Matti Häggström; Om villor och fritidshus
1979
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
villor och fritidshus
1981 års fastighetstaxering kastar redan sin
skugga framför sig. Den brist på villor och
fritidshus som grundlades på 1960-talet, då
socialdemokraterna envist motsatte sig ett
bostadsbyggande i enlighet med befolkningens önskemål, kommer nu surt efter. Priserna på småhus och sommarstugor har rusat i
höjden. Ägarna kan glädja sig när de säljer
husen, men först då. Normalt skapar de
höga priserna enbart bekymmer i form av
skärpt skatt.
Socialdemokraterna gör i dag desperata
försök att sätta sig på två stolar samtidigt.
Å ena sidan vet de att en stor del av partiets sympatisörer äger villa eller fritidshus.
Inte min t välförsedda i det avseendet är
ombuden till partikongresserna, där beslut
brukar fattas som försvårar för vanliga människor att skaffa sig småhus. Därtill kommer
alla de som drömmer om den egna villan
eller sommarstugan och inte vill ha åtgärder
som fördyrar det. Å andra sidan finns hyresgäströrelsen, en mäktig påtryckningsgrupp,
som sorgfälligt bevakar partiets bostadspolitiska göranden och låtanden och som högljutt ger hals så fort någon välvilja gentemot
småhusägarna framskymtar.
Även när det gäller ägande av lägenheter
är socialdemokratin nästan liberalt kluven.
Exempelvis Metallekonomen Per Olof Edin
har insett att boendekostnaderna kan nedbringas om den enskilde tillåts äga sin lägenhet. Men det betraktas som en kapitalistiskt
influerad hädelse av de socialistiskt renläriga
som kan sin Marx och har kollektivismen till
politiskt ideal. LO-tidningen skriver om partiets bostadspolitiske expert, kommunalrå-
det Nils Yngvesson, att ”ägarlägenheter är
det bedrövligaste han vet”.
När moderatledaren Gösta Bohman pekade på de konsekvenser de nya taxeringsvärdena medför och föreslog motåtgärder,
blev reaktionen våldsam. Olof Palme påstod
att det var fråga om att skrämma småhusägarna. Det skrämmande är ju de nya taxeringsvärdena, som f ö vem som helst kan
räkna ut.
Moderaterna har för sin del gett väljarna
besked. De godtar inte att de kommande
taxeringsvärdena skall tillåtas slå igenom för
småhus och sommarstugor. De kräver att
progressiviteten i villabeskattningen minskas
och att skattereglerna utformas så att
småhusägarna inte åsamkas större kostnadsökningar än de som bor på andra sätt. De vill
ge den enskilde större möjligheter att äga sin
lägenhet och åstadkomma att fler bereds förutsättningar att skaffa sig fritidshus genom
att gynna målsparande och lätta på byggrestriktionerna. Det är en politik som utformats med hänsyn till medborgarnas önskemål och drömmar – och är det inte just så
partiernas ställningstagande skall förankras?
Vad betyder då en socialdemokratisk bostadspolitik för småhusägarna?
Den betyder att avdragsrätten för skuldräntor begränsas. Observera att det gäller
alla räntor. Även jordbrukare och småföre- 269
tagare skulle följaktligen råka illa ut. Nils
Yngvesson framhöll i en debatt i Malmö i
början på maj att försämringarna endast
skulle gälla hus i nyproduktion. I en intervju
i LO-tidningen någon månad senare förekommer inte den reservationen. Man frågar
sig osökt varför. Dessutom kräver han höjd
realisationsvinstbeskattning, avdrag från
skatt och inte från inkomster och tätare taxeringar. Följden blir försämrade villkor för
den enskilde småhus- och fritidshusägaren.
Villaägarna är ”vårt folk”, förklarade den
forne finansministern Gunnar Sträng en
gång. Det var en verbal propagandakuliss,
avsedd att dölja en rad bockfötter. Om små-
husägarna är socialdemokraternas folk är
det i den bemärkelsen att de skall pungslås
– Nils Yngvesson medger själv att 400 000
småhusägare skulle få försämrad ekonomi,
en siffra som uppenbarligen är i underkant,
eftersom den utgår från en marginalskatt på
endast 60 procent.
I realiteten betraktar socialdemokraterna
enskilt ägande av bostaden som ett hot mot
de socialistiska ambitionerna. Opportunistiska krumbukter kan inte dölja att det som
partiet har att erbjuda ägarna av småhus,
lägenheter och sommarstugor är stenar
stället för bröd.
