Matti Häggström; Om fondmedicinen
1978
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
..__ –
fondmedicinen
Alkemisterna drömde om att göra guld. August Strindberg hörde till dem som trodde
sig vara hemligheten på spåren. Men det
stannade vid fantasier. Guldfabrikation på
konstlad väg är och torde förbli en utopi.
På samma sätt har många inom medicinens värld velat producera ett läkemedel
som hjälper mot alla sjukdomar. Tanken är i
och för sig värd respekt. Tänk om man kunde åstadkomma en medicin som gjorde den
fete smal och den magre frodig, som lika
smärtfritt botade huvudvärk och nageltrång, reumatism och tarmvred, förstoppning och diarre. Men inte heller den drömmen lär förverkligas, låt vara att THX-preparatets mest hänförda apologeter tycks tro
att mirakelmedicinen redan är kött och blod
eller i varje fall bräss.
Mot den bakgrunden är det som hänt
inom svensk politik de senaste åren desto
mera remarkabelt.
För några år sedan förfasade sig socialdemokraterna väldeliga över vissa branschers
s k övervinster. Det var någonting helt oacceptabelt, en farsot som med alla till buds
stående medel måste angripas. Beprövade
injektioner befanns emellertid vara ineffektiva på grund av att bakterierna hunnit bli
resistenta. Därför tillkallades dr Rudolf
Meidner. Och si, han fann botemedlet –
löntagarfonder. Med klang ochjubel inmundigades de välsmakande dropparna av LO:s
kongressombud 1976. Interfolierade av sura
grimaser svaldes samtidigt samma medicin
av de socialdemokratiska valstrategerna. De
fann den enbart besk.
Nu är ”övervinsterna” ett minne blott, ett
medikament i nostalgins drömtillvaro.
det snarast fråga om ”undervinster”, ehuru
det begreppet sällan används. Nu har nä-
ringslivet på tok för låg lönsamhet. Pengarna räcker inte till de nödvändiga investeringarna. Övergödningen har övergått i undernäring.
l det läget kommer socialdemokraterna
med sin revolutionerande, nygamla innovation. Det botemedel man tidigare med frenesi rekommenderat mot övervinster skall
nu intas mot den motsatta sjukdomen, undervinster. Friskhetsintyg utfardas efter
kuren.
En värld är slagen med häpnad. Visserligen har diverse former av fonder diskuterats i ett antal andra länder. Men där har de
alltid förknippats med individuella andelar.
Och framför allt – där har det aldrig gjorts
gällande att ett fondsystem skulle kunna
hjälpa mot helt motsatta krämpor.
Många frågar sig varför ingen tidigare
uppfunnit denna undergörande medicin.
Förklaringen måste vara den att ingen före
socialdemokraterna trängt tillräckligt djupt
ner i den marxistiska läkemedelsforskningen.
obelstiftelsen har fått ett oväntat bryderi
på halsen. Skall dr Meidner och hans uttolkare – den senaste presenterade brygden är
203
som alla vet endast ett ytterligare något kryddat hopkok på det gamla receptet – få medicinpriset eller ekonomipriset? Eller båda?
Pengarna behövs kanske i nästa valrörelse.
Har då denna universalmedicin inga nackdelar? Allt är ju ändå inte guld som glimmar.
Jo, en del socialdemokrater medger att
den på sikt kan leda till ett helt annat och
socialistiskt samhällssystem. Andra anser
dock att det är just det som är det fina i
kråksången. Inte nog med att sjukdomarna
botas. Hela samhällskroppen blir som en ny
människa.
Fondmedicinens enda skavank är väl att
den ännu inte fått ett riktigt träffande
namn. Upphovsmannen dr Meidner tycksju
ha återvänt till sitt vetenskapliga elfenbenstorn och intesserar sig antagligen ganska litet för vad som sker med hans uppfinning.
Uttrycket Meidner-fonder låter följaktligen
en smula nattståndet och är dessutom politiskt belastat. En förutsättning för att det nya
läkemedlet skall bli den framgång dess anhängare hoppas på är givetvis att det marknadsförs professionellt. Då krävs en benämning som är adekvat och slående.
Varför inte Salve Kvack?
