundskolan.
Den därefter följande specialiseringen kan
inriktas mot antingen naturorienterande
ämnen eller samhällsorienterande ämnen eller moderna språk. Även specialisering
inom ett praktiskt-estetiskt ämne eller mot
undervisning i de lägre årskurserna skall finnas.
Den grundinställning som präglar förslaget är i allt väsentligt riktig. Genom att varje
lärare kommer att undervisa i flera ämnen
än nu, blir antalet lärare per klass på högstadiet mindre. Den bristande elevkännedom
som följer med nuvarande ordning, där en
lärare kan ha flera hundra elever att undervisa, har länge ansetts vara en viktig orsak till
oron och disciplinsvårigheterna. Det är också positivt att hittillsva1·ande enlärarsystem
på mellanstadiet kommer att luckras upp.
Genom de nya grundskollärarnas specialisering bör det bl a bli möjligt att förbättra den
skandalöst eftersatta undervisningen i naturvetenskap på mellanstadiet.
Däremot måste man sätta ett stort frågetecken för utredningens förslag till ämnesmässigt kursomfång. Enligt förslaget skall
den blivande läraren med naturvetenskaplig
specialisering få en total ämneskurs om 60
poäng (tre terminer). Den som skall undervisa i t ex engelska och franska på högstadiet
skall på motsvarande sätt ha endast tre terminers språkutbildning. Att eleverna i
grundskolan skall undervisas av språklärare
med så grunda språkkunskaper borde vara
uteslutet. Här har intresset för att bredda
lärarrollen fått gå ut över ämnesstudierna
på ett sätt som inte kan försvaras. Det hjälper inte mycket att utredningen har lagt in
5
en kompletterande grundutbildning, avsedd
att innebära fördjupning/specialisering, och
som är tänkt att komma några år efter yrkesdebuten. Det blir i alla fall för klent beställt
med ämneskunnandet.
Det har under några år varit en populär
föreställning i skoldebatten att lärarnas ämneskunskaper blir mindre viktiga då undervisningsformerna görs friare. ”Läraren skall
inte behöva vara den stora auktoriteten, som
kan allt, utan skall främst fungera som handledare”, har det hetat.
jo, minsann, om det inte är en lärares
uppgift att vara auktoritet just på sitt områ-
de! Och det gäller i ännu högre grad om,
som nu förordas av främst moderater och
folkpartister, högstadiet görs om i riktning
mot större individuell valfrihet för eleverna
ifråga om ämneskurser.
Trots den ringa ämnesfördjupning, som
LUT 74 föreslår, kommer man upp i en
total utbildningstid på tre och ett halvt år.
Det beror på att inte mindre än fyrtio poäng
(två hela terminer) avsätts för praktisk-pedagogiska kurser, som inleder och avslutar utbildningen. Det är sannolikt att åtminstone
den avslutande delen är väl motiverad och
inte kan prutas ned. Men då måste man ta
konsekvenserna och öka grundutbildningstiden, helst med ett helt år. Kostnaderna kan
inte få ha någon avgörande betydelse, eftersom skolans behov av nya lärare i vilket fall
som helst är begränsat under resten av seklet, och antalet lärarkandidater därför kommer att vara måttligt.
När lärarutbildningsutredningen (LUT 74)
tillsattes 1974, var det många som frågade
sig om det verkligen var nödvändigt med en
ny, stor lärarutbildningsutredning efter så
kort tid. Men med tanke på de tidigare skolreformerna var det på sätt och vis ett följdriktigt steg som däremot togs.
Den svenska grundskolan är inte bara tillkommen genom partipolitiskt kompromissande. Den är också sakligt sett en kompromiss mellan den gamla folkskolan och den
gamla realskolan. Grundskolan skall tillgodose det dubbla kravet att förbereda för teoretiska gymnasiestudier och vara en allmänbildande bottenskola för alla ungdomar.
Uppgiften är inte alldeles omöjlig men har
avsevärt försvårats genom socialdemokratins ideologiska blockering mot allt som liknar differentiering av högstadiet.
Även på lärarsidan kan grundskolan sägas
vara något av en kompromiss. Då grundskolan infördes fick den övertaga den gamla
folkskolans klasslärare för låg- och mellanstadiet och realskolans ämneslärare för högstadiet. Den tidigare urvalsskolans adjunkter
och ämneslärare sattes alltså att undervisa i
en odifferentierad skolform.
Häri ligger något – men bara en del – av
förklaringen till högstadiets svårigheter.
Ända fram till våra dagar har det funnits en
grundläggande skillnad mellan klasslärarnas
och ämneslärarnas allmänna inriktning.
