Sven Rydenfelt; Beskattningens gränser
1980
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
SVEN RYDENFELT:
Beskattningens gränser
Erfarenheterfrån den svenska välfordsstaten har
wziversiletsleklor Sven Rydenfelt sall som
underrubrik till denna artikel, som ursprungligen
presenterals infor Mont Pelerin Societys
världskongress i Stanford i september. Den
engelska rapporle/l ingår i serien Meddelande
/980: 71 vid Nationalekonomiska institutionen i
Lund under rubriken ” The Limils of Taxation.
Lessonsfrom the Swedish Welfare Stale”.
\ ’ad som hotas a\· den nu,·aranck politiska ut- \”Ceklingstrenclen är inte bara det ekonomiska
,·iilståndet. inte bara Yå r bckYii mlighet eller elen
ekonomiska tilh-äxtta ktcn. lkt är mYcket mer.
Det är Yacljag innefattar i uttrycket ”dr ci,·ilisa tion” .
:’\obdprista,garen F :\ Ha,-ck. 1976
Vi leYer i det stora YanYettets tid. Som objekt ror
framtida forskning om social sjukdorn kommer
den att betraktas som en gyllene tidsålder.
UlfafTrolle, 1978
Sedan l930-talet – se den kända amerikanska
boken ” Sweden the Middle \•Vay” a\” Marquis
Chiids 1936 – har man ute i världen sett på
Sverige inte endast som den framgångsrike
pionjären i utvecklingen mot en väWirdsstat
utan som mönsterlandet för hela västvärlden.
Under det sjuka sjuttitalet drabbades emellertid denna värld av en svår ekonomisk kris,
och efter många års svikna förhoppningar om
ett tillfrisknande har ett växande antal kompetenta bedömare ställt diagnosen ” kronisk sjukdom” . Alla försök att förklara krisen i konjunkturtermer har misslyckats.
Orsakerna ligger djupare än så, och för att
finna dem måste man ner till vår industriella
civilisations rötter. När västländerna på sin tid
valde välfärdsstatens system, valde de i verkligheten en fredlig väg till socialismen: mer och
mer av resurserna – produktion och arbete –
övertogs successivt av staten.
Denna fortskridande socialisering innebar en
fortskridande underminering av grunderna för
fria marknader och enskilt företagande, det system som sedan den industriella revolutionen
på l 700-talet skapat en ekonomisk utveckling
med ett välstånd utan tidigare motstycke i historien. I verkligheten ligger detta system i dag
mer eller mindre i ruiner.
– – —-~~~—
312
Eftersom Sverige avancerat längst på välfärdens väg, har det också drabbats hårdast av
krisen. I sin väldokumenterade bok ”Can Government Go Bankrupt?” Basic Books, . ew
York 1978 ”Politisk konkurs”, Raben & Sjö-
gren 1980) finner Richard Rose och Guy Peters
att Sverige, Italien och England är mest hotade
och utpekar bland dessa tre Sverige som ” extremfallet”.
Trots att olika länder avancerar på välfärdens väg i olika takt, utvecklas de så iögonfallande likformigt som om de från början – liksom frön – programmerats med samma inbyggda tillväxtmönster. På grund härav måste
alla länder på denna väg ha möjlighet att lära
läxor av de längst avancerade staternas erfarenheter.
Uppbyggandet av den svenska välfärdsstaten kan ses som ett socialt experiment, ett ambitiöst fårsök att skapa en ”ny skön värld”. Om
andra länder studerade detta svenska experiment och lärde sig dess läxor, innan de fortsatte
vidare på välfärdens väg, skulle denna pionjärinsats inte ha varit förgäves.
Budgetmoralens upplösning
Statens budget borde vara balanserad, dess
skattkammare full och dess skulder betalda. Dc
styrandes maktbcrusning borde stä\jas och understödet till främmande stater minskas för att
förhindra statsbankrutt. Och folket måste lc,·a
av arbete i stället för av statsbidrag.
Cicero (l06-43)
Sedan urmmnes tider har i det privata som i
det offentliga livet en enkel och självklar regel
gällt: utgifterna måste täckas av inkomster, en
budget måste vara balanserad.
Visst har makthavarna, särskilt i tider a,·
krig och hemsökelser, brutit mot denna regel.
men de har aldrig gjort det med gott sam,·ete.
När Roosevelt 1932 vann sitt fårsta presidentval i USA, var segern i hög grad rtt resultat a\·
hans hårda kritik av president Hoovers budgetunderskott.
\ ’id ungefår samma tid lanserades den lursta
systematiska kritiken mot balansregeln a,· ekonomer i USA (Chicagoskolan) . i England
(Keynesskolan ) och i Sverigr (Stockholmsskolan ). Den tanke,·äckande fråga de ställde ,·ar:
Varfor ska egentligen budgeten balanserasjust
Över året! Varfor inte över månaden eller ,·eckan~
Enligt den ”nya ekonomin” borde statens
budget balanseras över konjunkturcykeln, en
period om 3-5 år, i stället for över året. \”insten med den nya balansregeln skulle enligt fö-
respråkarna vara att statsbudgeten kunde användas som ett instrument i en anticyklisk politik for uuämning av fluktuationerna mellan
hög- och lågkonjunkturer. Under högkonjunkturerna skulle en överbalansering ha kontrakliva verkningar, medan en underbalansering
under lågkonjunkturerna skulle stimulera ekonomm.
Makthavare – såväl som planekonomer –
har alltid drömt om enkla instrument ” knappar att trycka på” – med vilka näringsliv och
produktion skulle kunna centralt styras och
kontrolleras. Det traditionella instrumentet,
låneräntan, hade visat sig inellektivt, och bättre medel söktes febrilt. Alla planerare hälsade
det nya instrumentet med glädje, och förväntningarna var höga.
Före Keynes och hans efterföljare hade statliga budgetunderskott av allmänheten uppfat- 313
tats som omoraliska politiska misslyckanden, Tabell l Statsbudgetens underskott i Sverige.
och som en följd av denna opinion hade de Miljoner kronor
styrande i demokratiska stater känt sig tvingade att eftersträva budgetbalans.
Den så kallade Keynesianska revolutionen
innebar vidgade toleransmarginaler gentemot
budgetunderskott och därmed ett första steg på
väg bort från den gamla stränga moralens
regler, ett första steg på syndens väg. Ett steg
som skulle visa sig få ödesdigra verkningar.
Budgetunderskott i Sverige
Vi är på ,·äg in i en röstköpsdemokrati där politikerna genom rundhänta löften till olika ,-äljargrupper ständigt kommer att överanstränga
våra resurser. Förr eller senare kommer den stora baksmällan!
Assar Lindbeck. 1980
är den ekonomiska krisen i mitten av 1970-
talet slog till med full styrka mot länderna i
västvärlden, utsattes regeringarna för starka
påtryckningar att ekonomiskt hjälpa nödlidande industrier och företag, och eftersom budgetmoralen redan var uppluckrad, kapitulerade flertalet regeringar för kraven. I Sverige
beviljades gigantiska subventioner med gigantiska budgetunderskott som resultat. Mot slutet av decenniet presenterades underskott som
ingen några få år tidigare kunde drömt om.
Medan Keynesianismens ”nya ekonomer”
fortfarande höll fast vid den gamla balansregeln, slängdes nu all budgetmoral överbord.
U!vecklingen i Sverige från 1950 till 1980 kan
studeras i tabell l.
1950 1960 1970 1975 1980
Utgifter 6140 16 864 47 340 91 810 188 979
Inkomster 5829 16215 44115 8+600 138 75+
Underskott 311 649 3 225 7210 50225
Procent att
låna 5% 4% 7% 8 % 26 %
Källa: Ekonomidrpartementet. Sillrorna for 1980
preliminära.
När den svenska regeringen 1979 och 1980
betalade en fjärdedel av budgetens utgifter med
lånade pengar, innebar detta att den gamla
moralens hämningar gentemot budgetunderskott brutits ner. Och inget slut på detta nya
beteendemönster kan för närvarande skönjas.
Enligt finansdepartementets prognoser kommer de framtida underskotten att bli följande:
61 miljarder budgetåret 1981/82, 67 miljarder
1982/83, 74 miljarder 1983/84 och 80 miljarder
1984/85.
För den som vill bilda sig en uppfattning om
den offentliga sektorns ständigt växande tyngd
i den svenska ekonomin, är det lämpligt att
sätta statens, kommunernas och landstingens
totala inkomster och utgifter i relation till bruttonationalprodukten. Detta har gjorts i tabell
2.
Tabell 2 Den offentliga sektorns underskott i
relation till BNP
1950 1960 1970 1975 1980
Totala offentliga
utgifter 25% 33% 47% 57% 66%
Totala offentliga
inkomster 22% 28% 40% 48% 53%
Underskott 3% 5% 7% 9% 13%
Källor: Officiell statistik. Siffrorna fOr 1980 preliminära.
314
Tabellernas siffror speglar en faktisk utveckling. Men siffror räcker inte. Man måste också
söka klargöra drivkrafterna bakom utvecklingen. Några avgörande politiska beteendemönster i välfärdsstaten har formulerats i följande
lista.
I alla demokra tiska stater finns ett ofrånkomligt element av korruption i partiernas
och politikernas stä’ndiga forsök att ” köpa”
röster genom att ge förmåner åt olika grupper. Så länge budgetmoralen levde och ,·erkade, hölls denna tendens i schack, men med
moralens upplösning fcill bromssystemet
bort.
2 Medlemmarna i olika påtryckningsgrupper
har mycket att vinna, och är därfor starkt
motiverade i kampen fcir sina ” intressen” –
offentliga bidrag. Men eftersom kostnaderna
fcir dessa gruppers förmåner fordelas på massan av skattebetalare, är varje individ i denna massa svagt motiverad i motståndet mot
gruppkraven.
3 Förslag om nya statsutgifter är alltid forsedda med ett överflöd av vältaliga motiveringar. Endast resurserna är knappa.
4 \ ’älfärdspolitikernas ambitioner är helt inriktade på att bygga ut och ” förbättra” existerande sociala program och – än bättre –
hitta på och fcireslå nya program, allt strä-
vanden som kräver nya offentliga utgifter.
