Matti Häggström; Om försvaret
1980
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
————————…………
försvaret
Den svenska försvarspolitiken inger allt starkare betänkligheter från socialistisk, dvs
fredsälskande synpunkt. Visst har vi försvagat vårt försvar det senaste decenniet tack
vare socialdemokraternas kraftfulla insatser,
men det har gått alldeles för långsamt. Följderna ser vi nu. Tempot har varit så lågt att
supermaktsblocken i Europa provocerats att
rusta upp sina styrkor ännu mer. NATO har
gjort det därför att organisationen består av
kapitalistiska och alltså aggressiva stater.
Warszawapakten av omsorg om freden i vår
del av världen.
Ytterst oroande är den försvarsdebatt som
blossat upp i vårt land på sistone. Det talas
om att nedrustningspolitiken inte skall fullföljas. Det diskuteras t o m att skaffa ett nytt
stridsflygplan, det s k JAS, som ersättning
för Viggen. Därmed kommer ju avspänningssträvandena i allvarlig fara, Som Olof
Palme så riktigt underströk i en tidningsintervju i januari: ”Så fort det dyker upp en
lämplig konflikt hoppar hökarna fram och
pressar fram ökade försvarsanslag.” Nej,
fram för ett försvarsbeslutliknande det som
fattades 1925. Det var nedrustning det!
Socialdemokraterna har alltid slagits för
freden med näbbar och klor. De har de senaste åren på ett konstruktivt sätt sagt nej till
det ena förslaget efter det andra om nya
attackplan- B 3 LA, Sk 38/A 38 och vad de
nu heter. Förhoppningsvis kommer partiet
att avvisa även det senaste J AS-påhittet.
Från sovjetiskt håll har man varnat Sverige för att köpa stridsflygplan från andra
länder med hänvisning till att det skulle
äventyra vår neutralitet. Det är självfallet riktigt. Det enda förnuftiga är därför att varken tillverka egna flygplan eller köpa några
utifrån. Då demonstrerar vi otvetydigt vår
handlingsfrihet och vårt oberoende. Försvaret i norra Europa svarar dessutom Sovjet
för bäst själv. Sovjet harju döpt Östersjön till
”Fredens hav” och i sanning också levt upp
till de förpliktelser detta eggande begrepp
medför. Med hjälp av kärnvapenbeväpnade
u-båtar upprätthåller vårt socialistiska broderland föredömligt ordningen i Östersjön
– ett lysande exempel på hur nyttig kärnkraften kan vara när den brukas för fredliga
ändamål.
Upprustningsivrarna har gjort gällande
au Östersjöinloppet och Kolahalvöns växande strategiska betydelse skulle vara ett skäl
au stärka vårt försvar. Struntprat. På båda
ställena finns ju sovjetiska trupper, för sä-
kerhets skull starkare än någonsin. Områ-
dena är alltså väl skyddade från anfall våra
insatser förutan .
Upphörde den svenska nedrustningspoliti~en skulle stormakterna otvivelaktigt uppfatta det som en utmaning. Just nu när
världsläget är särskilt spänt är det desto viktigare att vårt land ökar takten i försvagning- 107
andra länder. Snart skulle då samtliga nationer påverkas av vårt exempels makt. En annan sak är att USA skulle göra vad man
kunde för att hindra utvecklingen. Det skulle naturligtvis tvinga Sovjet att behålla sitt
försvar ograverat tills man i väst insett hur
vansinnig rustningsspiralen är och därför
lagt ner gevären för gott.
Socialdemokraterna har till årets riksdag
motionerat att försvarsanslaget skall vara en
halv miljard kr mindre nästa budgetår än
vad den borgerliga trepartiregeringen föreslagit. Det är en ansvarsfull politik, som visar
att Maj-Britt Theorin och hennes meningsfränder lyckligtvis fått ökat inflytande i partiet. Det skulle även ge utrymme för motiverade samhällsförbättringar i sant progressiv
anda, exempelvis 36 miljoner kr mer till det
folkrörelseanknutna kulturarbetet, 20 miljoner mer till kollektivtrafikberedningen, ytterligare anslag till studieförbunden, höjda
bidrag till studiecirkeltimmarna och mycket,
mycket annat.
