Jarl Fernlund; Vårt skydd mot främmande ubåtar
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Debatt
JARL FERNLUND:
Vårt skydd mot främmande ubåtar
Försvarsbeslutet 1972 innebar att den socialdemokratiska regeringen med sin riksdagsmajoritet drev igenom att våra örlogsfartyg
avsedda för ubåtsjakt – de med stor möda
under 1950- och 1960-talen uppbyggda materiella och därtill hörande personella resurserna – i fortsättningen successivt skulle
utgå ur krigsorganisationen. Den socialdemokratiska inställningen tolkade författaren
Bosse Gustafson i en intervju i Mtonbladet
1973: ”Ett försvar som ingenting behövt göra
på flera hundra år har svårt att motivera sin
nödvändighet. Därför måste försvarsmakten
gestalta behovet av det militära i form av en
u-båt som dyker upp medjämna mellanrum”.
Denna naiva uppfattning fanns fortfarande
kvar i vissa politiska grupperingar den dag i
oktober 1981 då verkligheten överträffade
den dikt Gustafson beskriver.
1977 års försvarsbeslut innebar en fortsatt
nedgång av den fartygsburna ubåtsjaktkapaciteten och vår ubåtsjaktförmåga.
Inför ett nytt försvarsbeslut överlämnade
överbefalhavaren i böranav september 1981
sin programplan för det militära försvarets
utveckling 1982-87 på den av regeringen angivna ekonomiska planeringsnivån. Som operativ grund anger OB: ”Kontroll av svenskt
område kräver närvaro av främmande trupper. En angripare tvingas till invasion. Invasionsförsvar blir därför också i framtiden
försvarsmaktens viktigaste uppgift” .
I sin plan framhåller ÖB nödvändigheten
av förmågan att upptäcka och möta
kränkningar av vårt territorium. Vad ÖB här
talar om gäller emellertid övervakning i fred
av kusten för att skydda oss mot främmande
ubåtar som medvetet eller omedvetet annonserar sin närvaro. Antalet ubåtar i Östersjön
är så stort att vi inte skall vara främmande för
tanken att en ubåt drar uppmärksamheten till
sig under tiden andra ubåtar agerar på andra
håll. Den senare formen av infiltration som
sker dold kräver en av oss aktiv, uppsökande
verksamhet som kallas ubåtsjakt. Härtill
krävs andra resurser än de som erfordras för
att möta gränskränkningar.
I programplanen anger ÖB läget i krigsorganisationen 1982 inom området ubåtsjakt:
”Den fartygsburna ubåtsjakten har i huvudsak utgått. Ett antal av marinens tunga helikoptrar har emellertid erhållit en modeJlli.
seract vapenutrustning för ubåtsjakt. De har
godtagbar förmåga att lösa avsedda uppgifter. Svagheten i ubåtsjaktsystemet •
främst uthålligheten”. En bedömning av förmågan att lösa vissa uppgifter påverkas naturligtvis av vilka krav man ställer. Programplanen kom ut före händelsen med ubåt 137
För att flottan skall kunna bedriva en aktiv
uppsökande ubåtsjakt och samtidigt kulliii
skydda vår 270 mil långa kust – med betoning på våra militära skyddsområden – fril
ubåtsinfiltration, krävs en uppbyggnad av dc
marina helikopterförbanden i storleksordningen fyra ”Berga-förband” (med place..U.
i Stockholms-, Göteborgs-, Karlskrona- oå
Härnösandsområdena). Härtill kommer fie.
gatter/korvetter som ledarfartyg inom vu;
förband. Det rör sig om ett miljardprojekt
Med anledning av att ett stort antal inarlenter med ubåtar förekommit efter det Il
programplanen överlämnats har ÖB vårcl
1982 lämnat förslag till planering för att foF
stärka resuserna för övervakning av och ilgripande mot främmande ubåtar. Föreslasåtgärder gäller anskaffning av teknisk utrullning för c:a 200 milj kr. Socialdemokratera
ville i riksdagsbehandlingen närmast halvm
anslaget och ansåg förstärkningen icke erfcr·
derlig.