5 Politiker som forsöker bromsa påtryckargruppernas krav är väl medvetna om att så-
dana försök regelbundet möts av ilskna och
prÖ\’ande motattacker. Besvikna grupper anfaller som rasande getingsvärmar, och flertalet politiker föredrar därfOr minsta motståndets väg.
De offentliga utgifterna i avancerade välfärdsstater tenderar därfor alltid att fcirr eller senare
skena iväg som vilda hästar, medan inkomsterna sackar hopplöst efter.
Underskott och inflation i Sverige
Den öppna beskattningen är i en demokrati det
bästa sättet att finansiera offentliga utgifter, me·
dan inflationsbeskattningen ”under bordet” är
den sämsta.
Nobelpristagaren Milton Friedman, 1978
All historisk erfarenhet visar på ett intimt samband mellan statliga budgetunderskott och inflation, och den allmänna regeln är här enkel:
ju större underskott desto mer inflation.
Sedan 1974 har prisökningarna i Sverige hållit sig omkring 10 procent per år, en takt som
faktiskt är lägre än vad flertalet ekonomer väntat som en fciljd av de stora och snabbt växande
underskotten. Större delen av upplåningen har
emellertid hämtats från den vanliga kapitalmarknaden, där näringslivets bristande investeringsvilja gett utrymme härfcir. Inte fcirrän
1979 lånades en stor del – 35 procent – i
riksbanken, en upplåning som i huvudsak tillgodosågs med hjälp av sedelpressarna – riksbankens monopolprivilegium.
En sådan riksbanksupplåning innebär en inflationsinj ektion, vars verkningar dock normalt
kommer till synes forst med en viss tidsfördröjning. Det finns därfOr anledning vänta sig
en ökad inflationstakt i Sverige under 1980 och
följande år, och av forsta halvårets utveckling
att döma kommer priserna 1980 att stiga med
cirka 15 procent.
Som ofta framhållits av ekonomer av den
” libertarianska” Friedmanska skolan är de politiska mediciner regeringarna am·änder i kampen mot inflationen som rep;el mer forödande
for ekonomin än inllationen i si[\. l s,·erige har
de borgerliga regerin~arna fallit undan for på-
tr~cknin~arna och ordinerat den traditionella
hackarmedicinen. allmän pris- och hyreskontroll från maj 1980, en ordination som man
hoppades samtidigt skulle \·erka lugnande på
arbetsmarknadens lönefårhandlingar.
Redan tidigare verkade otaliga statliga regleringar som bromsar och hinder for produktionen. Prisstoppet innebar ytterligare ett slag
mot den enskilda foretagsamheten i Sverige.
Den tvåsiffriga inflation som pågått i Sverige
sedan 1974, har inneburit enorma forluster får
alla med besparingar placerade i banker eller i
obligationer. l fria kapitalmarknader anpassar
sig räntan automatiskt till inflationen så att
spararna får en real ränta om cirka 3 procent. l
Sverige har emellertid statsmakterna fryst räntan vid en så låg nivå att spararnas ränteinkomster inte räckt till som kompensation får
prisstegringarna. Som ytterligare sten på bördan har staten hela tiden beskattat ränteinkomster som om inflationen inte existerat. Det
vill säga beskattat inkomster som i realiteten
varit fårluster!
Ingen annan grupp i Sverige har beskattats
så hänsynslö t som folk med pengar i bank eller
i obligationer. Den totala effekten av inkomstskatter staplade ovanpå inflationsskatter (inflation är faktiskt en skatt) blir skattesatser på
över 100 procent. Här ett räkneexempel.
.\ntag att l00 kronor vid 1979 års början
insattes i en svensk bank. Vid årets slut hade
de inklusive räntan (7 procent) vuxit till 107
kronor. Efter skatt (60 procent) sjönk ränteinkomsten från 7 till 3 kronor. Återstoden,
315
103 kronor, drabbades emellertid av inflationsskatten (lO procent) , och efter den
brandskattningen återstod i reala termer endast 93 kronor. Från l07 kronor hade kapitalet krympt till 93 – 14 kronor hade forlorats.
Slutsats: Genom en kombination av den
vanliga inkomstskatten och den extraordinära inflationsskatten hade småspararens
kapital krympt som om ränteinkomsten
drabbats av en skatt om 200 procent. Vem
kan fårneka att detta mer påminner om
plundring än om beskattning!
Blandekonomi och marknader i Sverige
Vi befinner oss i den djupaste krisen sedan 1930-
talet. Fråga är om inte den nuvarande är än
allvarligare, och utomordentligt svåra prö,·ningar väntar oss i framtiden.
Nobelpristagaren Gunnar :\1yrdal, 1978
Under den industriella re\·olutionen på 1700-
talet i England frigjorde den ekonomiska friheten mirakulösa skaparkrafter hos de industriella fåretagarna , och alltsedan dess har fi·ia
marknader och fria foretag fungerat som gro;
bäddar for ekonomisk till\’äxt.
Välfärdssystemets utveckling i västvärlden
har inneburit successivt ökade statliga ingrepp
i marknaderna, ingrepp som medfort allt hårdare begränsningar av fåretagamas handlingsfrihet.
Ett ekonomiskt system har utvecklats som
döpts till blandekonomi, en term som ger sken
av att avse ett normalt och balanserat tillstånd.
l verkligheten är termen en forskönande omskrivning som tolkar välfärdssystemet alltfor
optimistiskt. Användningen av statligt tvång
for begränsning av fåretagamas frihet i regleringssyfte har hela tiden ökat i omfattning.
316
Den som talar om blandekonomi bör inse att
blandningen hela tiden forändrats och resulterat i en ”mix” med mer och mer tvång och
mindre och mindre frihet.
Som system är ett fritt näringsliv starkt nog
att tåla ett visst mått av statligt tvång. Det
finns dock gränser som inte kan överskridas
utan allvarliga fOljder. Under J970-talet har
dessa gränser i flera väWirdsstater överskridits.
l Sverige, den mest avancerade välfärdsstaten,
har utomordentligt viktiga marknader upphört
att fungera. Inga fria marknader kan fungera
utan fria priser, som skapar balans mellan utbud och efterfrågan och fordelar resurserna i
enlighet med konsumenternas preferenser.
I välfärdsländerna är det allmänt accepterat
att tjänster som utbildning och sjukvård ska
tillhandahållas av staten. I Sverige är utbildningsmarknaden socialiserad till 99,8 procent
och sjukvårdsmarknaden till 98 procent, båda
andelarna de högsta inom västvärlden. Eftersom svenskarna inte har någon fri sektor att
järnfOra med, har de – liksom invånarna i socialiststaterna – mer eller mindre kommit att
acceptera ineffektivitet och missfOrhållanden.
På bostadsmarknaden hade det gamla hyresregleringssystemet (sedan J942) successivt avvecklats, och på J970-talet återstod endast
mindre enklaver. Men . J976 infordes ett nytt
kontrollsystem med det mäktiga hyresgästforbundet i dominerande position, ett system
med, om möjligt, än värre följder fcir bostadsmarknaden.
I en fri kapitalmarknad – som i alla fria
marknader – styrs resurserna till sektorer och
foretag med högst produktivitet, eftersom dessa
är i stånd att bjuda mest och betala de högsta
priserna – räntesatserna. En sådan fordelning
av resurserna är avgörande fOr den ekonomiska
tillväxten, och särskilt a\·görandc i kapitalmarknaden med dess styrning av resurserna fUr
framtida produktion. Men till foljd a\· omf~lt?-
tande centrala regleringar finns inga fria priserräntesatser, och styrfunktionen är därfor satt ur
spel. l speciellt favoriserade sektorer som hostadsbyggandet – paralyserade a\· regleringar
– söker man fOrgäves stimulera produktionen
med hjälp av låga, närmast symboliska räntor.
En diskriminerande dubbelbeskattning –
tredubbel om inflationen medräknas – har .~ått
fram över aktiemarknaden som en ångvält och
kvarlämnat ett ruinfält. Denna marknads fundamentala maskineri har i hunadsak upphört
att fungera, och sedan flera år har avkastningen på investeringskapital varit negati\·.
På sjöfartsmarknaden hade S\·erige tidigarr
en relativt stor handelsflotta, men en ohelil(
allians mellan facken och statsmakten har
tvingat på rederierna villkor som alh-arligt !Ur- \·ärrat verkningarna a\· den internationella krisen. För att överleva har rederierna t\·ingats
sälja massor av fartyg med en halvering a\· den
svenska handelsflottan som resultat.
I ett näringsliv paralyserat av regleringar
och skatter, har regeringarna under senare delen av J970-talet i sina desperata fOrsök att
bevara sysselsättningen socialiserat större delen av varvs- och stålindustrierna och stora
delar av textil- och skogsindustrierna. Skattcmedel i enorma mängder har pum~ats in i de
konkurs- och nedläggningshotade fOretagen.
I verkligheten har de borgerliga regeringarna sedan J976 socialiserat mer av industrin än
vad de socialdemokratiska regeringarna fårmådde under 44 år.
Sysselsättningen i Sverige
Sverige som internationellt sett var en stjärna
ännu i början av 1970-talet, har nu fallit väldigt
djupt. Skolorna fungerar inte: inte familjerna.
Inte arbetsplatserna. Folk tror inte längre på
politikerna. Inte på staten. Inte på framtiden.
Per G Gyllenhammar, 1979
Under de senaste krisåren har sysselsättningsfrägan i Sverige vållat stora bekymmer, oförklarligt stora mot bakgrunden av de anmärkningsvärt låga officiella arbetslöshetssiffrorna
– 2 procent av arbetskraften i genomsnitt.
De i jämförelse med andra länder mycket
låga svenska siffrorna ger dock ingen realistisk
bild av situationen utan får snarast ses som
svmtom på en flykt undan en obehaglig verklighet. Följande uppgifter från januari 1980 får
här komplettera den officiella bilden.
Av den totala arbetsstyrkan om 4 146 000
rapporterades 96 000 som arbetslösa – 2
procent.
2 AMS tog hand om 128 000 arbetslösa – 3
procent – för utbildning, offentliga och
skyddade arbeten, och de betraktas därför
officiellt som sysselsatta.
3 Enligt en undersökning av elevorganisationerna vid gymnasierna skulle 1978 omkring
25 procent – 55 000 – ha föredragit arbete,
om arbete stått att få. Samma andel för universitet och högskolor ger ytterligare 35 000.
