Hans Swedberg; Vägen från och till protektionism
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
SWEDBERG:
n från och till protektionism
ltriJ~slitienJ import- och exportkvoter och
har numera ersatts av mera sofistike- – •.~.1,h•••A••, skriver bankdirektör
Swedberg, som redogörfår utvecklingunasie årtiondena. Oljeprishöjningden höga dollarkursen och inflationen
storafienderna till ett fritt handelsutIlillan länderna. De har lett till att det
en ’grå” area med indirekt verkanav protektionism samtidigt som
• m.a,7n111 bekänner sig till frihandeln.
Protektionismen under efterkrigsåren var
någonting helt annat än dagens nyprotektionism eller nymerkantilism. Hamlets frå-
ga till Polonius huruvida molnet på den
eljest så fria himlen inte höll på att förvandlas från en kamel till en vessla och
sedan, lika omärkligt, till en val kan illustrera övergången från de tekniskt sett
ganska enkla handelsrestriktioner i form
av import- och exportkvoter, som kännetecknade de första efterkrigsåren, via tullar till de olika handelshinder av långt mer
sofistikerat slag, som idag begränsar
världshandeln. En vandring genom skogen av handelspolitiska skyddsåtgärder sedan 1945 leder oss via stationer, och scenarios vilka endera antyder framsynta initiativ eller bara misstag och besvikelser.
Alla de åtta stationerna, så många blir det
nämligen inalles, har två ting gemensamt
– de är fascinerande när man ser tillbaka
på dem och de antyder, hui: den fria marknadsmekanismen försöker bereda väg för
den fördelning över de nationella gränserna av varor, kapital och arbete, som utgör
en förutsättning för konkurrens och ekonomisk utveckling överhuvurl.
Den första stationen omfattar slutet på
det andra världskriget och dc första efterkrigsåren. Då började de instrument i den
handelspolitiska diplornatien användas,
som vi idag egentligen utan vidare tar för
givna. Under hösten 1943 träffades
Churchill och Roosevelt på ett slagskepp
ute på Atlanten för att försöka dra upp
riktlinjerna för hur varor och kapital skulle
röra sig i en värld utan krig, och de gjorde
detta innan segern långt ifrån var i sikte.
30
Det är stimulerande att de båda krigsledarna ägde den andliga kraften att göra ett
så enastående försök så tidigt för att uppnå
det ännu idag avlägsna målet: en fri värld i
fred, och en värld där handeln är fri.
Efter detta följde åtskilliga stora initiativ vad gäller handel och kapitalresurser. I
syfte att motverka den knapphet på många
förnödenheter, som låg bakom de tidigare
årens importrestriktioner, tillskapades så-
lunda Internationella Valutafonden. Denna skulle uttryckligen bidraga till att få
bort de handelshindrande valutarestriktionerna. 1945 tillkom vidare, efter en konferens i den amerikanska badorten Bretton
Woods, ett valutasystem byggt på fasta
växelkurser och med dollarn som basvaluta.
Något senare såg också GATT (General
Agrcement on Tariffs and Trade) i Geneve
dagens ljus. Detta stora avtal, vilket senare visat sig betyda så mycket för världshandelns tillväxt, innehåller vid sidan av
regler för tulluppgörelser också viktiga
regler av allmänt handelspolitiskt innehåll. Från dessa tidiga efterkrigsår bör i
minnet också återkallas Marshallplanen
från 1947-48. Som resultat av denna väldiga amerikanska satsning tillfrisknade
Europa efterhand, och de hårda importrestriktionerna kunde överges.
Tullar ersätter handelskvoter
Det andra större scenariot täcker åren
1958-67. Den låga inflation som då rådde
gjorde användningen och betydelsen av
tullar större än de föregående årens export- och · importkvoter. Världshand
scenen dominerades i själva verket av
fortgående liberaliseringsprocess, un
vilken de ännu höga tullarna attackera
via olika förhandlingsomgångar i GA
– Dillon-ronden, Kennedy-ronden, får
nämna bara ett par.
En högst betydelsefull förändring ·
trädde år 1960 i mönstret av handels
tiskt verksamma internationella organ·
tioner. Då inträdde nämligen Förenta S
tema och Canada somjämbördiga part
det ännu idag så verksamma ekonomi
samarbetsorganet i Paris, OECD (Org
sation for Economic and Commercial
velopment), med ~ugofem västliga in
striländer ink! Japan som medlemm
Detta betydde slutet på en period av a
rikansk överlägsenhet på de ekonomi
och tekniska områdena av en ojämfo
storlek. Detta scenario täcker också gr
dandet av regionala handelsgrupper
EG, EFTA och även LAFTA. När man
här kan se tillbaka på dessa handelsgr
peringar är det, då så mycket nu an
beträffande EG:s protektionism, angelä
att understryka att de grundläggande i
erna bakom dem var att främja den int
nationella handeln, inte att snedvrida d
De var handelsfrämjande, inte hand
hindrande.
