Stig Rindborg; Att motarbeta byråkratisering
1979
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
STIG RINDBORG:
Att motarbeta byråkratisering
Landstingsrådet Stig Rindborg är medlem av
Byråkratiutredningen, som hr Falmes
regering tillsatte i augusti 1976, alltsåföre
1976 års val, men somfick sina direktiv
utvidgade av den borgerliga
trepartiregeringen. Den har gått igenom
problemen mer på bredden än på djupet,
framgår det, och orsaken har varit att det
funnits ett så stort antal reformer att göra
utan alltför långsammaforskningar att det
varit naturligt attförst röja undan i den
närmaste snårskogen. Det är rent
häpnadsväckande vilka resultat man på så
sätt kan komma fram till, och lika
häpnadsväckande är vad ämbetsverk och
andra organ lagt på allmänheten, tydligen
utan hänsynstagande till hur enskilda
drabbats ifråga om tid och pengarför att inte
tala om tilltron till överhetens begrepp om
suntförnuft. ”Krångligheten blir en del av
systemet”, har enframstående socialdemokrat
uttalat med tillfredsställelse.
Vårt samhälle har blivit alltmer komplicerat
med omfattande regleringar och en svåröverskådlig myndighetsorganisation. Allt
större del av människans tillvaro har blivit
föremål för politiska beslut. Alltmer har den
enskilda människan blivit beroende av myn·
digheters och politikers agerande. Den offentliga sektorns utgifter i procent av bruttonationalprodukten ökade mellan 1960 och
1978 från 33,2% till 61,6 %.
Att minska byråkratin var en av den borgerliga trepartiregeringens främsta målsättningar. Viljan därtill manifesterades bl a i att
man redan i början av regeringsperioden
tillsatte flera olika utredningar som hade att
ta upp problemet med den växande byråkratin. En av dessa var den s k byråkratiutredningen somjag arbetat i. Andra utredningar
är t ex delegationen för företagens uppgiftslämnande (DEFO), förvaltningsutredningen, decentraliseringsutredningen och statskontrollkommitten.
Många, inte minst borgerliga väljare har
ställt stora förhoppningar på byråkratiutredningen. Byråkratiutredningen har dock aldrig varit ämnad som en stor rationaliseringsoch besparingsutredning. Vårt slutbetänkande heter ”Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter”. Detta namn säger
bättre vad utredningen har varit, nämligen
en utredning som sett över medborgarnas
kontakter med myndigheter och gett förslag
till att underlätta dessa.
Utredningens direktiv formulerades i aug
1976 före 1976 års val av den socialdemokratiska regeringen. Vad den borgerliga regeringen gjorde var att man höjde statusen på
arbetet med att låta en parlamentarisk kommine överta vad en expertgrupp hade utsetts av den socialdemokratiska regeringen
an göra. Della innebar samtidigt att utredningen kunde ta egna initiativ till olika projekt, något som också har sken.
De direktiv som dåvarande socialdemokratiske kommunministern Hans Gustavsson formulerade präglades av en mycket poitiv syn på den offentliga sektorns insat er.
Där hette det bl a all ”de omfanande regler
som idag finns har således kommittill för att
tjäna och skydda medborgarna”. Då samhällets regelsystem blivit alltmer komplicerat
menade statsrådet Gustavsson an ”en väl
fungerande förvaltningsorganisation är därför en nödvändig förutsållning för att amhällets reformpolitik ska kunna förverkligas”.
Dessa citat är viktiga au komma ihåg, eftersom frågan om byråkratin är av ideologisk karaktär. Medan socialdemokraterna
vill göra byråkratin mänskligare därför an
de vill all medborgarna lättare skall acceptera att byråkratin får ökad makt, vill moderata politiker minska byråkratin för att ge den
enskilde större valfrihet.
Uppgifterna
Den nya kommittens uppgift var att överta
de gamla direktiven, som indelades i fyra
principskilda arbetsfält.
– Översyn av omotiverade och komplicerade bestämmelser
– Förbättrad samhällsinformation
– Myndigheternas språk
– Frågor av juridisk karaktär
:h ledamöterna var sju parlamentariker.