Dessa 90 000 – 2 procent av arbetskraften –
är i realiteten arbetslösa.
4 Pensioner utgår i Sverige normalt från 65 års
ålder, men sjuka, handikappade och arbetslösa (från 60 år) kan få fortidspensioner. Antalet sådana pensionärer var 1980 omkring
300 000. Inga officiella uppskattningar har
317
publicerats, men enligt sannolika beräkningar skulle 90 000 av dessa ha pensionerats på
grund av arbetslöshet – 2 procent av arbetsstyrkan.
5 Stora delar av näringslivet hålls i gång med
hjälp av gigantiska statliga subventioner.
Utan dessa insatser skulle stora delar av personalen plus stora delar av underleverantö-
rernas personal ha varit arbetslösa, ett antal
som forsiktigt räknat uppgår till 2 procent av
arbetskraften. l realiteten är dessa delar av
näringslivet att betrakta som offentliga arbeten.
En summering under dessa fem punkter ger en
total arbetslöshet om Il procent, en andel som
förklarar allvaret i situationen och även fork larar de desperata panikreaktionerna hos arbetslöshetshotade grupper. De officiella s\·enska arbetslöshetssiffrorna har föga med verkligh ~ ten
att göra, och ingenting tyder på att dn iäge
här skulle vara bättre än den övriga världens.
I alla välfärdsstater pågår en ”emigration”
från den pri,·ata till den offen tliga sektorn. och
under 1970-talet har detta flöde accelererat på
grund av krisen.
Arbetsstyrkan i den enskilda s\·enska industrin har mellan 1975 och 1980 reducerats med
l00 000, medan personalen i den offentliga sektorn samtidigt ökat med nästall 250000.
Företagarnas revolt
När skall det på allvar gå upp får oss att vi lever
farligt? Att vi med sömngångaraktig bekymmerslöshet går rakt in i en ekonomisk kris a\·
stora mått? Så stora att man måste räkna med
socialoro och ofrihet får de flesta.
Curt Nicolin, 1979
318
I människornas värld hålls allting i gång genom individuella insatser. Och liksom maskiner drivs av drivmedel, hålls människor i gång
av stimulanser och drivkrafter. Om ett samhälle inrättas så att drivkrafterna bakom företagarnas insatser – motorn bakom produktion,
sysselsättning och välstånd – systematiskt undermineras och försvagas, ett samhälle där fö-
retagarna har foga att vinna och allt att förlora,
må ingen bli förvånad , om motorn börjar hacka
och hotar att stanna. Den svenska välfärdsstaten är i dag ett extremt exempel på ett sådant
samhälle, och bland konsekvenserna må följande nämnas.
För perioden 1975-1980 har OECD rapporterat om följande utveckling för industrin:
a) Alla medlemsländer producerade 1980 en
volym i genomsnitt 26 procent större än
1975.
b) I Sverige låg denna volym 1980 endast 5
procent över 1975 års.
2. Bostadsbyggandet i Sverige sjönk från
110 000 enheter år 1970 till 55 000 år 1976
och har därefter stagnerat vid denna låga
nivå fram till 1980, då en ytterligare betydande minskning sker. Enorma offentliga
subventioner har inte kunnat förhindra kollapsen, ett symtom på en av regleringar och
pålagor totalförgiftad sektor.
3 Som ett resultat av denna kollaps plus förlamningen av företagarnas investeringsvilja
har den inhemska cementkonsumtionen från
1970 till 1979 minskat med 45 procent.
4 Investeringarna i den svenska industrin har
1975-1980 (i reella termer) minskat med 35
procent, en volym så låg att det ifrågasatts,
om den förmår bevara produktionsapparaten intakt.
In nörda i tvångströjor av regleringar och
drabbade av konfiskatoriska skatter har fciretagarnas ställning alltmer kommit att påminna
om en fortryckt minoritets, och något fi·itt nä-
ringsliv existerar inte längre i Sverige.
På 1970-talet har en situation mognat fram
– i Sverige såväl som i andra välfärdsländer –
där företagarna tvingats till reträtt och front- !Orkortningar. I en festskrift till professor Gtinter Schmölders, ”An den Grenzen der Bela tbarkeit” (Frankfurt am Main, 1978) har professor Jean Pierre Hamilius skildrat företagarnas defensiva manövrer under den betecknande rubriken ” Der Streik der Produktiven”. l
motsats till öppna arbetsmarknadskonflikter
utgöres företagarnas strejk av spontana individuella aktioner av sådant slag att den stora
allmänheten ännu inte fattat vad som här håller på att ske. I Sverige kan denna tysta revolt
beskrivas på följande sätt.
Företagare som under ekonomisk frihet skulle anställt mer folk, underlåter att göra detta.
2 Företagare som under ekonomisk frihet skulle fortsatt i oförändrad omfattning, drar nu
åt bromsarna och minskar arbetsstyrkan.
3 Företagare som under ekonomisk frihet skulle drivit verksamheten med hjälp av anställt
folk, fciredrar nu att hanka sig fram med
enbart familjens medlemmar.
4 Många företagare som under ekonomisk frihet skulle fortsatt verksamheten, finner det
meningslöst att fortsätta och slår igen butiken.
S Personer med kreativ begåvning som under
ekonomisk frihet skulle startat nya företag,
bedömer i dag sådana satsningar som utsiktslösa.
6 Högt kvalificerade ungdomar som under
ekonomisk frihet skulle valt en framtid som
foretagare eller företagsledare i det privata
näringslivet, väljer nu. i stället lugnare och
bekvämare yrken, ofta inom den offentliga
sektorn.
En liten men växande ström av sådana människor har under senare år lämnat – eller
planerar att lämna – Sverige for en framtid i
länder med bättre och friare ekonomiskt klimat. En sådan åderlåtning kallas i u-länderna för ”brain drain”.
skattebetalarnas revolt
Den svenska hederligheten har varit en stolthet
for mig och min generation. Nu har jag en fornimmelse av att vi genom dåliga lagar håller på
att bli ett folk av fiffiarc.
Nobelpristagaren Gunnar Myrdal, 1978
I fråga om produktion, sparande, investeringar, levnadsstandard och ekonomisk tillväxt var Sverige fram till 1970 ett av världens ledande länder. Under 1970-talet drabbades landet emellertid av svåra bakslag,
och endast på ett område håller Sverige 1980
ställningen som världsetta – beskattningens.
Som en logisk slutsats utifrån de extremt
höga skattesatserna – superskatterna – kan
konstateras att skatteflykt, laglig såväl som
olaglig, inte någonstans kan vara mer frestande och lönsam än i Sverige.
När det gäller att undvika skatt på laglig
319
väg kommer bland annat följande metoder
till användning.
” Gör-det-själv” -metoden. en a\· de ,·anligaste, frodas mer än någonsin.
2 skattefritt byte av tjänster mellan personer
med olika utbildning och yrkeserfarenhet
blomstrar.
3 En avsiktlig minskning av arbetsinsatsen är
ett tredje sätt att undvika skatt, ett sätt som
allvarligt hotar att minska produktion och
välstånd. Vid en övergång från arbete på
heltid till arbete på deltid kompenseras inkomstminskningen till stor del av generösa
sociala bidrag plus kraftigt minskade skattesatser. Och eftersom marginaleffekten for industriarbetare (om alla skatter och sociala
bidrag tas med i kalkylen) uppgår till 75-80
procent, blir kompensationen hög.
Som ett resultat av detta system har antalet deltidsarbetande (mindre än 30 timmar
per vecka) under så kort period som 1975-
1978 ökat med 215 000, medan antalet heltidsarbetande minskat med 160 000. De deltidsarbetande utgjorde 1980 en fjärdedel av
arbetskraften, och andelen är snabbt växande. Under sådana forhållanden är det begripligt, om få svenskar i dag är villiga att
acceptera övertidsarbete mot extra betalning. En kompensation med extra fritid ter
sig vida mer lockande.
En av mina unga kolleger vid Nationalekonomiska institutionen i Lund, Charles Stuart, har
publicerat en rapport, ” Swedish Tax Rates,
Labor Supply and Tax Revenues’.’ (Meddelande 1979: 64), av vilken det framgår att skattebetalarna under mycket lång tid successivt anpas- 320
sar sig till och lär sig undvika de höga skat- att öka i decennier. Sedan denna process komtema. Denna fortgående inlärningsprocess kan mit i gång på allvar, är den levande kraften
tydligen sträcka sig över decennier. sådan att inte ens betydande skattesänkningar
I början av 1980-talet har Sverige inte torde kunna stoppa utvecklingen.
många tillväxtsektorer kvar. En av de mest
iögonfallande är den olagligt skattefria ”svarta
sektorn”.
På områden som bostadsbyggande, målning,
elarbeten, rörläggning, bilreparationer etc utfors enligt olika undersökningar lO procent av
arbetena ”skattefritt”. Ett symtom härpå är
den explosion av enmansfciretag som skett under senare år. Mellan 1972 och 1977 växte
antalet sådana fciretag (enligt rapporter från
Arbetslivscentruml från 126 000 till 169 000.
Förklaringen till den snabba expansionen är
främst att finna i det faktum att skattemyndigheternas möjligheter att kontrollera dessa
fåretags verkliga inkomster är närmast obefintliga. Låt oss demonstrera skatteflyktens matematik fcir sådana fciretag i fciljande enkla exempel. Marginalskatten antas vara 75 procent.
l Beskattade sektorer. Antag en husägare måste betala en målare l 000 kronor fcir ett visst
arbete. Efter skatt får målaren behålla 250
kronor.
2 ”Skattefria” sektorer. Antag priset fcir samma arbete ”utan skatt” blir 500 kronor, dvs
halva kostnaden fcir arbetsgivaren och dubbla inkomsten fcir arbetaren.
Av allt att döma är skatteflykt, laglig såväl
som olaglig, en process med en enorm inbyggd
utvecklingspotentiaL De är inlärningsprocesser
där information om flyktmöjligheter och kryphål hela tiden sprider sig från man till man.
Detta betyder att även om alla skattehöjningar
stoppades, skulle skatteflykten ändå fortsätta
Svensk skattekontroll – en papperstiger
Dagens skattesystem innebär en ,·äldigt hård
beskattning av en viktig men troligen allt knappare nyttighet, nämligen hederlighet.
