C G Eklund; Funderingar kring ÖB 80

C G EKLUND:
Funderingar kring OB 80
Uppgifter och resurser}örförsvarsmakten
stämmer inte alltid överens. ÖB har därfor i sin
perspektivplan ÖB 80 presenterat_vllerligare en
ekonomisk nivå utöver de två som regeringen
anvisat. Chefenfor Östra militärområdet,
generallöjtnant C G Eklund, kommenterar
planen och konstaterar all forsvarsdebatten ofta
visat en brist på överblick ochfastnat i
enskildheter av teknisk eller utbildningskaraktär.
ÖB perspektivplan del 2 ÖB 80- kom ut
strax före semestern i år. Perspekti,·planerna är
grundstenar i det ständigt pågående utredningsarbetet om totalforsvaret. Eftersom får·
svarsbesluten fattas med fem års mellanrum är
det naturligt att också perspektivplanearbetet
har samma rytm. ÖB perspektivplan del l, som
lämnades till regeringen i februari 1979 ,·ar
inriktad på att ta fram ideskisser till foi’S\·arsmaktens framtida utformning på tre a\· regr·
ringen anvisade ekonomiska nivåer. l dessa sk
strukturer ingick nya ideer om enskilda fårband och vapensvstem liksom olika principer
for deras användning. Man gjorde sig Ii-i från
den befintliga organisationen och hade därför
studietidpunkten 15-20 år fram i tiden. Underrubriken på utredningen \’ar därfor fåljdriktigt ”Utblick mot sekelskiftet”. Den nu framlagda delen 2 av perspektivplanen har hafi som
riktpunkt att redovisa hur fors,·arsmakten bör
avvägas och utvecklas under 10-årsperioden
fram till början på 90-talet.
Det studie- och utredningsarbete som ÖB
har att presentera infor den sittande fors\·arsutredningen avslutas med att han hösten 1981
lägger fram ÖB programplan 1982-87. Försvarsbeslutet är planerat till 1982.
Som grund for perspektivplanearbetet ger
statsmakterna omfattande direktiv både beträffande inriktningen i stort och ekonomin. Andra
underlag som ÖB också tar hänsyn till är det
delbetänkande som forsvarsutredningen gav ut
i juni 1979 om svensk säkerhets- och fors\·arspolitik samt de hemliga operativa direktiv som
regeringen tidigare utfårdat får forsvarsmaktens användning.
Debatten om ÖB 80 har trots semesterperioden varit relativt livlig. Vissa inlägg har egent- !igen varit en diskussion om de av regeringen
givna utgångsvärdena – låt vara att ÖB har
fått klä skott för en del av den kritik man riktat
mot dem .
Det råder stor enighet om den principiella
säkerhetspolitiska och fårsvarspolitiska inriktningen. Remissbehandlingen av försvarsutredningens delbetänkande för ett år sedan visar
klart detta. Det finns ingen väsentlig skiljaktighet häremellan och ÖB perspektivplan del 2.
~lan kan sålunda med fog säga att ÖB 80
bygger på solid grund . Alla ansvariga torde
dela uppfattningen att ” Utvecklingen i världen
pekar inte mot avspänning. Vi måste tvärtom
räkna med att 1980-talet kan bli ett säkerhetspoli tiskt mycket svårt årtionde. l många a\·
,·ärldens stater – inte minst i Europa – har
denna oro inför framtiden lett till ökade sa tsningar på försvaret. (ÖB 80 sid 140).
De slutsatser som ÖB dragit och konseh enserna härav har visat att uppgifter och resurser
för försvarsmakten inte alltid stämmer Ö\·erens.
Det är därför inte förvånande att ÖB, forutom
att han följt gima direkti,·, också har presenterat ytterligare en ekonomisk nid utö,·er de två
som regeringen am·isat.
347
80. Detta jä mte direktiven från regeringen samt
erfarenheterna från perspektivplanens del l ger
en grund för hur försvarsmakten bör av,·ägas
och ut,·ecklas till början a,· 90-talet.
ÖB konstaterar att vi sedan slutet a\· 1960-
talet minskat våra försva rsansträngningar och
att detta har skett mot bakgrunden a\· förhoppningarna om positiva resul tat a\· avspän ni ngspolitiken och minskning av de mili tära styrkorna i omvärlden. Dessa förvänt ningar har
som bekant inte infriats utan utvecklingen har
sedan några år snarast gått i motsatt rik tning.
