Matti Häggström; Om löntagarnas pengar
1978
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
löntagarnas pengar
Olof Palme och andra socialdemokrater hävdar att den borgerliga regeringen genom att
ta bort den allmänna arbetsgivaravgiften
skulle lägga beslag på ”löntagarnas pengar”.
Bakgrunden är att regeringen i april i år, .
en tid efter det att avtalet träffats på den
privata sektorn av arbetsmarknaden, meddelade att den i kompletteringspropositionen tänkte föreslå att den allmänna arbetsgivaravgiften helt slopades fr o m den l
juli. l januari hade den sänkts från fyra till
två procent och tagits bort i det inre stödområdet. l budgetpropositionen hade aviserats
att även återstoden skulle avskaffas, låt vara
att ingen exakt tidpunkt angavs.
Men inte nog med det. När avtalet var
klart för de privatanställda, betonade LOchefen Gunnar Nilsson vikten av att regeringen inte satt med armarna i kors utan
aktivt bekämpade prisstegringarna. Han på-
minde om möjligheten att sänka momsen i
kombination med prisstopp. Vidare framhöll han, att man också kunde tänka sig ”att
regeringen tillgodoser arbetsgivarnas krav
på en sänkning av arbetsgivaravgiften”.
Gunnar Nilsson pekade alltså själv på alternativet sänkt arbetsgivaravgift. Han hade
då inga invändningar. Den överraskning,
som en del socialdemokrater gav uttryck åt
när regeringens besked kom, kunde de därför gott ha besparat sig. Eller lyssnar de inte
på LO-chefen?
”Den borgerliga regeringen och de borgerliga riksdagsledamöterna har gett företagen 4 miljarder av löntagarnas pengar”, utbasunerade Metallindustriarbetareförbundet. Olof Palme ville inte vara sämre. Bl a i
ett anförande vid Kommunalarbetareförbundets kongress slog han an samma tongångar.
Vad socialdemokraterna antyder är helt
enkelt att regering och riksdag skulle ha
lurat löntagarna på pengar som rätteligen
var deras. sallan har den politiska propagandan nått en lägre nivå.
För det första gav regeringen i god tid
besked om vad som komma skulle. Att de
ickesocialistiska partierna var motståndare
till den ödesdigra pålaga på näringslivet som
arbetsgivaravgiften – eller löneskatten, som
den också kallas – visat sig utgöra, kände
dessutom alla till.
För det andra eftedyste själve LO-chefen
inflationsbekämpande åtgärder från regeringen och nämnde sänkt arbetsgivaravgift
som en tänkbar metod.
För det tredje kommer minskade kostnader för näringslivet att medföra lägre prishöjningar. Det är någonting som i allra högsta grad ligger i löntagarnas intresse, bl a på
grund av de förhållandevis måttfulla avtal
som träffats på samtliga sektorer av arbetsmarknaden.
Även av andra skäl bör nog Olof Palme
—–.
255
år höjt de statliga och kommunala skatterna
så att vi fått världens hårdaste totala skattetryck och helt förödande marginalskatter?
Var fanns omsorgen om ”löntagarnas pengar” när socialdemokraterna genomdrev en
politik som lett till att normalinkomsttagaren
numera får betala två tredjedelar eller rent
av mer av varje löneökning och varje extraknäck i skatt?
Då hade socialdemokraterna inte en tanke
på att löntagarna till äventyrs kunde ha velat
behålla mer av sina intjänta pengar för eget
bruk. Vad det gällde var att vidga den offentliga sektorn mer och mer. Då dög ”löntagarnas pengar” utmärkt väl.
Men om detta säger socialdemokraterna
idag ingenting. Däremot passar det att låta
påskina att den borgerliga regeringen skulle
undandra löntagarna deras egendom.
Det ligger i linje med många andra försök
att suggerera fram klasskampsstämningar.
För en tid sedan yttrade Olof Palme i ett
anförande för studenter i Tanzania att ”vi –
d vs socialdemokraterna – utgör proletariatet”.
Manschettproletärer i alla länder, förenen
och övriga socialdemokrater tala tyst om eder!
