Olof Ehrenkrona; Sverige i en systemkris

.OLOF EHRENKRONA:
Sverige i en systemkris
En stor del av västvärjden befinner sig i en
systemkris,fastslår OlofEhrenkrona, sakkunnig
i Ekonomidepartementet. De borgerliga har inte
forstått att de måste söka andra forklaringar till
dagens problem än de symptom på denna
systemkris som den minskade industrisektorn och
den alltfor snabbt expanderande offentliga
sektorn utgör. Med nuvarande
utvecklingstendenser riskerar vi att ersätta en
utveckling mot en slags planlös socialism med en
utveckling mot en anarkistisk
marknadshushållning. Vi måste klarare än nu ge
marknadshushållningen den centrala plats i den
politiska strategin som den förtjänar.
Liberala ekonomer har alltid varit angelägna
om att inte ge vänstern monopol på analysen
av att det finns ett oupplösligt samband mellan
ett lands politiska system och dess ekonomiska
system. Huvudinvändningen mot socialismen
har varit att planhushållning och demokrati
och frihet aldrig kan förenas. Omvänt har
marknadshushållningen setts som en förutsätt-·
ning – ej tillräcklig men nödvändig – för ett
fritt och öppet samhälle.
Mera sällan har dock debatten rört konflikten mellan marknadshushållningen och det politiska beslutsfattandet i ett demokratiskt samhälle. Var går gränsen för den demokratiska
politiseringen av ekonomin? När upphör marknadsekonomin att fungera som förutsättning
för demokrati och frihet därför att dess funktioner urholkats steg för steg?
Socialdemokraterna har sett som sitt slutmål
att genomföra en socialistisk samhällsomvandling men har egentligen aldrig lyckats definiera
en medveten strategi för att nå målet med bevarad frihet. Konflikten mellan demokrati och
planhushållning har inte ens kunnat lösas teoretiskt och än mindre praktiskt.
För de borgerliga har en annan konflikt skapat liknande problem. Konflikten gäller hur
marknadshushållningen skall förenas med ett
socialt rättfärdigt samhälle. Begreppet social
marknadshushållning, som icke-socialistiska
partier i Europa sökt lansera, belyser just den
konflikten och det vore synd att säga att de
borgerliga partierna i Västeuropa har lyckats
definiera var gränsen går mellan en planlös
socialism och en fri marknadshushållning.
Också de har medverkat till en expansion av
den offentliga maktutövningen som alltmer begränsat den fria ekonomin. Resultatet har blivit
ett vidgat gap mellan det samhällssystem v1
tror oss ha och det vi de facto har. Den svenska
ekonomiska debatten under 70-talet liksom
samhällsutvecklingen överhuvudtaget utgör ett
påtagligt exc;mpel på den systemkris som västvärldens stater antingen redan befinner sig i
eller är på väg in i.
I vårt land har de ekonomiska svårigheterna
under lång tid behandlats som isolerade företeelser. Ibland har den renodlade konjunkturpolitiken stått i centrum, ibland den offentliga
sektorns expansion, ibland utvecklingen i nyckelbranscherna. Problem framställs gärna som
resultatet av ett eller ett par felaktiga beslut
eller orsakade av händelser som inträffat på
den internationella scenen.
425
länge sökt angripa inflationen genom att förbjuda den – prisstopp. Och den sittande regeringen har självfallet lättare att få förtroende
för en politik som går ut på att inflationen skall
halveras med hjälp av sänkta statliga utgifter
och återhållsamma lönekrav än om den skulle
säga ungefår så här: ” Vi får för höga lönekrav
och en alltför snabb offentlig expansion därför
att våra institutionella förhållanden på arbetsmarknaden och inom den offentliga sektorn utgör en god miljö för sådana krav att växa.