För ubåtsjakt krävs förband sammansalla
av fartyg och helikoptrar, varigenom kravca
på både uthållighet och snabbhet kan tiO,.
doses. Fartygen måste vara byggda för ubåiJ.
jakt med hänsyn till dels den speciella !etniska utrustningen som erfordras dels kravca
på egen bullernivå. Samma krav gäller istCII
även för helikoptern. Fartyget erfordras so.
vapenbärare samt som stridsledningscentri
medan helikoptrarna används som frams~
na hydrofonbärare som lämnar data ti
stridslednngscentralen. Sverige är den enda
sjönationen i världen som – efter försvanbeslutet 1972 – tror sig om att i sin alliansfri.
het kunna bedriva ubåtsjakt utan några fre.
gatter/korvetter. Vi är dessutom ensamma
om att använda Vertolhelikoptrar för ubåiJ.
jakt. I både öst- och västvärlden ingår r..
tygsburna ubåtsjakthelikoptrar som en del
ett integrerat ubåtsjaktsystem.
Margot Håkansson (fp) har i en riksdags- ,.
motion yrkat på konkreta åtgärder (motion
1981/82: 302) för att förbättra marinens möjligheter till en aktiv ubåtsjakt. Det är med
förvåning man läser försvarsutskottets svar
på denna sakliga motion: ”Tilltänka åtgärder
skulle innebära kostnadsökningar som inte
!:lorde stå i proportion till effektökningen…..
Förbättrade möjligheter till ubåtsjakt är inliplanerade”. Detta är tomt prat. Hur värderar
man en effektökning från Otill närvaron av ett
ubåtsjaktfartyg i angivet område? Sista meDingen är inte sann. Först i augusti 1982 fick
ÖBregeringens uppdrag att vidtaga nödvändiga åtgärder för att förbättra beredskapen
för ubåtsjakt inom södra militärområdet.
Inställningen i övrigt i riksdagen återspeglas i partimotionerna till försvarsproposilionen. Moderaterna är positiva och vill förbättra möjligheterna i fredstid att övervaka
vårt territorium (motion 1981182: 2262). Det
1rglädjande att moderaterna i valrörelsen tog
upp frågan om förstärkning av ubåtsjakten
och lade fram ett konkret program för hur
detta skall ske.
Socialdemokraterna säger i sin partimotion
(1981/82: 2276) som en huvudpunkt: ”Vi måste driva en aktiv nedrustningspolitik”. I övrigt fortsätter man sin marinpolitik från 1972:
”Mot bakgrund av att den fartygsburna
ubåtsjaktkapaciteten blir av ringa omfattning
bör OB tillvarata möjligheterna att utnyttja
en del av flygvapnets tunga helikoptrar för
övervakning och ubåtsjakt”. Marinen och
flygvapnet skall dela på redan hårt ansträngda resurser för en verksamhet som kräver en
omedelbar utbyggnad. Samtidigt anser man i
motionen att armen bör skaffa beväpnade he- 425
likoptrar med förmåga till pansarbekämpning
på stora avstånd. Det är här frågan om ett
miljardprojekt. ”Förmågan att bekämpa
pansrade fordon är grundläggande för våra
möjligheter att genomföra strider på marken”
säger Olof Palme i motionen. Försvaret av
inlandet kommer före försvaret av våra kuster. Var detta innebörden av att i målsättningen stryka meningen om invasionsförsvar?
I juni 1982 tog riksdagen det nya försvarsbeslutet som för flottans del innebar ett fullföljande av de socialdemokratiska intentionerna från 1972. Trots folkstormen efter den
sovjetiska ubåtens grundstötning inne på
svenskt militärt skyddsområde samt en lång
rad kränkningar därefter av vårt sjöterritorium gällde debatten i riksdagen ”resurser för
att upptäcka och avvisa främmande ubåtar
som kränker vårt territorium”.
Beslut om tillförsel av faryg och helikoptrar till flottan för en aktiv ubåtsjakt är brådskande, bl a för att visa trovärdigheten av vårt
försvar. För att öka vår ubåtsjaktkapacitet
kan vi bygga om några jagare till fregatter.
Lösningen är dock av temporär karaktär.
På längre sikt måste flottan följa med i den
tekniska utvecklingen och tillföras nya ubåtsjaktsystem bestående av fregatter och fartygsbaserade helikoptrar. En prioritering
mellan anskaffning av ubåtsjakthelikoptrar
för flottan och anskaffning av pansarhelikoptrar för armen bör föreläggas riksdagen för
debatt. Behovet av svenska ubåtsjaktsystem
i Östersjön förefaller öka under 1990-talet
med hänsyn till ett ökande antal ubåtar i det
tidigare s k fredens hav.