M atti H äggström
J
1981 års fastighetstaxering kastar redan sin
skugga framför sig. Den brist på villor och
fritidshus som grundlades på 1960-talet, då
socialdemokraterna envist motsatte sig ett
bostadsbyggande i enlighet med befolkningens önskemål, kommer nu surt efter. Priserna på småhus och sommarstugor har rusat i
höjden. Ägarna kan glädja sig när de säljer
husen, men först då. Normalt skapar de
höga priserna enbart bekymmer i form av
skärpt skatt.
Socialdemokraterna gör i dag desperata
försök att sätta sig på två stolar samtidigt.
Å ena sidan vet de att en stor del av partiets sympatisörer äger villa eller fritidshus.
Inte min t välförsedda i det avseendet är
ombuden till partikongresserna, där beslut
brukar fattas som försvårar för vanliga människor att skaffa sig småhus. Därtill kommer
alla de som drömmer om den egna villan
eller sommarstugan och inte vill ha åtgärder
som fördyrar det. Å andra sidan finns hyresgäströrelsen, en mäktig påtryckningsgrupp,
som sorgfälligt bevakar partiets bostadspolitiska göranden och låtanden och som högljutt ger hals så fort någon välvilja gentemot
småhusägarna framskymtar.
Även när det gäller ägande av lägenheter
är socialdemokratin nästan liberalt kluven.
Exempelvis Metallekonomen Per Olof Edin
har insett att boendekostnaderna kan nedbringas om den enskilde tillåts äga sin lägenhet. Men det betraktas som en kapitalistiskt
influerad hädelse av de socialistiskt renläriga
som kan sin Marx och har kollektivismen till
politiskt ideal. LO-tidningen skriver om partiets bostadspolitiske expert, kommunalrå-
det Nils Yngvesson, att ”ägarlägenheter är
det bedrövligaste han vet”.
När moderatledaren Gösta Bohman pekade på de konsekvenser de nya taxeringsvärdena medför och föreslog motåtgärder,
blev reaktionen våldsam. Olof Palme påstod
att det var fråga om att skrämma småhusägarna. Det skrämmande är ju de nya taxeringsvärdena, som f ö vem som helst kan
räkna ut.
Moderaterna har för sin del gett väljarna
besked. De godtar inte att de kommande
taxeringsvärdena skall tillåtas slå igenom för
småhus och sommarstugor. De kräver att
progressiviteten i villabeskattningen minskas
och att skattereglerna utformas så att
småhusägarna inte åsamkas större kostnadsökningar än de som bor på andra sätt. De vill
ge den enskilde större möjligheter att äga sin
lägenhet och åstadkomma att fler bereds förutsättningar att skaffa sig fritidshus genom
att gynna målsparande och lätta på byggrestriktionerna. Det är en politik som utformats med hänsyn till medborgarnas önskemål och drömmar – och är det inte just så
partiernas ställningstagande skall förankras?
Vad betyder då en socialdemokratisk bostadspolitik för småhusägarna?
Den betyder att avdragsrätten för skuldräntor begränsas. Observera att det gäller
alla räntor. Även jordbrukare och småföre- 269
tagare skulle följaktligen råka illa ut. Nils
Yngvesson framhöll i en debatt i Malmö i
början på maj att försämringarna endast
skulle gälla hus i nyproduktion. I en intervju
i LO-tidningen någon månad senare förekommer inte den reservationen. Man frågar
sig osökt varför. Dessutom kräver han höjd
realisationsvinstbeskattning, avdrag från
skatt och inte från inkomster och tätare taxeringar. Följden blir försämrade villkor för
den enskilde småhus- och fritidshusägaren.
Villaägarna är ”vårt folk”, förklarade den
forne finansministern Gunnar Sträng en
gång. Det var en verbal propagandakuliss,
avsedd att dölja en rad bockfötter. Om små-
husägarna är socialdemokraternas folk är
det i den bemärkelsen att de skall pungslås
– Nils Yngvesson medger själv att 400 000
småhusägare skulle få försämrad ekonomi,
en siffra som uppenbarligen är i underkant,
eftersom den utgår från en marginalskatt på
endast 60 procent.
I realiteten betraktar socialdemokraterna
enskilt ägande av bostaden som ett hot mot
de socialistiska ambitionerna. Opportunistiska krumbukter kan inte dölja att det som
partiet har att erbjuda ägarna av småhus,
lägenheter och sommarstugor är stenar
stället för bröd.
M atti H äggström
J