Ingrid Diesen; Europaparlamentet och Sverige
1979
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
INGRID DIESEN:
Europaparlamentet och Sverige
Som en komplettering till Andreas Khols
artikel i detta nummer av Svensk Tidskrift
har riksdagsledamoten Ingrid Diesen skrivit
om Europaparlamentet och Sverige. Vi borde
intressera oss meraför vad som händer i valet
ijuni till detta parlament, menar hon.
Visserligen står Sverige och Norge utanfdr
EG, liksom, av särskilda skäl, Finland.
Med den dag lär komma, dåfrågan om ett
svenskt inträde måste aktualiseras. Vi blir
beroende av beslut somJattas av nu tolv,
snartfemton europeiska stater iförening,
utan att vi kan ochfår vara med om att
bestämma.
Den 7- lOjuni i år går 180 miljoner väljare i
nio länder till val för att utse ett gemensamt
parlament. Är det något av intresse för oss i
Sverige? Vi skall ju inte deltaga. Hittills har
inte heller svenska massmedier visat något
större intresse för detta unika evenemang.
Men också rollen som blott och bart åskådare till en starkare integration i Europa borde
fångsia oss. Historiskt, kulturellt, ekonomiskt och politiskt är Sverige en naturlig del
av den europeiska gemenskapen.
Samarbetet började med Kol- och stålunionen 1951. År 1957 bildades EEC med
Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg och ederländerna som medlemmar. Sedan också Danmark, Irland och Storbritannien 1973 anslutit sig, har man antagit
namnet European Community (EC) medan
den svenska beteckningen är Europeiska Gemenskapen (EG).
De beslutande organen inom EG är Ministerrådet och Kommissionen.
Europaparlamentet är en rådgivande församling, som består av representanter för
samtliga medlemsländer. Under 70-talet har
parlamentet fått utökade befogenheter bl a
när det gäller budgeten. Man disponerar nu
egna medel genom en procents mervärdesskatt från varje land.
Parlamentet har hittills haft 198 medlemmar utsedda av respektive länders egna parlament. Det nyvalda parlamentet kommer
att få 410 medlemmar och platserna fördelas på följande sätt: Frankrike, Tyskland,
Storbritannien och Italien får 81 platser var,
Nederländerna 25, Belgien 24, Danmark 16,
Irland 15 och Luxemburg 6.
Det finns vissa restriktioner när det gäller
172
för medborgarna i respektive länder att få
utöva sin rösträtt. Britter och luxemburgare
som är bosatta utomlands får inte rösta annat än med undantag för vissa ljänstemän
och militärer. Tyskar, danskar och holländare kan rösta om de bor i något av de andra
medlemsländerna, medan belgier, fransmän, irländare och italienare har fritt fram
även om de bor utomlands. Italienare däremot, som inte bor i något av de andra EGIänderna, måste återvända till Italien för att
få rösta, och det måste också alla irländare.
Sedan finns det ytterligare en del specialbestämmelser som det saknas anledning att här
gå in på. Vad rösträttsåldern beträffar går
gränsen vid 18 år utom i Danmark, där den
är 20.
Det nya parlamentet
Vilka kommer att väljas? Detta är en fråga
som både intresserar och oroar ledande kretsar inom EG. Kommer den betydligt utvidgade församlingen att motsvara de förväntningar och krav som ställs på den? Nomineringarna pågår som bäst genom de vanliga
partierna, men risken finns ju att i toppen
på listan ställs upp en välkänd politiker för
att attrahera väljare, en politiker som efter
en kortare tids ljänstgöring kanske avsäger
sig och ersätts av en mindre kvalificerad person. Suppleanter finns nämligen inte i denna församling.
Liksom hittills kommer det att vara möjligt att inneha dubbla mandat, dvs också
vara medlem i sitt hemlands parlament. På
sikt kommer nog denna skara emellertid att
bli allt mindre.