Station tre i denna serie avser slutet
1960-talet (1967- 71). Den ekonomiska
tuationen i variden var då allmänt
fortfarande gynnsam, och tämligen Ii
inflation i fårening med en aktiv efterti
gan baserad på riktlinjer från Keynes
dess kännetecken. Emellertid fanns un
~run·
som
an så
~rup·
nfårs
läget
ideriter·
den.
j els·
t på
a si·
sett
iten
·frå-
var
tder
ännu gyllene efterkrigsår ett antal
faktorer. U-ländernas begränsade
i världshandeln, särskilt
svårigheter att själva skapa kapital,
sålunda allvarliga bekymmer.
staterna i u-världen, ofta järnlätta att identifiera bland de s k
(Newly Industrialized
satte ganska tidigt under efin importkontrollerande åtfor att säkerställa sin expanderande
och exportproduktion. Denna pokompletterades med ansträngningar
fl fritt tillträde till marknaderna i iliksom med krav på att få del av
•~r•u’w~ produktionsresurser och, framallt, att få kapital till icke onerösa relive till eljest mycket gynnsamma vill- …
Hyprotektionismen börjar sätta in
Dm jämf<irelsevis väl balanserade situationen på världshandelsfältet försämrades
limligen hastigt under den senare delen
IV 1960-talet. Strukturellt betingade anpassningsprocesser inom industrien på-
skyndades också genom framträdandet av
kraftfulla konkurrenspartners som Japan
och NIC-länder såsom Södra Korea,
Taiwan och Brasilien. Den internationella
textilkrisen utgör ett exempel på de ökande spänningarna, och den resulterade så
tidigt som 1961 i den fårsta mer omfattande textiluppgörelsen, den s k Short
Term Cotton Agreement. Som fåljd härav
bö~adc arsenalen av klassiska handelshinder i form av tullar att ersättas av en
31
hel rad protektionistiskt inriktade åtgärder
såsom marknadsarrangemang (s k
OMA:s, dvs Orderly Market Arrangements) och subsidier av olika slag. De
tämligen blandade motiven får dessa åtgärder rättfärdigar rubriken nyprotektionism får att täcka aktiviteterna från denna
tid, med ökade statliga stimulansåtgärder
får exporten som ett gott karaktäristikum.
Vi finner nu en annan typ av protektionism än tidigare, svårare att klarlägga och
definitivt mer svår att genomskåda, när
det gäller de bakomliggande drivkrafterna.
1971 skull bli det fårsta av de tre chockåren under det gångna årtiondet. Scenario
fyra kan dateras till den 15 augusti 1971,
när underskottet i Förenta Staternas lö-
pande betalningsbalans blev så stort, att
Nixon-administrationen införde importkontroll. I december samma år övergavs
också möjligheten att fritt omväxla dollar i
guld, och systemet från Bretton-Woodsåren bröt därmed samman. Världshandeln ökade under perioden 1960-73 med
ca 9% per år, en siffra, som senare överträffats endast får år 1976.
Scenario fem börjar 1973-74, när den
fårsta oljechocken (den s k OPEC I) inträffade. De redan då existerande rubbningarna i världshandeln fårstärktes under de följande åren av en nära nog femfaldig ökning av oljepriset. Inflationen steg
samtidigt snabbt och blev ett allmänt ont.
Detta i sin tur ledde till ett fall överlag i
efterfrågan och, ehuru svårmätbart, till att
osäkerheten samtidigt stegrades. De protektionistiska spänningarna vad gäller
32
handel och investeringar intensifierades likaledes. Det blev härvid, som GATT:s generalsekreterare Arthur Dunkel understrukit, oftare frågan om spänningar än
klart konkreta åtgärder.
En faktor som otvivelaktigt tänstgjorde
som en broms i regeringarnas beredvillighet att ge vika inför det ökade protektionistiska trycket var de pågående multilaterala förhandlingarna inom GATT:s
ram, den s k Tokyo-ronden. Ehuru dessa
fram till 1979 varken var särskilt resultatrika eller snabba, föranleddes ändå rege·
ringarna genom deras existens till upprepade deklarationer till förmån för ett fritt
handelssystem och försökte tvivelsutan
hejda den framryckande protektionismen.
Å andra sidan började då, för att citera
professor Gerard Curzon, en besvärlig period av både ”double-talk” och ”doublethink”.
