Ledare; Ett trovärdigt försvar
1981
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Ett trovärdigt fårsvar
Har Sverige råd med ett trovärdigt fårsvar? Den frågan borde vara orimlig och
oacceptabel att ställa i ett av jordens rikaste länder, som dessutom under sekler
slagit vakt om sin frihet och sitt oberoende. Men det är faktiskt i dessa termer som
en del av dagens fårsvarsdebatt fårs. De
till fårsvaret negativa finner i vårt besvärliga statsfinansiella läge ett tacksamt argument får sina krav på fortsatta nedskärningar i fårsvarsbudgeten.
Sveriges ekonomiska läge är utomordentligt besvärligt. En sträng sparsamhet
med skattebetalarnas pengar är nödvändig. Direkta nedskärningar i den offentliga
sektorn måste ske. Uppgifter som överforts
till det allmänna måste återfåras till den
enskilda sektorn. Genom en begränsning
av den offentliga sektorns ekonomi måste
livsutrymme skapas får en expansion i det
enskilda näringslivet.
I denna situation av en nödvändig, allmän omprövning av den offentliga sektorns åtaganden intar dock fårsvarskostnaderna en särställning. Utgifterna får fårsvaret kan utan vidare betecknas som en
grundkostnad får det svenska samhällets
fortlevnad och bestånd.
Är det någon som inte tycker att Sveriges fred och frihet är värd att försvara?
Som inte vill slå vakt om den svenska demokratin och vår rätt till nationellt självbestämmande? Som inte tycker att vi skall
kunna hävda våra territorialgränser och
avvisa t ex främmande u-båtar?
För dem som tycker att Sverige är ett
land värt att fårsvara kan slutsatsen bara
bli en: Försvaret måste få de medel som
krävs får att bli starkt nog att kunna avvärja alla hot som kan komma att riktas
mot Sverige.
Strängt taget avgör vi inte själva hur
starkt fårsvar vi behöver. Det är stormakterna i vår omvärld, deras rustningar,
deras dispositioner och det potentiella hot
som finns i spänningen mellan öst och väst
som i betydande grad måste styra våra
försvarsansträngningar. I detta hänseende
har den ryska u-båten i Karlskrona skärgård utgjort en god illustration. U-båtens
exempellösa intrång i svenskt militärt
skyddsområde har visat på allvarliga brister i våra egna bevakningsmöjligheter. Det
inträffade har samtidigt gett prov på den
sovjetiska marina uppbyggnaden och visat
i hur hög grad Sovjet i dag tycks betrakta
Östersjön – Fredens Hav – som sitt eget
innanhav.
Våren 1982 skall riksdagen besluta om
fårsvarsramarna får femårsperioden
1982- 1987. Det blir ett synnerligen vik·
tigt beslut. Dess innehåll kommer att avgöra om fårsvagningen av det svenska for.
svaret skall fortsätta eller om det blir mft
ligt att skapa borgerlig samling – eller
bästa fall nationell samling – kring ett
beslut som innebär att fårsvarets styrb
kan upprätthållas och på vissa punkter
förbättras.
I det kommande fårsvarsbeslutet fi11111
tre särskilt viktiga komponenter: flyt
plansfrågan, fredsorganisationen och prit
kompensationssystemet. Nedskärningar~~
i fredsorganisationen blir smärtsa!JUa
men måste genomfåras om krigsorganisationens slagkraft skall kunna upprätthålils
bl a i materielhänseende.
Flygplansfrågans lösning borde vara given. Kan svensk industri bygga ett stridsdugligt krigsflygplan så bör svensk industri också la göra det. De säkerhetspolitiska fordelarna for det neutrala Sverige
med ett svenskbyggt plan är uppenbara.
Därtill kommer de industripolitiska fordelarna.
Ett tillfredsställande priskompensationssystem är oerhört viktigt for forsvaret.
Då skapas möjlighet till fasthet och styrsel
iden femåriga planeringen.
481
Spänningen i det nordiska området har
ökat starkt under senare år. Den sovjetiska
upprustningen är högst påtaglig. Sverige
är ett litet neutralt land som inte hotar
någon. Nog har vi ändå tillräckligt mycket
kvar av traditionell svensk frihetskänsla
fOr att vilja göra de mitt i välfården begränsade materiella uppoffringar som
krävs for att vi skall upprätthålla ett trovärdigt svenskt forsvar!