Endast genom att förändra institutionerna med
målsättningen – en ekonomi i balans – kan vi
på lång sikt råda bot på problemen i ekonomin”. Detta resonemang förutsätter en anpassningsprocess i flera led och därmed en djupgå-
ende kunskap om hur vårt samhälle verkligen
Symptom på krisen fungerar – inte bara en irritation över de på-
En orsak är att den politiska debatten rör kort- tagliga problemen. Att angripa symptomen få-
siktiga och lätt gripbara frågor som är lättare refaller alltid för den oinvigde som lever med
att föra ut till valmanskåren än komplicerade dem bättre än att angripa sjukdomens orsaker.
sammanhang. I vissa fall motverkar också rent Den som inte vet om att hans onda beror på
taktiska överväganden en sådan långsiktig de- cancer känner sig nöjd med smärtstillande mehatt. Om socialdemokraterna talar alltför del medan den som vet hur det förhåller sig
mycket om kapitalismens kris, blir det svårare hellre opereras.
att attackera regeringen. Hur skall man kunna
anklaga borgerligheten för en systemkris som Inslag i debatten
sveper över hela västvärlden. De borgerliga har I ledaren i nummer 9/80 av SvT antyds den
i sin tur inte förstått att de måste söka andra här problematiken. Det är bra. Utomlands har
förklaringar till dagens problem än de symp- sedan länge förts en debatt om de institutiotom – för det är symptom – på systemkrisen nella förklaringarna till krisfenomenen i de
som den minskande industrisektorn och den västliga industriländerna. Den diskussionen
alltför snabbt expanderande offentliga sektorn har också på senare tid börjat föras i Sverige av
utgör. några av de yngre ekonomerna bl a Johan
Att de politiska partierna har reagerat på Myrhman och LarsJonung.
detta sätt är inte egendomligt i och för sig. Det För den som klart ser sambandet mellan de
är naturligt för politiker att de gärna angriper ekonomiska och politiska systemen är det en
symptomen. Socialdemokraterna har sedan logisk ansats att söka finna orsakerna till den
……__
426
ekonomiska krisen i samhällsförhållandena
som sådana. Sambandet är ju inte ensidigt.
Marknadshushållningen utgör en förutsättning
för ett visst politiskt system liksom det öppna
samhället utgör en förutsättning för marknadshushållningen.
För några år sedan publicerades den s k Mc
eraekenrapporten som tillsammans med
mycket annat innehöll en polemik med tesen
om kapitalismens kris. En elegant bevisföring
ledde fram till att de ekonomiska svårigheterna
snarare var utslag av en politisk kris än oförmå-
ga hos marknadskrafterna. En serie ekonomiskpolitiska misstag hade skapat den ekonomiska
stagnationen. Av naturliga skäl fullföljdes inte
analysen i Mc Crackenrapporten. Däremot utgör dess observationer fortfarande en tankeväckande utgångspunkt för en fortsatt debatt.
Problem i många länder
Det är viktigt att vara på det klara med att
Sveriges svårigheter inte är en isolerad företeelse i världen. Våra västliga broderländer brottas
med problem liknande våra. Olika länder har
rutschat olika långt i utförsbacken men rörelseriktningen är densamma.
De västliga demokratierna tycks idag sakna
förmåga att kontrollera den offentliga utgiftsexpansionen. Inte heller har de styrande styrka
nog att höja skatterna i takt med att utgifterna
stiger. En för hög offentlig konsumtion motsvaras inte av en lägre privat konsumtion.
En del nationer lyckas ännu med att klara
expansionen med hjälp av tillväxten i samhällsekonomin, men till slut blir den konkurrensutsatta sektorns relativa storlek så liten att tillväxten och produktivitetsutvecklingen i ekonomin stagnerar. Om instrumenten saknas – viiket de tycks göra – att anpassa konsumtionen
till produktionen förvärras problemen. Dels urholkas basen för den framtida tillväxten ytterligare och dels tillåts inte det korrigeringsinstrument att verka som effekterna av ekonomisk
stagnation alltid utgjort på människors värderingar och krav på det politiska systemet. Varför skall politiken läggas om när sysselsättningen är oförändrat hög och realinkomsterna utvecklas bra?
situationen i Sverige
Trots att vi i Sverige inte är ensamma med våra
problem har vi förmodligen hunnit längre än
andra länder när det gäller att undergräva förutsättningarna för en balanserad ekonomisk utveckling. Däremot är vi långt efter i debatten
om orsakerna. Det finns två viktiga förklaringar. Den ena är att svenska ekonomer och politiker har en stark känslomässig bindning till den
traditionella konjunkturpolitiken som gärna ses
som en svensk uppfinning. Intresset för strukturfrågor har varit litet bland ekonomer i vårt
land varför samhällsplaneringen i vid mening
överantvardats åt jurister och samhällsvetare.