På många håll fruktar man konkurrens
inte bara mellan Europaparlamentet och det
egna parlamentet utan också mellan nationella partier och övernationella sammanslutningar. Eftersom ledamöterna hittills har
haft dubbla mandat har frågorna inte varit
så brännande som de blir när en del av de
direktvalda nya medlemmarna bara kommer att tillhöra denna församling. Kontakten med och lojaliteten mot det egna landet
och det egna partiet kommer säkert ibland
att sättas på hårda prov. Många regeringar
inom EG har också fruktat inblandning i
valkampanjen från EG-organ och från övernationella partigrupper. Både Kommissionen och Europaparlamentet har gått ut
med information för att öka allmänhetens
intresse och kunskaper. För detta ändamål
har summor avsatts i budgeten liksom också
kontakterna med massmedia har förstärkts.
De stundande valen har också direkt stimulerat uppkomsten av nya övernationella
partigrupper. Bland dessa kan nämnas European People’s Party (EEP), en sammanslutning av kristdemokratiska partier, samt
European Democrat Union (EDU). I den
sistnämnda organisationen ingår också partier utanför EG, däribland Moderata Samlingspartiet.
För oss svenskar bör det vara värdefullt att
notera att intresset för EG stadigt har stigit
t ex i Danmark och att man där menar att
valet kan få en stor betydelse som påskyndare av utvecklingen mot en europeisk pol~
tisk union. Störst är intresset i åldersgruppen 25-39 år, och männen är mer intresserade än kvinnorna. I Tyskland har valkampanjen redan slagit ut i blom med annonser
och broschyrer. Båda de stora partierna går
fram med oarollen la till Eurooa.
Partigrupper i det nuvarande parlamentet
l olika internationella församlingar t ex FN
itter delegaterna grupperade nationsvis. Så
är det inte i Europaparlamentet, där man i
stället har bänkat sig i partigrupper tvärs
över nationsgränserna. Tanken bakom detta
är att man skall dämpa nationella intressen
till förmån för en övergripande Europaanda.
l det nu sittande parlamentet med 198
medlemmar är det bara tre som inte tillhör
någon grupp·. Alla de andra ingår i någon av
följande sex grupper:
l. Kommunister och likasinnade. Den består av italienska och franska kommunister samt medlemmar av det danska Socialistisk Folkeparti och har 18 medlemmar.
2. Socialister. Utgör den största gruppen
med 66 medlemmar. Har en etablerad
socialistisk syn på jordbrukspolitik och socialpolitik, men är ibland splittrad när det
gäller övernationella frågor.
3. Kristdemokrater. Bildar den näst största
gruppen med 53 medlemmar. Här finns
de starkaste anhängarna till en ökad europeisk integration. Bland dem som ingår i denna grupp är de västtyska CDU
och CSU de starkaste.
4. Europeiska framstegsdemokrater. Här
återfinner man 17 medlemmar bia från
franska RPR (gaullister) under ledning
av Jacques Chirac och det irländska
Fianna Fait. Dessa båda grupper har helt
motstridande uppfattning när det gäller
stärkandel av Europaparlamentets befogenheter. Dessutom ingår de danska
medlemmarna av Framstegspartiet.
173
5. De konservativa. Denna grupp är nästan
helt brittisk med 16 medlemmar från det
konservativa partiet samt två danskar, en
från Konservativa Folkpartiet och en
från Centrumdemokraterna. Brittiska
Tories har en mer positiv inställning till
EG än sina kolleger inom Labour Party.
6. Den liberala och demokratiska gruppen.
Den har 23 medlemmar från åtta olika
länder och är mycket vänligt inställd till
en ökad integration. Dock råder en viss
splittring inom gruppen därför att t ex de
belgiska liberalerna är högerorienterade
medan de tyska och brittiska liberalerna
är vänsterorienterade. Var och en av dessa grupper har ett stort sekretariat vid
parlamentets administrativa huvudkvarter i Luxemburg.
Debatterna i parlamentet domineras av
grupperna genom att deras talesmän får ordet i tur och ordning. Även utanför sessionerna samarbetar man flitigt och arrangerar
t ex weekendmöten för att diskutera gemensamma frågor.
Den europeiska framtiden
”Europa är för vackert för att förbli en angelägenhet för män”, heter det insmickrande i
en tysk broschyr som vill propagera för fler
kvinnor i det nya parlamentet. För att stimulera till ökat deltagande i valet och över huvud taget öka kvinnornas ansvar för Europafrågor ger EG-kommissionen ut en bulletin
kallad ”Women of Europe”.
