Birger Isacson; Ny jordförvärvslag
1978
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
BIRGER ISACSON:
Ny jordförvärvslag
Vem skallfå ägajord och skog i Sverige?
Frågan kommer upp i höst i nya
jordförvärvslagen. Förbundsombudsmannen
i LRF Birger Isacson, välkändför Svensk
Tidskrifts läsare, redogörför lagens
bakgrund och innehåll. Den är mycket
restriktiv, och ändå harfrån vissa håll rests
krav på att även förvärv av sonfrån far
skall prövas. Utvecklingen kan under vissa
förhållanden komma att gå i den riktningen,
menarförfattaren, men manfår väl tro att
det dröjer.
Om regeringens ambitioner håller, kommer
riksmötet i höst att få ta ställning till en proposition till ny jordförvärvslag. Nu gällande
lag togs av riksdagen 1965 efter en stor politisk strid. Lagen har under dessa år aldrig
riktigt accepterats av Sveriges bönder. Krav
har också ideligen rests om förändringar.
Det förslag, som nu lagts av 1974 års utredning, har rönt ett helt annat mottagande.
Utredningen har i alla väsentliga frågor blivit enig. Remissinstanserna har i övervä-
gande grad accepterat förslaget, även om
vissa principiella invändningar framförts.
Frågan gäller nu : Skall riksdagen ta förslaget i full enighet?
Vad är det då för fel på vår nuvarande lag
– och hur skiljer sig denna från det som
föreslås? För att förstå detta, måste man gå
tillbaka till diskussionen före och efter 1965
års beslut.
Under det glada 60-talet hade den Erlanderska regeringen – därav vägledd av ledande ekonomiska experter – fullt klart för
sig, att Sverige skulle bli en av världens ledande industrinationer. För att nå dithän
skulle såväl arbetskraft som kapital i jordoch skogsbruk så långt som möjligt föras
över till de expanderande industrinäringarna. En kraftig utglesning av landsbygden
och en fortgående snabb omvandling av dessa näringar var på gång. Den skulle förstärkas och på allt sätt underlättas. En snabb
nedläggning av jordbruksfastigheter förutsatte, att nya köparekategorier kunde få förvärva mark som salubjöds. storskogsbruket
borde därför komma in och förvärva mark.
Bolagsförbudslagen var då ett direkt hinder
i en sådan process. Det ansågs också nödvän- 265
digt att låta industriskogsbruket få förvärva att etablera sig och utveckla sina fiiretag.
marker som togs ur jordbruksproduktionen. Därför har LRF sedan 1965 års beslut arbeEndast storskogsbruket kunde garantera att tat på förändringa1· av jordförvä1·vslagen.
markerna kulle skogsplanteras.
I strävan att förbilliga livsmedlen borde
också livsmedelsföretag, som hämtar rå-
varor från jordbruket, få möjlighet att förvärva och driva rena jordbruksföretag. Allt
detta skedde sannolikt i de bästa avsikter.
Men de förutsättningar på vilka 1965 års
lag byggde har i väsentliga avseenden förändrats. Verkligheten har inte velat anpassa
sig till ritningarna.
O Utbudet av såväl jord- som skogsfastigheter har inte ökat. Utbudet har tvärtom minskat kraftigt.
O Åkerjordsnedläggningen har avstannat. Inget intresse har f ö visats från industriskogsbrukets sida att köpa mark som
skall skogsodlas. Intresset har helt inriktats på att köpa skog med höga virkesförråd.
O Lantbrukets betydelse ur sysselsättningssynpunkt har omvärderats.
O Ett nytt regionalpolitiskt synsätt, där en
långtgående utglesning förhindras, börjar
bli allt mer accepterat.
O Industrin ropar idag inte efter ny arbetskraft.
En grundläggande principiell ståndpunkt i
den lag som fanns före 1965 var att säkra
jord och skog åt bygdernas aktiva befolkning. För LRF – lantbrukarnas fackliga organisation – har detta alltid varit en självklarhet, som preciserats i krav. Kravet har
gått ut på, attjordförvärvslagen skall vara ett
instrument för yrkesverksamma lantbrukare
Förändring på ägaresidan
Det som hänt på ägaresidan sedan mitten av
1960-talet är värt att notera. Lagens uppgift
har varit att styra förvärven på ett ur politisk
synpunkt angivet sätt. Detta kan sammanfattas i följande punkter:
D Hind1·a markförvärv, som motverka1·
statens insatser till stöd för jordbrukets
och skogsbrukets rationalisering.