Ekonomerna har ägnat sig åt att gräla om den
riktiga konjunkturpolitiken istället för åt att
studera de samhällsekonomiska effekterna av
skilda reformer.
Den andra orsaken är den samförståndsanda
som präglat uppbyggnaden av välfårdssverige.
Samtliga partier har deltagit i reformarbetet
och satt de sociala målen i centrum. När vi i
vårt land ägnat oss åt att steg för steg förfina
den sociala ingenjörskonsten har vi förlorat formågan att se till helheten. Marknadshushållningen har successivt urholkats och ekonomin
blivit alltmer politiserad utan att vi egentligen
märkt det. Det samband mellan ekonomiskt
system och politiskt system som uppfattas så
intensivt av de borgerliga när de kritiserat socialdemokraterna för förslag om löntagarfonder,
nya regleringar och ökad planering av ekonomin, uppfattas inte alls lika starkt när de själva
medverkar till en förändrad blandning i blandekonomin.
Effekterna på marknadshushållningen
Ändå är det naturligtvis så att det ekonomiska
systemet inte kan förbli opåverkat av den politiska utvecklingen. Förändringar i samhällssystemet medför att marknadshushållningens förutsättningar också blir annorlunda. Därför
måste uppmärksamheten i betydligt större utsträckning än för närvarande riktas mot systemförändringarnas effekter på marknadshushållningen. Det gäller faran som ligger i att det
sker en ytterligare uppluckring av marknadsekonomin men framförallt de möjligheter som
finns att genom en reformering av samhällsstrukturen återskapa marknadsekonomins dynamik. Det räcker inte längre att angripa
symptomen på balansproblemen. Dess orsaker,
som under lång tid byggts in i samhällsstrukturen, måste angripas.
Det faktum att den offentliga sektorn snabbt
närmar sig en akut finansiell kris kommer naturligtvis i sig att medföra sådana systemförändringar som öppnar ekonomin. Samma effekt ger den svarta sektorns utveckling – dvs
människornas revolt mot högskattesamhället.
Och så länge vi lever i ett öppet samhälle, där
politikernas makt över enskilda människors beteende är begränsad, kommer marknadsanpassningen på sikt att vara starkare än politiseringstendenserna i ekonomin.
427
Problemet är bara att vi med nuvarande utvecklingstendenser riskerar att ersätta en utveckling mot en slags planlös socialism med en
utveckling mot en anarkistisk marknadshushållning. I spåren av en sådan utveckling riskerar att följa sådana orättvisor och missförhållanden att det skapas en grogrund för politiska
ingripanden som förkväver friheten. Vi ser redan tendenser i den riktningen när socialdemokratiska företrädare talar om åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten i starkt oroväckande
termer. Ett gott ändamål tycks helga de flesta
medel. Regleringarnas misslyckande föder nya
regleringar som i sin tur misslyckas. Så går det
runt i en ond cirkel till dess vårt öppna samhälle och den fria ekonomin utgör ett minne blott.
Det är således minst sagt betydelsefullt att de
borgerliga partierna i västvärlden deltar i den
debatt som förs i ekonomkretsar om de grundläggande strukturfrågorna i välfärdsstaterna.
Gränserna mellan den ekonomiska vetenskapen och samhällsvetenskapen måste suddas ut.
. är marknadshushållningens teoretiska grund
lades var det av individer som såg till helheten.
Det ekonomiska systemets effekter på samhällsorganisationen sågs t o m som mera betydelsefulla än dess effekter på levnadsstandarden,
produktiviteten etc. Vi skall självfallet vara
medvetna om marknadsekonomins betydelse
för en effektiv resurshushållning och ta hänsyn
till detta också i framtiden. Men framförallt
måste vi klarare än nu ge marknadshushållningen den centrala plats i den politiska strategin som den förgänar. Marknadshushållningen
är inte ett självändamål därför att den erbjuder
fler och bättre stereoanläggningar, utan därför
att den är en nödvändig förutsättning för ett
öppet och därmed humant samhälle.