Bertil Lidgard; Säkerhetspolisen i Sverige
1980
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
BERTIL LIDGARD:
säkerhetspolisen i Sverige
Medjämna mellanrum misstänkliggöres den
svenska säkerhetspolisens verksamhet.
Ordforanden i justitieutskottet, riksdagsman H
Bertil Lidgard, lämnar en översiktlig redogörelse
for säkerhetstjänstens arbetsuppgifter och
organisation. Det utmärkande for Sverige är den
djupgående parlamentariska kontrollen av
verksamheten.
Den svenska säkerhetspolisen – normalt före·
mål för insyn och kontroll som inget annat
lands motsvarighet – har på senare tid blivit
utsatt för tidningars och massmedias misstänk·
samma intresse i större utsträckning än vanlig.
Orsakssammanhanget är uppenbart. Efter 25
gänsteår har en befattningshavare vid säker·
hetspolisen gått i pension och anser sig nu oför·
hindrad att offentliggöra påståenden om miss·
förhållanden, som han trots flitigt uppvaktande
hos partivänner i den tidigare socialdemokrati·
ska regeringen inte vunnit gehör for.
Lika litet har JO och JK funnit fog for vad
samma person framfört i olika anmälningar om
missforhållanden eller rena olagligheter inom
säkerhetspolisen. Tvärtom har JO vid uppre·
pade tillfållen både i inspektionssammanhang
och med anledning av särskilda anmälningar
klargjort att säkerhetspolisen fullgör sin arbets·
uppgifter i enlighet med gällande regler.
Vidare har ett enstaka ärende om en nick·
are vid marinmuseet i Karlskrona, vilken efter
en undersökning jämlikt personalkungörelsen
meddelats att han inte kunde påräkna fortsatt
arbete där, väckt stor uppmärksamhet. Anledningen till myndighetens beslut var inte att marinmuseet utgjorde en säkerhetsskyddad arbetsplats i sig utan att snickaren for att kunna
utfora sitt arbete måste passera över militärt
område. Eftersom det är säkerhetspolisen som
enligt sina instruktioner har att sammanställa
och leverera underlag i enlighet med personalkontrollkungörelsen for en myndighets beslut i
ett anställningsärende har ansvaret for det in·
träffade i den allmänna diskussionen lagts på
polisen. Frågan är efter besvär nu friremål för
regeringens prövning och är när detta skrives
ännu inte avgjord.
215
säkerhetstjänstens uppgifter
Vad är då säkerhetspolisen? Svaret ges enklast
med att återge den rubrik under vilken riksdagen prövar och beviljar anslag till denna speciella avdelning av polisverket, nämligen ”särskild polisverksamhet får hindrande och uppdagande av brott mot ~ikets säkerhet m m”
vilken formulering i sin tur är hämtad ur instruktionen får rikspolisstyrelsen där säkerhetsyänstens uppgifter beskrives. Med rikets säkerhet avses såväl den inre säkerheten får statsskickets bevarande som den yttre säkerheten
för ett nationellt oberoende.
Säkerhetsgänsten kan med hänsyn till sina
funktioner delas in i förebyggande verksamhet,
som bedrivs framfår allt genom säkerhets~
skyddsgänsten, och utredande verksamhet, dvs
säkerhetsunderrättelsetiänst.
Säkerhetsskyddstjänsten brukar – med den systematik som har kommit till uttryck bl a i bestämmelserna om säkerhetsskydd vid statsmyndigheter – delas in i sekretessskydd, tillträdesskydd, infiltrationsskydd, kontroll av sä-
kerhetsskyddet samt utbildning i säkerhetsskydd.
säkerhetsskyddet skall fårhindra att innehållet i hemlig handling eller annan uppgift av
betydelse får landets säkerhet kommer till obehörigs kännedom.
Tillträdesskyddet omfattar skydd mot obehörigt tillträde till kontor, byggnad, anläggning, fartyg, luftfartyg, område m m, där hemlig handling eller information finns eller hemlig
verksamhet bedrivs.