Mitt sjätte scenario hänför sig till den
andra stora oljechocken 1979 (OPEC II),
som har fått så stora återverkningar och ju
fortsätter ännu idag. Den gjorde definitivt
slut på förhoppningarna att världens energikris skulle kunna lösas inom en nära
framtid och att vi skulle kunna nå ekonomisk stabilitet igen. I själva verket lever vi
ännu i det förlängda perspektivet av detta
scenario men delvis också i ett nytt. Detta
sjätte scenario antyder att vägen mot protektionism nu har blivit mer attraktiv, och
scenariot avslöjar en klar brist på förtroende för framtiden, en brist på anpassning
över stora delar av produktionsområdet
och – framför allt – en brist i själva företagsamheten. Den senare delen av sjuttiotalet kännetecknades, som vi minns, av
låg och samtidigt ojämn tillväxt i värl
ekonomien. Olyckligtvis finns det ett
svärande förhållande mellan låg tillvoch negativ handelspolitisk aktivitet.
tillväxt främjar protektionism, vilken i
utgör ett hinder för ekonomisk tillväxt.
Ansträngningarna i västra Europa
attackera den stigande inflationen via
Europeiska betalningssystemet (E
från mars 1979 har visat sig framgångs ·
ur monetär synpunkt men knappast i ka
pen mot inflationen. Därmed har de p
tektionistiska spänningarna ytterlig
ökat. Inflationen utgör alltjämt den st
fienden, och det är därför ej fårvånande
Internationella Valutafonden vid sin ’
sammankomst i september-oktober l
återupprepade vad som sades vid topp
tet i Ottawa i juli – vi måste fortsä
kampen mot inflationen om vi skall ku
uppnå den högre investeringsnivå och
större tillväxt, på vilka en varaktig fårb”
ring i sysselsättningen kan bygga.
Ansträngningarna att vidareutve
grunden får det fria handelssystemet le
under perioden fram till ett helt nytt
stern av s k uppfårandekoder
GATT:s ram vad gäller handelshinder
annat slag än tullar, s k icke-tariffåra h
delshinder. Därmed steg ett delvis
GATT-system fram, ehuru spörsmålet
man skall fårfara vid import som stör h
rnamarknaden (den s k safeguardkla
len i artikel XIX i GATT) lämnades ol”
Och därmed står vi vid den sjunde s
tionen på vägen mot nyprotektionism
Detta scenario med dess utvidg
ta- ’ n.
de
av multilaterala regler bör kunoss något av optimism for framEn huvudförutsättning är då att
u-länderna delar något av ansvaret
marknadskrafterna lämnas någorfria att arbeta.
_ ….,~._,. Vi lever for närvarande i en
orsakad av den höga dollarkurDenna har troligen redan betytt lika
som den andra oljechocken vad
nya spänningar i världshandeln.
i fråga om tullbehandling, bekvalitetskontroller, standards och
av mer sofistikerat slag än tidiinvecklade upphandlingsbestämr eller regler för tillstånd att bedriva
se i ett importland, allt är de exempel
bandelshinder av annat slag än tullar
kvantitativa importrestriktioner eller
mVER:s (frivilliga exportbegränsningoch OMA:s. Den ’grå’ arean med
lkilda system av protektionism – EG med
bventioner, USA med OMA:s och
VER:s samt Japan med sitt speciella, vä-
atligen muntliga regelsystem – utvidgas
Dtlöpande, och regeringar och myndigheter blir mer och mer frestade att avvika
från de fundamentala principerna i det internationella handelssystemet. Samtidigt
bekänner man sig helt fromt till frihandel.
Ett inslag i handelspolitiken dikterat av
ekonomiska maktmotiv – terrorbalans är
ett uttryck som är användbart också här –
33
ter sig alltmer uppenbart, i samma mån
som de tekniska hjälpmedlen i ökad utsträckning blir ’gråa’ och svårgenomskinliga som redskap for den nya merkantilismen-protektionismen.
Denna följd av scenarios må sluta med
en utblick på Tokyo. I Japan dröjde det
åtskilligt länge, innan man släppte kontrollen vid gränserna av kapital och varor.
På den japanska hemmamarknaden verkade å andra sidan de fria marknadskrafterna långt mer effektivt och flexibelt som
broms gentemot inflationen, än man i allmänhet foreställer sig.
Japan markerar numera villighet att
hålla tillbaka sin export får att ej störa
produktionen på andra marknader. Det
väldiga japanska exportöverskottet, särskilt stort gentemot USA och EG, representerar å andra sidan ett allvarligt handelspolitiskt problem, som i det långa loppet inte kan angripas genom exportbegränsningar (VER:s eller OMA:s) utan
måste lösas inom det öppna handelssystemet sådant detta utbyggts via exempelvis
de nya GATT-koderna.
Frivilliga exportbegränsningar och
subventioner
Över dagens ansträngda handelspolitiska
scen med åtgärder som både direkt och
indirekt snedvrider utrikeshandeln sänker
sig skuggorna allt mer. Märkvärdigt är att
klassiska skyddsvapen såsom kvoter nu
upplever en sådan renässans. Exempel
härpå finns från textilsektorn, där ytterligt
hårda forhandlingar sedan i somras pågår
34
i Geneve i syfte att skära ned importen av
textilier till industrivärlden från såväl usom i-länder. Ett annat fålt representerar
bilarna, där stora delar av importen till
Västeuropa just sker inom ramen for
kvantitativa begränsningar.
