Matti Häggström; Om gröna våg-kraften
1981
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
grona
våg-kraften
Centerpartiets tillbakagång i det senaste
valet och i opinionsmätningarna därefter
har !att somliga att skadeglatt hävda att
den gröna vågen definitivt skulle ha lagt
sig. Den var produkten av 70-talets uppfräschade dröm om Sörgården och hör inte
dagens verklighet till, hävdas det.
Sannolikt är det en felsyn.
Den gröna vågen rullar fortfarande
fram. Därmed är inte sagt att den står och
faller med centerpartiet. Samtliga partier
har, direkt och indirekt, påverkats av de
strömningar som normalt innefattas i begreppet gröna vågen. Det är föga välbetänkt att inte medge det. Och oförnuftigt
handlar nog det parti som i dag slår dövörat till för den gröna vågens brus.
Nu krävs med allt större eftertryck ökad
rörlighet på arbetsmarknaden. Människor
måste vara beredda att inte bara bytajobb
utan även bostadsort. En viktig orsak till
centerns framgångar under 1960-talet var
förmodligen att partiet appellerade till
dem som tvingats lämna sin fina hemmiljö
i glesbygden och mindre kommuner och
som hamnat i höghusen i Stockholms forortsgetton. Även de som sluppit undan
detta dystra öde men som fruktade att bli
nästa offer stödde uppenbarligen centern,
som ju då hårt drev kravet att företagen
skulle flytta sig till arbetskraften och inte
tvärtom.
Den ökade rörligheten på arbetsmarknaden bör framdeles kombineras med
större omsorg om boendemiljön. Det betyder bl a att man betraktar villabebyggelse
som någonting värdefullt. Som regel innebär det goda boendeförhållanden, inte
minst för de yngre.
Vidare lar vissa myndigheter och en del
politiker ta skeden i vacker hand och modifiera sin snorkiga attityd till enskilt ägda
sommarstugor. Det hedrar planminister
Georg Danell att han är välvilligt inställd
till privatägda fritidshus, och att han vill
mjuka upp de stelbenta normer och restriktioner som ofta vidlåder byggandet av
sådana. Det, om någonting, är att vara
lyhörd för den gröna vågen. De flesta har
faktiskt inte mycket till övers för kollektiva
sommarstugebyar med konsumbutiker,
daghem och flottyrimpregnerade gatukök.
Den gröna vågen är också en berättigad
reaktion mot skövlingen av miljön. Ingen
skall inbilla sig att dagens och morgondagens generationer står likgiltiga inför exempelvis försurningen av luft, mark och
vattendrag. I Småland är många sjöar redan döda. Kalkning kan verka livsuppehållande för en tid men inte i längden.
Internationella överenskommelser för att
minska svavelutsläppen måste till. Det är
uttryck för såväl den gröna vågen som
konservatismen i detta ords bästa bemärkelse att slå vakt om den miljö vi ärvt av
tidigare generationer, så att vi har någon- 199
ting av värde att lämna över till våra efterkommande.
Se på Sveriges oljeberoende! Just nu ligger två tankers, fyllda med olja, på den .
kraftigt förorenade Östersjöns botten. Förhoppningsvis kan de bärgas utan att oljan
kommer ut i vattnet. Om inte är ännu en
miljökatastrof ett faktum.
Det är varken verklighetsfrämmande
nostalgi eller renodlad centerpolitik att
värna om god boendemiljö, om rätten till
att äga fritidshus och om en levande natur.
Inte heller är det att gå den miljövänster
tillhanda som gjorde sig bred under antikärnkraftspropagandans paraply. De
grupperna har i realiteten inte mycket
med den gröna vågen att göra. De tycks
tro att man mest effektivt minskar vårt
oljeberoende genom att stoppa kärnkraften. De verkar också inbilla sig att miljön
säkrast bevaras om tillväxten i ekonomin
bekämpas. Det är ekvationer som inte går
ihop.
Den gröna vågen finns kvar. Den bör ses
som en värdefull energikälla i samhället.
Varje parti kan utnyttja dess kraft. Det
parti som gör det på rätt sätt kan mycket
väl la en rejäl skjuts i kommande val.