Infiltrationsskyddet avser att genom personalkontroll säkerställa att endast personer som
är pålitliga från säkerhetssynpunkt får tiänst,
vikariat eller uppdrag som är av betydelse får
rikets säkerhet och som därfår har placerats i
s k skyddsklass enligt personalkontrollkungö-
relsen.
Kontroll av säkerhetsskyddet åsyftar att utröna detta skydds effektivitet och kvalitet genom kontroller.
Utbildning i säkerhetsskydd syftar till att
meddela kunskap i säkerhetsfrågor och verka
får att säkerhetsmedvetandet hålls på en med
hänsyn till andra skyddsåtgärder godtagbar
nivå.
Till säkerhetsunderrättelsetjänst hör inhämtning,
insamlande och bearbetande av sådant underrättelsematerial, som behövs får att angrepp
mot landets inre och yttre säkerhet skall kunna
bedömas och bekämpas. Sådana informationer
kan man få genom öppna källor, genom hemliga kanaler och genom spaning. Bearbetning
innebär att det inhämtade materialet görs tillgängligt får studium genom översättning, sammanställning, referat etc. Till säkerhetsunderrättelsegänsten räknas systematiskt även erforderlig delgivning av säkerhetsunderrättelsematerial mellan den polisiära säkerhetsgänsten
och andra organ inom totalförsvaret.
Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning
Som framgått av det sagda är säkerhetspolisen
en särskild avdelning inom polisverket. Inom
rikspolisstyrelsen finns sålunda en säkerhetsavdelning som sedan den l juli 1979 består av tre
byråer. säkerhetsavdelningen utgör säkerhetspolisens centrala ledning. Till denna ledning är
knuten en fåltorganisation. Den del av fåttorganisationen som finns i Stockholm är integrerad med den centrala ledningen. I övrigt
utgörs fåttorganisationen av ett antal säker- ~- ~ –~———-’
l
216
hetssektioner i olika delar av landet. Dessa sektioner lyder direkt under rikspolisstyrelsens sä-
kerhetsavdelning och är alltså inte underställda
lokal polischef.
Inom säkerhetsavdelningen finns tre byråer,
indelade i sektioner, som vardera i sin tur har
delats in i mindre enheter, de flesta benämnda
rotlar.
En byrå har sitt arbete inriktat på säkerhetsskydds~änst. På den ankommer bl a frågor
som rör handhavande av hemliga handlingar,
frågor om tillträdesskydd, personalkontrollärenden och industriskyddsärenden.
En annan sysslar med säkerhetsunderrättelsetjänst. Tyngdpunkten i arbetet vid denna
byrå gäller sådan verksamhet som berör rikets
de med arbetsuppgifter, som har större betydelse för rikets säkerhet än andra. Det är naturligtvis av stor vikt att till sådana tjänster rekryteras personer, som kan antagas motsvara de
krav som detta förhållande innebär. För att
gardera sig mot att en sådan tjänst ej besättes
med person som är olämplig för uppdraget
skall myndighet företaga personalkontroll beträffande den som kan antagas bli utsedd till
innehavare av ~änsten. Personalkontroll får
företagas endast i fråga om ~änst som är hänförd till s k skyddsklass. Det finns två kategorier
av skyddsklasser, den första som omfattar
~änster av synnerlig betydelse för rikets säkerhet
och den andra som omfattar övriga ~änster av
betydelse för rikets säkerhet. Denna klassindelyttre säkerhet, i första hand främmande ning av ~änster har betydelse bl a med avseenmakters underrättelseverksamhet här i landet
och deras kontakter.
På den tredje byrån (kanslibyrån) ankommer sedvanliga administrativa funktioner så-
som personaladministration, arbete med petitaframställningar samt redovisning, planering
och rationalisering. Härtill kommer vissa andra centrala och för verksamheten gemensamma
funktioner. Vid kanslibyrån finns ett för den
särskilda polisverksamheten erforderligt register. För registret, som är ett spaningsregister
jämförligt med andra sådana register för t ex
brottsutredning och narkotikaspaning, gäller
liksom för andra polisregister bestämmelser i
lagen om polisregister. Härtill kommer kompletterande stadganden i personalkontrollkungörelsen.
