Matti Häggström; Om studieresultat
1978
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
studieresultat
Sedan 1969 är det tillåtet för personer över
25 år med genomgången grundskola, kunskaper i engelska motsvarande gymnasiets
årskurs två samt minst fem års yrkeserfarenhet att studera vid universitet. Ett par undersökningar har nu gjorts om dessa s k 25:5-ors
studieresultat, och de är tyvärr inte uppmuntrande.
Det visar sig att endast hälften av de 25:5-
or som åren 1969-77 studerade vid universiteten nått nio poäng. En tredjedel har inte
lyckats klara en enda. En poäng motsvarar
en veckas studier och 20 poäng en termins.
25 procent avbröt till yttermera visso sina
studier efter endast en vecka.
Det har hävdats att ett skäl till det nedslå-
ende resultatet skulle vara att 25:5-orna har
för dåliga förkunskaper. Det argumentet är
reaktionärt och antiprogressivt, helt oförenligt med jämlikhetstanken och måste naturligtvis bestämt avvisas. Det säger sig självt att
man inte är mera lämpad för universitetsstudier bara för att man genomgått gymnasiet
och där skaffat sig en mängd onyttiga kunskaper och färdigheter.
Lika förstockat är det att påstå att 25:5-
orna skulle vara för dåligt informerade om
förhållandena vid universiteten. Det vet väl
alla hur det går till där!
Nej, förklaringarna måste sökas på annat
håll.
En av dem som angivits är att många 25:5·
or inte haft för avsikt att avlägga fullständig<
studiekurser och examina. Ambitionerna av·
tar som bekant med åren, och poängen i att
avbryta studierna efter en vecka – som alltså
25 procent gjorde – är förmodligen att markera att man står över futtigheter som poäng, som ju luktar betyg lång väg.
En annan orsak sägs vara att 25:5-orna har
för dålig studievana. Så är det förstås. Det
tar många år att vänja sig vid hur det går till
att studera vid universitet. Man måste ständigt pröva sig fram, och sådant kan vara
mycket tidsödande. Man lär inte för universiteten utan för glatta livet.
En tredje förklaring som nämnts är att
många 25:5-or har problem med barnpassning – till skillnad från andra universitetsstuderande. Det går ju inte att koncentrera
sig på tankearbete med skrikande småbarn
runt skrivbordsbenen. Barn är dessutom
dyra, och man kan inte läsa utan pengar.
Universitetskansler Hans Löwbeer har i
en kommentar till undersökningarna om
25:5-orna betonat att universiteten ännu inte
anpassat sig till den nya kategorin studerande. Just precis. Här slår kanslern verkligen
huvudet på spiken. Det stora misstaget är att
man inte ordentligt följt upp 25:5-ornas entre vid universiteten. Dessa måste radikalt
stöpas om, så att de passar studerandegrupper med små förkunskaper. Man får ta se- 303
den dit man kommer, hette det förr. En
mera adekvat slogan bör prägla reformarbetet vid universiteten, tex kunskap är vanmakt.
Utbildningsminister Jan-Erik Wikström
meddelar att utbildningsdepartementet med
anledning av 25:5-ornas studieresultat skall
diskutera med UHÄ vilka åtgärder som bör
vidtas. Det är alldeles utmärkt. Frågan är om
inte överläggningarna bör kompletteras
med viss försöksverksamhet, så att man som
det heter får mera kött på benen. Varför
inte på ett antal experimentskolor helt enkelt slopa grundskolans mellanstadium? Låt
tioåringar efter genomgånget lågstadium
hoppa över fyran, femman och sexan och
börja direkt i sjuan! Visar det sig att de s k
l0:3-orna skulle misslyckas får väl utbildningsdepartementet diskutera saken med
SÖ.
Det kan säkert bli ett givande meningsutbyte, bara man besjälas av vissheten att okunnigheten fördrages med jämnmod då den
delas av alla.