Inte heller har nedskärningarna a,· vår försvarsmakt verka t som exempel som givit efterföljd ens i vår närmaste omvärld .
Vårt försvar av idag tillförs modern materiel
som resultat av de beslut som fattades under
1960- och 70-talen. Krigsorganisationen är ef- ·
fektiv och till huvuddelen utformad för att kunna möta nuvarande stridskrafter i vår om,·ärld
men det föreligger också brister i delar a\· organisationen såväl beträffande utbi ldning som
ifråga om materiel. Enligt den nu gällande programplaneringen blir dra stridskrafter så,·äl
kvalitativt som kvantitati\·t svagare i förhållande till om,·ärlden än ,·ad som a\·sågs med 1977
års förs\·arsbeslut. Det är uppenbart att man
noga följ er upp förändringarna i vårt fOrs\·ar
Vårt nuvarande försvar såväl i stormakterna som i våra grannländer.
Dagens krigs- och fredsorganisation for fOr- Reaktioner och runderingar kring detta ha r re- \·arsmakten är en av utgångspunkterna for ÖB dan förmärkts.
J
348
Innebörden av perspektivplanens tre handlingsvägar
Handlings1·äg l
Krigsorga- Reduktion a1· Yiktiga forband
nisalionen bromsas.
Bämc k1·alitet på krigsforband (grund- och reputbildning ökas) .
Anska ffning 1982-87 a1· be- ,·äpnade hkp, robotbåtar,
ubåtar och lätt pansarYärnsrobot sa mt ytterligare 2 diY
Viggen.
U tvcckling startar a1· JASOvg planet, tung kustrobot,
lätta stridsfordon och nya
ubå tar.
Vämplikt Som nu.
Fredsorga- 3 fi)rband läggs ned 82-87
nisationen 3 förband läggs ned 87-92
3 800 anställda bort.
Försvars- Bibehå llen utl·ccklings- och
industri tillwrkningska pacitct.
Säkerhetspolitiska
konsekunser
Statsledningen får goda mollighcter att motstå påtrvckningar och hot sa mt att hålla
oss utanfor konlliktcr.
H andlings\ӊg 2
Lägre kYalitct hos kri,gsforbanden.
Färre jaktOYgdiYisioner. ubå-
tar och brigader än i handlings,·äg l .
Anskaffning m· 1·iktig materid
i stort som i handlings1·äg l.
men i mindre omfattning.
Tung kustrobot anskaffas inte.
Allmän ,·ärnplikt. med reservationer mot periodens slut.
l l förband läggs ned 82-87
5 forband läggs ned 87-92
5 400 anställda bort.
Fortsatt krympning aY gemensamma ledningsorgan m m.
Utwcklings- och tillnrkningskapaciH·t ungrf:-ir som
II U .
Förs1·arsmaktrn kan s1·ara endast mot dr mest angelägna
säkerhetspolitiska krawn.
Den liJrtsatta urholkningen a,·
forsvaret kan bli ett osäkerhetsmoment i Nqrden.
HandlingsYäg 3
Sämre utbildningskntlitet.
Ingen anskalfning a1· JAS·
llvgplan. swnskt stridsfurdon
eller tung kustrobot.
An skanitin,~; aY bc\ӊpn.tdr
hkp. ub.’itar och lätt pansar·
Yärnsrobot .
Utländskt 11mplan anskaiTas
mot mitt en aY <JO-talet. :\yrn
annan 1·iktig materiel kiips utomlands.
:\linskad krigsorganisa tion.
främst brtr k\-alilin·racle armeförband. torpcdbåtscliYi·
sioncr samt på sikt Ovgdi1·isioner.
Små möjligheter att lika kngs·
organisationen.
Katcgoriklyntin~; . 25% 1-pl
inkallas inte till det mili tära
f0rs1·aret.
18 fOrband lä,ggs ned H2-87
7 forband läggs ned efter 87.
lO 000 anställda bort (a,·skcdandcn och omplaceringar).
Nedläggning a1· s1·•·nsk utvecklande n,·gindustri.
Kra!iig minskning aY un-rcklings- och tilln-rkningskaparitetcn.
Försvarsmakten har ini (’ dr
eg;enskaprr uch funktioner
som iir grunclliiggandc fiir dr
säkerhets- och fiirs1·arspolitik.