231
sakkunniga kom bl a från kommun- och
landstingsförbunden och de fackliga organisationerna. Experter tillkallades från statsrådsberedningen, svenska språknämnden,
kommundepartementet och budgetdepartementet.
Vi har inte strävat efter an producera en
tjockt betänkande. l stället har vi successivt
tagit kontakt med de myndigheter som allmänheten och andra haft synpunkter på. På
dena sätt har olika frågor kunnat lösas under hand. Kommittens kanske viktigaste
uppgift har blivit att inom regeringskansliet
lämna underlag till den stora byråkratiproposition (1978/79: III ) som regeringen Ullsten nyligen lagt fram.
Kommitten har lagt förslag till bänre fullföljdshänvisningar för att underlätta för enskilda människor an överklaga beslut. Arbetet i dessa frågor har skett tillsammans med
riksskaneverket. Frågan om förenklingar
vid förfarandet när man söker bostadsbidr-ag har diskuterats med handläggare i olika kommuner. Då krångligheten främst bestått i inkomst- och förmögenhetsförhållandena försöker man nu lösa detta i diskussioner mellan bostadsstyrelsen och riksskatteverket.
Kommitten har sell det som mycket viktigt
att se över det hotspråk som myndigheter
använder när man anger olika påföljder. En
sådan har t ex gällt att när arbetstagare får
besked om ändrad preliminär skatt i för honom positiv riktning hotas han med böter
om han inte lämnar in detta besked till arbetsgivaren. Vi har studerat aktuella blanketter och diskuterat frågan med Riksskatteverket. Vi har gån igenom hotspråk även i
232
andra myndigheters blanketter.
Frågan om obligatorisk sophämtning har
vi di~kuterat med renhållningskommitten
och framfört synpunkter på deras betänkande. Frågan om förenklingar i studiestödssystemet har vi diskuterat med bl a företrädare
för Sveriges förenade studentkårer. Vi har
sammanställt de många syn punkter som
människorna lämnat oss om krångligheten i
samband med sökande av byggnadslov. Den
sammanställningen har vi överlämnat till
Bostadsdepartementet. Frågorna har bearbetats i Bostadsverkets förenklingsutredning. Vi har också i en särskild skrivelse lämnat våra synpunkter till Bostadsdepartementet. På n10tsvarande sätt har vi arbetat i skattefrågorna, där vi kontaktat olika organisationer som exempelvis Sveriges Hantverksoch Industriförbund och skattebetalarnas
förening för au få höra deras synpunkter.
Andra frågor som vi arbetat med har varit
namnlagen, frågan om utskänkning av öl,
kilometerskatten, försäkringskassefrågor
m m. Som synes blir det många vitt skilda
arbetsuppgifter för en utredning som tillsatts för att generellt se över byråkratin i vårt
samhälle.
guide. Den består helt enkelt i au den offentliga informationen samproduceras med telefonkatalogen. Det försök vi gjorde i Västmanland har fallit väl ut. Det är min förhoppning att man i fortsättningen kan göra
detta över hela landet. Vad beträffar myndigheternas service gentemot allmänheten
har vi sett över det s k servicecirkuläret och
inlett arbetet på vad som i framtiden kan bli
en modern servicelag. En viktig del i detta
gäller utbildningen av uänstemän som ri
trycker hårt på.
Som moderat ledamot av byråkratiutredningen vill jag klart medge att utredningen
bara ytligt bearbetat frågor som är av betrdelse i dessa sammanhang. Utredningens
vida direktiv innebar ju svårigheter att fördjupa arbetet i enskilda frågor. Utredningen
hade heller ingen särskild maktställning som
innebar att berörda myndigheter har funnit
anledning att utan vidare beakta våra synpunkter. Min förhoppning är därför att regeringen nu på allvar tar itu med de olika
förslag som vi har aktualiserat.
