Danne Nordling; Ekonomisk demokrati
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
l
3.
.l
g
e
:r
rt
n
DANNE NORDLING:
Ekonomisk demokrati
Det är inte ett strikt ekonomiskt system
avny typ som de svenska
socialdemokraterna eftersträvar med en
övergång till politisk-demokratiska
beslutsformer i näringslivet – s k
ekonomisk demokrati. Målet är inte en
effektivare ekonomi utan en politisk
forändring av det ekonomiska systemet i
sig, skriver pol mag Danne Nordling,
Ekonomisk demokrati är inte förenlig
med ekonomisk effektivitet vare sig
enligt planhushållningens teori eller
marknadshushållningens praktik.
Om man inför politisk-demokratiska beslutsformer i näringslivet innebär detta
övergången till ett annat ekonomiskt system. ”Ekonomisk demokrati” som genomförs t ex med hjälp av löntagarfonder
betyder att marknadsekonomin överges
till förmån för en sorts socialism. Om
löntagarfonderna däremot inte är ett led i
”demokratiseringen” av näringslivet
kan marknadsekonomin behållas. Men i
så fall finns det inga sakligt hållbara skäl
för några fonder.
Den svenska arbetarrörelsens socialism handlar i sina konkreta ögonblick
mest om vad socialism inte bör innebära.
Traditionellt har ju socialism inneburit
förstatligande av produktionsmedlen.
Men ett kollektivt ägande av företagen
har i den internationella socialistiska debatten i allmänhet inte ansetts räcka för
de reformer man önskat genomföra.
Det finns visserligen en teoretisk ekonomisk diskussion om s k marknadssocialism där staten äger produktionsmedlen och bestämmer priserna, men där fö-
retagen uppträder självständigt vinstmaximerande på olika marknader i konkurrens med varandra. Men detta system har ännu inte praktiserats någonstans i världen.
Marknadssocialism
l Jugoslavien har man kommit närmast
marknadssocialismen även om det centralt planerande inslaget där är större än
vad de marknadssocialistiska teorierna
egentligen förutsätter. Här ansluter man
också till en av de ursprungliga socialistiska traditionerna som kallas gillesocialism. Detta innebär att löntagarna själva
skall driva företagen och genom själv- 24
styre och delaktighet i besluten uppnå
värden av högre dignitet än materiell
standardökning.
Någon delaktighet har löntagarna i Jugoslavien knappast fått i praktiken. Men
den företagsdemokratiska socialismen
utgjorde ändå grunden för den ”nya
vänstern” på 60-talet vilken har fått återverkningar långt in på 80-talet genom
förslagen om löntagarfonder. Historiskt
har dock gillesocialismen varken i debatten eller i praktiken förmått hävda sig
mot statssocialismen.
statssocialism
I det statssocialistiska systemet äger staten produktionsmedlen och samordnar
den ekonomiska aktiviteten med hjälp av
planering (t ex 5-års planer) som ganska
detaljerat reglerar företagens verksamhet. Avsikten med planhushållningen är
att åstadkomma bättre ekonomisk effektivitet än marknadshushållningen som
ofta i förklenande ordalag beskrivs som
”ekonomisk anarki”.
I teorin är alltså planekonomin ett
strikt ekonomiskt system som med hjälp
av datorer, statistik och vetenskaplig
forskning skall öka produktionen snabDiagram l
bare och åstadkomma snabbare ekonomisk tillväxt än kapitalismen. Att planeringen i praktiken fordrar politisk diktatur för att inte bli inkonsekvent bekymrade inte forna tidens socialister. Åstadkommandet av höjd materiell levnadsstandard och eliminerandel av arbetslösheten var viktigare värden än frihet och
demokrati – sådana uppfattningar fanns
nyligen även i Sverige när det gällde U·
ländernas förhållanden.