Personalkontroll
de på de uppgifter som av rikspolisstyrelsen får
utlämnas till den anställande myndigheten.
Om utlämnandet av uppgifter ur polisregistret finns det rigorösa bestämmelser. Styrelsen
skall vid sådan prövning bestå av rikspolischefen, säkerhetsavdelningens chef och de i styrelsen ingående lekmannarepresentanterna. Styrelsen är beslutför om rikspolischefen och minst
tre av lekmannarepresentanterna är närvarande. Uppgift får lämnas ut endast om alla är
ense härom. Om någon lekmannarepresentant
begär det skall frågan om utlämnande hänskjutas till regeringen. Innan uppgift lämnas ut bör
i de fall och i den omfattning som anges i
personalkontrollkungörelsen den som uppgiften avser ges tillfälle att skriftligen eller muntligen yttra sig i ärendet.
Enligt 2 § personalkontrollkungörelsen får i
det hos säkerhetsavdelningen förda registret införas uppgifter som behövs för den särskilda
Vissa ~änster i offentlig verksamhet är förena- polisverksamheten. Anteckning i registret får
emellertid enligt samma paragraf icke göras
enbart av det skälet att någon genom tillhörighet till organisation eller på annat sätt givit
uttryck för politisk uppfattning.
I skrivelse den 22 september 1972 till rikspolisstyrelsen har Kungl Maj :t meddelat vissa
bestämmelser angående inriktningen av säkerhetspolisens arbete. I samband härmed ändrades också § 2 personalkontrollkungörelsen. Bestämmelserna innebär ett klarläggande i frågan
om åsiktsregistrering och en särskild markering
av nödvändigheten att ägna skärpt uppmärksamhet åt utländska extremister. Ändringen i 2
§personalkontrollkungörelsen innebär att foreskrifter angående tillämpningen av bestämmelsen om förbud mot anteckning i säkerhetsavdelningens register enbart av det skälet att nå-
gon genom tillhörighet till organisation eller på
annat sätt givit uttryck for politisk uppfattning
skall meddelas av Kungl Maj:t.
Skrivelsen till rikspolisstyrelsen innehåller
vissa sådana närmare föreskrifter. Genom dem
klargörs principerna for registrering när det
gäller medlemmar i politiska organisationer
som har våld på sitt program eller som kan
befaras använda våld for sina politiska syften.
Medlemmar i eller sympatisörer med utländska extremistgrupper som kan befaras här i riket
eller i andra stater bedriva eller ha bedrivit
politisk omstörtningsverksamhet, vari ingår utnyttjande av våld, hot eller tvång som medel,
skall normalt alltid registreras. Beträffande
medlemmar i politiska organisationer som enligt sina program skall verka för att omvandla
samhället med våld skall utgångspunkten däremot vara att registrering tar ske endast om
vederbörande genom sina åtgärder gett anledning till misstanke att han kan vara beredd att
217
deltaga i verksamhet som innebär fara för rikets säkerhet eller som syftar till och är ägnad
att med våld förändra det demokratiska statsskicket eller påverka rikets ställning som oberoende stat.
Kungl Maj:t har den 27 april 1973 utfårdat
ytterligare föreskrifter om principerna for registreringen. Dessa är hemliga
Kontroll av verksamheten
Det är ofrånkomligt att en verksamhet som
säkerhetspolisens i vars natur det ligger att den
av hänsyn till rikets säkerhet måste vara hemlig, kan framkalla misstankar om maktövergrepp, funderingar om politiskt agerande på
egen hand och påståenden om otillåtet samröre
med utländska motsvarigheter. Det är också
uppenbart att de grupper som säkerhetspolisen
enligt det uppdrag som regering och riksdag
givit den har under särskild observans är särskilt initiativrika när det gäller att ge spridning
av sådana rykten. Även andra grupper i vilkas
politiska framtoning ligger en strävan att radikalt förändra det svenska samhället trots att
man bekänner sig till demokrati och parlamentarism drar gärna ved till en sådan brasa.
