Janerik Larsson; Om att politiker är människor
1981
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
att politiker är
människor
Politiker är människor. Detta är en i
svensk samhällsdebatt nästan helt ignorerad synpunkt. Skälet till den ignoransen är
inte att den politiska jamalistiken inte äg·
nar sig åt en höggradig personfixering. Ty
så är fårvisso fallet. Nej, skälet är att man
sällan eller aldrig går längre än så.
Politik blir personfixerade maktspel. En
bekväm journalistisk genre.
Politiker är alltså människor. Och de
byråkrater som har så stor makt i verklig·
heten är också påtagligt mänskliga.
Det representativa politiska systemet
beskrivs i alltfår hög grad som ett
SYSTEM med hög effektivitet, omänsk.li&
effektivitet. Så är inte fallet. Politiker år
ovanligt vanliga människor. Deras 1·id·
synthet är definitivt inte större än deras
väljares, ofta är den märkbart mindre.
Därfår är det farligt får friheten om systemet påförs alltfår mycket makt, allt&
många beslut rörande medborgarna. All
man i hela västvärlden har starkt Öl·erbelastade, allt sämre fungerande politisb
APPARATER är ingen hemlighet.
Men politiker är människor också ipcitikens vardag – inte blott som aktörer
det överbelastade systemet. Denna mä•
tighet leder till felbedömningar av ett siat
som kan te sig obegripliga får utomståcto
de, får historieskrivarna.
Fall l : När den fårsta Fälldin-rcgerilt
en fåll i oktober 1978 var hela den modeata ledningen fullständigt övertygad om
det skulle bildas en fp-m-regering. Tl’å
bitvis psykisk tortyr i kärnkraftmanglit
det med centern hade skapat en föresfl.
ning om att fp-m-alternativet var sjålf.
klart.
Jag minns väl den skarpa reaktion jag
fick från moderatledningen när jag i den
ledare jag skrev får Sydsvenskan direkt
efter Fälldins besked pekade på den självklara utgången: en ren fp-regering. Före
och efter krisperioden skulle detta tett sig
lika parlamentariskt ofrånkomligt får maktörerna. Men då det hände var de uttröttade och förblindade av sitt eget önsketänkande.
Fall 2: När Fälldins andra regering fåll i
487
våras. Då var fp-ledningen (och riksdagsgruppens dominerande röster) så uttröttade av regerandets mödor att man kunde
tala om en sorts dödslängtan. Detta är
faktiskt inte ett får starkt ord och det finns
mycket i det som hänt under 1980 som gör
att stämningen är begriplig – mänsklig!
Som människa orkar man inte hur mycket som helst. Inte ens om man är politiker. Detta är faktiskt inte ointressant.
Janerik Larsson
Med detta häfte foljer ett inbetalningskort avseende prenumerationsavgiften 70:- kronor för år 1982. (Prenumerationspris
for pensionärer: 60:-)
människor
Politiker är människor. Detta är en i
svensk samhällsdebatt nästan helt ignorerad synpunkt. Skälet till den ignoransen är
inte att den politiska jamalistiken inte äg·
nar sig åt en höggradig personfixering. Ty
så är fårvisso fallet. Nej, skälet är att man
sällan eller aldrig går längre än så.
Politik blir personfixerade maktspel. En
bekväm journalistisk genre.
Politiker är alltså människor. Och de
byråkrater som har så stor makt i verklig·
heten är också påtagligt mänskliga.
Det representativa politiska systemet
beskrivs i alltfår hög grad som ett
SYSTEM med hög effektivitet, omänsk.li&
effektivitet. Så är inte fallet. Politiker år
ovanligt vanliga människor. Deras 1·id·
synthet är definitivt inte större än deras
väljares, ofta är den märkbart mindre.
Därfår är det farligt får friheten om systemet påförs alltfår mycket makt, allt&
många beslut rörande medborgarna. All
man i hela västvärlden har starkt Öl·erbelastade, allt sämre fungerande politisb
APPARATER är ingen hemlighet.
Men politiker är människor också ipcitikens vardag – inte blott som aktörer
det överbelastade systemet. Denna mä•
tighet leder till felbedömningar av ett siat
som kan te sig obegripliga får utomståcto
de, får historieskrivarna.
Fall l : När den fårsta Fälldin-rcgerilt
en fåll i oktober 1978 var hela den modeata ledningen fullständigt övertygad om
det skulle bildas en fp-m-regering. Tl’å
bitvis psykisk tortyr i kärnkraftmanglit
det med centern hade skapat en föresfl.
ning om att fp-m-alternativet var sjålf.
klart.
Jag minns väl den skarpa reaktion jag
fick från moderatledningen när jag i den
ledare jag skrev får Sydsvenskan direkt
efter Fälldins besked pekade på den självklara utgången: en ren fp-regering. Före
och efter krisperioden skulle detta tett sig
lika parlamentariskt ofrånkomligt får maktörerna. Men då det hände var de uttröttade och förblindade av sitt eget önsketänkande.
Fall 2: När Fälldins andra regering fåll i
487
våras. Då var fp-ledningen (och riksdagsgruppens dominerande röster) så uttröttade av regerandets mödor att man kunde
tala om en sorts dödslängtan. Detta är
faktiskt inte ett får starkt ord och det finns
mycket i det som hänt under 1980 som gör
att stämningen är begriplig – mänsklig!
Som människa orkar man inte hur mycket som helst. Inte ens om man är politiker. Detta är faktiskt inte ointressant.
Janerik Larsson
Med detta häfte foljer ett inbetalningskort avseende prenumerationsavgiften 70:- kronor för år 1982. (Prenumerationspris
for pensionärer: 60:-)