Matti Häggström
Sedan 1969 är det tillåtet för personer över
25 år med genomgången grundskola, kunskaper i engelska motsvarande gymnasiets
årskurs två samt minst fem års yrkeserfarenhet att studera vid universitet. Ett par undersökningar har nu gjorts om dessa s k 25:5-ors
studieresultat, och de är tyvärr inte uppmuntrande.
Det visar sig att endast hälften av de 25:5-
or som åren 1969-77 studerade vid universiteten nått nio poäng. En tredjedel har inte
lyckats klara en enda. En poäng motsvarar
en veckas studier och 20 poäng en termins.
25 procent avbröt till yttermera visso sina
studier efter endast en vecka.
Det har hävdats att ett skäl till det nedslå-
ende resultatet skulle vara att 25:5-orna har
för dåliga förkunskaper. Det argumentet är
reaktionärt och antiprogressivt, helt oförenligt med jämlikhetstanken och måste naturligtvis bestämt avvisas. Det säger sig självt att
man inte är mera lämpad för universitetsstudier bara för att man genomgått gymnasiet
och där skaffat sig en mängd onyttiga kunskaper och färdigheter.
Lika förstockat är det att påstå att 25:5-
orna skulle vara för dåligt informerade om
förhållandena vid universiteten. Det vet väl
alla hur det går till där!
Nej, förklaringarna måste sökas på annat
håll.
En av dem som angivits är att många 25:5·
or inte haft för avsikt att avlägga fullständig<
studiekurser och examina. Ambitionerna av·
tar som bekant med åren, och poängen i att
avbryta studierna efter en vecka – som alltså
25 procent gjorde – är förmodligen att markera att man står över futtigheter som poäng, som ju luktar betyg lång väg.
En annan orsak sägs vara att 25:5-orna har
för dålig studievana. Så är det förstås. Det
tar många år att vänja sig vid hur det går till
att studera vid universitet. Man måste ständigt pröva sig fram, och sådant kan vara
mycket tidsödande. Man lär inte för universiteten utan för glatta livet.
En tredje förklaring som nämnts är att
många 25:5-or har problem med barnpassning – till skillnad från andra universitetsstuderande. Det går ju inte att koncentrera
sig på tankearbete med skrikande småbarn
runt skrivbordsbenen. Barn är dessutom
dyra, och man kan inte läsa utan pengar.
Universitetskansler Hans Löwbeer har i
en kommentar till undersökningarna om
25:5-orna betonat att universiteten ännu inte
anpassat sig till den nya kategorin studerande. Just precis. Här slår kanslern verkligen
huvudet på spiken. Det stora misstaget är att
man inte ordentligt följt upp 25:5-ornas entre vid universiteten. Dessa måste radikalt
stöpas om, så att de passar studerandegrupper med små förkunskaper. Man får ta se- 303
den dit man kommer, hette det förr. En
mera adekvat slogan bör prägla reformarbetet vid universiteten, tex kunskap är vanmakt.
Utbildningsminister Jan-Erik Wikström
meddelar att utbildningsdepartementet med
anledning av 25:5-ornas studieresultat skall
diskutera med UHÄ vilka åtgärder som bör
vidtas. Det är alldeles utmärkt. Frågan är om
inte överläggningarna bör kompletteras
med viss försöksverksamhet, så att man som
det heter får mera kött på benen. Varför
inte på ett antal experimentskolor helt enkelt slopa grundskolans mellanstadium? Låt
tioåringar efter genomgånget lågstadium
hoppa över fyran, femman och sexan och
börja direkt i sjuan! Visar det sig att de s k
l0:3-orna skulle misslyckas får väl utbildningsdepartementet diskutera saken med
SÖ.
Det kan säkert bli ett givande meningsutbyte, bara man besjälas av vissheten att okunnigheten fördrages med jämnmod då den
delas av alla.
Matti Häggström