Ledare; Landet ingenstans
1980
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Landet ingenstans
Arsskiften och än mer decennieskiften brukar omges av ljusa förhoppningar. Så är
knappast fallet nu när 80-talet gjon sitt intåg. Oro och osäkerhet inför framtiden
präglar stämningen såväl internationellt som
nationellt. Riskanalyser i alla de former har
blivit på modet. Frågan är om inte omsvängningen från optimism till pessimism är särskilt mat·kant i Sverige. Länder och människor som under 1900-talet genomgått hårdare öden än vi har kanske sett på de senaste
decenniernas välfärd med större eftertanke
och realism än vi svenskar.
För oss i Sverige är omsvängningen mycket häftig. Fattig-Sverige, som genom egen
kraft blev jmdens rikaste nation, som slapp
två världskrig, som under 50- och 60-talen
såg sina kvalitetsvaror översvämma jorden,
som hörde utlänningar med beundran tala
om den svenska modellen, befinner sig nu i
kris!
Våra varor säljer inte längre lika bra på
ut landsmat·knaderna, traditionella svenska
näringar som järn, vat·v, malm blir utkonkurrerade. Underskotten i betalningsbalansen är stora och i statsbudgeten än värre.
Allvarligast av allt är att Sverige blivit mer
beroende än något annat land av importerad olja.
är svårigheter hopar sig brukar det gamla beprövade receptet – såväl för människor
som nationer – vara att ta nya tag, au anstränga sig extra, all ompröva och nytänka.
Ft·ågan är om den viUan finns i Sverige av i
dag. Det mest oroande i den svenska utvecklingen är inte krisen som sådan eller dess
yttre orsaker i den internationella utvecklingen utan de reaktioner krisen hiuills har
väckt på hemmaplan.
När tillväxten uteblir skall vi inte anstränga oss för an få igång tillväxten igen;
enklare är ju att ifrågasätta om tillväxten
fört något gott med sig och därmed förklara
sig nöjd med sakernas nuvarande tillstånd.
är de internationella marknadsförutsättningarna förändras på ell sådant sätt att vissa branscher måste krympas kraftigt utfårdar riksdagen anställningsgaranti för de anställda i just dessa branscher, allt medan
skattemedel öses in för att täcka förlusterna.
När världen har hamnat i den svåra situationen att den ekonomiska utvecklingen näst
intill styrs av priset och tillgången på en
enda vara – oUa – skall Sverige, det mest
oUeberoende landet i världen, folkomrösta
om vi skall använda redan fårdigbyggda
kärnkraftverk.
Den svenska debatten präglas av en underlig blandning av en nypuritanism, en
längtan tillbaka till äldre, fattigare dagar och
en övertro på Sveriges förmåga att både behålla kakan och äta upp den.
Int e minskar välfården om vi avvecklar
kärnkraften! Kolet och oljan skall vi också
slippa. Ren och fin miljö skall vi ha. Låt
andra ta tillvara och bryta sina naturtillgångar, så kan vi alltid köpa från dem. Flyua
och byta yrke är ett ont som staten bör bevara oss ifrån. Betygen skall bort i skolan och
de duktiga behöver vi inte satsa på. Kortare
arbetstid skall vi ha. Visst går det att både
öka den offentliga sektorn och få mer kvar i
plånboken till fritidshus och utlandsresor.
Landet ingenstans finns inte i sinnevärlden, men i vissa hänseenden ligger det nog i
Sverige.
Arsskiften och än mer decennieskiften brukar omges av ljusa förhoppningar. Så är
knappast fallet nu när 80-talet gjon sitt intåg. Oro och osäkerhet inför framtiden
präglar stämningen såväl internationellt som
nationellt. Riskanalyser i alla de former har
blivit på modet. Frågan är om inte omsvängningen från optimism till pessimism är särskilt mat·kant i Sverige. Länder och människor som under 1900-talet genomgått hårdare öden än vi har kanske sett på de senaste
decenniernas välfärd med större eftertanke
och realism än vi svenskar.
För oss i Sverige är omsvängningen mycket häftig. Fattig-Sverige, som genom egen
kraft blev jmdens rikaste nation, som slapp
två världskrig, som under 50- och 60-talen
såg sina kvalitetsvaror översvämma jorden,
som hörde utlänningar med beundran tala
om den svenska modellen, befinner sig nu i
kris!
Våra varor säljer inte längre lika bra på
ut landsmat·knaderna, traditionella svenska
näringar som järn, vat·v, malm blir utkonkurrerade. Underskotten i betalningsbalansen är stora och i statsbudgeten än värre.
Allvarligast av allt är att Sverige blivit mer
beroende än något annat land av importerad olja.
är svårigheter hopar sig brukar det gamla beprövade receptet – såväl för människor
som nationer – vara att ta nya tag, au anstränga sig extra, all ompröva och nytänka.
Ft·ågan är om den viUan finns i Sverige av i
dag. Det mest oroande i den svenska utvecklingen är inte krisen som sådan eller dess
yttre orsaker i den internationella utvecklingen utan de reaktioner krisen hiuills har
väckt på hemmaplan.
När tillväxten uteblir skall vi inte anstränga oss för an få igång tillväxten igen;
enklare är ju att ifrågasätta om tillväxten
fört något gott med sig och därmed förklara
sig nöjd med sakernas nuvarande tillstånd.
är de internationella marknadsförutsättningarna förändras på ell sådant sätt att vissa branscher måste krympas kraftigt utfårdar riksdagen anställningsgaranti för de anställda i just dessa branscher, allt medan
skattemedel öses in för att täcka förlusterna.
När världen har hamnat i den svåra situationen att den ekonomiska utvecklingen näst
intill styrs av priset och tillgången på en
enda vara – oUa – skall Sverige, det mest
oUeberoende landet i världen, folkomrösta
om vi skall använda redan fårdigbyggda
kärnkraftverk.
Den svenska debatten präglas av en underlig blandning av en nypuritanism, en
längtan tillbaka till äldre, fattigare dagar och
en övertro på Sveriges förmåga att både behålla kakan och äta upp den.
Int e minskar välfården om vi avvecklar
kärnkraften! Kolet och oljan skall vi också
slippa. Ren och fin miljö skall vi ha. Låt
andra ta tillvara och bryta sina naturtillgångar, så kan vi alltid köpa från dem. Flyua
och byta yrke är ett ont som staten bör bevara oss ifrån. Betygen skall bort i skolan och
de duktiga behöver vi inte satsa på. Kortare
arbetstid skall vi ha. Visst går det att både
öka den offentliga sektorn och få mer kvar i
plånboken till fritidshus och utlandsresor.
Landet ingenstans finns inte i sinnevärlden, men i vissa hänseenden ligger det nog i
Sverige.