Håkan Hagwall; Dagens namn – Lars Wohlin
1980
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Dagens namn
HÅKAN HAGWALL:
Lars Wohlin
Anor är ju inte precis salongsfähiga samtalsämnen, men när det gäller den nye riksbankschefen Lars Wohlin är det omöjligt att
bara gå förbi genealogin.
Lars Wohlins pappa var politikern, vetenskapsmannen, ämbetsmannen och diktaren
Nils Wohlin, en ledande man inom det tidiga bondeförbundet, men av och till högerriksdagsman, finansminister, generaldirektör i tullen, poet, som fick höra sina politiska
motståndare läsa högt ur hans ungdomsalster, samt översättare av persisk kärlekslyrik.
Lars Wohlins mamma var Margit Wohlin,
som satt i riksdagen för folkpartiet.
Hennes pappa, Lars Wohlins morfar alltså, var den store nationalekonomen professor Gustaf Cassel.
Härav följer att Lars Wohlins morbror, fpriksdagskvinnans bror, är den gamle viceordföranden i Högerpartiet och vice talmannen Leif Cassel.
Men det är inte slut med detta. Ty Lars
Wohlin har syskon också. Hans äldre halvsyster är det socialdemokratiska förra statsrådet Ulla Lindström.
En annan syster heter Anna Wohlin-Andersson och sitter i riksdagen för centerpartiet.
Mot denna bakgrund framträder den förvisso borgerlige, absolut liberale, men gentemot partifållor skygge Lars Wohlin, mannen som utan svårigheter var statssekreterare åt först en moderat liberal, Gösta Bohman, och sedan åt en folkpartistisk, Ingemar
Mundebo. Däruti demonstrerande sin partipolitiska självständighet och trotsande Gösta
Bohmans önskan att han liksom andra moderata statsråds statssekreterare skulle säga
upp sig, när folkpartiet kastade ut moderaterna ur regeringen 1978.
Lars Wohlin är född 1933. Han blev civi~
ekonom. Han åkte till Amerika för att studera. Han kom tillbaka och blev ekonornie dok·
tor. Så fick han jobb på Industrins Utred·
ningsinstitut, IUI. Snart nog var han de
chef.
Där ägnade sig Wohlin åt att krossa offent·
liga lögner och att riva bort politiska skygglappar. Institutet utarbetade t ex en skuggut·
redning till regeringens långtidsutredning.
Tillsammans med Ingmar Ståhl och E ·
Ruist utarbetade Lars Wohlin ett par ra
porter om Stålverk 80. Redan när de för
planerna började virvla omkring, kunde
påvisa att alltihop byggde på diskutabla, ~?-
att inte säga ogrundade antaganden o
framtiden. Projektet var dömt att gå illa, v
nade de. Det var då som Ingmar Ståhl la
serade den tyvärr aldrig verkställda iden
varje riksdagsman, som röstade för Stålve
80, skulle få sin pension bunden till en s”
skild pensionsfond, som enbart byggdes u
på Stålverk 80-aktier …
Men herrarna var ju bara experter
teknokrater, varmed avses ett slags figu
vars sakkunskap gör det omöjligt att ”se
stora sammanhangen”, varför inget avse
de bör fåstas vid invändningar från såd
håll.
Det blev ett Stålverk 80. På papperet.
Men sedan gick det förstås som expen
na hade sagt. Efter ett år ställdes projek
på en oviss framtid. Efter ytterligare ett,
gon månad efter regeringsskiftet 1976,
det dags för sanningen: det blir inget S
verk 80.
Då var Lars Wohlin redan bliven statssekreterare i Gösta Bohmans ekonomidepartement
Hans insats som sådan har i Affärsvärldens årsbok föranlett formuleringar som
”den skickligaste och den mäktigaste statssekreLeraren under efterkrigstiden” och
”Hans inflytande tycks ha grundat sig på en
kombination av egen kunskap och oerfarenhet hos regeringsledamöterna”.
u var det väl så att hans egen principiella
uppfattning om hur problemen borde lösas
överensstämde med ekonomiministerns
grundsyn. Två envisa och starka viljor förenades. Här skulle till generella metoder.
Och här behövdes en åtstramning.
Det blev med tiden ett par devalveringar.
Det blev en momshöjning, som drog in privat köpkraft och hämmade importen. Det
blev slut på lagerstödet så att de förlamande
överlagren började säljas ut. Det blev en avveckling av arbetsgivaravgiften. Omsider
hade Bohman och Wohlin faktiskt lyckats
rätta till det svenska näringslivets katastrofala underläge ifråga om kostnader för produktionen.
