Ledare; Sanningen segrar

Sanningen segrar
Västvärlden är utsatt för ett sovjetiskt militärt
hot. Den ryska militärmakten har under en
lång följd av år rustats upp till lands, till sjöss
och i luften. Sovjet står i dag överlägset rustat
fOr en konfrontation med väst, vare sig en så-
dan skulle ta sig formen av utpressning, konventionellt krig eller kärnvapenkrig.
Det verkar nu som om västländerna till sist
har vaknat upp ur drömmarna om avspänning
och forlamningen efter Vietnamkriget. Inom
NATO har man börjat öka försvarsanslagen,
men trots detta kommer den sovjetiska militära
överlägsenheten att bestå än i många år. Det
kommande decenniet kommer västvärlden att
leva farligt till fciljd av tidigare försummelser.
Den ryska militärmaskinen är således både
farlig och imponerande. Men det är också det
enda som är imponerande vad det gäller Sovjet
och det kommunistiska systemet. Det sovjetiska systemet har gjort filosofisk, politisk, ideologisk, ekonomisk och moralisk bankrutt. Det
sovjetiska systemet, den faktiskt existerande socialismen, forsvaras inte längre i västvärlden
filosofiskt och ideologiskt av mer än små sekter
av typ APK. De andra kommunisterna fornekar ihärdigt att de skulle vilja ha det som i
Sovjet.
Ekonomiskt ligger Sovjet och dess lydstater
illa till. Deras befolkning har en levnadsstandard som ligger långt under den som tillkommer människorna västvärlden. Insikten
sprider sig om att det beror på det socialistiska
systemet, inte på tillfälligheter, inkompetenta
personer eller speciella omständigheter. Händelserna i Polen har inte bara och inte heller
främst gällt lediga lördagar eller krav på högre
lön. Polackerna har krävt inte bara detta utan
också sanning, hederlighet och frihet.
Väster om järnridån finns det inte många
Sovjetkommunister. Frågan är om inte antalet
Sovjetkommunister öster om järnridån är ännu
lägre.
De människor som lever under kommunismen måste ju rimligtvis bättre känna kommunismens misslyckanden än de människor som
bara läser om dem i någon tidning eller då och
då (alltfOr sällan i Sverige) får se ett reportage
om det i TV. Det gäller den östtysk som själv är
inspärrad bakom Muren och får nöja sig med
att se västtysk TV, den polack som får tillbringa timmar i matköer varje dag, den ungrare som ser skillnaden mellan teori och praktik,
den ~eck som själv var i Prag 1968, den sovjetjournalist som idkar självcensur varje dag och
den partibyråkrat som vet att han varje dag
sprider lögner. Skulle inte dessa människor,
långt klarare än de flesta i väst, inse kommunismens totala misslyckande? Självfallet inser de
detta.
J Sovjets lydstater i Östeuropa tillkommer
dessutom det hat och det forakt som befolkningen i dessa länder känner mot det Sovjet
som i realiteten är där som ockupations- och
imperialistmakt. Ledarna i dessa länder vet att
de sitter där med hjälp av ryska stridsvagnar.
Folket vet det. Ryssarna vet det. Det hemska
for Sovjetledarna i Kreml är att alla – även de
själva och deras öronviskare och betrodda –
innerst inne vet hur det är.
Väst är bättre än öst i så gott som allt – i
synnerhet på maktskifte. USA fick nyligen en
ny president. Till svenska socialisters och folkpartisters ohöljda forvåning valde det amerikanska folket Ronald Reagan. Det ryska folket
har inte valt Bresnjev. Det vet Bresnjev. Andra
kanske luras av skendemokratin i Sovjet, men
iatr Bresnjev, inte de i partiet som själva är
lllCd och organiserar det jättelika bedrägeriet.
Självfallet vet varje rysk partimedlem att partiet utövar diktatur. Vem skulle veta det bättrr?
Alla människor i öst på betydelsefulla poster
wtt – liksom alla andra – att ofrihet råder, att
lrvnadsstandarden är låg och att någon förändring är nödvändig. Av skäl som man moraliskt
bn diskutera spelar de med, av opportunism,
av feghet, av hopp om att kunna göra någon
bra insats. Men de vet att systemet bygger på
lögn och att det har misslyckats. De spelar med
lills vidare. Men när den dagen kommer (om
en månad eller om 20 å:r) vad gör de då? Jo, då
sär det som i Polen. Den viktigaste lärdomen
av händelserna i Polen är att ingen i realiteten
bar stått upp till systemets försvar. Att systemet inte kastats över ända beror endast och
enbart på hotet från de ryska stridsvagnarna.
69
Efter Maos död i Kina har något som nästan
kan beskrivas som kontrarevolution ägt rum.
Kina har slagit in på en ny väg. Likadant kan
det gå i Sovjet. Ingen vet vad det kommande
generationsskiftet i Sovjet kommer att föra med
sig. Men man vet att det måste komma inom
några få år och att vad som helst kan inträffa.
Ett system som ingen tror på i själ och hjärta
har ingen styrka. Det kan blåsa omkull på några månader.
Vem tror i dag att historien med obönhörlighet leder till kommunism? Friheten kan besegras av stridsvagnar. Därför måste vi i väst
ha fler stridsvagnar. Men friheten kommer inte
att besegras av den kommunistiska ideologin.
Vinden har vänt och friheten är på frammarsch. Segern är bara en tidsfråga. Om inte
Sovjet dessförinnan låtit stridsvagnarna ta vid
där den kommunistiska ideologin misslyckats.