Klasslärarna har valt att utbilda sig till lärare
primärt för att få vara lärar·e. Ämneslärarna
däremot, har i regel först utbildat sig i ämnen som intresserat dem, och först därefter
blivit lärare, ofta därför att studierna inte
naturligen kunnat leda till något annat. På
det sättet har först realskolan och därefter
grundskolan kommit att hysa ganska många
lärare, som varit framstående kännare av
sina ämnen men kanske inte alltid varit så
lämpade att handskas med besvärliga elever.
Sådana finns det som bekant gott om.
Lärarutbildningsutredningen har i sitt arbete utgått från att dagens skola kräver lärare med en betydligt vidare yrkesroll än tidigare. En grundskollärare idag kan inte bara
vara förmedlare av ämneskunskaper. Han
eller hon måste också ha förmåga och ett
visst intresse för att klara av de problem av
annan art som möter. Dagens ungdomar har
mycket ofta instabila hemförhållanden och
en ödesdiger brist på kontakter med vuxna.
Många av dem växer därför upp utan fostran i egentlig mening. De saknar vuxna omkring sig som kan fungera som förebilder
och identifikationsobjekt. Med denna samhällsutveckling måste man försöka ge skolan
en ökad roll. Lärarna får taga över en del av
de uppgifter, som tidigare fullgjordes i hemmen.
Denna grundsyn på lärarrollen kommer
till uttryck i det förslag om ny, enhetlig utbildning av grundskollärare, som lärarutbildningsutredningen nu har slutfört. De
nya grundskailärarna skall i princip kunna
undervisa över nuvarande stadie- och ämnesgränser. Grundutbildningen skall bestå
av en basutbildning, som är gemensam för
alla, följd av en specialiseringsdeL Genom
ba utbildningen skall den blivande läraren
få kompetens att undervisa i ett av ämnena
svenska och matematik i hela grundskolan.
Den därefter följande specialiseringen kan
inriktas mot antingen naturorienterande
ämnen eller samhällsorienterande ämnen eller moderna språk. Även specialisering
inom ett praktiskt-estetiskt ämne eller mot
undervisning i de lägre årskurserna skall finnas.
Den grundinställning som präglar förslaget är i allt väsentligt riktig. Genom att varje
lärare kommer att undervisa i flera ämnen
än nu, blir antalet lärare per klass på högstadiet mindre. Den bristande elevkännedom
som följer med nuvarande ordning, där en
lärare kan ha flera hundra elever att undervisa, har länge ansetts vara en viktig orsak till
oron och disciplinsvårigheterna. Det är också positivt att hittillsva1·ande enlärarsystem
på mellanstadiet kommer att luckras upp.
Genom de nya grundskollärarnas specialisering bör det bl a bli möjligt att förbättra den
skandalöst eftersatta undervisningen i naturvetenskap på mellanstadiet.
Däremot måste man sätta ett stort frågetecken för utredningens förslag till ämnesmässigt kursomfång. Enligt förslaget skall
den blivande läraren med naturvetenskaplig
specialisering få en total ämneskurs om 60
poäng (tre terminer). Den som skall undervisa i t ex engelska och franska på högstadiet
skall på motsvarande sätt ha endast tre terminers språkutbildning. Att eleverna i
grundskolan skall undervisas av språklärare
med så grunda språkkunskaper borde vara
uteslutet. Här har intresset för att bredda
lärarrollen fått gå ut över ämnesstudierna
på ett sätt som inte kan försvaras. Det hjälper inte mycket att utredningen har lagt in
5
en kompletterande grundutbildning, avsedd
att innebära fördjupning/specialisering, och
som är tänkt att komma några år efter yrkesdebuten. Det blir i alla fall för klent beställt
med ämneskunnandet.
Det har under några år varit en populär
föreställning i skoldebatten att lärarnas ämneskunskaper blir mindre viktiga då undervisningsformerna görs friare. ”Läraren skall
inte behöva vara den stora auktoriteten, som
kan allt, utan skall främst fungera som handledare”, har det hetat.
jo, minsann, om det inte är en lärares
uppgift att vara auktoritet just på sitt områ-
de! Och det gäller i ännu högre grad om,
som nu förordas av främst moderater och
folkpartister, högstadiet görs om i riktning
mot större individuell valfrihet för eleverna
ifråga om ämneskurser.
Trots den ringa ämnesfördjupning, som
LUT 74 föreslår, kommer man upp i en
total utbildningstid på tre och ett halvt år.
Det beror på att inte mindre än fyrtio poäng
(två hela terminer) avsätts för praktisk-pedagogiska kurser, som inleder och avslutar utbildningen. Det är sannolikt att åtminstone
den avslutande delen är väl motiverad och
inte kan prutas ned. Men då måste man ta
konsekvenserna och öka grundutbildningstiden, helst med ett helt år. Kostnaderna kan
inte få ha någon avgörande betydelse, eftersom skolans behov av nya lärare i vilket fall
som helst är begränsat under resten av seklet, och antalet lärarkandidater därför kommer att vara måttligt.