Vad som krävs för att minska byråkratin
är helt enkelt politisk vilja och ingenting annat. Politisk vilja att överlåta i människornas
händer att besluta om sina angelägenheter, i
stället för att sätta samhällsområden under
Den politiska viljan politisk styrning. Politisk vilja att ompröva
Det slutbetänkande, som kommitten lämna- tidigare genomförda reformer och att kunde ifrån sig i maj 1979, innehåller en redo- na erkänna att somliga inte alltid blev så
visning på det arbete som vi har bedrivit, lyckade som man tänkt sig.
våra synpunkter på hur man bör förfara för
att undvika onödig byråkrati och konkreta
exempel på olika förbättringsåtgärder. Konkreta förslag
När det gäller informationen till meclbor- Ett exempel på hur byråkratin kan minskas
garna har initiativ tagits till en s k samhälls- är försvaret. Efter 1972 års försvarsbeslut,
om innebar en relativ anslagsminskning för
försvaret, har en djupgående översyn gjorts
av försvarets byråkrati. Resultatet är att ett
par tusen administrativa ~änster har kunnat
dragas in, utan att försvarets effektivitet därigenom har minskats. Att försvarets effektivitet har blivit lägre genom färre krigsförband är en annan sak.
Under trepartiregeringen gjordes viss
översyn av statliga myndigheter. Socialstyrelsens översynsutredning är ett exempel. Bostadsstyrelsens motsvarande utredning en
annan. Socialstyrelsens utredning föreslår
att över 300 ~änster dras in vid socialstyrelsen. Det skall bli mycket intressant att se om
den politiska viljan finns för att driva igenom detta förslag!
Bland annat som ett resultat av byråkratiutredningens arbete men framför allt som
ett resultat av en noggrann översyn inom de
re pektive departementen, lade regeringen
Ullsten i mars månad fram byråkratipropositionen. Den innehöll 172 olika förslag till
förenklingar varav 28 krävde beslut av riksdagen.
Moderata Samlingspartiet hade sedan
länge förberett sin partimotion bl a genom
en särskild byråkratigrupp som partistyrelsen tillsatte. I partimotionen påpekas att propositionens förslag är alldeles för svaga.
~ågra konkreta nedskärningar av olika
myndigheters befogenheter är det inte fråga
om i nämnvärd utsträckning. Kanske mest
allvarligt är att propositionen saknar riktlinjer för hur antikrångelarbetet skall fortsätta.
I den moderata partimotionen anförs att
riksrevisionsverket borde få möjligheter att
233
byrå kratigranska utrednings- och propositionsförslag redan innan dessa läggs fram .
Ofta kommer .i remissvar på utredningar
praktiska synpunkter, som sedan glöms bort
i den mer politiskt inriktade hanteringen.
Men sedan en reform väl genomförts visar
det sig att just dessa ofta små praktiska synpunkter var mycket väsentliga. Det är först
när de’ är för sent som man brukar upptäcka att man skapat onödig byråkrati. På samma sätt föreslår partiet att justitieombudsmannen får uppgift att upp~ärksamma
krångel eller föreslå lagändringar som kan
göra livet enklare för medborgarna. På detta
sätt får man ett ständigt pågående antikrångelarbete, ett arbete som kan jämföras
med byråkratiutredningens arbete.
Konkreta förslag på att myndigheterna
sänker sin regle1 ingsambition lägger partiet
i frågan om byggnadslov, sophämtningsmonopol, deklarationsblanketter, regionstyrelserna i högskolesystemet m m. Ett viktigt förslag är att den fysiska riksplaneringen
bör begränsas. Som landstingsråd för planeringsfrågor i Stockholms län har jag kommit
i kontakt med dessa frågor och kan varmt
instämma i detta förslag. Den första omgången fysisk riksplanering, som kom i mitten på 70-ta:et, innebar i praktiken ett totalstopp för all fritidsbebyggelse i de flesta av
våra attraktiva kustområden. Detta innebar
att l O000-tals familjer berövats 1nöjligheten
att få en egen somrna1·stuga i ett fint läge
genom att nyproduktionen stoppas och att
priserna höjs för de sommarstugor som redan finns. u tycks den fysiska
riksplaneringen vara inriktad på att helt bevara jordbruksmarken, vilket innebär att
234
kommunerna i många fall må te fortsätta sin
tätortsutbyggnad på ett onödigt dyrt sätt.
Den fysiska riksplaneringen har inte gett
mycket annat än krångel och ökad byråkrati.
De nationella önskemålen på markens användning måste kunna framföras på ett betydligt smidigare sätt.
