Thede Palm; Ord och ordspråk
1980
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
disciplin, hellenistisk intellektualism och kristen humanism, och så oskuldsfullt omedveten
THEDE PALM:
Ord och ordspråk
Även den som är van att skriva har ögonblick,
då han blir tveksam om en stavning eller undrar om han använt ett mera sällan förekommande ord på rätt sätt. Det säger sig självt, att
britter stavas med två t, men hur är det med
Storbritannien? Svaret ges i närmaste uppslagsbok eller ordbok, och där kan man i allmänhet också få fram betydelsen. Men inte
minst sammansatta ord finns i större antal än
vad de vanliga ordböckerna samlat. Visserligen
kommer man långt med SAOL, som är Svenska akademins ordlista, ett utomordentligt
hjälpmedel baserat på SAOB, akademins större ordbok. Men den senare är dels inte avslutad, dels med sina många band inte lämpad för
privat bruk.
I USA och i England är betydelseordböcker
vanliga. Funk & Wagnalls College Standard
Dictionary är bara ett exempel. Den är förkortad till vad som i dessa länder är studentnivå
från en större upplaga. l Frankrike finner man
Larousse i olika utgåvor, i andra länder andra
lexika. Utmärkande för typen är att den ger
ordens böjning och uttal, ofta också deras härledning, och alltid deras betydelse förklarad på
ett eller annat sätt. ju flera uppgifter, desto mer
ohanterlig blir boken. Ett faktum är att även
om sådana ordböcker är trevliga att studera i
sig själva, är det oftast en kort uppgift som
om detta beroende och därav härflytande behov.
söks. Läsaren kan då för tillfället avstå från
närmare kännedom om ordets ursprung i
sanskrit och dess vidare utveckling.
”Bonniers svenska ordbok” av Sten Malmström och In~ne Györki, under medverkan av
Peter A Sjögren (Bonniers 1980), är en tätttryckt bok på något mera än 400 sidor men
trots storleken lätthanterlig och enkel i handen.
Detta är inte det minsta berömmet som boken
förtjänar. Den är vettigt uppställd, en del ordförklaringar ersätts med enkla teckningar i
marginalen, de ord som behöver uttalsbeteckningar har fått dem och andra inte – boken
förutsätter kunskap i innanläsning – och dessa
beteckningar har ovanligt nog tryckts med vanliga bokstäver och inte med specialtyper. Hela
bokens uppställning är genomtänkt praktisk.
Det enda som därvidlag kan invändas är att
ordens böjning kanske bort komma före förklaringen av betydelsen. När vissa ord har många
betydelser, och sådana ord finns ju, känns det
fel att de korta uppgifterna om böjningen placerats efter ibland ganska många raders förklaringar.
De senare är det viktigaste, och åtskilliga
stickprov har visat att det är svårt att finna fel i
boken, även om åtskilligt kan diskuteras; fördelarna med korta definitioner är stora, men det
är svårt att alla gånger vara exakt. Advokat:
— —–
…..
466
”jurist som yrkesmässigt biträder andra i rättsliga ärenden; titel för ledamot av Sveriges advokatsamfund”. Här skulle väl i stället för semikolon stått ”och som är ledamot av etc”.Det
finnsjujuridiska biträden som inte får kalla sig
advokater eller i vissa fall utöva dessas yrke.
Kraschan: ” högre ordensstjärna” – detta ät
utan mening. Stjärnan är inte högre utan större
än vissa andra och utmärker högre grad. Lussekatt: ” ett slags bröd som bakas tilllucia (med
bild)” – det är väl inte brödet som är speciellt.
Vanligen är det saffransbröd, men utformningen vid bakningen är det ovanliga, vilket bilden
visar. Platan: ” ett parkträd i varmare länder”.
Botaniken är inte särskilt väl företrädd i boken.
Man borde åtminstone få veta om platan är ett
lövträd eller barrträd, och vad är ” varmare
länder” ? Potatis blir än mer styvmoderligt behandlad: ”en odlad växt”! Styvmor är för övrigt piggt beskriven: ” pappas nya fru ” . Sista
exemplet får bli verbet villkora: ”förbinda med
villkor”. Finns ordet?
Det är en framstående prestation att ge ut en
bok som denna. Tyvärr fick huvudforfattaren,
professor Sten Malmström, ej se den. Han
avled när manuskriptet nästan färdigställts.
Samtidigt har Bonniers gett ut en bok av en
annan ordkunnig mästare, professor Pelle
Holm. Den kallas ”Ett ord i rättan tid och 3529
andra ordspråk och talesätt i urval av Pelle·
Holm och illustrerade av Fibben Hald” (Bonniers 1980) . Det är en mycket vacker presentupplaga, byggd på Pelle Holms ” Ordspråk och
talesätt” (ny upp! 1975). Företalet är hämtat
därifrån, och de många ordspråken utgör ett
urval ur samma bok. I några fall har de kanske
kompletterats från Pelle Holms klassiska ” Bevingade ord och andra talesätt” (14 upp!
1972).
En av fördelarna med Pelle Holms böcker är
att de inte bara innehåller en uppräkning av
ordspråk utan att de också ger goda, träffsäkra
forklaringar. Han har rent av spårat upp den
Gravander, som sade ” Pang” . Om honom
läses i det högst intressanta foretalet, en av
höjdpunkterna i boken. För en vanlig läsare
torde också det gjorda urvalet av ordspråk vara
tillräckligt. Ett enda misstag är att notera för
en ny upplaga. Under uppslagsordet ”gjord”
finner man ”Nu är det gjort, sa han som försov
sig”. Men det var inte han! Det var han som
försvor sig, som begick mened.
Fibben Halds illustrationer är givetvis utmärkta. Min favoritbild hör till ordet ”glödgade”, med Karl XII som värmer sitt tält med
tre sådana kanonkulor.