TroYärdighetcn i dr 1·il,ia att
liirsYara neutralitetspolitiken
kan ifrågasiittas .<>Ch leda till
ncgatint f()riindringar a1· det
säkerhetspolitiska SI’St!’lTI(’t i
!'<orden.
349
Operativa
Åonsekvenstr
Små möjligheter till framgångsrikt överraskande anfall
mot oss.
Större forluster ,·id Ö\Trraskande anfall.
Ökade möjligheter till Ö\Trraskande anfall mot oss, ,·arvid mobiliseringsförmågan
minskar. Luckor i fors,·aret a\·
\·issa delar a\· landet.
Försvarsmakten kan i de nesta
lägen tidigt hejda angriparens
utbredning med måttlig risktagning i andra riktningar.
Risk for forsenad mobilisering.
Kustinvasion kan fordröjas
länge. Små möjligheter återta
förlorade områden
Vid kustin,·asion kan angriparen snabbt tränga långt in i
landet.Genom koncentration till norra SHrigc kan en gränsinvasion där hejdas. Vi blir då
S\·aga i andra områden.
\ ’id gränsim·asion i norr risk
får att förbindelserna dit
brvts. Koncentration a\· våra
st;idskrafter norrut innebär
stora risker i andra områden.
Bättre ber<-dskap än nu. Dock
inte tillräckligt.
Försvarets kostnader
ÖB har fått direktiv om två ekonomiska ramar
att arbeta med i perspektivplanen samt att
kompensation fOr ändringar av pris- och löneläget som hittills skall ske med det s k nettoprisindex (NPI).
Frågan om priskompensationssystem har behandlats tidigare, bl a i arbetet inför 1977 års
f<irsvarsbeslut. Efter 12 års erfarenheter av hur
det nuvarande systemet fungerar under olika
konjunkturer kan man nu klart se effekterna av
det. ÖB konstaterar ”att gällande prisregleringssystem är synnerligen olämpligt fOr försvarsmakten” . ÖB framhåller också i perspekti,·planen att ” Den nedskärning som försvarsmakten upplevt sedan 1968 är i lika hög grad
en följd av ett orimligt priskompensationssystem som en följd av direkta statsmaktsbeslut”.
För att belysa sina påståenden har ÖB gjort
ett exempel. Inflationstakten antas i ena fallet
bli 2% lägre och i andra fallet 2% högre än i
ett bedömt, troligt värde. Spännvidden mellan
dessa värden är måttlig i förhållande till vad
som kan tänkas förekomma. Den skillnad som
uppstår mellan kompensationen enligt nettoprisindexsystemet och fOrsvarets egentliga
pris- och löneutveckling måste mötas genom
att man avsätter reserver inom de tilldelade
ekonomiska ramarna. I de båda nämnda fallen
blir dessa reserver stora, 6-8 miljarder under
perioden 1982-92. I själva verket är de ungefår lika stora som de ekonomiska skillnaderna
mellan handlingsvägarna. Det blir alltså den
ororutsebara inflationstakten och den ekonomiska utvecklingen i landet som till stor del
bestämmer vilken handlingsväg vi hamnar på
oberoende av vad fOrsvarsbeslutet innehåller.
Det är inte nog med detta utan det förhåller sig
också så, att en stark samhällsekonomisk utveckling, dvs lägre inflationstakt, leder automatiskt till svagare försvar och vice versa.
l långa loppet kommer kompensation enligt
NPI inte att helt motsvara fOrsvarets pris- och
löneutveckling. Det är rimligt att man till del
skall kunna möta detta genom rationalisering
och allmänt ökad effektivitet. Men variationerna mellan kompensationen under olika år är
stora och dessutom omöjliga att förutsäga. Som
nyss nämndes har dessutom variationerna en
omvänd verkan så att försvaret ” tjänar” på en
dålig samhällsekonomisk utveckling och omvänt.
350
Kanske hade det varit taktiskt av ÖB att inte · kan av detta inte dra den slutsatsen att ÖB 80
ta upp detta problem just nu då man väntar innehåller så många osäkerheter att det spelar
sämre konjunkturer och därmed bra kompen- mindre roll vilken handlingsväg ~an väljer.
sation till forsvaret. Men ett sådant forfarings- Eller att man infor stundande konjunkturnedsätt hade knappast varit forenligt med sam- gång kan välja en låg handlingsväg eftersom
hällsansvar. kompensationen med NPI gör att det blir bärtFörsvaret har ett fornämligt planerings- och re utfall i verkligheten. Det forefaller också
ekonomisystem, tro.ligen det främsta i vårt långsökt att begära ytterligare alternativ av ÖB
samhälle. Genom det priskompensationssy- som skulle ligga på en sådan nivå att de blir
stem som vi hittills haft kan man emellertid mindre känsliga for osäkerheter i stället fcir att
inte ta vara på de goda effekterna av plane- skapa ett bättre och rimligt priskompensationsrings- och ekonomisystemet. system.