1
.;
’·’
JARL FERNLUND:
Vårt skydd mot främmande ubåtar
Försvarsbeslutet 1972 innebar att den socialdemokratiska regeringen med sin riksdagsmajoritet drev igenom att våra örlogsfartyg
avsedda för ubåtsjakt – de med stor möda
under 1950- och 1960-talen uppbyggda materiella och därtill hörande personella resurserna – i fortsättningen successivt skulle
utgå ur krigsorganisationen. Den socialdemokratiska inställningen tolkade författaren
Bosse Gustafson i en intervju i Mtonbladet
1973: ”Ett försvar som ingenting behövt göra
på flera hundra år har svårt att motivera sin
nödvändighet. Därför måste försvarsmakten
gestalta behovet av det militära i form av en
u-båt som dyker upp medjämna mellanrum”.
Denna naiva uppfattning fanns fortfarande
kvar i vissa politiska grupperingar den dag i
oktober 1981 då verkligheten överträffade
den dikt Gustafson beskriver.
1977 års försvarsbeslut innebar en fortsatt
nedgång av den fartygsburna ubåtsjaktkapaciteten och vår ubåtsjaktförmåga.
Inför ett nytt försvarsbeslut överlämnade
överbefalhavaren i böranav september 1981
sin programplan för det militära försvarets
utveckling 1982-87 på den av regeringen angivna ekonomiska planeringsnivån. Som operativ grund anger OB: ”Kontroll av svenskt
område kräver närvaro av främmande trupper. En angripare tvingas till invasion. Invasionsförsvar blir därför också i framtiden
försvarsmaktens viktigaste uppgift” .
I sin plan framhåller ÖB nödvändigheten
av förmågan att upptäcka och möta
kränkningar av vårt territorium. Vad ÖB här
talar om gäller emellertid övervakning i fred
av kusten för att skydda oss mot främmande
ubåtar som medvetet eller omedvetet annonserar sin närvaro. Antalet ubåtar i Östersjön
är så stort att vi inte skall vara främmande för
tanken att en ubåt drar uppmärksamheten till
sig under tiden andra ubåtar agerar på andra
håll. Den senare formen av infiltration som
sker dold kräver en av oss aktiv, uppsökande
verksamhet som kallas ubåtsjakt. Härtill
krävs andra resurser än de som erfordras för
att möta gränskränkningar.
I programplanen anger ÖB läget i krigsorganisationen 1982 inom området ubåtsjakt:
”Den fartygsburna ubåtsjakten har i huvudsak utgått. Ett antal av marinens tunga helikoptrar har emellertid erhållit en modeJlli.
seract vapenutrustning för ubåtsjakt. De har
godtagbar förmåga att lösa avsedda uppgifter. Svagheten i ubåtsjaktsystemet •
främst uthålligheten”. En bedömning av förmågan att lösa vissa uppgifter påverkas naturligtvis av vilka krav man ställer. Programplanen kom ut före händelsen med ubåt 137
För att flottan skall kunna bedriva en aktiv
uppsökande ubåtsjakt och samtidigt kulliii
skydda vår 270 mil långa kust – med betoning på våra militära skyddsområden – fril
ubåtsinfiltration, krävs en uppbyggnad av dc
marina helikopterförbanden i storleksordningen fyra ”Berga-förband” (med place..U.
i Stockholms-, Göteborgs-, Karlskrona- oå
Härnösandsområdena). Härtill kommer fie.
gatter/korvetter som ledarfartyg inom vu;
förband. Det rör sig om ett miljardprojekt
Med anledning av att ett stort antal inarlenter med ubåtar förekommit efter det Il
programplanen överlämnats har ÖB vårcl
1982 lämnat förslag till planering för att foF
stärka resuserna för övervakning av och ilgripande mot främmande ubåtar. Föreslasåtgärder gäller anskaffning av teknisk utrullning för c:a 200 milj kr. Socialdemokratera
ville i riksdagsbehandlingen närmast halvm
anslaget och ansåg förstärkningen icke erfcr·
derlig.