En annan viktig fråga är den rundgång vi
har i skatte- och bidragssystemen. Genom
livsmedelssubventioner, ränte- och bostadsbidrag och familjestöd flyttas pengar från
den ene till den andre utan att någon överblick om effekterna ed1ålles. Det enda man
säkert vet är att byråkratin blir kraftig. En
annan aspekt på byråkratin är det alltmer
ökade inslaget av selektiva medel i näringspolitiken. Även detta tar partiet upp i sin
motion.
Den enskildes problem
Behandlingen av regeringens proposition
och partiets motion blir· en intressant test på
den politiska viljan att minska byråkratin.
Människans ökande vanmakt inför byråkratin har även intresserat moderna författare.
l partimotionen citeras Sven Delblanc som i
sin bok Åsnebrygga skildrat umgänget mellan offentliga befattningshavare och privatpersoner i föUande ord:
”Vi lever mestadels i en känsla av djupaste
främlingskap och beroende inför en opersonlig, anonym samhällsmakt. Det är denna
makt som vid vite tillhåller oss att fylla i
obegripliga blanketter, som snäser av oss i
telefon eller hänvisar till en annan överhetsperson, vilken i sin tur inte har kommit för
dagen, har gått till lunch eller har gått för
dagen. Inget är klart, visst och enkelt i denna maktens byråkratiska labyrint, inget
utom övertygelsen att det alltid är vi, medborgarna, som har fel. Var är makten? Makten är alltid någon annanstans.”
Som en intressant kontrast till detta uttryck för den enskilda människans problem
vill jag avsluta med att citera skatteutskottets
or·dförande Erik Wärnberg (s). Sedan skatteutskottet beslutat att uppskjuta riksdagsbehandlingen av regeringens byråkratiproposition i de delar det gäller minskad byråkrati
inom alkohollagstiftningen, t ex ifråga om
rättigheter att utskänka öl i personalmatsalar, säger Wärnberg: ”Vi anser (nämligen)
att restriktionerna är en del i ett regleringssystem med ett visst syfte. Krångligheten blir
då en del av systemet.” (SvD JO april 1979).
Tydligare kan inte skillnaden beskrivas
mellan en moderat politik, som bygger på
den enskilda människans viUa att forma sin
egen tillvaro, och en socialistisk politik, som
bygger på politisk viUa att reglera allt i samhället!
Att motarbeta byråkratisering
Landstingsrådet Stig Rindborg är medlem av
Byråkratiutredningen, som hr Falmes
regering tillsatte i augusti 1976, alltsåföre
1976 års val, men somfick sina direktiv
utvidgade av den borgerliga
trepartiregeringen. Den har gått igenom
problemen mer på bredden än på djupet,
framgår det, och orsaken har varit att det
funnits ett så stort antal reformer att göra
utan alltför långsammaforskningar att det
varit naturligt attförst röja undan i den
närmaste snårskogen. Det är rent
häpnadsväckande vilka resultat man på så
sätt kan komma fram till, och lika
häpnadsväckande är vad ämbetsverk och
andra organ lagt på allmänheten, tydligen
utan hänsynstagande till hur enskilda
drabbats ifråga om tid och pengarför att inte
tala om tilltron till överhetens begrepp om
suntförnuft. ”Krångligheten blir en del av
systemet”, har enframstående socialdemokrat
uttalat med tillfredsställelse.
Vårt samhälle har blivit alltmer komplicerat
med omfattande regleringar och en svåröverskådlig myndighetsorganisation. Allt
större del av människans tillvaro har blivit
föremål för politiska beslut. Alltmer har den
enskilda människan blivit beroende av myn·
digheters och politikers agerande. Den offentliga sektorns utgifter i procent av bruttonationalprodukten ökade mellan 1960 och
1978 från 33,2% till 61,6 %.
Att minska byråkratin var en av den borgerliga trepartiregeringens främsta målsättningar. Viljan därtill manifesterades bl a i att
man redan i början av regeringsperioden
tillsatte flera olika utredningar som hade att
ta upp problemet med den växande byråkratin. En av dessa var den s k byråkratiutredningen somjag arbetat i. Andra utredningar
är t ex delegationen för företagens uppgiftslämnande (DEFO), förvaltningsutredningen, decentraliseringsutredningen och statskontrollkommitten.