Det är lätt att klaga på NPI-systemet men
svårare att ta fram ett bättre. ÖB har i perspektivplanen angivit vissa grundkrav som borde
kunna vara en utgångspunkt for ett forutsättningslöst arbete med detta problem.
Det har varit nödvändigt att under de senaste åren skära ned såväl utbildning som materielanskaffning därfcir att den del som går till
den administrativa ledningen samt löner och
formåneråt ’Inställd.personal och värnpliktiga,
har vuxit. Denna oformånliga utveckling har
uppstått trots nedläggning av forband, betydande minskning av den anställda personalen,
en obestridlig effektivisering av verksamheten
och en allmänt sett helhjärtad och mycket lojal
satsning av personalen.
Försvarsmakten har ibland anklagats for att
planera dåligt. I själva verket har forsvaret planerat bättre och sparat mer än många andra
samhällssektorer. Uttalanden om nödvändigheten av att även forsvaret ”drar sitt strå till
stacken i det allmänna sparandet” är att slå in
öppna dörrar (NSD 26/6).
De ekonomiska forutsättningar som forsvarsmakten hittills haft har medfort att innehållet i
1977 års forsvarsbeslut inte kan uppnås. Man
Försvarsdebatten
Försvarsdebatten har under långa tider inte
haft den omfattning som dessa viktiga frågor
fortiänar och den har ofta visat en brist på
överblickar och grundläggande sammanhang.
Diskussionen har alltfor ofta gällt enskildheter
av teknisk eller utbildningskaraktär. t ex värnpliktens längd, flygplantyp, olika slag av robo-.
tar m m. Otvivelaktigt har debatten varit intensivare och lyfts upp på ett högre plan under det
senaste året.
Som nämnts ovan råder det stor enigh<:>t om
inriktningen av målet for säkerhets- och forsvarspolitiken. Röster har visserligen höjts att
det inte är ÖB:s utan politikernas sak att göra
sådana bedömningar. Detta är helt riktigt men
ÖB har inte gått utanfor de grunder man är
ense om. Han har dragit slutsatser for forsvarsmakten och tagit fram konsekvenser i olika situationer vilket är hans skyldighet att göra.
Det har väckt forvåning att militärledningen
är enig om ÖB 80. Det har sagts att detta skulle
bero på att ÖB undvikit att ta ställning till
frågan om vi skall ha ett s k skalforsvar eller
djupforsvar. I själva verket har den operati\·a
planeringen sedan ganska många år varit inriktad på att möta en angripare så tidigt som
möjligt vid gräns och kust men också att fOrsvaret i ogynnsamma lägen skall kunna verka under lång tid på djupet av vårt territorium.
Denna Både-Och-princip är en av grundstenarna i vår planering och ligger helt i linje
med statsmakternas intentioner. Det skulle innebära en drastisk omläggning av våra fors,·arsprinciper om vi skulle välja en helt annan
väg.
ställningstaganden i forsvarsfrågor är inte
lätta. Samhällsekonomin är kärv, den a\·spänning som man hoppats skulle vara grund for en
nyanserad minskning av forsvaret har kommit
av sig for ö,·erskådlig tid. forsvarsfrågorna är i
sig själva komplexa och det är svårt att direkt
uppleva den ökade trygghet mot vttre hot som
f<im·aret skall åstadkomma. Det är betydligt
enklare att direkt utläsa behovet av social om- ,·årdnad, hälso- och sjukvård, skolväsende, trafiksäkerhet m m.
Det är naturligt och viktigt att olika meningar kommer till tals i forsvarsdebatten. Men en
seriös debatt tål inte vilka trollkonster som
helst med grundläggande begrepp.