Därtill nedbringades inflationen avsevärt,
till en internationellt sett låg nivå.
Mot denna politik anförde socialdemokraterna en våldsam kritik. Varje åtgärd som
lidtogs var fel, illasinnad, löntagarfientlig,
gynnade ”de rika” etc.
Det socialdemokratiska alternativet var – i
olika, men tämligen ensartade, varianter –
nya pålagor, mest arbetsgivaravgifter, på
produktionen.
Den minnesgode erinrar sig att den avsluWide partiledardebatten före 1979 års val
47
till stor del handlade om detta. Socialdemokraterna med väldiga anklagelser mot de
borgerligas ekonomiska politik, ett enigt borgerligt försvar och motpåståendet att socialdemokraternas alternativ var just den politik
som fört landet in i krisen .
Slagkraften hos Fälldin, Bohman och Ullsten, och enigheten, har nog en hel del av sin
förklaring i att de alla före debatten inhämtat ammunition hos Lars Wohlin.·
Nu kommer det nya hårda tider för
svensk ekonomi. Oljeeländet, ett eventuellt
kärnkraftsstopp, den offentliga sektorns
skenande kan ge folkhushållet den definitiva knäcken. Frågan är om det inte hade
känts tryggt att ha kvar Lars Wohlin i ekonomidepartementet – med all respekt för både
Gösta Bohman och Sten Westerberg.
Men förmodligen är hans nya post lika
betydelsefull. Centralbankerna har blivit allt
viktigare maktcentra. Med växlande regeringar får de stå för kontinuiteten i ekonomm.
Till den svenska statskonstens klassiker
hör spänningen mellan regering och riksbank, mellan finansminister och riksbankschef. Riksbanken är ju inte underställd regeringen utan riksdagen. Ändå har varje regering fordrat att riksbanken skall agera i samförstånd med regeringen.
Självsvåld har kostat både riksbankschef
och riksbanksfullmäktigeordförande jobbet.
Lars Wohlin har flera gånger betonat vikten av intim kontakt mellan regering och
riksbank. Den lär de närmaste åren i hög
grad ha formen av att regeringen lyssnar till
riksbankschefen.
HÅKAN HAGWALL:
Lars Wohlin
Anor är ju inte precis salongsfähiga samtalsämnen, men när det gäller den nye riksbankschefen Lars Wohlin är det omöjligt att
bara gå förbi genealogin.
Lars Wohlins pappa var politikern, vetenskapsmannen, ämbetsmannen och diktaren
Nils Wohlin, en ledande man inom det tidiga bondeförbundet, men av och till högerriksdagsman, finansminister, generaldirektör i tullen, poet, som fick höra sina politiska
motståndare läsa högt ur hans ungdomsalster, samt översättare av persisk kärlekslyrik.
Lars Wohlins mamma var Margit Wohlin,
som satt i riksdagen för folkpartiet.
Hennes pappa, Lars Wohlins morfar alltså, var den store nationalekonomen professor Gustaf Cassel.
Härav följer att Lars Wohlins morbror, fpriksdagskvinnans bror, är den gamle viceordföranden i Högerpartiet och vice talmannen Leif Cassel.
Men det är inte slut med detta. Ty Lars
Wohlin har syskon också. Hans äldre halvsyster är det socialdemokratiska förra statsrådet Ulla Lindström.
En annan syster heter Anna Wohlin-Andersson och sitter i riksdagen för centerpartiet.
Mot denna bakgrund framträder den förvisso borgerlige, absolut liberale, men gentemot partifållor skygge Lars Wohlin, mannen som utan svårigheter var statssekreterare åt först en moderat liberal, Gösta Bohman, och sedan åt en folkpartistisk, Ingemar
Mundebo. Däruti demonstrerande sin partipolitiska självständighet och trotsande Gösta
Bohmans önskan att han liksom andra moderata statsråds statssekreterare skulle säga
upp sig, när folkpartiet kastade ut moderaterna ur regeringen 1978.
Lars Wohlin är född 1933. Han blev civi~
ekonom. Han åkte till Amerika för att studera. Han kom tillbaka och blev ekonornie dok·
tor. Så fick han jobb på Industrins Utred·
ningsinstitut, IUI. Snart nog var han de
chef.