Bland de öppet insatta handelspolitiska
åtgärderna framträder i forsta hand de s k
frivilliga exportbegränsningarna (VER:s).
Det mest aktuella exemplet härpå utgör
japanernas åtagande vis a vis USA att
frivilligt begränsa sin export av personbilar for åren 1981-83 med 7,7% for ett
fårsta år. Också japanska TV-apparater
till USA hålles frivilligt tillbaka. Vidare
har NIC-länder som Taiwan och Sydkorea lovat att inskränka sin export till
USA av en sådan känslig vara som skor.
Att det i de här fallen i mycket ringa utsträckning är fråga om frivilliga åtgärder
är uppenbart. Störande är också att investeringsaktiviteten i spåren av sådana överenskommelser lätt lokaliseras till områ-
den, vilka eljest ej skulle ha kommit i fråga
for nya industrier. Hela detta fålt av
skyddsåtgärder ter sig överhuvud betänkligt, då konsumenten ofta berövas tillgången till funktionellt och prismässigt sett
överlägsna produkter. Detta utgör får öv~
rigt en sanning, som den amerikanska International Trade Commission (ITC) i fjol
fann sig foranlåten att uttala får de amerikanska bilfabrikanterna såväl som for
Carter-administrationen.
Inom området for den indirekt verkande
protektionismen, den ’grå’ sfår varom talats ovan, ökar otvivelaktigt också i dagsläget frekvensen och intensiteten av de insatta åtgärderna. Med den offentliga
torns stigande betydelse i denna nym
kantilistiska area blir det naturligt att s
liga stödåtgärder, främst kanske i form
subventioner, tillgrips får att dämpa m·
nöjet med den sjunkande sysselsättnio
i spåren av prisbillig import. Ofta tillg
sådana åtgärder som led i anpassnings
cesser inom särskilt krisdrabbade indus
er, och ofta rubriceras de också som t
porära. Äger de samtidigt karaktären
exportsubventioner, är de visserligen
bjudna enligt GATT:s uppfårandek
Med den ökande integrationen mellan
landsmarknaderna och hemmamarkna
blir emellertid den nationella gränsen
betydelselösare som skiljedelare me
vad som får utiandseffekt eller inte.
minst med hänsyn härtill framstår j
subventionerna som speciellt allvarliga
de indirekt verkande skyddsmedlen
konkurrens utifrån.
Den nuvarande växtkraften i den
tektionistiska floran hänger till en del s
man med att ett antal besvärliga områ
fick lämnas olösta i Tokyo-ronden, t
hela fåltet av skyddsåtgärder mot m
nadsstörande import. En annan orsak
den brokiga protektionistiska djungeln
att de otvivelaktigt effektiva och klart a
protektionistiska uppfårandekoderna fi
Tokyo-ronden ännu ej hunnit bli prakt’
verksamma fullt ut.
En positiv faktor, som bör kunna
verka den tilltagande protektionismen,
å andra sidan att GATT-koderna allt
börjar visa sig kunna hämma många av
handelshindrande ambitionerna hos elj
sek- t frestade regeringar. Ett
Ej
just
i av
mot
lrOt m- :len
t ex
r ktill
ar
l tiån
;kt
nar
er
:le
·st
element, som också bör kunna bitill att den nya protektionismen ej
upp med alltför många huvuden,
den nya allmänna session inom
som skall äga rum i höst i Geneve.
Jl•mg<:n lär vara att då försöka få utink! NIC-länderna mer
eradc av att medverka i GATT:s
”ngningar att hålla handelsvägarna
flma. Vidare torde den besvärliga frågan
den marknadsstörande importen överd skall mötas bli behandlad igen vid
.. nya GATT-sessionen liksom också extriktionerna, frivilliga eller ej . Den
fDOmTokyo-ronden så värdefullt utlngda arsenalen av motåtgärder mot
35
protektionism bör genom den stora
GATT-sammankomsten i höst därmed så
småningom kunna få nya kraftiga inslag
till världshandelns bästa.