”löntagarnas pengar”. Matti Häggström
Vilket parti är det som under en följd av
Olof Palme och andra socialdemokrater hävdar att den borgerliga regeringen genom att
ta bort den allmänna arbetsgivaravgiften
skulle lägga beslag på ”löntagarnas pengar”.
Bakgrunden är att regeringen i april i år, .
en tid efter det att avtalet träffats på den
privata sektorn av arbetsmarknaden, meddelade att den i kompletteringspropositionen tänkte föreslå att den allmänna arbetsgivaravgiften helt slopades fr o m den l
juli. l januari hade den sänkts från fyra till
två procent och tagits bort i det inre stödområdet. l budgetpropositionen hade aviserats
att även återstoden skulle avskaffas, låt vara
att ingen exakt tidpunkt angavs.
Men inte nog med det. När avtalet var
klart för de privatanställda, betonade LOchefen Gunnar Nilsson vikten av att regeringen inte satt med armarna i kors utan
aktivt bekämpade prisstegringarna. Han på-
minde om möjligheten att sänka momsen i
kombination med prisstopp. Vidare framhöll han, att man också kunde tänka sig ”att
regeringen tillgodoser arbetsgivarnas krav
på en sänkning av arbetsgivaravgiften”.
Gunnar Nilsson pekade alltså själv på alternativet sänkt arbetsgivaravgift. Han hade
då inga invändningar. Den överraskning,
som en del socialdemokrater gav uttryck åt
när regeringens besked kom, kunde de därför gott ha besparat sig. Eller lyssnar de inte
på LO-chefen?
”Den borgerliga regeringen och de borgerliga riksdagsledamöterna har gett företagen 4 miljarder av löntagarnas pengar”, utbasunerade Metallindustriarbetareförbundet. Olof Palme ville inte vara sämre. Bl a i
ett anförande vid Kommunalarbetareförbundets kongress slog han an samma tongångar.
Vad socialdemokraterna antyder är helt
enkelt att regering och riksdag skulle ha
lurat löntagarna på pengar som rätteligen
var deras. sallan har den politiska propagandan nått en lägre nivå.
För det första gav regeringen i god tid
besked om vad som komma skulle. Att de
ickesocialistiska partierna var motståndare
till den ödesdigra pålaga på näringslivet som
arbetsgivaravgiften – eller löneskatten, som
den också kallas – visat sig utgöra, kände
dessutom alla till.
För det andra eftedyste själve LO-chefen
inflationsbekämpande åtgärder från regeringen och nämnde sänkt arbetsgivaravgift
som en tänkbar metod.
För det tredje kommer minskade kostnader för näringslivet att medföra lägre prishöjningar. Det är någonting som i allra högsta grad ligger i löntagarnas intresse, bl a på
grund av de förhållandevis måttfulla avtal
som träffats på samtliga sektorer av arbetsmarknaden.
Även av andra skäl bör nog Olof Palme
—–.
255
år höjt de statliga och kommunala skatterna
så att vi fått världens hårdaste totala skattetryck och helt förödande marginalskatter?
Var fanns omsorgen om ”löntagarnas pengar” när socialdemokraterna genomdrev en
politik som lett till att normalinkomsttagaren
numera får betala två tredjedelar eller rent
av mer av varje löneökning och varje extraknäck i skatt?
Då hade socialdemokraterna inte en tanke
på att löntagarna till äventyrs kunde ha velat
behålla mer av sina intjänta pengar för eget
bruk. Vad det gällde var att vidga den offentliga sektorn mer och mer. Då dög ”löntagarnas pengar” utmärkt väl.
Men om detta säger socialdemokraterna
idag ingenting. Däremot passar det att låta
påskina att den borgerliga regeringen skulle
undandra löntagarna deras egendom.
Det ligger i linje med många andra försök
att suggerera fram klasskampsstämningar.
För en tid sedan yttrade Olof Palme i ett
anförande för studenter i Tanzania att ”vi –
d vs socialdemokraterna – utgör proletariatet”.
Manschettproletärer i alla länder, förenen
och övriga socialdemokrater tala tyst om eder!
”löntagarnas pengar”. Matti Häggström
Vilket parti är det som under en följd av