THEDE PALM:
Ord och ordspråk
Även den som är van att skriva har ögonblick,
då han blir tveksam om en stavning eller undrar om han använt ett mera sällan förekommande ord på rätt sätt. Det säger sig självt, att
britter stavas med två t, men hur är det med
Storbritannien? Svaret ges i närmaste uppslagsbok eller ordbok, och där kan man i allmänhet också få fram betydelsen. Men inte
minst sammansatta ord finns i större antal än
vad de vanliga ordböckerna samlat. Visserligen
kommer man långt med SAOL, som är Svenska akademins ordlista, ett utomordentligt
hjälpmedel baserat på SAOB, akademins större ordbok. Men den senare är dels inte avslutad, dels med sina många band inte lämpad för
privat bruk.
I USA och i England är betydelseordböcker
vanliga. Funk & Wagnalls College Standard
Dictionary är bara ett exempel. Den är förkortad till vad som i dessa länder är studentnivå
från en större upplaga. l Frankrike finner man
Larousse i olika utgåvor, i andra länder andra
lexika. Utmärkande för typen är att den ger
ordens böjning och uttal, ofta också deras härledning, och alltid deras betydelse förklarad på
ett eller annat sätt. ju flera uppgifter, desto mer
ohanterlig blir boken. Ett faktum är att även
om sådana ordböcker är trevliga att studera i
sig själva, är det oftast en kort uppgift som
om detta beroende och därav härflytande behov.
söks. Läsaren kan då för tillfället avstå från
närmare kännedom om ordets ursprung i
sanskrit och dess vidare utveckling.
”Bonniers svenska ordbok” av Sten Malmström och In~ne Györki, under medverkan av
Peter A Sjögren (Bonniers 1980), är en tätttryckt bok på något mera än 400 sidor men
trots storleken lätthanterlig och enkel i handen.
Detta är inte det minsta berömmet som boken
förtjänar. Den är vettigt uppställd, en del ordförklaringar ersätts med enkla teckningar i
marginalen, de ord som behöver uttalsbeteckningar har fått dem och andra inte – boken
förutsätter kunskap i innanläsning – och dessa
beteckningar har ovanligt nog tryckts med vanliga bokstäver och inte med specialtyper. Hela
bokens uppställning är genomtänkt praktisk.
Det enda som därvidlag kan invändas är att
ordens böjning kanske bort komma före förklaringen av betydelsen. När vissa ord har många
betydelser, och sådana ord finns ju, känns det
fel att de korta uppgifterna om böjningen placerats efter ibland ganska många raders förklaringar.
De senare är det viktigaste, och åtskilliga
stickprov har visat att det är svårt att finna fel i
boken, även om åtskilligt kan diskuteras; fördelarna med korta definitioner är stora, men det
är svårt att alla gånger vara exakt. Advokat:
— —–
…..
466
”jurist som yrkesmässigt biträder andra i rättsliga ärenden; titel för ledamot av Sveriges advokatsamfund”. Här skulle väl i stället för semikolon stått ”och som är ledamot av etc”.Det
finnsjujuridiska biträden som inte får kalla sig
advokater eller i vissa fall utöva dessas yrke.
Kraschan: ” högre ordensstjärna” – detta ät
utan mening. Stjärnan är inte högre utan större
än vissa andra och utmärker högre grad. Lussekatt: ” ett slags bröd som bakas tilllucia (med
bild)” – det är väl inte brödet som är speciellt.
Vanligen är det saffransbröd, men utformningen vid bakningen är det ovanliga, vilket bilden
visar. Platan: ” ett parkträd i varmare länder”.
Botaniken är inte särskilt väl företrädd i boken.
Man borde åtminstone få veta om platan är ett
lövträd eller barrträd, och vad är ” varmare
länder” ? Potatis blir än mer styvmoderligt behandlad: ”en odlad växt”! Styvmor är för övrigt piggt beskriven: ” pappas nya fru ” . Sista
exemplet får bli verbet villkora: ”förbinda med
villkor”. Finns ordet?
Det är en framstående prestation att ge ut en
bok som denna. Tyvärr fick huvudforfattaren,
professor Sten Malmström, ej se den. Han
avled när manuskriptet nästan färdigställts.
Samtidigt har Bonniers gett ut en bok av en
annan ordkunnig mästare, professor Pelle
Holm. Den kallas ”Ett ord i rättan tid och 3529
andra ordspråk och talesätt i urval av Pelle·
Holm och illustrerade av Fibben Hald” (Bonniers 1980) . Det är en mycket vacker presentupplaga, byggd på Pelle Holms ” Ordspråk och
talesätt” (ny upp! 1975). Företalet är hämtat
därifrån, och de många ordspråken utgör ett
urval ur samma bok. I några fall har de kanske
kompletterats från Pelle Holms klassiska ” Bevingade ord och andra talesätt” (14 upp!
1972).
En av fördelarna med Pelle Holms böcker är
att de inte bara innehåller en uppräkning av
ordspråk utan att de också ger goda, träffsäkra
forklaringar. Han har rent av spårat upp den
Gravander, som sade ” Pang” . Om honom
läses i det högst intressanta foretalet, en av
höjdpunkterna i boken. För en vanlig läsare
torde också det gjorda urvalet av ordspråk vara
tillräckligt. Ett enda misstag är att notera för
en ny upplaga. Under uppslagsordet ”gjord”
finner man ”Nu är det gjort, sa han som försov
sig”. Men det var inte han! Det var han som
försvor sig, som begick mened.
Fibben Halds illustrationer är givetvis utmärkta. Min favoritbild hör till ordet ”glödgade”, med Karl XII som värmer sitt tält med
tre sådana kanonkulor.