Strängt taget var det planeringen som
var vitsen med planhushållningen och
inte det kollektiva ägandet. Förstatligan·
det var bara en praktisk åtgärd för att få
företagen att snabbare lyda planeringsmyndigheternas påbud. En liten kvarle·
va av detta synsätt finns i Rudolf
Meidners första förslag till löntagarfonder 1975:
”Den för näringspolitiken avgörande skillna·
den när löntagarfonderna en gäng äger majoritetsposten i flertalet stora företag kan antas bH
att samhället kommer att lättare kunna fä gehör
hos företagen även för mycket längtgående
krav pä samordning och planering.”
”Löntagarfonder” sid 108
Att centralplanering är möjlig utan att
den privata äganderätten upphävs visar
exemplen från krigsekonomierna under
Beslutssystem och beslutskriterier:
Ägandeform
Privat ägande
Kollektivt ägande
Ekonomiska kriterier
Decentraliserat
Marknadsekonomi
Tyskland 50-talet
Marknadssocialism
(Jugoslavien)
Centraliserat
Krigsekonomi
Tyskland 30-talet
Planhushållning
Öststaterna
f
Ii
e
r
r
andra världskriget och under fredstid
även Tyskland på 30-talet. Också dagens
Japan kan kanske ses som ett exempel
där dock centralplaneringen inte drivits
tillnärmelsevis så långt som i övriga exempel.
”Demokratisk socialism”
Den svenska arbetarrörelsen strävar
emellertid efter en socialism som inte inryms inågon av de fyra rutorna i diagram
l. Löntagarstyrda företag och marknadssocialism strider mot den solidariska
lönepolitiken och skulle uppmuntra
”foretagsegoism”. Planhushållning
avvisas likaså eftersom den är oförenlig
med politisk demokrati. Den svenska
”demokratiska socialismen” är enligt
Gunnar Nilsson av ”blå-gul” modell och
har inte praktiserats någon annanstans i
världen.
I själva verket är det inte ett strikt
ekonomiskt system av ny typ som man
år ute efter. Det är inte en effektivare
ekonomi som är målet utan i stället en
politisk förändring av det ekonimiska
systemet i sig. ”Ekonomin skall kontrolleras enligt principen en-man-en-röst.
Nu har vi ’graderad’ rösträtt inom ekonomin” som Anna Hedborg på LO uttryckt saken.
Kritiken av ”kapitaliststyret”
Den beskrivning av dagens ekonomiska
forhållanden som gavs i LO:s stora kampanj ”Vem äger jobben’?” hösten 1977
visar också att ekonomin uppfattas som
ett politiskt system för näringslivet.
Kommunister och den äldre typen av socialister brukar beskriva ekonomiska
25
missförhållanden som följder av det kapitalistiska systemet vilket bygger på att
företagarna strävar efter profit i stället
för att tänka på det allmännas bästa.
Men LO förmedlade år 1977 i stället bilden av en ”anonym och odemokratisk
maktkoncentration i näringslivet” som
skulle innebära att Sverige bara delvis är
demokratiskt.
LO liknade alla förmögenheter vid en
båt. En liten del av båten är rodret – dvs
aktier. Rodret styr båten men aktieägarna är inte demokratiskt utsedda utan det
räcker med tre personer i 90 procent av
börsföretagen för att tillsätta styrelsen.
LO kommenterade i kampanjtidningen
med orden:
”Miljontals människor, och hela orters livsvillkor, är i dag beroende av beslut som fattas av
nägra fä odemokratiskt tillsatta personer i det
privata näringslivet.”
Kritiken riktar sig varken mot kapitalägarnas ”profitintresse” eller mot att de
har satt konkurrensen ur spel genom att
en och samma ägargrupp skulle kontrollera en hel bransch eller liknande. Man
skulle därför kunna karaktärisera LO:s
beskrivning av dagens näringsliv som
”kapitaliststyre” vars makthavare fattar
beslut efter eget godtycke obundna av
alla snävt begränsande regler och principer. Därför skulle Sverige kunna ses
som ett klart exempel på ett odemokratiskt politiskt system för näringslivet.