Assar Lindbeck, 1979
Vi har hittills rapporterat om skatteflykten som
om inga statliga kontroller eller straflbestämmelser existerade. I verkligheten finns en apparat med lO000 anställda fcir kontroll av inkomstskatter och 2 000 fcir kontroll av mervärdeskatter och annan indirekt beskattning. Plus
25 000 deltidsarbetande ”lekmän”.
Dessa tjänstemän har bland annat att kontrollera 6 miljoner personliga inkomstdeklarationer och l miljon fciretagsdeklarationer. Av
de personliga deklarationerna klassificeras 5
miljoner som ”enkla” och l miljon som ” komplicerade”. Varje tjänsteman som arbetar med
den primära kontrollen forväntas enligt skatteverkets rutiner granska cirka 50 ”enkla” deklarationer per dag. Efter alla telefonsamtal, personliga besök, diskussioner och sammanträden
har en sådan tjänsteman cirka 5 timmar (a 50
effektiva minuter) kvar fcir det direkta granskningsarbetet. Dvs i genomsnitt l minut per
deklaration.
Duktiga taxeringsmän – enligt de överordnades bedömning – är sådana granskare som
uppfyller betingen enligt skatteverkets rutiner.
Naturligtvis lär sig tjänstemännen i eget intresse ganska snart den ytliga snabbgranskningstekniken.
Trot denna granskningsteknik upptäcks och
rapporteras 1·arje år några tusen fall av uppenbart olaglig skatteflykt. !\len endast 500-600
a1· dessa fall leder till åtal – mindre än en per
tusen falskdeklaranter enligt sannolika uppskattningar. ,\\- de bortåt .J. 000 fångarna i
s1·enska fangelser (genomsnitt per dag). är det
endast omkring 15 som avtjänar straff på grund
a\’ skattebrott.
321
naden mellan rätt och orätt och den respekt får
lagen utan vilken inget samhälle kan bestå.
Frideric Bastiat, 1846
Svenskarna har ända in i sen tid varit berömda
for sin laglydnad och höga moral, en god grund
att bygga ett samhälle på. Så länge skatterna
var rimliga, deklarerade de i regel sina inkomster till sista kronan for skattemyndigheterna. en
ärlighet som gav tillfredsställelse och ~jälvre?-
spekt.
I dag är denna situation i grunden forändrad. Flertalet medborgare har inte endast –
mer eller mindre – fallit for frestelsen att söka
undkomma skatt genom falskdeklaration. Om
möjligt allvarligare är, att de övervunnit sina
ursprungliga moraliska hämningar till den
grad att de ofta öppet skryter med sin fiffighet
när det gäller att lura skattemasen.
l\led tiden upptäcker fler och fler, att den till
\’lles skräckinjagande kontrollapparaten är en
papperstiger och anpassar sina inkomstupp- ~ift er därefter. Vi har alla genom systematisk
indoktrinering från barnsben lärts att se på
dessa fåreteclser uppifrån – med makthavarnas ögon. Om vi lyckas frigöra oss från denna
hjärntvätt och i stället ser på det hela underifrån, upptäcker vi bland i111nat !oljande. Mitt i moralupplösningen finns dock grupper av hederliga människor kvar som fortfaranl Tiotusentals svenska fåretag har lyckats de deklarerar sina inkomster och betalar sina
överleva tack 1·are skatteflykt. skatter till sista kronan. Men i välfardsstaten
2 Hundratusentals svenska medborgare har där hederlighet alltmer blivit något av en lyxarbete och inkomster tack 1·are arbetsgiva- vara, belagd med extra höga skatter, måste
rens skatteflykt. dessa snabbt krympande grupper betala ett
3 En nabbt växande andel a1· den totala högt pris for sin ärlighet. Mycket ofta tvingas
s1·enska produktionen kommer till tånd i dessa ”de sista dagarnas heliga” att leva i fat- ”skattefria” svarta sektorer. tigdom bland syndare i överflöd.
Bristfalliga statliga kontroller fungerar i rea- Enligt den officiella välfardsideologin uttaxliteten som olja i det sociala maskineriet. eras skatter for att stödja nödlidande grupper i
Hederlighet och moral bestraffas
Den värsta av alla olyckor som kan drabba ett
samhälle är härskare som använder lagen som
ett instrurn. ,11 får utplundring av folket. Ett så-
dant missucuk utplånar hos medborgarna skillsamhället, en tes som innebär att alla skattesänkningar utgör ett hot mot dessa grupper.
Endast egoistiska och omoraliska människor
kan enligt denna tes önska och fåreslå skattesänkningar.
Under senare tid har emellertid ett växande
antal medborgare upptäckt falskheten i denna
322
ideologi. Upptäckt att endast en bråkdel av
skatteinkomsterna går till nödlidande minoriteter (med la röster vid valen). Upptäckt att
lejonparten går till välstående majoriteter (med
många röster) , en fördelning som är ett resultat
av politikernas ” röstköpspolitik”.
Som en foljd av dessa upptäckter har kritiska
attityder mot välfärdsstaten och forakt för politikerna under senare år snabbt brett ut sig.
Man känner allt starkare att det är något ruttet
i den moderna välfärdsstaten.
För det stora flertalet har skatteflykten i dess
olika former framfor allt upplevts som ett spel
med små risker och höga vinstchanser. Men for
ett växande antal har skatteflykten också kommit att tolkas som en motståndsrörelse mot
makter man upplever som fientliga.
Civil ohörsamhet
Staten är inte utrustad med ett större mått av
visdom eller hederlighet än medborgarna. Den
är bara utrustad med ett större mått av tvångsmakt. Och jag kom inte till världen för att bli ett
offer fcir tvång.
Henry David Thoreau, 1849
Inom statsvetenskapen har diskussionens vå-
gor alltid gått höga rörande civil ohörsamhet
och dess berättigande. Ett klassiskt dokument
är här Thoreaus essä ”Civil Disobedience”
från 1849 med tankegångar som kom att påverka bland annat Gandhi. En utförlig presentation av ämnet återfinnes i ”International
Encyclopedia of Social Sciences”.
Enligt den gamla konservativa uppfattningning kan även politiska majoriteter i demokra·
tiska stater missbruka sin makt till förtryck och
utsugning av minoriteter, och under sådana
forhållanden måste medlemmar av dessa minoriteter anses ha moralisk rätt att re,·oltera {(enom civil ohörsamhet – utan att gripa till dld.
Naturligtvis riskerar re\·oltörerna att drabbas
av repressalier från makthavarna – böter eller
fängelse.
\’id många tillfållen i historien har sådan
ohörsamhet lett till reformer och ett slut pa
missbruket. När Indien 1948 vann nationell
självständighet, var det till stor del tack ,·are de
av Mahatma Gandhi ledda ohörsamhetskampanjerna.
Om vi från detta sidospår återvänder till
skattebetalarnas revolt, kan vi till en början
konstatera att den kan betraktas från olika nivåer och perspektiv. Uppifrån sett, från herrarnas och makthavarnas position, ter sig re,·olter
alltid som avskyvärda handlingar, för0änta a,·
de hårdaste straff.
Sedda från gräsrotsnivån av människor som
känner sig fortryckta och utsugna, ter sig reYolterna i ett helt annat ljus. Från detta perspekti’
upplevs de som en kamp fcir frihet – som uttryck fcir civil ohörsamhet.
Sammanfattning
Ingenting kräver ett större mått av vi~het och
omsorg hos de styrande än skattebesluten, frå-
gan vad man ska ta från undersåtarna och ,·ad
man ska låta dem behålla.
Montesquieu, 1748
en måste medborgarna lyda lagar som i ”de- Den fråga det här gäller kan i dag inte diskumokratisk ordning” beslutats av en riksdags- teras utan en hänvisning till Laffer-kurvan.
majoritet. Men enligt en mer radikal uppfatt- Modellens kombination av snabbt stigande
skatter och snabbt växande skatteflykt speglar
på ett realistiskt sätt centrala utvecklingstendenser i moderna välfärdsstater. I dessa närmar man sig i dag ett tak, en maximipunkt på
kurvan, ovanfor vilken de totala skatteinkomsterna (i reella termer) inte kan ökas med hjälp
av höjda skattesatser.
Lalferkurvans snabba genombrott i den ekonomiska vetenskapen är foga överraskande.
:”’ågra kritiska kommentarer må dock tillåtas.
Analysen är statisk. Läsaren får intrycket att
maximipunkten alltid kommer att återfinnas
vid en viss nivå – t ex då de olfentliga utgifterna kommit att omfatta 70 procent av
Be P.
En sådan slutsats är vilseledande. I en mer
dynamisk analys kommer procentsilTran att
skifta inte endast i olika länder utan också i
samma länder vid olika tidpunkter.
2 Analysen är makroekonomisk. Lalfermodellen reser logiskt frågan: När kommer ett visst
land att nå maximipunkten?
\”ad Sverige beträlfar, finns det fortf~1rande
ine;en äker statistik som tyder på att punkten
ifråga uppnåtts. Men om \”i ställer om till mikroekonomisk analvs. kan vi konstatera att
323
hundratusentals svenska skattebetalare som individer redan uppnått och passerat gränsen
ifråga. Och – än viktigare – konstatera att
antalet sådana individer på grund av fortgående inlärningsprocesser är snabbt \·äxande.
Slutsats: Beskattningen har sina gränser, ett
faktum som dock ingalunda innebär en gång
fOr alla givna och fasta tak. Hittills har välfärdsstaterna varit i stånd att utnyttja skattebetalarnas medfödda moraliska hämningar, men
allteftersom fler och fler medborgare känner sig
fOrtryckta och utsugna, undergrävs den gamla
moralen.
Som ett resultat av dessa fortgående forändringar upplever ett snabbt \·äxande antal medborgare skatteflykt som moraliskt berättigad.
Som skatteflyktingar upplever de faktiskt så-
dana handlingar som ett uttryck for civil ohörsamhet.
Höga skatter är välfärdspolitiska instrument,
och beskattningens gränser bestäms ytterst av
skattebetalarnas moral. Ju högre moral desto
högre skattetak. Den ofrånkomliga slutsatsen
blir att den successivt fortgående moralupplösningen i välfärdsstaterna samtidigt innebär
successivt sänkta skattetak.