Mot denna bakgrund bör en slutvinjett
över den långa vägen från efterkrigsårens
kvardröjande protektionism fram till dagens och ·morgondagens pånyttfödda
skyddsåtgärder kunna bli efterkrigstidens
store frihandelsarkitekts, den för någon tid
sedan bortgångne brittiske handelsministern Reginald Maudlings ord: ” Vad vi nu
behöver för framtiden är inte endast den
negativa frånvaron av kontroller och bestämmelser, inte bara frihet från restriktioner utan framför allt frihet för vårt eget
skapande” .
n från och till protektionism
ltriJ~slitienJ import- och exportkvoter och
har numera ersatts av mera sofistike- – •.~.1,h•••A••, skriver bankdirektör
Swedberg, som redogörfår utvecklingunasie årtiondena. Oljeprishöjningden höga dollarkursen och inflationen
storafienderna till ett fritt handelsutIlillan länderna. De har lett till att det
en ’grå” area med indirekt verkanav protektionism samtidigt som
• m.a,7n111 bekänner sig till frihandeln.
Protektionismen under efterkrigsåren var
någonting helt annat än dagens nyprotektionism eller nymerkantilism. Hamlets frå-
ga till Polonius huruvida molnet på den
eljest så fria himlen inte höll på att förvandlas från en kamel till en vessla och
sedan, lika omärkligt, till en val kan illustrera övergången från de tekniskt sett
ganska enkla handelsrestriktioner i form
av import- och exportkvoter, som kännetecknade de första efterkrigsåren, via tullar till de olika handelshinder av långt mer
sofistikerat slag, som idag begränsar
världshandeln. En vandring genom skogen av handelspolitiska skyddsåtgärder sedan 1945 leder oss via stationer, och scenarios vilka endera antyder framsynta initiativ eller bara misstag och besvikelser.
Alla de åtta stationerna, så många blir det
nämligen inalles, har två ting gemensamt
– de är fascinerande när man ser tillbaka
på dem och de antyder, hui: den fria marknadsmekanismen försöker bereda väg för
den fördelning över de nationella gränserna av varor, kapital och arbete, som utgör
en förutsättning för konkurrens och ekonomisk utveckling överhuvurl.
Den första stationen omfattar slutet på
det andra världskriget och dc första efterkrigsåren. Då började de instrument i den
handelspolitiska diplornatien användas,
som vi idag egentligen utan vidare tar för
givna. Under hösten 1943 träffades
Churchill och Roosevelt på ett slagskepp
ute på Atlanten för att försöka dra upp
riktlinjerna för hur varor och kapital skulle
röra sig i en värld utan krig, och de gjorde
detta innan segern långt ifrån var i sikte.
30
Det är stimulerande att de båda krigsledarna ägde den andliga kraften att göra ett
så enastående försök så tidigt för att uppnå
det ännu idag avlägsna målet: en fri värld i
fred, och en värld där handeln är fri.
Efter detta följde åtskilliga stora initiativ vad gäller handel och kapitalresurser. I
syfte att motverka den knapphet på många
förnödenheter, som låg bakom de tidigare
årens importrestriktioner, tillskapades så-
lunda Internationella Valutafonden. Denna skulle uttryckligen bidraga till att få
bort de handelshindrande valutarestriktionerna. 1945 tillkom vidare, efter en konferens i den amerikanska badorten Bretton
Woods, ett valutasystem byggt på fasta
växelkurser och med dollarn som basvaluta.
Något senare såg också GATT (General
Agrcement on Tariffs and Trade) i Geneve
dagens ljus. Detta stora avtal, vilket senare visat sig betyda så mycket för världshandelns tillväxt, innehåller vid sidan av
regler för tulluppgörelser också viktiga
regler av allmänt handelspolitiskt innehåll. Från dessa tidiga efterkrigsår bör i
minnet också återkallas Marshallplanen
från 1947-48. Som resultat av denna väldiga amerikanska satsning tillfrisknade
Europa efterhand, och de hårda importrestriktionerna kunde överges.
Tullar ersätter handelskvoter
Det andra större scenariot täcker åren
1958-67. Den låga inflation som då rådde
gjorde användningen och betydelsen av
tullar större än de föregående årens export- och · importkvoter. Världshand
scenen dominerades i själva verket av
fortgående liberaliseringsprocess, un
vilken de ännu höga tullarna attackera
via olika förhandlingsomgångar i GA
– Dillon-ronden, Kennedy-ronden, får
nämna bara ett par.
En högst betydelsefull förändring ·
trädde år 1960 i mönstret av handels
tiskt verksamma internationella organ·
tioner. Då inträdde nämligen Förenta S
tema och Canada somjämbördiga part
det ännu idag så verksamma ekonomi
samarbetsorganet i Paris, OECD (Org
sation for Economic and Commercial
velopment), med ~ugofem västliga in
striländer ink! Japan som medlemm
Detta betydde slutet på en period av a
rikansk överlägsenhet på de ekonomi
och tekniska områdena av en ojämfo
storlek. Detta scenario täcker också gr
dandet av regionala handelsgrupper
EG, EFTA och även LAFTA. När man
här kan se tillbaka på dessa handelsgr
peringar är det, då så mycket nu an
beträffande EG:s protektionism, angelä
att understryka att de grundläggande i
erna bakom dem var att främja den int
nationella handeln, inte att snedvrida d
De var handelsfrämjande, inte hand
hindrande.