Europeiska Kvinnaunionen är en orgamsation bildad i mitten av 50-talet av kvinnor
från kristdemokratiska, konservativa och
174
närbesläktade partier i fjorton europeiska
länder. Den svenska sektionen utgör också
Moderata Kvinnoförbundets internationella
sektion. Intresset fokuseras kring de kommande valen, och många medlemmar ställer
upp som kandidater, bland andra unionens
ordförande lady Diana Elles. Vi svenskor lär
oss mycket av det här internationella arbetet
men känner oss ibland lite utanförstående.
Den gemenskap som började med de sex
och fortsatte med de nio kommer snart att
omfatta tolv medlemsländer. De som söker
inträde i nästa omgång är Grekland, Spanien och Portugal. Förhandlingarna med
Grekland har hunnit längst. De villkor som
Grekland får kommer kanske att erbjuda
svårigheter när det gäller Spanien och Portugal. l synnerhet Spanien med sina 35 miljoner invånare betraktas som en allvarlig
konkurrent till de delar av Frankrike och
Italien, där man också lever på att odla frukt
och grönsaker, oliver och vin. I Tyskland
fruktar man den fria arbetsmarknaden, som
kan öka invandringen från Spanien, Portugal och Grekland.
EG-marknaden är viktig också för Norge
och Sverige, eftersom så stor andel som 56%
av Norges export och 47 % av Sveriges går
tillländer inom Gemenskapen.
Inom EG har man naturligtvis noterat att
en arbetsgrupp inom Moderata Samlingspartiet har uttalat att Sverige kommer att
möta växande svårigheter om det fortsätter
att hålla sig utanför EG. Man vet också att
det i den tidigare trepartiregeringen var centern som var absolut motståndare till tanken
på ett svenskt medlemskap. För dem som
redan nu har upplevt europeiskt samarbete
ter sig en anslutning till EG som en naturlig
utveckling. Vi blir ju annars bara beroende
av de beslut som fattas inom Gemenskapen
utan att det ringaste kunna påverka dessa
beslut.
Europaparlamentet och Sverige
Som en komplettering till Andreas Khols
artikel i detta nummer av Svensk Tidskrift
har riksdagsledamoten Ingrid Diesen skrivit
om Europaparlamentet och Sverige. Vi borde
intressera oss meraför vad som händer i valet
ijuni till detta parlament, menar hon.
Visserligen står Sverige och Norge utanfdr
EG, liksom, av särskilda skäl, Finland.
Med den dag lär komma, dåfrågan om ett
svenskt inträde måste aktualiseras. Vi blir
beroende av beslut somJattas av nu tolv,
snartfemton europeiska stater iförening,
utan att vi kan ochfår vara med om att
bestämma.
Den 7- lOjuni i år går 180 miljoner väljare i
nio länder till val för att utse ett gemensamt
parlament. Är det något av intresse för oss i
Sverige? Vi skall ju inte deltaga. Hittills har
inte heller svenska massmedier visat något
större intresse för detta unika evenemang.
Men också rollen som blott och bart åskådare till en starkare integration i Europa borde
fångsia oss. Historiskt, kulturellt, ekonomiskt och politiskt är Sverige en naturlig del
av den europeiska gemenskapen.
Samarbetet började med Kol- och stålunionen 1951. År 1957 bildades EEC med
Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg och ederländerna som medlemmar. Sedan också Danmark, Irland och Storbritannien 1973 anslutit sig, har man antagit
namnet European Community (EC) medan
den svenska beteckningen är Europeiska Gemenskapen (EG).
De beslutande organen inom EG är Ministerrådet och Kommissionen.
Europaparlamentet är en rådgivande församling, som består av representanter för
samtliga medlemsländer. Under 70-talet har
parlamentet fått utökade befogenheter bl a
när det gäller budgeten. Man disponerar nu
egna medel genom en procents mervärdesskatt från varje land.