Och här ligger säkerhetspolisens dilemma:
skall den förklara sina åtgärder i olika hänseenden, vara så öppen fOr informationer som en
del önskar, ja, då är den helt enkelt inte längre
effektiv. ”Spionen lägger pussel” lärde vi oss
under andra världskrigets beredskapsår. Det är
en sanning som gäller fortfarande – det behövs
inte kännedom om så forfårligt många komponenter i vårt säkerhetssystem for att det skall
bli mer eller mindre blottlagt.
Lika självklart är emellertid att man av hän- 218
syn till medborgarnas integritet måste ha vissa
kontrollfunktioner beträffande säkerhetspolisens verksamhet. Dessa är i själva verket inte så
få och dessutom ganska allsidigt konstruerade.
För det demokratiska inslaget i denna verksamhet svarar i första hand rikspolisstyrelsens lekmannaledamöter, vilka enligt vanliga proportionella regler rekryteras bland aktiva riksdagsledamöter. Dessa har – förutom en allmän
insyn i verksamheten, i första hand grundad på
föredragningar – ett avgörande inflytande på
frågor om att lämna ut uppgifter ur säkerhetspolisens register.
Regeringen har för sin del full insyn i verksamheten genom justitieministern; denne har
regelbundna genomgångar med rikspolischefen
–
och chefen för säkerhetsavdelningen i närvaro
av även statssekreteraren i statsrådsberedningen rörande aktuella ärenden. Slutligen har riksdagens justitieutskott egna möjligheter att f<ilja
verksamheten.
Till detta kommer – särskilt beträffande lagenligheten i säkerhetspolisens verksamhet –
den oinskränkta möjlighet som riksdagens ombudsmän och justitiekanslern har till insyn i
verksamheten.
Slutligen må noteras att även om säkerhetsavdelningen nyligen fått en ny organisation forutsättes likväl att denna organisation skall ses
över inom några få år, då naturligtvis både
säkerhetsfrågor och integritetsproblem på nytt
blir aktuella.
säkerhetspolisen i Sverige
Medjämna mellanrum misstänkliggöres den
svenska säkerhetspolisens verksamhet.
Ordforanden i justitieutskottet, riksdagsman H
Bertil Lidgard, lämnar en översiktlig redogörelse
for säkerhetstjänstens arbetsuppgifter och
organisation. Det utmärkande for Sverige är den
djupgående parlamentariska kontrollen av
verksamheten.
Den svenska säkerhetspolisen – normalt före·
mål för insyn och kontroll som inget annat
lands motsvarighet – har på senare tid blivit
utsatt för tidningars och massmedias misstänk·
samma intresse i större utsträckning än vanlig.
Orsakssammanhanget är uppenbart. Efter 25
gänsteår har en befattningshavare vid säker·
hetspolisen gått i pension och anser sig nu oför·
hindrad att offentliggöra påståenden om miss·
förhållanden, som han trots flitigt uppvaktande
hos partivänner i den tidigare socialdemokrati·
ska regeringen inte vunnit gehör for.
Lika litet har JO och JK funnit fog for vad
samma person framfört i olika anmälningar om
missforhållanden eller rena olagligheter inom
säkerhetspolisen. Tvärtom har JO vid uppre·
pade tillfållen både i inspektionssammanhang
och med anledning av särskilda anmälningar
klargjort att säkerhetspolisen fullgör sin arbets·
uppgifter i enlighet med gällande regler.
Vidare har ett enstaka ärende om en nick·
are vid marinmuseet i Karlskrona, vilken efter
en undersökning jämlikt personalkungörelsen
meddelats att han inte kunde påräkna fortsatt
arbete där, väckt stor uppmärksamhet. Anledningen till myndighetens beslut var inte att marinmuseet utgjorde en säkerhetsskyddad arbetsplats i sig utan att snickaren for att kunna
utfora sitt arbete måste passera över militärt
område. Eftersom det är säkerhetspolisen som
enligt sina instruktioner har att sammanställa
och leverera underlag i enlighet med personalkontrollkungörelsen for en myndighets beslut i
ett anställningsärende har ansvaret for det in·
träffade i den allmänna diskussionen lagts på
polisen. Frågan är efter besvär nu friremål för
regeringens prövning och är när detta skrives
ännu inte avgjord.