Station tre i denna serie avser slutet
1960-talet (1967- 71). Den ekonomiska
tuationen i variden var då allmänt
fortfarande gynnsam, och tämligen Ii
inflation i fårening med en aktiv efterti
gan baserad på riktlinjer från Keynes
dess kännetecken. Emellertid fanns un
~run·
som
an så
~rup·
nfårs
läget
ideriter·
den.
j els·
t på
a si·
sett
iten
·frå-
var
tder
ännu gyllene efterkrigsår ett antal
faktorer. U-ländernas begränsade
i världshandeln, särskilt
svårigheter att själva skapa kapital,
sålunda allvarliga bekymmer.
staterna i u-världen, ofta järnlätta att identifiera bland de s k
(Newly Industrialized
satte ganska tidigt under efin importkontrollerande åtfor att säkerställa sin expanderande
och exportproduktion. Denna pokompletterades med ansträngningar
fl fritt tillträde till marknaderna i iliksom med krav på att få del av
•~r•u’w~ produktionsresurser och, framallt, att få kapital till icke onerösa relive till eljest mycket gynnsamma vill- …
Hyprotektionismen börjar sätta in
Dm jämf<irelsevis väl balanserade situationen på världshandelsfältet försämrades
limligen hastigt under den senare delen
IV 1960-talet. Strukturellt betingade anpassningsprocesser inom industrien på-
skyndades också genom framträdandet av
kraftfulla konkurrenspartners som Japan
och NIC-länder såsom Södra Korea,
Taiwan och Brasilien. Den internationella
textilkrisen utgör ett exempel på de ökande spänningarna, och den resulterade så
tidigt som 1961 i den fårsta mer omfattande textiluppgörelsen, den s k Short
Term Cotton Agreement. Som fåljd härav
bö~adc arsenalen av klassiska handelshinder i form av tullar att ersättas av en
31
hel rad protektionistiskt inriktade åtgärder
såsom marknadsarrangemang (s k
OMA:s, dvs Orderly Market Arrangements) och subsidier av olika slag. De
tämligen blandade motiven får dessa åtgärder rättfärdigar rubriken nyprotektionism får att täcka aktiviteterna från denna
tid, med ökade statliga stimulansåtgärder
får exporten som ett gott karaktäristikum.
Vi finner nu en annan typ av protektionism än tidigare, svårare att klarlägga och
definitivt mer svår att genomskåda, när
det gäller de bakomliggande drivkrafterna.
1971 skull bli det fårsta av de tre chockåren under det gångna årtiondet. Scenario
fyra kan dateras till den 15 augusti 1971,
när underskottet i Förenta Staternas lö-
pande betalningsbalans blev så stort, att
Nixon-administrationen införde importkontroll. I december samma år övergavs
också möjligheten att fritt omväxla dollar i
guld, och systemet från Bretton-Woodsåren bröt därmed samman. Världshandeln ökade under perioden 1960-73 med
ca 9% per år, en siffra, som senare överträffats endast får år 1976.
Scenario fem börjar 1973-74, när den
fårsta oljechocken (den s k OPEC I) inträffade. De redan då existerande rubbningarna i världshandeln fårstärktes under de följande åren av en nära nog femfaldig ökning av oljepriset. Inflationen steg
samtidigt snabbt och blev ett allmänt ont.
Detta i sin tur ledde till ett fall överlag i
efterfrågan och, ehuru svårmätbart, till att
osäkerheten samtidigt stegrades. De protektionistiska spänningarna vad gäller
32
handel och investeringar intensifierades likaledes. Det blev härvid, som GATT:s generalsekreterare Arthur Dunkel understrukit, oftare frågan om spänningar än
klart konkreta åtgärder.
En faktor som otvivelaktigt tänstgjorde
som en broms i regeringarnas beredvillighet att ge vika inför det ökade protektionistiska trycket var de pågående multilaterala förhandlingarna inom GATT:s
ram, den s k Tokyo-ronden. Ehuru dessa
fram till 1979 varken var särskilt resultatrika eller snabba, föranleddes ändå rege·
ringarna genom deras existens till upprepade deklarationer till förmån för ett fritt
handelssystem och försökte tvivelsutan
hejda den framryckande protektionismen.
Å andra sidan började då, för att citera
professor Gerard Curzon, en besvärlig period av både ”double-talk” och ”doublethink”.