D Skydda etablering och vidareutveckling av jordbruks- och skogsbmksföretag
som uppfyller rationalise1·ingsmålsättningen.
D Ge företräde till förvärv åt företagare
som på ett rationellt sätt kan tillgodogöra
sig råvarorna ijord och skog.
D I övrigt inte hindra några förvärv.
Dessa punkter, tycker man, borde det gå att
enas om. Men tillämpningen har medfört en
rad problem. Den liberalisering som skedde
1965 öppnade stora möjligheter till förvä1·v
från köpstarka fysiska och juridiska personer. Konkurrensen om marken har blivit allt
påtagligare i början av 1970-talet. Inflationen och skattelagstiftningen har starkt bidragit till att öka intresset för köp av jordbruks- och skogsfastigheter. Flera undersökningar visar detta. l ett av våra bästa mellansvenskajordbrukslän steg prisnivån på jordbruksfastigheter med 50 procent från 1974
till 1976. (Under samma tid steg konsumentprisindex med 21 procent.) Samstäm- 266
miga uu·edningar VIsar också, att skogsbruksfastigheterna steg procentuellt betydligt kraftigare under dessa år. De priser som
betalats har ofta inte stått i rimlig proportion
till vad som skulle kunna anges som fastighetens ”avkastningsvärde”.
Samtidigt har emellertid allt färre fastigheter kommit ut i handeln. Det har med
andra ord uppstått en markant bristmarknad. Jordförvärvslagen kan endast pröva
förvärv av fastigheter som sker som en överlåtelse utanför familjen. I nuvarande lag får
sålunda en jordbruksfastighet, som överlåts
mellan föräldrar och barn eller mellan syskon och syskonbarn, ske utan prövning. Under senare år har släktförvärven ökat kraftigt. På så sätt har många fastigheter övergått till personer som själva inte är bosatta på
fastigheten eller brukar densamma. Endast
25 procent av alla fastigheter som idag byter
ägare prövas enligt jordförvärvslagen. Samtidigt har den Ularrenderade åkermarken
ökat. Den omfattar nu 40 procent av all odlad åker.
Socialdemokratiskt initiativ
Den angivna utvecklingen ha1· lett till allt
starkare krav på en ändring av jordförvärvslagen. Framförallt ingav prisutvecklingen
oro för framtiden. Höga fastighetspriser på
jo1·dbruksfastigheter medför på sikt krav om
högre livsmedelspriser. Kanske var det
främst detta motiv som fick jordbrul sminisler Svante Lundkvist att tillsätta e 1 utredning för öve1·syn av jordförvärvs’ .gen. Det
skedde på sommaren 1974.
Den borgerliga regeringens jordbruksminister, Anders Dahlgren, var inte sen att ge
utredningen tilläggsdirektiv några månader
efter regeringstillträdet. Bland andra uppgifter har utredningen fått sig förelagt att
överväga en prövning av släktförvärven.
I början av året kom förslaget, som nu
också hunnit remissbehandlas under anständiga tidsförhållanden. På jordbruksdepartementet pågår som bäst propositionsskrivningen.
Den nya lagen
Lagens primära syfte är att verksamt medverka till jord- och skogsbrukets rationaliseI·ing. Förslaget innehåller ett antal nyheter,
varav följande kan betraktas som mera på-
tagliga förändringar:
D Familjelantbruket får en starkare ställning. Sammanläggning av var för sig rationella företag kommer att försvåras. I
nuvarande lag finns inga sådana hinder.
D Förvärv som sker i spekulationssyfte
skall försvåras. Oavsett köparekategori
skall överpriser, som inte har en rimlig
anknytning till fastighetens ”avkastningsvärde”, vara en avslagsgrund.
D I ndustriskogsbrukets prioriterade ställning upphör. Förvärv skall dock kunna
ske av fastigheter som inte efterfrågas a1
aktiva jord- och skogsbrukare.
D Även Domänverkets och kyrkans förvärv prövas enligt den nya lagen. Så sker
inte idag.
D Kommunernas förvärv utanför byggnadsplanerat område prövas i skärpt ordning.
D Syskon och syskonbarns förvärv prö-
vas. Dessa ingår nu i frikretsen .
D Bo- och brukningsplikt kan föreskriva’
av lantbruksnämnden som villkor för förvärv.
Vissa av dessa förändringar kommer med
säkerhet att vålla diskussion vid riksdagsbehandlingen. Kommunerna vill säkert inte
finna sig i några restriktioner. Mest uppmärksammad kommer emellertid de nya
släktskapreglerna att bli.