215
säkerhetstjänstens uppgifter
Vad är då säkerhetspolisen? Svaret ges enklast
med att återge den rubrik under vilken riksdagen prövar och beviljar anslag till denna speciella avdelning av polisverket, nämligen ”särskild polisverksamhet får hindrande och uppdagande av brott mot ~ikets säkerhet m m”
vilken formulering i sin tur är hämtad ur instruktionen får rikspolisstyrelsen där säkerhetsyänstens uppgifter beskrives. Med rikets säkerhet avses såväl den inre säkerheten får statsskickets bevarande som den yttre säkerheten
för ett nationellt oberoende.
Säkerhetsgänsten kan med hänsyn till sina
funktioner delas in i förebyggande verksamhet,
som bedrivs framfår allt genom säkerhets~
skyddsgänsten, och utredande verksamhet, dvs
säkerhetsunderrättelsetiänst.
Säkerhetsskyddstjänsten brukar – med den systematik som har kommit till uttryck bl a i bestämmelserna om säkerhetsskydd vid statsmyndigheter – delas in i sekretessskydd, tillträdesskydd, infiltrationsskydd, kontroll av sä-
kerhetsskyddet samt utbildning i säkerhetsskydd.
säkerhetsskyddet skall fårhindra att innehållet i hemlig handling eller annan uppgift av
betydelse får landets säkerhet kommer till obehörigs kännedom.
Tillträdesskyddet omfattar skydd mot obehörigt tillträde till kontor, byggnad, anläggning, fartyg, luftfartyg, område m m, där hemlig handling eller information finns eller hemlig
verksamhet bedrivs.
Infiltrationsskyddet avser att genom personalkontroll säkerställa att endast personer som
är pålitliga från säkerhetssynpunkt får tiänst,
vikariat eller uppdrag som är av betydelse får
rikets säkerhet och som därfår har placerats i
s k skyddsklass enligt personalkontrollkungö-
relsen.
Kontroll av säkerhetsskyddet åsyftar att utröna detta skydds effektivitet och kvalitet genom kontroller.
Utbildning i säkerhetsskydd syftar till att
meddela kunskap i säkerhetsfrågor och verka
får att säkerhetsmedvetandet hålls på en med
hänsyn till andra skyddsåtgärder godtagbar
nivå.
Till säkerhetsunderrättelsetjänst hör inhämtning,
insamlande och bearbetande av sådant underrättelsematerial, som behövs får att angrepp
mot landets inre och yttre säkerhet skall kunna
bedömas och bekämpas. Sådana informationer
kan man få genom öppna källor, genom hemliga kanaler och genom spaning. Bearbetning
innebär att det inhämtade materialet görs tillgängligt får studium genom översättning, sammanställning, referat etc. Till säkerhetsunderrättelsegänsten räknas systematiskt även erforderlig delgivning av säkerhetsunderrättelsematerial mellan den polisiära säkerhetsgänsten
och andra organ inom totalförsvaret.
Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning
Som framgått av det sagda är säkerhetspolisen
en särskild avdelning inom polisverket. Inom
rikspolisstyrelsen finns sålunda en säkerhetsavdelning som sedan den l juli 1979 består av tre
byråer. säkerhetsavdelningen utgör säkerhetspolisens centrala ledning. Till denna ledning är
knuten en fåltorganisation. Den del av fåttorganisationen som finns i Stockholm är integrerad med den centrala ledningen. I övrigt
utgörs fåttorganisationen av ett antal säker- ~- ~ –~———-’
l
216
hetssektioner i olika delar av landet. Dessa sektioner lyder direkt under rikspolisstyrelsens sä-
kerhetsavdelning och är alltså inte underställda
lokal polischef.