Mitt sjätte scenario hänför sig till den
andra stora oljechocken 1979 (OPEC II),
som har fått så stora återverkningar och ju
fortsätter ännu idag. Den gjorde definitivt
slut på förhoppningarna att världens energikris skulle kunna lösas inom en nära
framtid och att vi skulle kunna nå ekonomisk stabilitet igen. I själva verket lever vi
ännu i det förlängda perspektivet av detta
scenario men delvis också i ett nytt. Detta
sjätte scenario antyder att vägen mot protektionism nu har blivit mer attraktiv, och
scenariot avslöjar en klar brist på förtroende för framtiden, en brist på anpassning
över stora delar av produktionsområdet
och – framför allt – en brist i själva företagsamheten. Den senare delen av sjuttiotalet kännetecknades, som vi minns, av
låg och samtidigt ojämn tillväxt i värl
ekonomien. Olyckligtvis finns det ett
svärande förhållande mellan låg tillvoch negativ handelspolitisk aktivitet.
tillväxt främjar protektionism, vilken i
utgör ett hinder för ekonomisk tillväxt.
Ansträngningarna i västra Europa
attackera den stigande inflationen via
Europeiska betalningssystemet (E
från mars 1979 har visat sig framgångs ·
ur monetär synpunkt men knappast i ka
pen mot inflationen. Därmed har de p
tektionistiska spänningarna ytterlig
ökat. Inflationen utgör alltjämt den st
fienden, och det är därför ej fårvånande
Internationella Valutafonden vid sin ’
sammankomst i september-oktober l
återupprepade vad som sades vid topp
tet i Ottawa i juli – vi måste fortsä
kampen mot inflationen om vi skall ku
uppnå den högre investeringsnivå och
större tillväxt, på vilka en varaktig fårb”
ring i sysselsättningen kan bygga.
Ansträngningarna att vidareutve
grunden får det fria handelssystemet le
under perioden fram till ett helt nytt
stern av s k uppfårandekoder
GATT:s ram vad gäller handelshinder
annat slag än tullar, s k icke-tariffåra h
delshinder. Därmed steg ett delvis
GATT-system fram, ehuru spörsmålet
man skall fårfara vid import som stör h
rnamarknaden (den s k safeguardkla
len i artikel XIX i GATT) lämnades ol”
Och därmed står vi vid den sjunde s
tionen på vägen mot nyprotektionism
Detta scenario med dess utvidg
ta- ’ n.
de
av multilaterala regler bör kunoss något av optimism for framEn huvudförutsättning är då att
u-länderna delar något av ansvaret
marknadskrafterna lämnas någorfria att arbeta.
_ ….,~._,. Vi lever for närvarande i en
orsakad av den höga dollarkurDenna har troligen redan betytt lika
som den andra oljechocken vad
nya spänningar i världshandeln.
i fråga om tullbehandling, bekvalitetskontroller, standards och
av mer sofistikerat slag än tidiinvecklade upphandlingsbestämr eller regler för tillstånd att bedriva
se i ett importland, allt är de exempel
bandelshinder av annat slag än tullar
kvantitativa importrestriktioner eller
mVER:s (frivilliga exportbegränsningoch OMA:s. Den ’grå’ arean med
lkilda system av protektionism – EG med
bventioner, USA med OMA:s och
VER:s samt Japan med sitt speciella, vä-
atligen muntliga regelsystem – utvidgas
Dtlöpande, och regeringar och myndigheter blir mer och mer frestade att avvika
från de fundamentala principerna i det internationella handelssystemet. Samtidigt
bekänner man sig helt fromt till frihandel.
Ett inslag i handelspolitiken dikterat av
ekonomiska maktmotiv – terrorbalans är
ett uttryck som är användbart också här –
33
ter sig alltmer uppenbart, i samma mån
som de tekniska hjälpmedlen i ökad utsträckning blir ’gråa’ och svårgenomskinliga som redskap for den nya merkantilismen-protektionismen.
Denna följd av scenarios må sluta med
en utblick på Tokyo. I Japan dröjde det
åtskilligt länge, innan man släppte kontrollen vid gränserna av kapital och varor.
På den japanska hemmamarknaden verkade å andra sidan de fria marknadskrafterna långt mer effektivt och flexibelt som
broms gentemot inflationen, än man i allmänhet foreställer sig.
Japan markerar numera villighet att
hålla tillbaka sin export får att ej störa
produktionen på andra marknader. Det
väldiga japanska exportöverskottet, särskilt stort gentemot USA och EG, representerar å andra sidan ett allvarligt handelspolitiskt problem, som i det långa loppet inte kan angripas genom exportbegränsningar (VER:s eller OMA:s) utan
måste lösas inom det öppna handelssystemet sådant detta utbyggts via exempelvis
de nya GATT-koderna.
Frivilliga exportbegränsningar och
subventioner
Över dagens ansträngda handelspolitiska
scen med åtgärder som både direkt och
indirekt snedvrider utrikeshandeln sänker
sig skuggorna allt mer. Märkvärdigt är att
klassiska skyddsvapen såsom kvoter nu
upplever en sådan renässans. Exempel
härpå finns från textilsektorn, där ytterligt
hårda forhandlingar sedan i somras pågår
34
i Geneve i syfte att skära ned importen av
textilier till industrivärlden från såväl usom i-länder. Ett annat fålt representerar
bilarna, där stora delar av importen till
Västeuropa just sker inom ramen for
kvantitativa begränsningar.