Moderaternas representant i utredningen, Gunnar Johansson, har sålunda reserverat sig mot inskränkningen i syskons och
syskonbarns förvärvsrätt.
Utredningen har tagit mycket försiktigt
på denna fråga. Man är medveten om hur
känsligt det kan vara att ändra i hävdvunnen
rätt. Men problemet om att allt mer mark
övergår till icke aktiva ägare har stärkt kravet på åtgärder. Utredningen uttalar emellertid, att om någon i denna förvärvskrets
uppenbart har för avsikt att bo på fastigheten eller bruka densamma skall inte hinder
resas, även om fastigheten borde användas
för att förstärka angränsande fastigheter.
Förvärvarens avsikter kommer alltså i fortsättningen att spela stor roll vid förvärvsprövning.
Kravet, att lagen skall ha en sådan utformning att de aktiva lantbrukarnas ställning
stärks, har blivit allt mer påtagligt under se- 267
nare år. De ökade släktförvärven och den
kraftiga prisökningen på lantbruksfastigheter har understrukit dessa krav. Därför
har, speciellt bland lantbruksutbildade ungdomar, kravet rests på att alla förvärv skall
prövas. Man tar då exempel från Norge,
vars jordlov är så utformad, att endast den
som avser att bosätta sig på fastigheten och
bruka densamma skall få förvärvstillstånd.
Så radikala förändringar har sannolikt
ringa förankring i vårt land. Frågan diskuterades också i utredningen, men något förslag i den riktningen blev det inte.
Den stora frågan återstår emellertid: Vem
skall på sikt äga svensk jord och skog? Sannolikt måste och bör vi finna oss i ett blandsystem. Men en fortsatt utveckling mot att
allt mer mark ägs av dem som inte brukar
densamma, kommer säkert att leda till starka krav på en skärpt förvärvsprövning:
Prövning av alla förvärv.
Jordlagstiftningen rymmer många intressekonflikter och mycket politiskt sprängstoff. I en tid med stark inflation och brist på
alternativa placeringsobjekt är det få som vill
sälja och många som vill köpa åker och skog
med eller utan byggnader. Kan regeringen
ta nya friska grepp för att skapa en fungerande kapitalmarknd, skulle jordförvärvslagen bli väsentligt lättare att hantera.
Ny jordförvärvslag
Vem skallfå ägajord och skog i Sverige?
Frågan kommer upp i höst i nya
jordförvärvslagen. Förbundsombudsmannen
i LRF Birger Isacson, välkändför Svensk
Tidskrifts läsare, redogörför lagens
bakgrund och innehåll. Den är mycket
restriktiv, och ändå harfrån vissa håll rests
krav på att även förvärv av sonfrån far
skall prövas. Utvecklingen kan under vissa
förhållanden komma att gå i den riktningen,
menarförfattaren, men manfår väl tro att
det dröjer.
Om regeringens ambitioner håller, kommer
riksmötet i höst att få ta ställning till en proposition till ny jordförvärvslag. Nu gällande
lag togs av riksdagen 1965 efter en stor politisk strid. Lagen har under dessa år aldrig
riktigt accepterats av Sveriges bönder. Krav
har också ideligen rests om förändringar.
Det förslag, som nu lagts av 1974 års utredning, har rönt ett helt annat mottagande.
Utredningen har i alla väsentliga frågor blivit enig. Remissinstanserna har i övervä-
gande grad accepterat förslaget, även om
vissa principiella invändningar framförts.
Frågan gäller nu : Skall riksdagen ta förslaget i full enighet?
Vad är det då för fel på vår nuvarande lag
– och hur skiljer sig denna från det som
föreslås? För att förstå detta, måste man gå
tillbaka till diskussionen före och efter 1965
års beslut.
Under det glada 60-talet hade den Erlanderska regeringen – därav vägledd av ledande ekonomiska experter – fullt klart för
sig, att Sverige skulle bli en av världens ledande industrinationer. För att nå dithän
skulle såväl arbetskraft som kapital i jordoch skogsbruk så långt som möjligt föras
över till de expanderande industrinäringarna. En kraftig utglesning av landsbygden
och en fortgående snabb omvandling av dessa näringar var på gång. Den skulle förstärkas och på allt sätt underlättas. En snabb
nedläggning av jordbruksfastigheter förutsatte, att nya köparekategorier kunde få förvärva mark som salubjöds. storskogsbruket
borde därför komma in och förvärva mark.