Matti Häggström
våg-kraften
Centerpartiets tillbakagång i det senaste
valet och i opinionsmätningarna därefter
har !att somliga att skadeglatt hävda att
den gröna vågen definitivt skulle ha lagt
sig. Den var produkten av 70-talets uppfräschade dröm om Sörgården och hör inte
dagens verklighet till, hävdas det.
Sannolikt är det en felsyn.
Den gröna vågen rullar fortfarande
fram. Därmed är inte sagt att den står och
faller med centerpartiet. Samtliga partier
har, direkt och indirekt, påverkats av de
strömningar som normalt innefattas i begreppet gröna vågen. Det är föga välbetänkt att inte medge det. Och oförnuftigt
handlar nog det parti som i dag slår dövörat till för den gröna vågens brus.
Nu krävs med allt större eftertryck ökad
rörlighet på arbetsmarknaden. Människor
måste vara beredda att inte bara bytajobb
utan även bostadsort. En viktig orsak till
centerns framgångar under 1960-talet var
förmodligen att partiet appellerade till
dem som tvingats lämna sin fina hemmiljö
i glesbygden och mindre kommuner och
som hamnat i höghusen i Stockholms forortsgetton. Även de som sluppit undan
detta dystra öde men som fruktade att bli
nästa offer stödde uppenbarligen centern,
som ju då hårt drev kravet att företagen
skulle flytta sig till arbetskraften och inte
tvärtom.
Den ökade rörligheten på arbetsmarknaden bör framdeles kombineras med
större omsorg om boendemiljön. Det betyder bl a att man betraktar villabebyggelse
som någonting värdefullt. Som regel innebär det goda boendeförhållanden, inte
minst för de yngre.
Vidare lar vissa myndigheter och en del
politiker ta skeden i vacker hand och modifiera sin snorkiga attityd till enskilt ägda
sommarstugor. Det hedrar planminister
Georg Danell att han är välvilligt inställd
till privatägda fritidshus, och att han vill
mjuka upp de stelbenta normer och restriktioner som ofta vidlåder byggandet av
sådana. Det, om någonting, är att vara
lyhörd för den gröna vågen. De flesta har
faktiskt inte mycket till övers för kollektiva
sommarstugebyar med konsumbutiker,
daghem och flottyrimpregnerade gatukök.
Den gröna vågen är också en berättigad
reaktion mot skövlingen av miljön. Ingen
skall inbilla sig att dagens och morgondagens generationer står likgiltiga inför exempelvis försurningen av luft, mark och
vattendrag. I Småland är många sjöar redan döda. Kalkning kan verka livsuppehållande för en tid men inte i längden.
Internationella överenskommelser för att
minska svavelutsläppen måste till. Det är
uttryck för såväl den gröna vågen som
konservatismen i detta ords bästa bemärkelse att slå vakt om den miljö vi ärvt av
tidigare generationer, så att vi har någon- 199
ting av värde att lämna över till våra efterkommande.
Se på Sveriges oljeberoende! Just nu ligger två tankers, fyllda med olja, på den .
kraftigt förorenade Östersjöns botten. Förhoppningsvis kan de bärgas utan att oljan
kommer ut i vattnet. Om inte är ännu en
miljökatastrof ett faktum.
Det är varken verklighetsfrämmande
nostalgi eller renodlad centerpolitik att
värna om god boendemiljö, om rätten till
att äga fritidshus och om en levande natur.
Inte heller är det att gå den miljövänster
tillhanda som gjorde sig bred under antikärnkraftspropagandans paraply. De
grupperna har i realiteten inte mycket
med den gröna vågen att göra. De tycks
tro att man mest effektivt minskar vårt
oljeberoende genom att stoppa kärnkraften. De verkar också inbilla sig att miljön
säkrast bevaras om tillväxten i ekonomin
bekämpas. Det är ekvationer som inte går
ihop.
Den gröna vågen finns kvar. Den bör ses
som en värdefull energikälla i samhället.
Varje parti kan utnyttja dess kraft. Det
parti som gör det på rätt sätt kan mycket
väl la en rejäl skjuts i kommande val.
Matti Häggström