Många, inte minst borgerliga väljare har
ställt stora förhoppningar på byråkratiutredningen. Byråkratiutredningen har dock aldrig varit ämnad som en stor rationaliseringsoch besparingsutredning. Vårt slutbetänkande heter ”Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter”. Detta namn säger
bättre vad utredningen har varit, nämligen
en utredning som sett över medborgarnas
kontakter med myndigheter och gett förslag
till att underlätta dessa.
Utredningens direktiv formulerades i aug
1976 före 1976 års val av den socialdemokratiska regeringen. Vad den borgerliga regeringen gjorde var att man höjde statusen på
arbetet med att låta en parlamentarisk kommine överta vad en expertgrupp hade utsetts av den socialdemokratiska regeringen
an göra. Della innebar samtidigt att utredningen kunde ta egna initiativ till olika projekt, något som också har sken.
De direktiv som dåvarande socialdemokratiske kommunministern Hans Gustavsson formulerade präglades av en mycket poitiv syn på den offentliga sektorns insat er.
Där hette det bl a all ”de omfanande regler
som idag finns har således kommittill för att
tjäna och skydda medborgarna”. Då samhällets regelsystem blivit alltmer komplicerat
menade statsrådet Gustavsson an ”en väl
fungerande förvaltningsorganisation är därför en nödvändig förutsållning för att amhällets reformpolitik ska kunna förverkligas”.
Dessa citat är viktiga au komma ihåg, eftersom frågan om byråkratin är av ideologisk karaktär. Medan socialdemokraterna
vill göra byråkratin mänskligare därför an
de vill all medborgarna lättare skall acceptera att byråkratin får ökad makt, vill moderata politiker minska byråkratin för att ge den
enskilde större valfrihet.
Uppgifterna
Den nya kommittens uppgift var att överta
de gamla direktiven, som indelades i fyra
principskilda arbetsfält.
– Översyn av omotiverade och komplicerade bestämmelser
– Förbättrad samhällsinformation
– Myndigheternas språk
– Frågor av juridisk karaktär
:h ledamöterna var sju parlamentariker.
231
sakkunniga kom bl a från kommun- och
landstingsförbunden och de fackliga organisationerna. Experter tillkallades från statsrådsberedningen, svenska språknämnden,
kommundepartementet och budgetdepartementet.
Vi har inte strävat efter an producera en
tjockt betänkande. l stället har vi successivt
tagit kontakt med de myndigheter som allmänheten och andra haft synpunkter på. På
dena sätt har olika frågor kunnat lösas under hand. Kommittens kanske viktigaste
uppgift har blivit att inom regeringskansliet
lämna underlag till den stora byråkratiproposition (1978/79: III ) som regeringen Ullsten nyligen lagt fram.
Kommitten har lagt förslag till bänre fullföljdshänvisningar för att underlätta för enskilda människor an överklaga beslut. Arbetet i dessa frågor har skett tillsammans med
riksskaneverket. Frågan om förenklingar
vid förfarandet när man söker bostadsbidr-ag har diskuterats med handläggare i olika kommuner. Då krångligheten främst bestått i inkomst- och förmögenhetsförhållandena försöker man nu lösa detta i diskussioner mellan bostadsstyrelsen och riksskatteverket.
Kommitten har sell det som mycket viktigt
att se över det hotspråk som myndigheter
använder när man anger olika påföljder. En
sådan har t ex gällt att när arbetstagare får
besked om ändrad preliminär skatt i för honom positiv riktning hotas han med böter
om han inte lämnar in detta besked till arbetsgivaren. Vi har studerat aktuella blanketter och diskuterat frågan med Riksskatteverket. Vi har gån igenom hotspråk även i
232
andra myndigheters blanketter.
Frågan om obligatorisk sophämtning har
vi di~kuterat med renhållningskommitten
och framfört synpunkter på deras betänkande. Frågan om förenklingar i studiestödssystemet har vi diskuterat med bl a företrädare
för Sveriges förenade studentkårer. Vi har
sammanställt de många syn punkter som
människorna lämnat oss om krångligheten i
samband med sökande av byggnadslov. Den
sammanställningen har vi överlämnat till
Bostadsdepartementet. Frågorna har bearbetats i Bostadsverkets förenklingsutredning. Vi har också i en särskild skrivelse lämnat våra synpunkter till Bostadsdepartementet. På n10tsvarande sätt har vi arbetat i skattefrågorna, där vi kontaktat olika organisationer som exempelvis Sveriges Hantverksoch Industriförbund och skattebetalarnas
förening för au få höra deras synpunkter.