Bolagsförbudslagen var då ett direkt hinder
i en sådan process. Det ansågs också nödvän- 265
digt att låta industriskogsbruket få förvärva att etablera sig och utveckla sina fiiretag.
marker som togs ur jordbruksproduktionen. Därför har LRF sedan 1965 års beslut arbeEndast storskogsbruket kunde garantera att tat på förändringa1· av jordförvä1·vslagen.
markerna kulle skogsplanteras.
I strävan att förbilliga livsmedlen borde
också livsmedelsföretag, som hämtar rå-
varor från jordbruket, få möjlighet att förvärva och driva rena jordbruksföretag. Allt
detta skedde sannolikt i de bästa avsikter.
Men de förutsättningar på vilka 1965 års
lag byggde har i väsentliga avseenden förändrats. Verkligheten har inte velat anpassa
sig till ritningarna.
O Utbudet av såväl jord- som skogsfastigheter har inte ökat. Utbudet har tvärtom minskat kraftigt.
O Åkerjordsnedläggningen har avstannat. Inget intresse har f ö visats från industriskogsbrukets sida att köpa mark som
skall skogsodlas. Intresset har helt inriktats på att köpa skog med höga virkesförråd.
O Lantbrukets betydelse ur sysselsättningssynpunkt har omvärderats.
O Ett nytt regionalpolitiskt synsätt, där en
långtgående utglesning förhindras, börjar
bli allt mer accepterat.
O Industrin ropar idag inte efter ny arbetskraft.
En grundläggande principiell ståndpunkt i
den lag som fanns före 1965 var att säkra
jord och skog åt bygdernas aktiva befolkning. För LRF – lantbrukarnas fackliga organisation – har detta alltid varit en självklarhet, som preciserats i krav. Kravet har
gått ut på, attjordförvärvslagen skall vara ett
instrument för yrkesverksamma lantbrukare
Förändring på ägaresidan
Det som hänt på ägaresidan sedan mitten av
1960-talet är värt att notera. Lagens uppgift
har varit att styra förvärven på ett ur politisk
synpunkt angivet sätt. Detta kan sammanfattas i följande punkter:
D Hind1·a markförvärv, som motverka1·
statens insatser till stöd för jordbrukets
och skogsbrukets rationalisering.
D Skydda etablering och vidareutveckling av jordbruks- och skogsbmksföretag
som uppfyller rationalise1·ingsmålsättningen.
D Ge företräde till förvärv åt företagare
som på ett rationellt sätt kan tillgodogöra
sig råvarorna ijord och skog.
D I övrigt inte hindra några förvärv.
Dessa punkter, tycker man, borde det gå att
enas om. Men tillämpningen har medfört en
rad problem. Den liberalisering som skedde
1965 öppnade stora möjligheter till förvä1·v
från köpstarka fysiska och juridiska personer. Konkurrensen om marken har blivit allt
påtagligare i början av 1970-talet. Inflationen och skattelagstiftningen har starkt bidragit till att öka intresset för köp av jordbruks- och skogsfastigheter. Flera undersökningar visar detta. l ett av våra bästa mellansvenskajordbrukslän steg prisnivån på jordbruksfastigheter med 50 procent från 1974
till 1976. (Under samma tid steg konsumentprisindex med 21 procent.) Samstäm- 266
miga uu·edningar VIsar också, att skogsbruksfastigheterna steg procentuellt betydligt kraftigare under dessa år. De priser som
betalats har ofta inte stått i rimlig proportion
till vad som skulle kunna anges som fastighetens ”avkastningsvärde”.
Samtidigt har emellertid allt färre fastigheter kommit ut i handeln. Det har med
andra ord uppstått en markant bristmarknad. Jordförvärvslagen kan endast pröva
förvärv av fastigheter som sker som en överlåtelse utanför familjen. I nuvarande lag får
sålunda en jordbruksfastighet, som överlåts
mellan föräldrar och barn eller mellan syskon och syskonbarn, ske utan prövning. Under senare år har släktförvärven ökat kraftigt. På så sätt har många fastigheter övergått till personer som själva inte är bosatta på
fastigheten eller brukar densamma. Endast
25 procent av alla fastigheter som idag byter
ägare prövas enligt jordförvärvslagen. Samtidigt har den Ularrenderade åkermarken
ökat. Den omfattar nu 40 procent av all odlad åker.