Bland de öppet insatta handelspolitiska
åtgärderna framträder i forsta hand de s k
frivilliga exportbegränsningarna (VER:s).
Det mest aktuella exemplet härpå utgör
japanernas åtagande vis a vis USA att
frivilligt begränsa sin export av personbilar for åren 1981-83 med 7,7% for ett
fårsta år. Också japanska TV-apparater
till USA hålles frivilligt tillbaka. Vidare
har NIC-länder som Taiwan och Sydkorea lovat att inskränka sin export till
USA av en sådan känslig vara som skor.
Att det i de här fallen i mycket ringa utsträckning är fråga om frivilliga åtgärder
är uppenbart. Störande är också att investeringsaktiviteten i spåren av sådana överenskommelser lätt lokaliseras till områ-
den, vilka eljest ej skulle ha kommit i fråga
for nya industrier. Hela detta fålt av
skyddsåtgärder ter sig överhuvud betänkligt, då konsumenten ofta berövas tillgången till funktionellt och prismässigt sett
överlägsna produkter. Detta utgör får öv~
rigt en sanning, som den amerikanska International Trade Commission (ITC) i fjol
fann sig foranlåten att uttala får de amerikanska bilfabrikanterna såväl som for
Carter-administrationen.
Inom området for den indirekt verkande
protektionismen, den ’grå’ sfår varom talats ovan, ökar otvivelaktigt också i dagsläget frekvensen och intensiteten av de insatta åtgärderna. Med den offentliga
torns stigande betydelse i denna nym
kantilistiska area blir det naturligt att s
liga stödåtgärder, främst kanske i form
subventioner, tillgrips får att dämpa m·
nöjet med den sjunkande sysselsättnio
i spåren av prisbillig import. Ofta tillg
sådana åtgärder som led i anpassnings
cesser inom särskilt krisdrabbade indus
er, och ofta rubriceras de också som t
porära. Äger de samtidigt karaktären
exportsubventioner, är de visserligen
bjudna enligt GATT:s uppfårandek
Med den ökande integrationen mellan
landsmarknaderna och hemmamarkna
blir emellertid den nationella gränsen
betydelselösare som skiljedelare me
vad som får utiandseffekt eller inte.
minst med hänsyn härtill framstår j
subventionerna som speciellt allvarliga
de indirekt verkande skyddsmedlen
konkurrens utifrån.
Den nuvarande växtkraften i den
tektionistiska floran hänger till en del s
man med att ett antal besvärliga områ
fick lämnas olösta i Tokyo-ronden, t
hela fåltet av skyddsåtgärder mot m
nadsstörande import. En annan orsak
den brokiga protektionistiska djungeln
att de otvivelaktigt effektiva och klart a
protektionistiska uppfårandekoderna fi
Tokyo-ronden ännu ej hunnit bli prakt’
verksamma fullt ut.
En positiv faktor, som bör kunna
verka den tilltagande protektionismen,
å andra sidan att GATT-koderna allt
börjar visa sig kunna hämma många av
handelshindrande ambitionerna hos elj
sek- t frestade regeringar. Ett
Ej
just
i av
mot
lrOt m- :len
t ex
r ktill
ar
l tiån
;kt
nar
er
:le
·st
element, som också bör kunna bitill att den nya protektionismen ej
upp med alltför många huvuden,
den nya allmänna session inom
som skall äga rum i höst i Geneve.
Jl•mg<:n lär vara att då försöka få utink! NIC-länderna mer
eradc av att medverka i GATT:s
”ngningar att hålla handelsvägarna
flma. Vidare torde den besvärliga frågan
den marknadsstörande importen överd skall mötas bli behandlad igen vid
.. nya GATT-sessionen liksom också extriktionerna, frivilliga eller ej . Den
fDOmTokyo-ronden så värdefullt utlngda arsenalen av motåtgärder mot
35
protektionism bör genom den stora
GATT-sammankomsten i höst därmed så
småningom kunna få nya kraftiga inslag
till världshandelns bästa.
Mot denna bakgrund bör en slutvinjett
över den långa vägen från efterkrigsårens
kvardröjande protektionism fram till dagens och ·morgondagens pånyttfödda
skyddsåtgärder kunna bli efterkrigstidens
store frihandelsarkitekts, den för någon tid
sedan bortgångne brittiske handelsministern Reginald Maudlings ord: ” Vad vi nu
behöver för framtiden är inte endast den
negativa frånvaron av kontroller och bestämmelser, inte bara frihet från restriktioner utan framför allt frihet för vårt eget
skapande” .