Eftersom alla kapitalägare inte sorterar under samma ägargrupp har detta
beslutssystem placerats under rubriken
”Decentraliserat” i diagram 2 som innefattar de fyra system som istället för
ekonomiska kalkyler använder sig av politiska överväganden.
26
Diagram 2
Beslutssystem och beslutskriterier:
Ägandeform
Privat ägande
Kollektivt ägande
2 Politiska kriterier
Decentraliserat
”K~pitaliststyre”
Utopia
Centralplanering blir nödvändig
Den ekonomiska demokratin syftar enligt LO 1977 till ett övertagande av de
gamla, odemokratiskt tillsatta, kapitalägarnas roll för att därmed förhindra att
företag flyttas eller läggs ned. l de två
senaste förslagen till löntagarfonder har
man gjort försök att bygga upp det nya
ägandet som ett decentraliserat system
med 24 länsfonder. Men ett decentraliserat beslutssystem som inte är baserat på
någon strikt kalkyleringsprincip utan är
beroende av tillfälliga politiska opinioner
är och förblir en utopi.
Besluten måste samordnas på något
sätt. Annars kan stödet till sysselsättningen i en region hota att leda till nedläggningar i en annan region där liknande
produkter tillverkas. Stig Malm formulerar detta i en intervju i Svensk Tidskrift
sålunda: ”Det måste alltså finnas en central övergripande planering.”
Rudolf Meidner säger i skriften ”Om
löntagarfonder” utgiven i början av 1982
att det motsatspar som borde diskuteras
är ”privat maktkoncentration å ena sidan och maktkoncentration i händerna
på kollektiva enheter å den andra”.
I LO 80-rapporten talas det om att de
centrala fackförbunden och LO kan
Centraliserat
Subventioner och
regleringar (Åsling)
Ekonomisk demokrati
”Fondsocialism”
överbrygga de lokala intressena genom
att anlägga branschperspektiv och ett
”långsiktigt nationellt synsätt som griper
över hela näringslivet”.
Lika litet som Sverige skulle kunna
styras utan riksdag och regering med enbart landstingen som bas skulle det
svenska näringslivet kunna styras av
löntagarnas landsting så länge som företagen är beroende av varandra och har
verksamhet över hela Sverige och världen. Den ekonomiska demokratin måste
därför placeras i rutan nere till höger i
diagram 2.
Faran med subventioner
Motsvarigheten till detta system med bibehållet privat ägande finns i rutan ovanför och karaktäriseras av subventione
och regleringar för att tillfredsställa de
politiskt mest högröstade opinionerna.
skärholmsfruarna och livsmedelssubventionerna var ett tidigt exempel. Hun
gerstrejker för att hindra nedläggning
är ännu inte så vanliga. Men demonstra
tionståg och uppvaktningar för syssel
sättning i den egna regionen har unde
Åslings akutmottagnings tid mång
gånger lönat sig. Till slut ökade budget
r
e
,_
l- .r
Ll- !f
a
tunderskottet så mycket att mottagningen
fick stänga.
Men med den ekonomiska demokration genomförd öppnar en ny ”subventionskassa” som ytterligare kommer att
deformera det ekonomiska systemet
även om man på centralt håll kommer att
försöka behålla ett minimum av ekonomisk rationalitet i kapitalsatsningarna.
Men mer ekonomisk effektivitet kräver
5-års planer, centraldirigering och expertvälde i stället för dagsaktuellt politiskt ”bröd och skådespel”. Ekonomisk
demokrati är inte förenlig med ekonomisk effektivitet vare sig enligt planhushållningens teori eller marknadshushållningens praktik.
Konsekvenser för ekonomin
Hur kan då förslagsställarna påstå att
den ekonomiska demokratin egentligen
inte kommer att få några konsekvenser
förekonomin i Sverige? Svaret på frågan
tigger i arbetarrörelsens perspektiv på
den förändring som skall inträffa – nämligen från rutan ”kapitaliststyre” nedåt
och åt höger. Enligt detta perspektiv är
näringslivet redan kapitalägarstyrt. Det
är bara fråga om att ersätta de odemokratiskt utsedda aktieägarna på bolagsstämmorna med demokratiskt utsedda
27
kapitalägare som litet mer tar hänsyn till
löntagarnas intressen.