Beskattningens gränser
Erfarenheterfrån den svenska välfordsstaten har
wziversiletsleklor Sven Rydenfelt sall som
underrubrik till denna artikel, som ursprungligen
presenterals infor Mont Pelerin Societys
världskongress i Stanford i september. Den
engelska rapporle/l ingår i serien Meddelande
/980: 71 vid Nationalekonomiska institutionen i
Lund under rubriken ” The Limils of Taxation.
Lessonsfrom the Swedish Welfare Stale”.
\ ’ad som hotas a\· den nu,·aranck politiska ut- \”Ceklingstrenclen är inte bara det ekonomiska
,·iilståndet. inte bara Yå r bckYii mlighet eller elen
ekonomiska tilh-äxtta ktcn. lkt är mYcket mer.
Det är Yacljag innefattar i uttrycket ”dr ci,·ilisa tion” .
:’\obdprista,garen F :\ Ha,-ck. 1976
Vi leYer i det stora YanYettets tid. Som objekt ror
framtida forskning om social sjukdorn kommer
den att betraktas som en gyllene tidsålder.
UlfafTrolle, 1978
Sedan l930-talet – se den kända amerikanska
boken ” Sweden the Middle \•Vay” a\” Marquis
Chiids 1936 – har man ute i världen sett på
Sverige inte endast som den framgångsrike
pionjären i utvecklingen mot en väWirdsstat
utan som mönsterlandet för hela västvärlden.
Under det sjuka sjuttitalet drabbades emellertid denna värld av en svår ekonomisk kris,
och efter många års svikna förhoppningar om
ett tillfrisknande har ett växande antal kompetenta bedömare ställt diagnosen ” kronisk sjukdom” . Alla försök att förklara krisen i konjunkturtermer har misslyckats.
Orsakerna ligger djupare än så, och för att
finna dem måste man ner till vår industriella
civilisations rötter. När västländerna på sin tid
valde välfärdsstatens system, valde de i verkligheten en fredlig väg till socialismen: mer och
mer av resurserna – produktion och arbete –
övertogs successivt av staten.
Denna fortskridande socialisering innebar en
fortskridande underminering av grunderna för
fria marknader och enskilt företagande, det system som sedan den industriella revolutionen
på l 700-talet skapat en ekonomisk utveckling
med ett välstånd utan tidigare motstycke i historien. I verkligheten ligger detta system i dag
mer eller mindre i ruiner.
– – —-~~~—
312
Eftersom Sverige avancerat längst på välfärdens väg, har det också drabbats hårdast av
krisen. I sin väldokumenterade bok ”Can Government Go Bankrupt?” Basic Books, . ew
York 1978 ”Politisk konkurs”, Raben & Sjö-
gren 1980) finner Richard Rose och Guy Peters
att Sverige, Italien och England är mest hotade
och utpekar bland dessa tre Sverige som ” extremfallet”.
Trots att olika länder avancerar på välfärdens väg i olika takt, utvecklas de så iögonfallande likformigt som om de från början – liksom frön – programmerats med samma inbyggda tillväxtmönster. På grund härav måste
alla länder på denna väg ha möjlighet att lära
läxor av de längst avancerade staternas erfarenheter.
Uppbyggandet av den svenska välfärdsstaten kan ses som ett socialt experiment, ett ambitiöst fårsök att skapa en ”ny skön värld”. Om
andra länder studerade detta svenska experiment och lärde sig dess läxor, innan de fortsatte
vidare på välfärdens väg, skulle denna pionjärinsats inte ha varit förgäves.
Budgetmoralens upplösning
Statens budget borde vara balanserad, dess
skattkammare full och dess skulder betalda. Dc
styrandes maktbcrusning borde stä\jas och understödet till främmande stater minskas för att
förhindra statsbankrutt. Och folket måste lc,·a
av arbete i stället för av statsbidrag.
Cicero (l06-43)
Sedan urmmnes tider har i det privata som i
det offentliga livet en enkel och självklar regel
gällt: utgifterna måste täckas av inkomster, en
budget måste vara balanserad.
Visst har makthavarna, särskilt i tider a,·
krig och hemsökelser, brutit mot denna regel.
men de har aldrig gjort det med gott sam,·ete.
När Roosevelt 1932 vann sitt fårsta presidentval i USA, var segern i hög grad rtt resultat a\·
hans hårda kritik av president Hoovers budgetunderskott.
\ ’id ungefår samma tid lanserades den lursta
systematiska kritiken mot balansregeln a,· ekonomer i USA (Chicagoskolan) . i England
(Keynesskolan ) och i Sverigr (Stockholmsskolan ). Den tanke,·äckande fråga de ställde ,·ar:
Varfor ska egentligen budgeten balanserasjust
Över året! Varfor inte över månaden eller ,·eckan~
Enligt den ”nya ekonomin” borde statens
budget balanseras över konjunkturcykeln, en
period om 3-5 år, i stället for över året. \”insten med den nya balansregeln skulle enligt fö-
respråkarna vara att statsbudgeten kunde användas som ett instrument i en anticyklisk politik for uuämning av fluktuationerna mellan
hög- och lågkonjunkturer. Under högkonjunkturerna skulle en överbalansering ha kontrakliva verkningar, medan en underbalansering
under lågkonjunkturerna skulle stimulera ekonomm.
Makthavare – såväl som planekonomer –
har alltid drömt om enkla instrument ” knappar att trycka på” – med vilka näringsliv och
produktion skulle kunna centralt styras och
kontrolleras. Det traditionella instrumentet,
låneräntan, hade visat sig inellektivt, och bättre medel söktes febrilt. Alla planerare hälsade
det nya instrumentet med glädje, och förväntningarna var höga.
Före Keynes och hans efterföljare hade statliga budgetunderskott av allmänheten uppfat- 313
tats som omoraliska politiska misslyckanden, Tabell l Statsbudgetens underskott i Sverige.
och som en följd av denna opinion hade de Miljoner kronor
styrande i demokratiska stater känt sig tvingade att eftersträva budgetbalans.
Den så kallade Keynesianska revolutionen
innebar vidgade toleransmarginaler gentemot
budgetunderskott och därmed ett första steg på
väg bort från den gamla stränga moralens
regler, ett första steg på syndens väg. Ett steg
som skulle visa sig få ödesdigra verkningar.
Budgetunderskott i Sverige
Vi är på ,·äg in i en röstköpsdemokrati där politikerna genom rundhänta löften till olika ,-äljargrupper ständigt kommer att överanstränga
våra resurser. Förr eller senare kommer den stora baksmällan!
Assar Lindbeck. 1980
är den ekonomiska krisen i mitten av 1970-
talet slog till med full styrka mot länderna i
västvärlden, utsattes regeringarna för starka
påtryckningar att ekonomiskt hjälpa nödlidande industrier och företag, och eftersom budgetmoralen redan var uppluckrad, kapitulerade flertalet regeringar för kraven. I Sverige
beviljades gigantiska subventioner med gigantiska budgetunderskott som resultat. Mot slutet av decenniet presenterades underskott som
ingen några få år tidigare kunde drömt om.
Medan Keynesianismens ”nya ekonomer”
fortfarande höll fast vid den gamla balansregeln, slängdes nu all budgetmoral överbord.
U!vecklingen i Sverige från 1950 till 1980 kan
studeras i tabell l.
1950 1960 1970 1975 1980
Utgifter 6140 16 864 47 340 91 810 188 979
Inkomster 5829 16215 44115 8+600 138 75+
Underskott 311 649 3 225 7210 50225
Procent att
låna 5% 4% 7% 8 % 26 %
Källa: Ekonomidrpartementet. Sillrorna for 1980
preliminära.
När den svenska regeringen 1979 och 1980
betalade en fjärdedel av budgetens utgifter med
lånade pengar, innebar detta att den gamla
moralens hämningar gentemot budgetunderskott brutits ner. Och inget slut på detta nya
beteendemönster kan för närvarande skönjas.
Enligt finansdepartementets prognoser kommer de framtida underskotten att bli följande:
61 miljarder budgetåret 1981/82, 67 miljarder
1982/83, 74 miljarder 1983/84 och 80 miljarder
1984/85.
För den som vill bilda sig en uppfattning om
den offentliga sektorns ständigt växande tyngd
i den svenska ekonomin, är det lämpligt att
sätta statens, kommunernas och landstingens
totala inkomster och utgifter i relation till bruttonationalprodukten. Detta har gjorts i tabell
2.
Tabell 2 Den offentliga sektorns underskott i
relation till BNP
1950 1960 1970 1975 1980
Totala offentliga
utgifter 25% 33% 47% 57% 66%
Totala offentliga
inkomster 22% 28% 40% 48% 53%
Underskott 3% 5% 7% 9% 13%
Källor: Officiell statistik. Siffrorna fOr 1980 preliminära.
314
Tabellernas siffror speglar en faktisk utveckling. Men siffror räcker inte. Man måste också
söka klargöra drivkrafterna bakom utvecklingen. Några avgörande politiska beteendemönster i välfärdsstaten har formulerats i följande
lista.
I alla demokra tiska stater finns ett ofrånkomligt element av korruption i partiernas
och politikernas stä’ndiga forsök att ” köpa”
röster genom att ge förmåner åt olika grupper. Så länge budgetmoralen levde och ,·erkade, hölls denna tendens i schack, men med
moralens upplösning fcill bromssystemet
bort.
2 Medlemmarna i olika påtryckningsgrupper
har mycket att vinna, och är därfor starkt
motiverade i kampen fcir sina ” intressen” –
offentliga bidrag. Men eftersom kostnaderna
fcir dessa gruppers förmåner fordelas på massan av skattebetalare, är varje individ i denna massa svagt motiverad i motståndet mot
gruppkraven.
3 Förslag om nya statsutgifter är alltid forsedda med ett överflöd av vältaliga motiveringar. Endast resurserna är knappa.
4 \ ’älfärdspolitikernas ambitioner är helt inriktade på att bygga ut och ” förbättra” existerande sociala program och – än bättre –
hitta på och fcireslå nya program, allt strä-
vanden som kräver nya offentliga utgifter.