Socialdemokratiskt initiativ
Den angivna utvecklingen ha1· lett till allt
starkare krav på en ändring av jordförvärvslagen. Framförallt ingav prisutvecklingen
oro för framtiden. Höga fastighetspriser på
jo1·dbruksfastigheter medför på sikt krav om
högre livsmedelspriser. Kanske var det
främst detta motiv som fick jordbrul sminisler Svante Lundkvist att tillsätta e 1 utredning för öve1·syn av jordförvärvs’ .gen. Det
skedde på sommaren 1974.
Den borgerliga regeringens jordbruksminister, Anders Dahlgren, var inte sen att ge
utredningen tilläggsdirektiv några månader
efter regeringstillträdet. Bland andra uppgifter har utredningen fått sig förelagt att
överväga en prövning av släktförvärven.
I början av året kom förslaget, som nu
också hunnit remissbehandlas under anständiga tidsförhållanden. På jordbruksdepartementet pågår som bäst propositionsskrivningen.
Den nya lagen
Lagens primära syfte är att verksamt medverka till jord- och skogsbrukets rationaliseI·ing. Förslaget innehåller ett antal nyheter,
varav följande kan betraktas som mera på-
tagliga förändringar:
D Familjelantbruket får en starkare ställning. Sammanläggning av var för sig rationella företag kommer att försvåras. I
nuvarande lag finns inga sådana hinder.
D Förvärv som sker i spekulationssyfte
skall försvåras. Oavsett köparekategori
skall överpriser, som inte har en rimlig
anknytning till fastighetens ”avkastningsvärde”, vara en avslagsgrund.
D I ndustriskogsbrukets prioriterade ställning upphör. Förvärv skall dock kunna
ske av fastigheter som inte efterfrågas a1
aktiva jord- och skogsbrukare.
D Även Domänverkets och kyrkans förvärv prövas enligt den nya lagen. Så sker
inte idag.
D Kommunernas förvärv utanför byggnadsplanerat område prövas i skärpt ordning.
D Syskon och syskonbarns förvärv prö-
vas. Dessa ingår nu i frikretsen .
D Bo- och brukningsplikt kan föreskriva’
av lantbruksnämnden som villkor för förvärv.
Vissa av dessa förändringar kommer med
säkerhet att vålla diskussion vid riksdagsbehandlingen. Kommunerna vill säkert inte
finna sig i några restriktioner. Mest uppmärksammad kommer emellertid de nya
släktskapreglerna att bli.
Moderaternas representant i utredningen, Gunnar Johansson, har sålunda reserverat sig mot inskränkningen i syskons och
syskonbarns förvärvsrätt.
Utredningen har tagit mycket försiktigt
på denna fråga. Man är medveten om hur
känsligt det kan vara att ändra i hävdvunnen
rätt. Men problemet om att allt mer mark
övergår till icke aktiva ägare har stärkt kravet på åtgärder. Utredningen uttalar emellertid, att om någon i denna förvärvskrets
uppenbart har för avsikt att bo på fastigheten eller bruka densamma skall inte hinder
resas, även om fastigheten borde användas
för att förstärka angränsande fastigheter.
Förvärvarens avsikter kommer alltså i fortsättningen att spela stor roll vid förvärvsprövning.
Kravet, att lagen skall ha en sådan utformning att de aktiva lantbrukarnas ställning
stärks, har blivit allt mer påtagligt under se- 267
nare år. De ökade släktförvärven och den
kraftiga prisökningen på lantbruksfastigheter har understrukit dessa krav. Därför
har, speciellt bland lantbruksutbildade ungdomar, kravet rests på att alla förvärv skall
prövas. Man tar då exempel från Norge,
vars jordlov är så utformad, att endast den
som avser att bosätta sig på fastigheten och
bruka densamma skall få förvärvstillstånd.
Så radikala förändringar har sannolikt
ringa förankring i vårt land. Frågan diskuterades också i utredningen, men något förslag i den riktningen blev det inte.
Den stora frågan återstår emellertid: Vem
skall på sikt äga svensk jord och skog? Sannolikt måste och bör vi finna oss i ett blandsystem. Men en fortsatt utveckling mot att
allt mer mark ägs av dem som inte brukar
densamma, kommer säkert att leda till starka krav på en skärpt förvärvsprövning:
Prövning av alla förvärv.
Jordlagstiftningen rymmer många intressekonflikter och mycket politiskt sprängstoff. I en tid med stark inflation och brist på
alternativa placeringsobjekt är det få som vill
sälja och många som vill köpa åker och skog
med eller utan byggnader. Kan regeringen
ta nya friska grepp för att skapa en fungerande kapitalmarknd, skulle jordförvärvslagen bli väsentligt lättare att hantera.