Att kalla ÖB forslag i perspektivplanen fOr
upprustning är ett sådant trolleri. Det faller
knappast någon in att tala om att standarden
for en familj ökar av det skälet att hushållskostnaderna blir större. Än mindre att det går att få
ut väsentligt mera av en sparsam hushållsbudget som inte foljer med prisökningarna. Det har
sagts i forsvarsdebatten att ”ÖB rekordupprustningsforslag måste stoppas” (Värmlands
Folkblad 26/6). Det gäller att lösa ökade uppgifter med minskade resurser (ordforanden
351
CUF i Marinnytt) och det har rareslagits en
omstrukturering av forsvaret så att det också
bör ”vara möjligt att efter hand hålla tillbaka
forsvarskostnaderna. utan att effektiviteten
därmed minskar” (Arbetet 26/6).
Uttalanden a\· denna typ förenklar forsvarsproblemen på ett lika onyanserat sätt som de
nämnda synpunkterna på hushållsbudgeten.
Det kan synas som en petitess att påpeka
missbruket av ordet rationalisering i fOrsvarsdebatten. Minskningen av utbildningstid , indragning av forband , omorganisation m m kan
till del vara rationalisering, dvs om samma resultat som tidigare kan nas till lägre kostnad
eller bättre resultat kan nås till ororändrade
kostnader.
Huvuddelen av de stora forändringar som
görs i forsvarsmakten har emellertid rent ekonomiska utgångspunkter och får betalas med
ambitionssänkningar i olika avseenden, dvs i
de flesta fall en lägre fOrsvarseffekt vilket är
något helt annat än rationalisering.
Försvarsviljan
Beredskapsnämnden utfOr sedan lång tid opinionsmätningar av forsvarsviljan. Aven internationellt sett måste denna betecknas såsom
hög. Variationerna från gång till gång och mellan olika grupper i samhället är måttliga. Det
är också intressant att konstatera att man anser
att Sverige i stort sett är ett bra land att le\·a i
även om man naturligtvis har synpunkter på
hur det skulle kunna bli bättre.
De värnpliktiga, både de som fullgör sm
grundutbildning och i synnerhet de som är inne
på repetitionsövning, har en Ö\·ervägande positiv attityd till forsvaret trots att det är en
352
tvångslag som reglerar värnpliktstjänstgöringen och att en del av de värnpliktiga under
grundutbildningen har ekonomiska problem.
Ett intressant konstaterande är att de värnpliktiga som fått sin utbildning förlängd till 15
månader och nyligen avslutat kadettskolan har
visat en mycket positiv inställning och haft god
motivation för sin tjänstgöring.
Försvarsviljan uppenbaras också genom anslutningen till hemvärns- och frivilligverksamheL Vi har aldrig tidigare – inte ens under
2.världskriget – haft så mycket folk i hemvärnet som fn. Tillströmningen till frivilligorganisationerna är så stor att man på många håll
inte kan ta emot och utbilda alla som vill komma.
En stor del a1· de människor som skall leda
verksamheten i totalförsvarets krigsorganisation är högt kvalificerade personer i det civila
fredstida samhället. Det är en klar erfarenhet
hur intresserat och villigt dessa ställer upp vid
de övningar som regelmässigt försiggår i totalförsvarets ram, många gånger med åsidosättande av ordinarie verksamhet och stor insats
av fritid.
En söndag under hösten 1979 anordnades på
Karlberg i Stockholm en försvarsutställning a1
det frivilliga försvaret med cirka 15 000 besökare. En annan höstsöndag firade Västmanlands
flygflottilj 50-årsjubileum. Cirka 30 000 människor kom trots ett miserabelt väder.
De nämnda exemplen kan mångfaldigas orh
visar att det finns en stark fOrsvarsvilja och rtt
stort intresse för försvaret på bredden och djupet av Sveriges folk.
Med ÖB perspektivplan del 2, den positi1·a
attityd till försvaret som finns hos hu1·uddelen
av vårt folk samt den anda, lojalitet och goda
insatser som görs av de anställda borde det
finnas en god grund för att fatta politiska beslut
om försvaret som är väl förankrade i de säkerhetspolitiska realiteter som vi måste räkna med
under 1980-talet. Försvarsmakten måste ges
rimliga förutsättningar och resurser å att den
kan lösa sina viktiga uppgifter även i framti·
den.
Inte ens i den av ÖB föreslagna högsta nil”ån
i ÖB 80 kommer försvaret att ta en större andel
än hittills av samhällsekonomin. Sanningen är
att totalförsvarets del av statsbudgeten hah·erats sedan 1960-talet.