5 Politiker som forsöker bromsa påtryckargruppernas krav är väl medvetna om att så-
dana försök regelbundet möts av ilskna och
prÖ\’ande motattacker. Besvikna grupper anfaller som rasande getingsvärmar, och flertalet politiker föredrar därfOr minsta motståndets väg.
De offentliga utgifterna i avancerade välfärdsstater tenderar därfor alltid att fcirr eller senare
skena iväg som vilda hästar, medan inkomsterna sackar hopplöst efter.
Underskott och inflation i Sverige
Den öppna beskattningen är i en demokrati det
bästa sättet att finansiera offentliga utgifter, me·
dan inflationsbeskattningen ”under bordet” är
den sämsta.
Nobelpristagaren Milton Friedman, 1978
All historisk erfarenhet visar på ett intimt samband mellan statliga budgetunderskott och inflation, och den allmänna regeln är här enkel:
ju större underskott desto mer inflation.
Sedan 1974 har prisökningarna i Sverige hållit sig omkring 10 procent per år, en takt som
faktiskt är lägre än vad flertalet ekonomer väntat som en fciljd av de stora och snabbt växande
underskotten. Större delen av upplåningen har
emellertid hämtats från den vanliga kapitalmarknaden, där näringslivets bristande investeringsvilja gett utrymme härfcir. Inte fcirrän
1979 lånades en stor del – 35 procent – i
riksbanken, en upplåning som i huvudsak tillgodosågs med hjälp av sedelpressarna – riksbankens monopolprivilegium.
En sådan riksbanksupplåning innebär en inflationsinj ektion, vars verkningar dock normalt
kommer till synes forst med en viss tidsfördröjning. Det finns därfOr anledning vänta sig
en ökad inflationstakt i Sverige under 1980 och
följande år, och av forsta halvårets utveckling
att döma kommer priserna 1980 att stiga med
cirka 15 procent.
Som ofta framhållits av ekonomer av den
” libertarianska” Friedmanska skolan är de politiska mediciner regeringarna am·änder i kampen mot inflationen som rep;el mer forödande
for ekonomin än inllationen i si[\. l s,·erige har
de borgerliga regerin~arna fallit undan for på-
tr~cknin~arna och ordinerat den traditionella
hackarmedicinen. allmän pris- och hyreskontroll från maj 1980, en ordination som man
hoppades samtidigt skulle \·erka lugnande på
arbetsmarknadens lönefårhandlingar.
Redan tidigare verkade otaliga statliga regleringar som bromsar och hinder for produktionen. Prisstoppet innebar ytterligare ett slag
mot den enskilda foretagsamheten i Sverige.
Den tvåsiffriga inflation som pågått i Sverige
sedan 1974, har inneburit enorma forluster får
alla med besparingar placerade i banker eller i
obligationer. l fria kapitalmarknader anpassar
sig räntan automatiskt till inflationen så att
spararna får en real ränta om cirka 3 procent. l
Sverige har emellertid statsmakterna fryst räntan vid en så låg nivå att spararnas ränteinkomster inte räckt till som kompensation får
prisstegringarna. Som ytterligare sten på bördan har staten hela tiden beskattat ränteinkomster som om inflationen inte existerat. Det
vill säga beskattat inkomster som i realiteten
varit fårluster!
Ingen annan grupp i Sverige har beskattats
så hänsynslö t som folk med pengar i bank eller
i obligationer. Den totala effekten av inkomstskatter staplade ovanpå inflationsskatter (inflation är faktiskt en skatt) blir skattesatser på
över 100 procent. Här ett räkneexempel.
.\ntag att l00 kronor vid 1979 års början
insattes i en svensk bank. Vid årets slut hade
de inklusive räntan (7 procent) vuxit till 107
kronor. Efter skatt (60 procent) sjönk ränteinkomsten från 7 till 3 kronor. Återstoden,
315
103 kronor, drabbades emellertid av inflationsskatten (lO procent) , och efter den
brandskattningen återstod i reala termer endast 93 kronor. Från l07 kronor hade kapitalet krympt till 93 – 14 kronor hade forlorats.
Slutsats: Genom en kombination av den
vanliga inkomstskatten och den extraordinära inflationsskatten hade småspararens
kapital krympt som om ränteinkomsten
drabbats av en skatt om 200 procent. Vem
kan fårneka att detta mer påminner om
plundring än om beskattning!
Blandekonomi och marknader i Sverige
Vi befinner oss i den djupaste krisen sedan 1930-
talet. Fråga är om inte den nuvarande är än
allvarligare, och utomordentligt svåra prö,·ningar väntar oss i framtiden.
Nobelpristagaren Gunnar :\1yrdal, 1978
Under den industriella re\·olutionen på 1700-
talet i England frigjorde den ekonomiska friheten mirakulösa skaparkrafter hos de industriella fåretagarna , och alltsedan dess har fi·ia
marknader och fria foretag fungerat som gro;
bäddar for ekonomisk till\’äxt.
Välfärdssystemets utveckling i västvärlden
har inneburit successivt ökade statliga ingrepp
i marknaderna, ingrepp som medfort allt hårdare begränsningar av fåretagamas handlingsfrihet.
Ett ekonomiskt system har utvecklats som
döpts till blandekonomi, en term som ger sken
av att avse ett normalt och balanserat tillstånd.
l verkligheten är termen en forskönande omskrivning som tolkar välfärdssystemet alltfor
optimistiskt. Användningen av statligt tvång
for begränsning av fåretagamas frihet i regleringssyfte har hela tiden ökat i omfattning.
316
Den som talar om blandekonomi bör inse att
blandningen hela tiden forändrats och resulterat i en ”mix” med mer och mer tvång och
mindre och mindre frihet.
Som system är ett fritt näringsliv starkt nog
att tåla ett visst mått av statligt tvång. Det
finns dock gränser som inte kan överskridas
utan allvarliga fOljder. Under J970-talet har
dessa gränser i flera väWirdsstater överskridits.
l Sverige, den mest avancerade välfärdsstaten,
har utomordentligt viktiga marknader upphört
att fungera. Inga fria marknader kan fungera
utan fria priser, som skapar balans mellan utbud och efterfrågan och fordelar resurserna i
enlighet med konsumenternas preferenser.
I välfärdsländerna är det allmänt accepterat
att tjänster som utbildning och sjukvård ska
tillhandahållas av staten. I Sverige är utbildningsmarknaden socialiserad till 99,8 procent
och sjukvårdsmarknaden till 98 procent, båda
andelarna de högsta inom västvärlden. Eftersom svenskarna inte har någon fri sektor att
järnfOra med, har de – liksom invånarna i socialiststaterna – mer eller mindre kommit att
acceptera ineffektivitet och missfOrhållanden.
På bostadsmarknaden hade det gamla hyresregleringssystemet (sedan J942) successivt avvecklats, och på J970-talet återstod endast
mindre enklaver. Men . J976 infordes ett nytt
kontrollsystem med det mäktiga hyresgästforbundet i dominerande position, ett system
med, om möjligt, än värre följder fcir bostadsmarknaden.
I en fri kapitalmarknad – som i alla fria
marknader – styrs resurserna till sektorer och
foretag med högst produktivitet, eftersom dessa
är i stånd att bjuda mest och betala de högsta
priserna – räntesatserna. En sådan fordelning
av resurserna är avgörande fOr den ekonomiska
tillväxten, och särskilt a\·görandc i kapitalmarknaden med dess styrning av resurserna fUr
framtida produktion. Men till foljd a\· omf~lt?-
tande centrala regleringar finns inga fria priserräntesatser, och styrfunktionen är därfor satt ur
spel. l speciellt favoriserade sektorer som hostadsbyggandet – paralyserade a\· regleringar
– söker man fOrgäves stimulera produktionen
med hjälp av låga, närmast symboliska räntor.
En diskriminerande dubbelbeskattning –
tredubbel om inflationen medräknas – har .~ått
fram över aktiemarknaden som en ångvält och
kvarlämnat ett ruinfält. Denna marknads fundamentala maskineri har i hunadsak upphört
att fungera, och sedan flera år har avkastningen på investeringskapital varit negati\·.
På sjöfartsmarknaden hade S\·erige tidigarr
en relativt stor handelsflotta, men en ohelil(
allians mellan facken och statsmakten har
tvingat på rederierna villkor som alh-arligt !Ur- \·ärrat verkningarna a\· den internationella krisen. För att överleva har rederierna t\·ingats
sälja massor av fartyg med en halvering a\· den
svenska handelsflottan som resultat.
I ett näringsliv paralyserat av regleringar
och skatter, har regeringarna under senare delen av J970-talet i sina desperata fOrsök att
bevara sysselsättningen socialiserat större delen av varvs- och stålindustrierna och stora
delar av textil- och skogsindustrierna. Skattcmedel i enorma mängder har pum~ats in i de
konkurs- och nedläggningshotade fOretagen.
I verkligheten har de borgerliga regeringarna sedan J976 socialiserat mer av industrin än
vad de socialdemokratiska regeringarna fårmådde under 44 år.
Sysselsättningen i Sverige
Sverige som internationellt sett var en stjärna
ännu i början av 1970-talet, har nu fallit väldigt
djupt. Skolorna fungerar inte: inte familjerna.
Inte arbetsplatserna. Folk tror inte längre på
politikerna. Inte på staten. Inte på framtiden.
Per G Gyllenhammar, 1979
Under de senaste krisåren har sysselsättningsfrägan i Sverige vållat stora bekymmer, oförklarligt stora mot bakgrunden av de anmärkningsvärt låga officiella arbetslöshetssiffrorna
– 2 procent av arbetskraften i genomsnitt.
De i jämförelse med andra länder mycket
låga svenska siffrorna ger dock ingen realistisk
bild av situationen utan får snarast ses som
svmtom på en flykt undan en obehaglig verklighet. Följande uppgifter från januari 1980 får
här komplettera den officiella bilden.
Av den totala arbetsstyrkan om 4 146 000
rapporterades 96 000 som arbetslösa – 2
procent.
2 AMS tog hand om 128 000 arbetslösa – 3
procent – för utbildning, offentliga och
skyddade arbeten, och de betraktas därför
officiellt som sysselsatta.
3 Enligt en undersökning av elevorganisationerna vid gymnasierna skulle 1978 omkring
25 procent – 55 000 – ha föredragit arbete,
om arbete stått att få. Samma andel för universitet och högskolor ger ytterligare 35 000.