Andra frågor som vi arbetat med har varit
namnlagen, frågan om utskänkning av öl,
kilometerskatten, försäkringskassefrågor
m m. Som synes blir det många vitt skilda
arbetsuppgifter för en utredning som tillsatts för att generellt se över byråkratin i vårt
samhälle.
guide. Den består helt enkelt i au den offentliga informationen samproduceras med telefonkatalogen. Det försök vi gjorde i Västmanland har fallit väl ut. Det är min förhoppning att man i fortsättningen kan göra
detta över hela landet. Vad beträffar myndigheternas service gentemot allmänheten
har vi sett över det s k servicecirkuläret och
inlett arbetet på vad som i framtiden kan bli
en modern servicelag. En viktig del i detta
gäller utbildningen av uänstemän som ri
trycker hårt på.
Som moderat ledamot av byråkratiutredningen vill jag klart medge att utredningen
bara ytligt bearbetat frågor som är av betrdelse i dessa sammanhang. Utredningens
vida direktiv innebar ju svårigheter att fördjupa arbetet i enskilda frågor. Utredningen
hade heller ingen särskild maktställning som
innebar att berörda myndigheter har funnit
anledning att utan vidare beakta våra synpunkter. Min förhoppning är därför att regeringen nu på allvar tar itu med de olika
förslag som vi har aktualiserat.
Vad som krävs för att minska byråkratin
är helt enkelt politisk vilja och ingenting annat. Politisk vilja att överlåta i människornas
händer att besluta om sina angelägenheter, i
stället för att sätta samhällsområden under
Den politiska viljan politisk styrning. Politisk vilja att ompröva
Det slutbetänkande, som kommitten lämna- tidigare genomförda reformer och att kunde ifrån sig i maj 1979, innehåller en redo- na erkänna att somliga inte alltid blev så
visning på det arbete som vi har bedrivit, lyckade som man tänkt sig.
våra synpunkter på hur man bör förfara för
att undvika onödig byråkrati och konkreta
exempel på olika förbättringsåtgärder. Konkreta förslag
När det gäller informationen till meclbor- Ett exempel på hur byråkratin kan minskas
garna har initiativ tagits till en s k samhälls- är försvaret. Efter 1972 års försvarsbeslut,
om innebar en relativ anslagsminskning för
försvaret, har en djupgående översyn gjorts
av försvarets byråkrati. Resultatet är att ett
par tusen administrativa ~änster har kunnat
dragas in, utan att försvarets effektivitet därigenom har minskats. Att försvarets effektivitet har blivit lägre genom färre krigsförband är en annan sak.
Under trepartiregeringen gjordes viss
översyn av statliga myndigheter. Socialstyrelsens översynsutredning är ett exempel. Bostadsstyrelsens motsvarande utredning en
annan. Socialstyrelsens utredning föreslår
att över 300 ~änster dras in vid socialstyrelsen. Det skall bli mycket intressant att se om
den politiska viljan finns för att driva igenom detta förslag!
Bland annat som ett resultat av byråkratiutredningens arbete men framför allt som
ett resultat av en noggrann översyn inom de
re pektive departementen, lade regeringen
Ullsten i mars månad fram byråkratipropositionen. Den innehöll 172 olika förslag till
förenklingar varav 28 krävde beslut av riksdagen.
Moderata Samlingspartiet hade sedan
länge förberett sin partimotion bl a genom
en särskild byråkratigrupp som partistyrelsen tillsatte. I partimotionen påpekas att propositionens förslag är alldeles för svaga.
~ågra konkreta nedskärningar av olika
myndigheters befogenheter är det inte fråga
om i nämnvärd utsträckning. Kanske mest
allvarligt är att propositionen saknar riktlinjer för hur antikrångelarbetet skall fortsätta.
I den moderata partimotionen anförs att
riksrevisionsverket borde få möjligheter att
233
byrå kratigranska utrednings- och propositionsförslag redan innan dessa läggs fram .
Ofta kommer .i remissvar på utredningar
praktiska synpunkter, som sedan glöms bort
i den mer politiskt inriktade hanteringen.