Parlamentet har hittills haft 198 medlemmar utsedda av respektive länders egna parlament. Det nyvalda parlamentet kommer
att få 410 medlemmar och platserna fördelas på följande sätt: Frankrike, Tyskland,
Storbritannien och Italien får 81 platser var,
Nederländerna 25, Belgien 24, Danmark 16,
Irland 15 och Luxemburg 6.
Det finns vissa restriktioner när det gäller
172
för medborgarna i respektive länder att få
utöva sin rösträtt. Britter och luxemburgare
som är bosatta utomlands får inte rösta annat än med undantag för vissa ljänstemän
och militärer. Tyskar, danskar och holländare kan rösta om de bor i något av de andra
medlemsländerna, medan belgier, fransmän, irländare och italienare har fritt fram
även om de bor utomlands. Italienare däremot, som inte bor i något av de andra EGIänderna, måste återvända till Italien för att
få rösta, och det måste också alla irländare.
Sedan finns det ytterligare en del specialbestämmelser som det saknas anledning att här
gå in på. Vad rösträttsåldern beträffar går
gränsen vid 18 år utom i Danmark, där den
är 20.
Det nya parlamentet
Vilka kommer att väljas? Detta är en fråga
som både intresserar och oroar ledande kretsar inom EG. Kommer den betydligt utvidgade församlingen att motsvara de förväntningar och krav som ställs på den? Nomineringarna pågår som bäst genom de vanliga
partierna, men risken finns ju att i toppen
på listan ställs upp en välkänd politiker för
att attrahera väljare, en politiker som efter
en kortare tids ljänstgöring kanske avsäger
sig och ersätts av en mindre kvalificerad person. Suppleanter finns nämligen inte i denna församling.
Liksom hittills kommer det att vara möjligt att inneha dubbla mandat, dvs också
vara medlem i sitt hemlands parlament. På
sikt kommer nog denna skara emellertid att
bli allt mindre.
På många håll fruktar man konkurrens
inte bara mellan Europaparlamentet och det
egna parlamentet utan också mellan nationella partier och övernationella sammanslutningar. Eftersom ledamöterna hittills har
haft dubbla mandat har frågorna inte varit
så brännande som de blir när en del av de
direktvalda nya medlemmarna bara kommer att tillhöra denna församling. Kontakten med och lojaliteten mot det egna landet
och det egna partiet kommer säkert ibland
att sättas på hårda prov. Många regeringar
inom EG har också fruktat inblandning i
valkampanjen från EG-organ och från övernationella partigrupper. Både Kommissionen och Europaparlamentet har gått ut
med information för att öka allmänhetens
intresse och kunskaper. För detta ändamål
har summor avsatts i budgeten liksom också
kontakterna med massmedia har förstärkts.
De stundande valen har också direkt stimulerat uppkomsten av nya övernationella
partigrupper. Bland dessa kan nämnas European People’s Party (EEP), en sammanslutning av kristdemokratiska partier, samt
European Democrat Union (EDU). I den
sistnämnda organisationen ingår också partier utanför EG, däribland Moderata Samlingspartiet.
För oss svenskar bör det vara värdefullt att
notera att intresset för EG stadigt har stigit
t ex i Danmark och att man där menar att
valet kan få en stor betydelse som påskyndare av utvecklingen mot en europeisk pol~
tisk union. Störst är intresset i åldersgruppen 25-39 år, och männen är mer intresserade än kvinnorna. I Tyskland har valkampanjen redan slagit ut i blom med annonser
och broschyrer. Båda de stora partierna går
fram med oarollen la till Eurooa.
Partigrupper i det nuvarande parlamentet
l olika internationella församlingar t ex FN
itter delegaterna grupperade nationsvis. Så
är det inte i Europaparlamentet, där man i
stället har bänkat sig i partigrupper tvärs
över nationsgränserna. Tanken bakom detta
är att man skall dämpa nationella intressen
till förmån för en övergripande Europaanda.
l det nu sittande parlamentet med 198
medlemmar är det bara tre som inte tillhör
någon grupp·. Alla de andra ingår i någon av
följande sex grupper:
l. Kommunister och likasinnade. Den består av italienska och franska kommunister samt medlemmar av det danska Socialistisk Folkeparti och har 18 medlemmar.