Inom säkerhetsavdelningen finns tre byråer,
indelade i sektioner, som vardera i sin tur har
delats in i mindre enheter, de flesta benämnda
rotlar.
En byrå har sitt arbete inriktat på säkerhetsskydds~änst. På den ankommer bl a frågor
som rör handhavande av hemliga handlingar,
frågor om tillträdesskydd, personalkontrollärenden och industriskyddsärenden.
En annan sysslar med säkerhetsunderrättelsetjänst. Tyngdpunkten i arbetet vid denna
byrå gäller sådan verksamhet som berör rikets
de med arbetsuppgifter, som har större betydelse för rikets säkerhet än andra. Det är naturligtvis av stor vikt att till sådana tjänster rekryteras personer, som kan antagas motsvara de
krav som detta förhållande innebär. För att
gardera sig mot att en sådan tjänst ej besättes
med person som är olämplig för uppdraget
skall myndighet företaga personalkontroll beträffande den som kan antagas bli utsedd till
innehavare av ~änsten. Personalkontroll får
företagas endast i fråga om ~änst som är hänförd till s k skyddsklass. Det finns två kategorier
av skyddsklasser, den första som omfattar
~änster av synnerlig betydelse för rikets säkerhet
och den andra som omfattar övriga ~änster av
betydelse för rikets säkerhet. Denna klassindelyttre säkerhet, i första hand främmande ning av ~änster har betydelse bl a med avseenmakters underrättelseverksamhet här i landet
och deras kontakter.
På den tredje byrån (kanslibyrån) ankommer sedvanliga administrativa funktioner så-
som personaladministration, arbete med petitaframställningar samt redovisning, planering
och rationalisering. Härtill kommer vissa andra centrala och för verksamheten gemensamma
funktioner. Vid kanslibyrån finns ett för den
särskilda polisverksamheten erforderligt register. För registret, som är ett spaningsregister
jämförligt med andra sådana register för t ex
brottsutredning och narkotikaspaning, gäller
liksom för andra polisregister bestämmelser i
lagen om polisregister. Härtill kommer kompletterande stadganden i personalkontrollkungörelsen.
Personalkontroll
de på de uppgifter som av rikspolisstyrelsen får
utlämnas till den anställande myndigheten.
Om utlämnandet av uppgifter ur polisregistret finns det rigorösa bestämmelser. Styrelsen
skall vid sådan prövning bestå av rikspolischefen, säkerhetsavdelningens chef och de i styrelsen ingående lekmannarepresentanterna. Styrelsen är beslutför om rikspolischefen och minst
tre av lekmannarepresentanterna är närvarande. Uppgift får lämnas ut endast om alla är
ense härom. Om någon lekmannarepresentant
begär det skall frågan om utlämnande hänskjutas till regeringen. Innan uppgift lämnas ut bör
i de fall och i den omfattning som anges i
personalkontrollkungörelsen den som uppgiften avser ges tillfälle att skriftligen eller muntligen yttra sig i ärendet.
Enligt 2 § personalkontrollkungörelsen får i
det hos säkerhetsavdelningen förda registret införas uppgifter som behövs för den särskilda
Vissa ~änster i offentlig verksamhet är förena- polisverksamheten. Anteckning i registret får
emellertid enligt samma paragraf icke göras
enbart av det skälet att någon genom tillhörighet till organisation eller på annat sätt givit
uttryck för politisk uppfattning.
I skrivelse den 22 september 1972 till rikspolisstyrelsen har Kungl Maj :t meddelat vissa
bestämmelser angående inriktningen av säkerhetspolisens arbete. I samband härmed ändrades också § 2 personalkontrollkungörelsen. Bestämmelserna innebär ett klarläggande i frågan
om åsiktsregistrering och en särskild markering
av nödvändigheten att ägna skärpt uppmärksamhet åt utländska extremister. Ändringen i 2
§personalkontrollkungörelsen innebär att foreskrifter angående tillämpningen av bestämmelsen om förbud mot anteckning i säkerhetsavdelningens register enbart av det skälet att nå-
gon genom tillhörighet till organisation eller på
annat sätt givit uttryck for politisk uppfattning
skall meddelas av Kungl Maj:t.