Men sedan en reform väl genomförts visar
det sig att just dessa ofta små praktiska synpunkter var mycket väsentliga. Det är först
när de’ är för sent som man brukar upptäcka att man skapat onödig byråkrati. På samma sätt föreslår partiet att justitieombudsmannen får uppgift att upp~ärksamma
krångel eller föreslå lagändringar som kan
göra livet enklare för medborgarna. På detta
sätt får man ett ständigt pågående antikrångelarbete, ett arbete som kan jämföras
med byråkratiutredningens arbete.
Konkreta förslag på att myndigheterna
sänker sin regle1 ingsambition lägger partiet
i frågan om byggnadslov, sophämtningsmonopol, deklarationsblanketter, regionstyrelserna i högskolesystemet m m. Ett viktigt förslag är att den fysiska riksplaneringen
bör begränsas. Som landstingsråd för planeringsfrågor i Stockholms län har jag kommit
i kontakt med dessa frågor och kan varmt
instämma i detta förslag. Den första omgången fysisk riksplanering, som kom i mitten på 70-ta:et, innebar i praktiken ett totalstopp för all fritidsbebyggelse i de flesta av
våra attraktiva kustområden. Detta innebar
att l O000-tals familjer berövats 1nöjligheten
att få en egen somrna1·stuga i ett fint läge
genom att nyproduktionen stoppas och att
priserna höjs för de sommarstugor som redan finns. u tycks den fysiska
riksplaneringen vara inriktad på att helt bevara jordbruksmarken, vilket innebär att
234
kommunerna i många fall må te fortsätta sin
tätortsutbyggnad på ett onödigt dyrt sätt.
Den fysiska riksplaneringen har inte gett
mycket annat än krångel och ökad byråkrati.
De nationella önskemålen på markens användning måste kunna framföras på ett betydligt smidigare sätt.
En annan viktig fråga är den rundgång vi
har i skatte- och bidragssystemen. Genom
livsmedelssubventioner, ränte- och bostadsbidrag och familjestöd flyttas pengar från
den ene till den andre utan att någon överblick om effekterna ed1ålles. Det enda man
säkert vet är att byråkratin blir kraftig. En
annan aspekt på byråkratin är det alltmer
ökade inslaget av selektiva medel i näringspolitiken. Även detta tar partiet upp i sin
motion.
Den enskildes problem
Behandlingen av regeringens proposition
och partiets motion blir· en intressant test på
den politiska viljan att minska byråkratin.
Människans ökande vanmakt inför byråkratin har även intresserat moderna författare.
l partimotionen citeras Sven Delblanc som i
sin bok Åsnebrygga skildrat umgänget mellan offentliga befattningshavare och privatpersoner i föUande ord:
”Vi lever mestadels i en känsla av djupaste
främlingskap och beroende inför en opersonlig, anonym samhällsmakt. Det är denna
makt som vid vite tillhåller oss att fylla i
obegripliga blanketter, som snäser av oss i
telefon eller hänvisar till en annan överhetsperson, vilken i sin tur inte har kommit för
dagen, har gått till lunch eller har gått för
dagen. Inget är klart, visst och enkelt i denna maktens byråkratiska labyrint, inget
utom övertygelsen att det alltid är vi, medborgarna, som har fel. Var är makten? Makten är alltid någon annanstans.”
Som en intressant kontrast till detta uttryck för den enskilda människans problem
vill jag avsluta med att citera skatteutskottets
or·dförande Erik Wärnberg (s). Sedan skatteutskottet beslutat att uppskjuta riksdagsbehandlingen av regeringens byråkratiproposition i de delar det gäller minskad byråkrati
inom alkohollagstiftningen, t ex ifråga om
rättigheter att utskänka öl i personalmatsalar, säger Wärnberg: ”Vi anser (nämligen)
att restriktionerna är en del i ett regleringssystem med ett visst syfte. Krångligheten blir
då en del av systemet.” (SvD JO april 1979).
Tydligare kan inte skillnaden beskrivas
mellan en moderat politik, som bygger på
den enskilda människans viUa att forma sin
egen tillvaro, och en socialistisk politik, som
bygger på politisk viUa att reglera allt i samhället!