Dessa 90 000 – 2 procent av arbetskraften –
är i realiteten arbetslösa.
4 Pensioner utgår i Sverige normalt från 65 års
ålder, men sjuka, handikappade och arbetslösa (från 60 år) kan få fortidspensioner. Antalet sådana pensionärer var 1980 omkring
300 000. Inga officiella uppskattningar har
317
publicerats, men enligt sannolika beräkningar skulle 90 000 av dessa ha pensionerats på
grund av arbetslöshet – 2 procent av arbetsstyrkan.
5 Stora delar av näringslivet hålls i gång med
hjälp av gigantiska statliga subventioner.
Utan dessa insatser skulle stora delar av personalen plus stora delar av underleverantö-
rernas personal ha varit arbetslösa, ett antal
som forsiktigt räknat uppgår till 2 procent av
arbetskraften. l realiteten är dessa delar av
näringslivet att betrakta som offentliga arbeten.
En summering under dessa fem punkter ger en
total arbetslöshet om Il procent, en andel som
förklarar allvaret i situationen och även fork larar de desperata panikreaktionerna hos arbetslöshetshotade grupper. De officiella s\·enska arbetslöshetssiffrorna har föga med verkligh ~ ten
att göra, och ingenting tyder på att dn iäge
här skulle vara bättre än den övriga världens.
I alla välfärdsstater pågår en ”emigration”
från den pri,·ata till den offen tliga sektorn. och
under 1970-talet har detta flöde accelererat på
grund av krisen.
Arbetsstyrkan i den enskilda s\·enska industrin har mellan 1975 och 1980 reducerats med
l00 000, medan personalen i den offentliga sektorn samtidigt ökat med nästall 250000.
Företagarnas revolt
När skall det på allvar gå upp får oss att vi lever
farligt? Att vi med sömngångaraktig bekymmerslöshet går rakt in i en ekonomisk kris a\·
stora mått? Så stora att man måste räkna med
socialoro och ofrihet får de flesta.
Curt Nicolin, 1979
318
I människornas värld hålls allting i gång genom individuella insatser. Och liksom maskiner drivs av drivmedel, hålls människor i gång
av stimulanser och drivkrafter. Om ett samhälle inrättas så att drivkrafterna bakom företagarnas insatser – motorn bakom produktion,
sysselsättning och välstånd – systematiskt undermineras och försvagas, ett samhälle där fö-
retagarna har foga att vinna och allt att förlora,
må ingen bli förvånad , om motorn börjar hacka
och hotar att stanna. Den svenska välfärdsstaten är i dag ett extremt exempel på ett sådant
samhälle, och bland konsekvenserna må följande nämnas.
För perioden 1975-1980 har OECD rapporterat om följande utveckling för industrin:
a) Alla medlemsländer producerade 1980 en
volym i genomsnitt 26 procent större än
1975.
b) I Sverige låg denna volym 1980 endast 5
procent över 1975 års.
2. Bostadsbyggandet i Sverige sjönk från
110 000 enheter år 1970 till 55 000 år 1976
och har därefter stagnerat vid denna låga
nivå fram till 1980, då en ytterligare betydande minskning sker. Enorma offentliga
subventioner har inte kunnat förhindra kollapsen, ett symtom på en av regleringar och
pålagor totalförgiftad sektor.
3 Som ett resultat av denna kollaps plus förlamningen av företagarnas investeringsvilja
har den inhemska cementkonsumtionen från
1970 till 1979 minskat med 45 procent.
4 Investeringarna i den svenska industrin har
1975-1980 (i reella termer) minskat med 35
procent, en volym så låg att det ifrågasatts,
om den förmår bevara produktionsapparaten intakt.
In nörda i tvångströjor av regleringar och
drabbade av konfiskatoriska skatter har fciretagarnas ställning alltmer kommit att påminna
om en fortryckt minoritets, och något fi·itt nä-
ringsliv existerar inte längre i Sverige.
På 1970-talet har en situation mognat fram
– i Sverige såväl som i andra välfärdsländer –
där företagarna tvingats till reträtt och front- !Orkortningar. I en festskrift till professor Gtinter Schmölders, ”An den Grenzen der Bela tbarkeit” (Frankfurt am Main, 1978) har professor Jean Pierre Hamilius skildrat företagarnas defensiva manövrer under den betecknande rubriken ” Der Streik der Produktiven”. l
motsats till öppna arbetsmarknadskonflikter
utgöres företagarnas strejk av spontana individuella aktioner av sådant slag att den stora
allmänheten ännu inte fattat vad som här håller på att ske. I Sverige kan denna tysta revolt
beskrivas på följande sätt.
Företagare som under ekonomisk frihet skulle anställt mer folk, underlåter att göra detta.
2 Företagare som under ekonomisk frihet skulle fortsatt i oförändrad omfattning, drar nu
åt bromsarna och minskar arbetsstyrkan.
3 Företagare som under ekonomisk frihet skulle drivit verksamheten med hjälp av anställt
folk, fciredrar nu att hanka sig fram med
enbart familjens medlemmar.
4 Många företagare som under ekonomisk frihet skulle fortsatt verksamheten, finner det
meningslöst att fortsätta och slår igen butiken.
S Personer med kreativ begåvning som under
ekonomisk frihet skulle startat nya företag,
bedömer i dag sådana satsningar som utsiktslösa.
6 Högt kvalificerade ungdomar som under
ekonomisk frihet skulle valt en framtid som
foretagare eller företagsledare i det privata
näringslivet, väljer nu. i stället lugnare och
bekvämare yrken, ofta inom den offentliga
sektorn.
En liten men växande ström av sådana människor har under senare år lämnat – eller
planerar att lämna – Sverige for en framtid i
länder med bättre och friare ekonomiskt klimat. En sådan åderlåtning kallas i u-länderna för ”brain drain”.
skattebetalarnas revolt
Den svenska hederligheten har varit en stolthet
for mig och min generation. Nu har jag en fornimmelse av att vi genom dåliga lagar håller på
att bli ett folk av fiffiarc.
Nobelpristagaren Gunnar Myrdal, 1978
I fråga om produktion, sparande, investeringar, levnadsstandard och ekonomisk tillväxt var Sverige fram till 1970 ett av världens ledande länder. Under 1970-talet drabbades landet emellertid av svåra bakslag,
och endast på ett område håller Sverige 1980
ställningen som världsetta – beskattningens.
Som en logisk slutsats utifrån de extremt
höga skattesatserna – superskatterna – kan
konstateras att skatteflykt, laglig såväl som
olaglig, inte någonstans kan vara mer frestande och lönsam än i Sverige.
När det gäller att undvika skatt på laglig
319
väg kommer bland annat följande metoder
till användning.
” Gör-det-själv” -metoden. en a\· de ,·anligaste, frodas mer än någonsin.
2 skattefritt byte av tjänster mellan personer
med olika utbildning och yrkeserfarenhet
blomstrar.
3 En avsiktlig minskning av arbetsinsatsen är
ett tredje sätt att undvika skatt, ett sätt som
allvarligt hotar att minska produktion och
välstånd. Vid en övergång från arbete på
heltid till arbete på deltid kompenseras inkomstminskningen till stor del av generösa
sociala bidrag plus kraftigt minskade skattesatser. Och eftersom marginaleffekten for industriarbetare (om alla skatter och sociala
bidrag tas med i kalkylen) uppgår till 75-80
procent, blir kompensationen hög.
Som ett resultat av detta system har antalet deltidsarbetande (mindre än 30 timmar
per vecka) under så kort period som 1975-
1978 ökat med 215 000, medan antalet heltidsarbetande minskat med 160 000. De deltidsarbetande utgjorde 1980 en fjärdedel av
arbetskraften, och andelen är snabbt växande. Under sådana forhållanden är det begripligt, om få svenskar i dag är villiga att
acceptera övertidsarbete mot extra betalning. En kompensation med extra fritid ter
sig vida mer lockande.
En av mina unga kolleger vid Nationalekonomiska institutionen i Lund, Charles Stuart, har
publicerat en rapport, ” Swedish Tax Rates,
Labor Supply and Tax Revenues’.’ (Meddelande 1979: 64), av vilken det framgår att skattebetalarna under mycket lång tid successivt anpas- 320
sar sig till och lär sig undvika de höga skat- att öka i decennier. Sedan denna process komtema. Denna fortgående inlärningsprocess kan mit i gång på allvar, är den levande kraften
tydligen sträcka sig över decennier. sådan att inte ens betydande skattesänkningar
I början av 1980-talet har Sverige inte torde kunna stoppa utvecklingen.
många tillväxtsektorer kvar. En av de mest
iögonfallande är den olagligt skattefria ”svarta
sektorn”.
På områden som bostadsbyggande, målning,
elarbeten, rörläggning, bilreparationer etc utfors enligt olika undersökningar lO procent av
arbetena ”skattefritt”. Ett symtom härpå är
den explosion av enmansfciretag som skett under senare år. Mellan 1972 och 1977 växte
antalet sådana fciretag (enligt rapporter från
Arbetslivscentruml från 126 000 till 169 000.
Förklaringen till den snabba expansionen är
främst att finna i det faktum att skattemyndigheternas möjligheter att kontrollera dessa
fåretags verkliga inkomster är närmast obefintliga. Låt oss demonstrera skatteflyktens matematik fcir sådana fciretag i fciljande enkla exempel. Marginalskatten antas vara 75 procent.
l Beskattade sektorer. Antag en husägare måste betala en målare l 000 kronor fcir ett visst
arbete. Efter skatt får målaren behålla 250
kronor.
2 ”Skattefria” sektorer. Antag priset fcir samma arbete ”utan skatt” blir 500 kronor, dvs
halva kostnaden fcir arbetsgivaren och dubbla inkomsten fcir arbetaren.
Av allt att döma är skatteflykt, laglig såväl
som olaglig, en process med en enorm inbyggd
utvecklingspotentiaL De är inlärningsprocesser
där information om flyktmöjligheter och kryphål hela tiden sprider sig från man till man.
Detta betyder att även om alla skattehöjningar
stoppades, skulle skatteflykten ändå fortsätta
Svensk skattekontroll – en papperstiger
Dagens skattesystem innebär en ,·äldigt hård
beskattning av en viktig men troligen allt knappare nyttighet, nämligen hederlighet.