Skrivelsen till rikspolisstyrelsen innehåller
vissa sådana närmare föreskrifter. Genom dem
klargörs principerna for registrering när det
gäller medlemmar i politiska organisationer
som har våld på sitt program eller som kan
befaras använda våld for sina politiska syften.
Medlemmar i eller sympatisörer med utländska extremistgrupper som kan befaras här i riket
eller i andra stater bedriva eller ha bedrivit
politisk omstörtningsverksamhet, vari ingår utnyttjande av våld, hot eller tvång som medel,
skall normalt alltid registreras. Beträffande
medlemmar i politiska organisationer som enligt sina program skall verka för att omvandla
samhället med våld skall utgångspunkten däremot vara att registrering tar ske endast om
vederbörande genom sina åtgärder gett anledning till misstanke att han kan vara beredd att
217
deltaga i verksamhet som innebär fara för rikets säkerhet eller som syftar till och är ägnad
att med våld förändra det demokratiska statsskicket eller påverka rikets ställning som oberoende stat.
Kungl Maj:t har den 27 april 1973 utfårdat
ytterligare föreskrifter om principerna for registreringen. Dessa är hemliga
Kontroll av verksamheten
Det är ofrånkomligt att en verksamhet som
säkerhetspolisens i vars natur det ligger att den
av hänsyn till rikets säkerhet måste vara hemlig, kan framkalla misstankar om maktövergrepp, funderingar om politiskt agerande på
egen hand och påståenden om otillåtet samröre
med utländska motsvarigheter. Det är också
uppenbart att de grupper som säkerhetspolisen
enligt det uppdrag som regering och riksdag
givit den har under särskild observans är särskilt initiativrika när det gäller att ge spridning
av sådana rykten. Även andra grupper i vilkas
politiska framtoning ligger en strävan att radikalt förändra det svenska samhället trots att
man bekänner sig till demokrati och parlamentarism drar gärna ved till en sådan brasa.
Och här ligger säkerhetspolisens dilemma:
skall den förklara sina åtgärder i olika hänseenden, vara så öppen fOr informationer som en
del önskar, ja, då är den helt enkelt inte längre
effektiv. ”Spionen lägger pussel” lärde vi oss
under andra världskrigets beredskapsår. Det är
en sanning som gäller fortfarande – det behövs
inte kännedom om så forfårligt många komponenter i vårt säkerhetssystem for att det skall
bli mer eller mindre blottlagt.
Lika självklart är emellertid att man av hän- 218
syn till medborgarnas integritet måste ha vissa
kontrollfunktioner beträffande säkerhetspolisens verksamhet. Dessa är i själva verket inte så
få och dessutom ganska allsidigt konstruerade.
För det demokratiska inslaget i denna verksamhet svarar i första hand rikspolisstyrelsens lekmannaledamöter, vilka enligt vanliga proportionella regler rekryteras bland aktiva riksdagsledamöter. Dessa har – förutom en allmän
insyn i verksamheten, i första hand grundad på
föredragningar – ett avgörande inflytande på
frågor om att lämna ut uppgifter ur säkerhetspolisens register.
Regeringen har för sin del full insyn i verksamheten genom justitieministern; denne har
regelbundna genomgångar med rikspolischefen
–
och chefen för säkerhetsavdelningen i närvaro
av även statssekreteraren i statsrådsberedningen rörande aktuella ärenden. Slutligen har riksdagens justitieutskott egna möjligheter att f<ilja
verksamheten.
Till detta kommer – särskilt beträffande lagenligheten i säkerhetspolisens verksamhet –
den oinskränkta möjlighet som riksdagens ombudsmän och justitiekanslern har till insyn i
verksamheten.
Slutligen må noteras att även om säkerhetsavdelningen nyligen fått en ny organisation forutsättes likväl att denna organisation skall ses
över inom några få år, då naturligtvis både
säkerhetsfrågor och integritetsproblem på nytt
blir aktuella.