Matti Häggström
fondmedicinen
Alkemisterna drömde om att göra guld. August Strindberg hörde till dem som trodde
sig vara hemligheten på spåren. Men det
stannade vid fantasier. Guldfabrikation på
konstlad väg är och torde förbli en utopi.
På samma sätt har många inom medicinens värld velat producera ett läkemedel
som hjälper mot alla sjukdomar. Tanken är i
och för sig värd respekt. Tänk om man kunde åstadkomma en medicin som gjorde den
fete smal och den magre frodig, som lika
smärtfritt botade huvudvärk och nageltrång, reumatism och tarmvred, förstoppning och diarre. Men inte heller den drömmen lär förverkligas, låt vara att THX-preparatets mest hänförda apologeter tycks tro
att mirakelmedicinen redan är kött och blod
eller i varje fall bräss.
Mot den bakgrunden är det som hänt
inom svensk politik de senaste åren desto
mera remarkabelt.
För några år sedan förfasade sig socialdemokraterna väldeliga över vissa branschers
s k övervinster. Det var någonting helt oacceptabelt, en farsot som med alla till buds
stående medel måste angripas. Beprövade
injektioner befanns emellertid vara ineffektiva på grund av att bakterierna hunnit bli
resistenta. Därför tillkallades dr Rudolf
Meidner. Och si, han fann botemedlet –
löntagarfonder. Med klang ochjubel inmundigades de välsmakande dropparna av LO:s
kongressombud 1976. Interfolierade av sura
grimaser svaldes samtidigt samma medicin
av de socialdemokratiska valstrategerna. De
fann den enbart besk.
Nu är ”övervinsterna” ett minne blott, ett
medikament i nostalgins drömtillvaro.
det snarast fråga om ”undervinster”, ehuru
det begreppet sällan används. Nu har nä-
ringslivet på tok för låg lönsamhet. Pengarna räcker inte till de nödvändiga investeringarna. Övergödningen har övergått i undernäring.
l det läget kommer socialdemokraterna
med sin revolutionerande, nygamla innovation. Det botemedel man tidigare med frenesi rekommenderat mot övervinster skall
nu intas mot den motsatta sjukdomen, undervinster. Friskhetsintyg utfardas efter
kuren.
En värld är slagen med häpnad. Visserligen har diverse former av fonder diskuterats i ett antal andra länder. Men där har de
alltid förknippats med individuella andelar.
Och framför allt – där har det aldrig gjorts
gällande att ett fondsystem skulle kunna
hjälpa mot helt motsatta krämpor.
Många frågar sig varför ingen tidigare
uppfunnit denna undergörande medicin.
Förklaringen måste vara den att ingen före
socialdemokraterna trängt tillräckligt djupt
ner i den marxistiska läkemedelsforskningen.
obelstiftelsen har fått ett oväntat bryderi
på halsen. Skall dr Meidner och hans uttolkare – den senaste presenterade brygden är
203
som alla vet endast ett ytterligare något kryddat hopkok på det gamla receptet – få medicinpriset eller ekonomipriset? Eller båda?
Pengarna behövs kanske i nästa valrörelse.
Har då denna universalmedicin inga nackdelar? Allt är ju ändå inte guld som glimmar.
Jo, en del socialdemokrater medger att
den på sikt kan leda till ett helt annat och
socialistiskt samhällssystem. Andra anser
dock att det är just det som är det fina i
kråksången. Inte nog med att sjukdomarna
botas. Hela samhällskroppen blir som en ny
människa.
Fondmedicinens enda skavank är väl att
den ännu inte fått ett riktigt träffande
namn. Upphovsmannen dr Meidner tycksju
ha återvänt till sitt vetenskapliga elfenbenstorn och intesserar sig antagligen ganska litet för vad som sker med hans uppfinning.
Uttrycket Meidner-fonder låter följaktligen
en smula nattståndet och är dessutom politiskt belastat. En förutsättning för att det nya
läkemedlet skall bli den framgång dess anhängare hoppas på är givetvis att det marknadsförs professionellt. Då krävs en benämning som är adekvat och slående.
Varför inte Salve Kvack?
Matti Häggström