Assar Lindbeck, 1979
Vi har hittills rapporterat om skatteflykten som
om inga statliga kontroller eller straflbestämmelser existerade. I verkligheten finns en apparat med lO000 anställda fcir kontroll av inkomstskatter och 2 000 fcir kontroll av mervärdeskatter och annan indirekt beskattning. Plus
25 000 deltidsarbetande ”lekmän”.
Dessa tjänstemän har bland annat att kontrollera 6 miljoner personliga inkomstdeklarationer och l miljon fciretagsdeklarationer. Av
de personliga deklarationerna klassificeras 5
miljoner som ”enkla” och l miljon som ” komplicerade”. Varje tjänsteman som arbetar med
den primära kontrollen forväntas enligt skatteverkets rutiner granska cirka 50 ”enkla” deklarationer per dag. Efter alla telefonsamtal, personliga besök, diskussioner och sammanträden
har en sådan tjänsteman cirka 5 timmar (a 50
effektiva minuter) kvar fcir det direkta granskningsarbetet. Dvs i genomsnitt l minut per
deklaration.
Duktiga taxeringsmän – enligt de överordnades bedömning – är sådana granskare som
uppfyller betingen enligt skatteverkets rutiner.
Naturligtvis lär sig tjänstemännen i eget intresse ganska snart den ytliga snabbgranskningstekniken.
Trot denna granskningsteknik upptäcks och
rapporteras 1·arje år några tusen fall av uppenbart olaglig skatteflykt. !\len endast 500-600
a1· dessa fall leder till åtal – mindre än en per
tusen falskdeklaranter enligt sannolika uppskattningar. ,\\- de bortåt .J. 000 fångarna i
s1·enska fangelser (genomsnitt per dag). är det
endast omkring 15 som avtjänar straff på grund
a\’ skattebrott.
321
naden mellan rätt och orätt och den respekt får
lagen utan vilken inget samhälle kan bestå.
Frideric Bastiat, 1846
Svenskarna har ända in i sen tid varit berömda
for sin laglydnad och höga moral, en god grund
att bygga ett samhälle på. Så länge skatterna
var rimliga, deklarerade de i regel sina inkomster till sista kronan for skattemyndigheterna. en
ärlighet som gav tillfredsställelse och ~jälvre?-
spekt.
I dag är denna situation i grunden forändrad. Flertalet medborgare har inte endast –
mer eller mindre – fallit for frestelsen att söka
undkomma skatt genom falskdeklaration. Om
möjligt allvarligare är, att de övervunnit sina
ursprungliga moraliska hämningar till den
grad att de ofta öppet skryter med sin fiffighet
när det gäller att lura skattemasen.
l\led tiden upptäcker fler och fler, att den till
\’lles skräckinjagande kontrollapparaten är en
papperstiger och anpassar sina inkomstupp- ~ift er därefter. Vi har alla genom systematisk
indoktrinering från barnsben lärts att se på
dessa fåreteclser uppifrån – med makthavarnas ögon. Om vi lyckas frigöra oss från denna
hjärntvätt och i stället ser på det hela underifrån, upptäcker vi bland i111nat !oljande. Mitt i moralupplösningen finns dock grupper av hederliga människor kvar som fortfaranl Tiotusentals svenska fåretag har lyckats de deklarerar sina inkomster och betalar sina
överleva tack 1·are skatteflykt. skatter till sista kronan. Men i välfardsstaten
2 Hundratusentals svenska medborgare har där hederlighet alltmer blivit något av en lyxarbete och inkomster tack 1·are arbetsgiva- vara, belagd med extra höga skatter, måste
rens skatteflykt. dessa snabbt krympande grupper betala ett
3 En nabbt växande andel a1· den totala högt pris for sin ärlighet. Mycket ofta tvingas
s1·enska produktionen kommer till tånd i dessa ”de sista dagarnas heliga” att leva i fat- ”skattefria” svarta sektorer. tigdom bland syndare i överflöd.
Bristfalliga statliga kontroller fungerar i rea- Enligt den officiella välfardsideologin uttaxliteten som olja i det sociala maskineriet. eras skatter for att stödja nödlidande grupper i
Hederlighet och moral bestraffas
Den värsta av alla olyckor som kan drabba ett
samhälle är härskare som använder lagen som
ett instrurn. ,11 får utplundring av folket. Ett så-
dant missucuk utplånar hos medborgarna skillsamhället, en tes som innebär att alla skattesänkningar utgör ett hot mot dessa grupper.
Endast egoistiska och omoraliska människor
kan enligt denna tes önska och fåreslå skattesänkningar.
Under senare tid har emellertid ett växande
antal medborgare upptäckt falskheten i denna
322
ideologi. Upptäckt att endast en bråkdel av
skatteinkomsterna går till nödlidande minoriteter (med la röster vid valen). Upptäckt att
lejonparten går till välstående majoriteter (med
många röster) , en fördelning som är ett resultat
av politikernas ” röstköpspolitik”.
Som en foljd av dessa upptäckter har kritiska
attityder mot välfärdsstaten och forakt för politikerna under senare år snabbt brett ut sig.
Man känner allt starkare att det är något ruttet
i den moderna välfärdsstaten.
För det stora flertalet har skatteflykten i dess
olika former framfor allt upplevts som ett spel
med små risker och höga vinstchanser. Men for
ett växande antal har skatteflykten också kommit att tolkas som en motståndsrörelse mot
makter man upplever som fientliga.
Civil ohörsamhet
Staten är inte utrustad med ett större mått av
visdom eller hederlighet än medborgarna. Den
är bara utrustad med ett större mått av tvångsmakt. Och jag kom inte till världen för att bli ett
offer fcir tvång.
Henry David Thoreau, 1849
Inom statsvetenskapen har diskussionens vå-
gor alltid gått höga rörande civil ohörsamhet
och dess berättigande. Ett klassiskt dokument
är här Thoreaus essä ”Civil Disobedience”
från 1849 med tankegångar som kom att påverka bland annat Gandhi. En utförlig presentation av ämnet återfinnes i ”International
Encyclopedia of Social Sciences”.
Enligt den gamla konservativa uppfattningning kan även politiska majoriteter i demokra·
tiska stater missbruka sin makt till förtryck och
utsugning av minoriteter, och under sådana
forhållanden måste medlemmar av dessa minoriteter anses ha moralisk rätt att re,·oltera {(enom civil ohörsamhet – utan att gripa till dld.
Naturligtvis riskerar re\·oltörerna att drabbas
av repressalier från makthavarna – böter eller
fängelse.
\’id många tillfållen i historien har sådan
ohörsamhet lett till reformer och ett slut pa
missbruket. När Indien 1948 vann nationell
självständighet, var det till stor del tack ,·are de
av Mahatma Gandhi ledda ohörsamhetskampanjerna.
Om vi från detta sidospår återvänder till
skattebetalarnas revolt, kan vi till en början
konstatera att den kan betraktas från olika nivåer och perspektiv. Uppifrån sett, från herrarnas och makthavarnas position, ter sig re,·olter
alltid som avskyvärda handlingar, för0änta a,·
de hårdaste straff.
Sedda från gräsrotsnivån av människor som
känner sig fortryckta och utsugna, ter sig reYolterna i ett helt annat ljus. Från detta perspekti’
upplevs de som en kamp fcir frihet – som uttryck fcir civil ohörsamhet.
Sammanfattning
Ingenting kräver ett större mått av vi~het och
omsorg hos de styrande än skattebesluten, frå-
gan vad man ska ta från undersåtarna och ,·ad
man ska låta dem behålla.
Montesquieu, 1748
en måste medborgarna lyda lagar som i ”de- Den fråga det här gäller kan i dag inte diskumokratisk ordning” beslutats av en riksdags- teras utan en hänvisning till Laffer-kurvan.
majoritet. Men enligt en mer radikal uppfatt- Modellens kombination av snabbt stigande
skatter och snabbt växande skatteflykt speglar
på ett realistiskt sätt centrala utvecklingstendenser i moderna välfärdsstater. I dessa närmar man sig i dag ett tak, en maximipunkt på
kurvan, ovanfor vilken de totala skatteinkomsterna (i reella termer) inte kan ökas med hjälp
av höjda skattesatser.
Lalferkurvans snabba genombrott i den ekonomiska vetenskapen är foga överraskande.
:”’ågra kritiska kommentarer må dock tillåtas.
Analysen är statisk. Läsaren får intrycket att
maximipunkten alltid kommer att återfinnas
vid en viss nivå – t ex då de olfentliga utgifterna kommit att omfatta 70 procent av
Be P.
En sådan slutsats är vilseledande. I en mer
dynamisk analys kommer procentsilTran att
skifta inte endast i olika länder utan också i
samma länder vid olika tidpunkter.
2 Analysen är makroekonomisk. Lalfermodellen reser logiskt frågan: När kommer ett visst
land att nå maximipunkten?
\”ad Sverige beträlfar, finns det fortf~1rande
ine;en äker statistik som tyder på att punkten
ifråga uppnåtts. Men om \”i ställer om till mikroekonomisk analvs. kan vi konstatera att
323
hundratusentals svenska skattebetalare som individer redan uppnått och passerat gränsen
ifråga. Och – än viktigare – konstatera att
antalet sådana individer på grund av fortgående inlärningsprocesser är snabbt \·äxande.
Slutsats: Beskattningen har sina gränser, ett
faktum som dock ingalunda innebär en gång
fOr alla givna och fasta tak. Hittills har välfärdsstaterna varit i stånd att utnyttja skattebetalarnas medfödda moraliska hämningar, men
allteftersom fler och fler medborgare känner sig
fOrtryckta och utsugna, undergrävs den gamla
moralen.
Som ett resultat av dessa fortgående forändringar upplever ett snabbt \·äxande antal medborgare skatteflykt som moraliskt berättigad.
Som skatteflyktingar upplever de faktiskt så-
dana handlingar som ett uttryck for civil ohörsamhet.
Höga skatter är välfärdspolitiska instrument,
och beskattningens gränser bestäms ytterst av
skattebetalarnas moral. Ju högre moral desto
högre skattetak. Den ofrånkomliga slutsatsen
blir att den successivt fortgående moralupplösningen i välfärdsstaterna samtidigt innebär
successivt sänkta skattetak.