Där ägnade sig Wohlin åt att krossa offent·
liga lögner och att riva bort politiska skygglappar. Institutet utarbetade t ex en skuggut·
redning till regeringens långtidsutredning.
Tillsammans med Ingmar Ståhl och E ·
Ruist utarbetade Lars Wohlin ett par ra
porter om Stålverk 80. Redan när de för
planerna började virvla omkring, kunde
påvisa att alltihop byggde på diskutabla, ~?-
att inte säga ogrundade antaganden o
framtiden. Projektet var dömt att gå illa, v
nade de. Det var då som Ingmar Ståhl la
serade den tyvärr aldrig verkställda iden
varje riksdagsman, som röstade för Stålve
80, skulle få sin pension bunden till en s”
skild pensionsfond, som enbart byggdes u
på Stålverk 80-aktier …
Men herrarna var ju bara experter
teknokrater, varmed avses ett slags figu
vars sakkunskap gör det omöjligt att ”se
stora sammanhangen”, varför inget avse
de bör fåstas vid invändningar från såd
håll.
Det blev ett Stålverk 80. På papperet.
Men sedan gick det förstås som expen
na hade sagt. Efter ett år ställdes projek
på en oviss framtid. Efter ytterligare ett,
gon månad efter regeringsskiftet 1976,
det dags för sanningen: det blir inget S
verk 80.
Då var Lars Wohlin redan bliven statssekreterare i Gösta Bohmans ekonomidepartement
Hans insats som sådan har i Affärsvärldens årsbok föranlett formuleringar som
”den skickligaste och den mäktigaste statssekreLeraren under efterkrigstiden” och
”Hans inflytande tycks ha grundat sig på en
kombination av egen kunskap och oerfarenhet hos regeringsledamöterna”.
u var det väl så att hans egen principiella
uppfattning om hur problemen borde lösas
överensstämde med ekonomiministerns
grundsyn. Två envisa och starka viljor förenades. Här skulle till generella metoder.
Och här behövdes en åtstramning.
Det blev med tiden ett par devalveringar.
Det blev en momshöjning, som drog in privat köpkraft och hämmade importen. Det
blev slut på lagerstödet så att de förlamande
överlagren började säljas ut. Det blev en avveckling av arbetsgivaravgiften. Omsider
hade Bohman och Wohlin faktiskt lyckats
rätta till det svenska näringslivets katastrofala underläge ifråga om kostnader för produktionen.
Därtill nedbringades inflationen avsevärt,
till en internationellt sett låg nivå.
Mot denna politik anförde socialdemokraterna en våldsam kritik. Varje åtgärd som
lidtogs var fel, illasinnad, löntagarfientlig,
gynnade ”de rika” etc.
Det socialdemokratiska alternativet var – i
olika, men tämligen ensartade, varianter –
nya pålagor, mest arbetsgivaravgifter, på
produktionen.
Den minnesgode erinrar sig att den avsluWide partiledardebatten före 1979 års val
47
till stor del handlade om detta. Socialdemokraterna med väldiga anklagelser mot de
borgerligas ekonomiska politik, ett enigt borgerligt försvar och motpåståendet att socialdemokraternas alternativ var just den politik
som fört landet in i krisen .
Slagkraften hos Fälldin, Bohman och Ullsten, och enigheten, har nog en hel del av sin
förklaring i att de alla före debatten inhämtat ammunition hos Lars Wohlin.·
Nu kommer det nya hårda tider för
svensk ekonomi. Oljeeländet, ett eventuellt
kärnkraftsstopp, den offentliga sektorns
skenande kan ge folkhushållet den definitiva knäcken. Frågan är om det inte hade
känts tryggt att ha kvar Lars Wohlin i ekonomidepartementet – med all respekt för både
Gösta Bohman och Sten Westerberg.
Men förmodligen är hans nya post lika
betydelsefull. Centralbankerna har blivit allt
viktigare maktcentra. Med växlande regeringar får de stå för kontinuiteten i ekonomm.
Till den svenska statskonstens klassiker
hör spänningen mellan regering och riksbank, mellan finansminister och riksbankschef. Riksbanken är ju inte underställd regeringen utan riksdagen. Ändå har varje regering fordrat att riksbanken skall agera i samförstånd med regeringen.
Självsvåld har kostat både riksbankschef
och riksbanksfullmäktigeordförande jobbet.
Lars Wohlin har flera gånger betonat vikten av intim kontakt mellan regering och
riksbank. Den lär de närmaste åren i hög
grad ha formen av att regeringen lyssnar till
riksbankschefen.