2. Socialister. Utgör den största gruppen
med 66 medlemmar. Har en etablerad
socialistisk syn på jordbrukspolitik och socialpolitik, men är ibland splittrad när det
gäller övernationella frågor.
3. Kristdemokrater. Bildar den näst största
gruppen med 53 medlemmar. Här finns
de starkaste anhängarna till en ökad europeisk integration. Bland dem som ingår i denna grupp är de västtyska CDU
och CSU de starkaste.
4. Europeiska framstegsdemokrater. Här
återfinner man 17 medlemmar bia från
franska RPR (gaullister) under ledning
av Jacques Chirac och det irländska
Fianna Fait. Dessa båda grupper har helt
motstridande uppfattning när det gäller
stärkandel av Europaparlamentets befogenheter. Dessutom ingår de danska
medlemmarna av Framstegspartiet.
173
5. De konservativa. Denna grupp är nästan
helt brittisk med 16 medlemmar från det
konservativa partiet samt två danskar, en
från Konservativa Folkpartiet och en
från Centrumdemokraterna. Brittiska
Tories har en mer positiv inställning till
EG än sina kolleger inom Labour Party.
6. Den liberala och demokratiska gruppen.
Den har 23 medlemmar från åtta olika
länder och är mycket vänligt inställd till
en ökad integration. Dock råder en viss
splittring inom gruppen därför att t ex de
belgiska liberalerna är högerorienterade
medan de tyska och brittiska liberalerna
är vänsterorienterade. Var och en av dessa grupper har ett stort sekretariat vid
parlamentets administrativa huvudkvarter i Luxemburg.
Debatterna i parlamentet domineras av
grupperna genom att deras talesmän får ordet i tur och ordning. Även utanför sessionerna samarbetar man flitigt och arrangerar
t ex weekendmöten för att diskutera gemensamma frågor.
Den europeiska framtiden
”Europa är för vackert för att förbli en angelägenhet för män”, heter det insmickrande i
en tysk broschyr som vill propagera för fler
kvinnor i det nya parlamentet. För att stimulera till ökat deltagande i valet och över huvud taget öka kvinnornas ansvar för Europafrågor ger EG-kommissionen ut en bulletin
kallad ”Women of Europe”.
Europeiska Kvinnaunionen är en orgamsation bildad i mitten av 50-talet av kvinnor
från kristdemokratiska, konservativa och
174
närbesläktade partier i fjorton europeiska
länder. Den svenska sektionen utgör också
Moderata Kvinnoförbundets internationella
sektion. Intresset fokuseras kring de kommande valen, och många medlemmar ställer
upp som kandidater, bland andra unionens
ordförande lady Diana Elles. Vi svenskor lär
oss mycket av det här internationella arbetet
men känner oss ibland lite utanförstående.
Den gemenskap som började med de sex
och fortsatte med de nio kommer snart att
omfatta tolv medlemsländer. De som söker
inträde i nästa omgång är Grekland, Spanien och Portugal. Förhandlingarna med
Grekland har hunnit längst. De villkor som
Grekland får kommer kanske att erbjuda
svårigheter när det gäller Spanien och Portugal. l synnerhet Spanien med sina 35 miljoner invånare betraktas som en allvarlig
konkurrent till de delar av Frankrike och
Italien, där man också lever på att odla frukt
och grönsaker, oliver och vin. I Tyskland
fruktar man den fria arbetsmarknaden, som
kan öka invandringen från Spanien, Portugal och Grekland.
EG-marknaden är viktig också för Norge
och Sverige, eftersom så stor andel som 56%
av Norges export och 47 % av Sveriges går
tillländer inom Gemenskapen.
Inom EG har man naturligtvis noterat att
en arbetsgrupp inom Moderata Samlingspartiet har uttalat att Sverige kommer att
möta växande svårigheter om det fortsätter
att hålla sig utanför EG. Man vet också att
det i den tidigare trepartiregeringen var centern som var absolut motståndare till tanken
på ett svenskt medlemskap. För dem som
redan nu har upplevt europeiskt samarbete
ter sig en anslutning till EG som en naturlig
utveckling. Vi blir ju annars bara beroende
av de beslut som fattas inom Gemenskapen
utan att det ringaste kunna påverka dessa
beslut.