Har Sverige råd med ett trovärdigt fårsvar? Den frågan borde vara orimlig och
oacceptabel att ställa i ett av jordens rikaste länder, som dessutom under sekler
slagit vakt om sin frihet och sitt oberoende. Men det är faktiskt i dessa termer som
en del av dagens fårsvarsdebatt fårs. De
till fårsvaret negativa finner i vårt besvärliga statsfinansiella läge ett tacksamt argument får sina krav på fortsatta nedskärningar i fårsvarsbudgeten.
Sveriges ekonomiska läge är utomordentligt besvärligt. En sträng sparsamhet
med skattebetalarnas pengar är nödvändig. Direkta nedskärningar i den offentliga
sektorn måste ske. Uppgifter som överforts
till det allmänna måste återfåras till den
enskilda sektorn. Genom en begränsning
av den offentliga sektorns ekonomi måste
livsutrymme skapas får en expansion i det
enskilda näringslivet.
I denna situation av en nödvändig, allmän omprövning av den offentliga sektorns åtaganden intar dock fårsvarskostnaderna en särställning. Utgifterna får fårsvaret kan utan vidare betecknas som en
grundkostnad får det svenska samhällets
fortlevnad och bestånd.
Är det någon som inte tycker att Sveriges fred och frihet är värd att försvara?
Som inte vill slå vakt om den svenska demokratin och vår rätt till nationellt självbestämmande? Som inte tycker att vi skall
kunna hävda våra territorialgränser och
avvisa t ex främmande u-båtar?
För dem som tycker att Sverige är ett
land värt att fårsvara kan slutsatsen bara
bli en: Försvaret måste få de medel som
krävs får att bli starkt nog att kunna avvärja alla hot som kan komma att riktas
mot Sverige.
Strängt taget avgör vi inte själva hur
starkt fårsvar vi behöver. Det är stormakterna i vår omvärld, deras rustningar,
deras dispositioner och det potentiella hot
som finns i spänningen mellan öst och väst
som i betydande grad måste styra våra
försvarsansträngningar. I detta hänseende
har den ryska u-båten i Karlskrona skärgård utgjort en god illustration. U-båtens
exempellösa intrång i svenskt militärt
skyddsområde har visat på allvarliga brister i våra egna bevakningsmöjligheter. Det
inträffade har samtidigt gett prov på den
sovjetiska marina uppbyggnaden och visat
i hur hög grad Sovjet i dag tycks betrakta
Östersjön – Fredens Hav – som sitt eget
innanhav.
Våren 1982 skall riksdagen besluta om
fårsvarsramarna får femårsperioden
1982- 1987. Det blir ett synnerligen vik·
tigt beslut. Dess innehåll kommer att avgöra om fårsvagningen av det svenska for.
svaret skall fortsätta eller om det blir mft
ligt att skapa borgerlig samling – eller
bästa fall nationell samling – kring ett
beslut som innebär att fårsvarets styrb
kan upprätthållas och på vissa punkter
förbättras.
I det kommande fårsvarsbeslutet fi11111
tre särskilt viktiga komponenter: flyt
plansfrågan, fredsorganisationen och prit
kompensationssystemet. Nedskärningar~~
i fredsorganisationen blir smärtsa!JUa
men måste genomfåras om krigsorganisationens slagkraft skall kunna upprätthålils
bl a i materielhänseende.
Flygplansfrågans lösning borde vara given. Kan svensk industri bygga ett stridsdugligt krigsflygplan så bör svensk industri också la göra det. De säkerhetspolitiska fordelarna for det neutrala Sverige
med ett svenskbyggt plan är uppenbara.
Därtill kommer de industripolitiska fordelarna.
Ett tillfredsställande priskompensationssystem är oerhört viktigt for forsvaret.
Då skapas möjlighet till fasthet och styrsel
iden femåriga planeringen.
481
Spänningen i det nordiska området har
ökat starkt under senare år. Den sovjetiska
upprustningen är högst påtaglig. Sverige
är ett litet neutralt land som inte hotar
någon. Nog har vi ändå tillräckligt mycket
kvar av traditionell svensk frihetskänsla
fOr att vilja göra de mitt i välfården begränsade materiella uppoffringar som
krävs for att vi skall upprätthålla ett trovärdigt svenskt forsvar!