En sådan solidaritetens och socialismens
politik skulle verkligen stärka vår neutralitet, vårt nationella oberoende och freden i
en av försvaret och därigenom framstår som norra Europa.
ett ännu större föredöme än tidigare för alla Matti Häggström
j
försvaret
Den svenska försvarspolitiken inger allt starkare betänkligheter från socialistisk, dvs
fredsälskande synpunkt. Visst har vi försvagat vårt försvar det senaste decenniet tack
vare socialdemokraternas kraftfulla insatser,
men det har gått alldeles för långsamt. Följderna ser vi nu. Tempot har varit så lågt att
supermaktsblocken i Europa provocerats att
rusta upp sina styrkor ännu mer. NATO har
gjort det därför att organisationen består av
kapitalistiska och alltså aggressiva stater.
Warszawapakten av omsorg om freden i vår
del av världen.
Ytterst oroande är den försvarsdebatt som
blossat upp i vårt land på sistone. Det talas
om att nedrustningspolitiken inte skall fullföljas. Det diskuteras t o m att skaffa ett nytt
stridsflygplan, det s k JAS, som ersättning
för Viggen. Därmed kommer ju avspänningssträvandena i allvarlig fara, Som Olof
Palme så riktigt underströk i en tidningsintervju i januari: ”Så fort det dyker upp en
lämplig konflikt hoppar hökarna fram och
pressar fram ökade försvarsanslag.” Nej,
fram för ett försvarsbeslutliknande det som
fattades 1925. Det var nedrustning det!
Socialdemokraterna har alltid slagits för
freden med näbbar och klor. De har de senaste åren på ett konstruktivt sätt sagt nej till
det ena förslaget efter det andra om nya
attackplan- B 3 LA, Sk 38/A 38 och vad de
nu heter. Förhoppningsvis kommer partiet
att avvisa även det senaste J AS-påhittet.
Från sovjetiskt håll har man varnat Sverige för att köpa stridsflygplan från andra
länder med hänvisning till att det skulle
äventyra vår neutralitet. Det är självfallet riktigt. Det enda förnuftiga är därför att varken tillverka egna flygplan eller köpa några
utifrån. Då demonstrerar vi otvetydigt vår
handlingsfrihet och vårt oberoende. Försvaret i norra Europa svarar dessutom Sovjet
för bäst själv. Sovjet harju döpt Östersjön till
”Fredens hav” och i sanning också levt upp
till de förpliktelser detta eggande begrepp
medför. Med hjälp av kärnvapenbeväpnade
u-båtar upprätthåller vårt socialistiska broderland föredömligt ordningen i Östersjön
– ett lysande exempel på hur nyttig kärnkraften kan vara när den brukas för fredliga
ändamål.
Upprustningsivrarna har gjort gällande
au Östersjöinloppet och Kolahalvöns växande strategiska betydelse skulle vara ett skäl
au stärka vårt försvar. Struntprat. På båda
ställena finns ju sovjetiska trupper, för sä-
kerhets skull starkare än någonsin. Områ-
dena är alltså väl skyddade från anfall våra
insatser förutan .
Upphörde den svenska nedrustningspoliti~en skulle stormakterna otvivelaktigt uppfatta det som en utmaning. Just nu när
världsläget är särskilt spänt är det desto viktigare att vårt land ökar takten i försvagning- 107
andra länder. Snart skulle då samtliga nationer påverkas av vårt exempels makt. En annan sak är att USA skulle göra vad man
kunde för att hindra utvecklingen. Det skulle naturligtvis tvinga Sovjet att behålla sitt
försvar ograverat tills man i väst insett hur
vansinnig rustningsspiralen är och därför
lagt ner gevären för gott.
Socialdemokraterna har till årets riksdag
motionerat att försvarsanslaget skall vara en
halv miljard kr mindre nästa budgetår än
vad den borgerliga trepartiregeringen föreslagit. Det är en ansvarsfull politik, som visar
att Maj-Britt Theorin och hennes meningsfränder lyckligtvis fått ökat inflytande i partiet. Det skulle även ge utrymme för motiverade samhällsförbättringar i sant progressiv
anda, exempelvis 36 miljoner kr mer till det
folkrörelseanknutna kulturarbetet, 20 miljoner mer till kollektivtrafikberedningen, ytterligare anslag till studieförbunden, höjda
bidrag till studiecirkeltimmarna och mycket,
mycket annat.
En sådan solidaritetens och socialismens
politik skulle verkligen stärka vår neutralitet, vårt nationella oberoende och freden i
en av försvaret och därigenom framstår som norra Europa.
ett ännu större föredöme än tidigare för alla Matti Häggström
j