För ubåtsjakt krävs förband sammansalla
av fartyg och helikoptrar, varigenom kravca
på både uthållighet och snabbhet kan tiO,.
doses. Fartygen måste vara byggda för ubåiJ.
jakt med hänsyn till dels den speciella !etniska utrustningen som erfordras dels kravca
på egen bullernivå. Samma krav gäller istCII
även för helikoptern. Fartyget erfordras so.
vapenbärare samt som stridsledningscentri
medan helikoptrarna används som frams~
na hydrofonbärare som lämnar data ti
stridslednngscentralen. Sverige är den enda
sjönationen i världen som – efter försvanbeslutet 1972 – tror sig om att i sin alliansfri.
het kunna bedriva ubåtsjakt utan några fre.
gatter/korvetter. Vi är dessutom ensamma
om att använda Vertolhelikoptrar för ubåiJ.
jakt. I både öst- och västvärlden ingår r..
tygsburna ubåtsjakthelikoptrar som en del
ett integrerat ubåtsjaktsystem.
Margot Håkansson (fp) har i en riksdags- ,.
motion yrkat på konkreta åtgärder (motion
1981/82: 302) för att förbättra marinens möjligheter till en aktiv ubåtsjakt. Det är med
förvåning man läser försvarsutskottets svar
på denna sakliga motion: ”Tilltänka åtgärder
skulle innebära kostnadsökningar som inte
!:lorde stå i proportion till effektökningen…..
Förbättrade möjligheter till ubåtsjakt är inliplanerade”. Detta är tomt prat. Hur värderar
man en effektökning från Otill närvaron av ett
ubåtsjaktfartyg i angivet område? Sista meDingen är inte sann. Först i augusti 1982 fick
ÖBregeringens uppdrag att vidtaga nödvändiga åtgärder för att förbättra beredskapen
för ubåtsjakt inom södra militärområdet.
Inställningen i övrigt i riksdagen återspeglas i partimotionerna till försvarsproposilionen. Moderaterna är positiva och vill förbättra möjligheterna i fredstid att övervaka
vårt territorium (motion 1981182: 2262). Det
1rglädjande att moderaterna i valrörelsen tog
upp frågan om förstärkning av ubåtsjakten
och lade fram ett konkret program för hur
detta skall ske.
Socialdemokraterna säger i sin partimotion
(1981/82: 2276) som en huvudpunkt: ”Vi måste driva en aktiv nedrustningspolitik”. I övrigt fortsätter man sin marinpolitik från 1972:
”Mot bakgrund av att den fartygsburna
ubåtsjaktkapaciteten blir av ringa omfattning
bör OB tillvarata möjligheterna att utnyttja
en del av flygvapnets tunga helikoptrar för
övervakning och ubåtsjakt”. Marinen och
flygvapnet skall dela på redan hårt ansträngda resurser för en verksamhet som kräver en
omedelbar utbyggnad. Samtidigt anser man i
motionen att armen bör skaffa beväpnade he- 425
likoptrar med förmåga till pansarbekämpning
på stora avstånd. Det är här frågan om ett
miljardprojekt. ”Förmågan att bekämpa
pansrade fordon är grundläggande för våra
möjligheter att genomföra strider på marken”
säger Olof Palme i motionen. Försvaret av
inlandet kommer före försvaret av våra kuster. Var detta innebörden av att i målsättningen stryka meningen om invasionsförsvar?
I juni 1982 tog riksdagen det nya försvarsbeslutet som för flottans del innebar ett fullföljande av de socialdemokratiska intentionerna från 1972. Trots folkstormen efter den
sovjetiska ubåtens grundstötning inne på
svenskt militärt skyddsområde samt en lång
rad kränkningar därefter av vårt sjöterritorium gällde debatten i riksdagen ”resurser för
att upptäcka och avvisa främmande ubåtar
som kränker vårt territorium”.
Beslut om tillförsel av faryg och helikoptrar till flottan för en aktiv ubåtsjakt är brådskande, bl a för att visa trovärdigheten av vårt
försvar. För att öka vår ubåtsjaktkapacitet
kan vi bygga om några jagare till fregatter.
Lösningen är dock av temporär karaktär.
På längre sikt måste flottan följa med i den
tekniska utvecklingen och tillföras nya ubåtsjaktsystem bestående av fregatter och fartygsbaserade helikoptrar. En prioritering
mellan anskaffning av ubåtsjakthelikoptrar
för flottan och anskaffning av pansarhelikoptrar för armen bör föreläggas riksdagen för
debatt. Behovet av svenska ubåtsjaktsystem
i Östersjön förefaller öka under 1990-talet
med hänsyn till ett ökande antal ubåtar i det
tidigare s k fredens hav.
1
.;
’·’