Men för dem som ser förändringen gå
från rutan ”marknadsekonomi” i diagram l till fondsocialism” i diagram 2 är
steget det längsta tänkbara. Det innebär
ju även ett byte av beslutskriterier – dvs
en förändring inte i två utan i tre dimensioner. Förändringen är sålunda större
än enbart en övergång till lärobokens
planhushållning.
Om man åter tittar på LO:s liknelse
med fartyget och rodret som består av
aktier kan man säga att arbetarrörelsen
vill byta ut den maktfullkomlige rorgängaren (aktieägarna) eftersom han inte är
demokratiskt utsedd. Men en båt styrs
bara av rorgängaren i formell mening.
Han kan inte snurra på ratten efter eget
godtycke utan måste ta order från styrmannen. I dagens näringsliv är det vinsten som är styrmannen och som i egentlig mening styr fartyget mellan grunden
produktionskostnaderna och konsumenternas önskemål.
Byter man ut rorgängaren mot löntagarfonder och styrmannen mot ekonomisk demokrati kommer seglatsen att bli
vådlig när alla skall vara med om att
rösta om hur ratten skall snurras. Hur
skall man kunna undvika att skutan Sverige kör upp på något av de två grunden
och fastnar?
3.
.l
g
e
:r
rt
n
DANNE NORDLING:
Ekonomisk demokrati
Det är inte ett strikt ekonomiskt system
avny typ som de svenska
socialdemokraterna eftersträvar med en
övergång till politisk-demokratiska
beslutsformer i näringslivet – s k
ekonomisk demokrati. Målet är inte en
effektivare ekonomi utan en politisk
forändring av det ekonomiska systemet i
sig, skriver pol mag Danne Nordling,
Ekonomisk demokrati är inte förenlig
med ekonomisk effektivitet vare sig
enligt planhushållningens teori eller
marknadshushållningens praktik.
Om man inför politisk-demokratiska beslutsformer i näringslivet innebär detta
övergången till ett annat ekonomiskt system. ”Ekonomisk demokrati” som genomförs t ex med hjälp av löntagarfonder
betyder att marknadsekonomin överges
till förmån för en sorts socialism. Om
löntagarfonderna däremot inte är ett led i
”demokratiseringen” av näringslivet
kan marknadsekonomin behållas. Men i
så fall finns det inga sakligt hållbara skäl
för några fonder.
Den svenska arbetarrörelsens socialism handlar i sina konkreta ögonblick
mest om vad socialism inte bör innebära.
Traditionellt har ju socialism inneburit
förstatligande av produktionsmedlen.
Men ett kollektivt ägande av företagen
har i den internationella socialistiska debatten i allmänhet inte ansetts räcka för
de reformer man önskat genomföra.
Det finns visserligen en teoretisk ekonomisk diskussion om s k marknadssocialism där staten äger produktionsmedlen och bestämmer priserna, men där fö-
retagen uppträder självständigt vinstmaximerande på olika marknader i konkurrens med varandra. Men detta system har ännu inte praktiserats någonstans i världen.
Marknadssocialism
l Jugoslavien har man kommit närmast
marknadssocialismen även om det centralt planerande inslaget där är större än
vad de marknadssocialistiska teorierna
egentligen förutsätter. Här ansluter man
också till en av de ursprungliga socialistiska traditionerna som kallas gillesocialism. Detta innebär att löntagarna själva
skall driva företagen och genom själv- 24
styre och delaktighet i besluten uppnå
värden av högre dignitet än materiell
standardökning.
Någon delaktighet har löntagarna i Jugoslavien knappast fått i praktiken. Men
den företagsdemokratiska socialismen
utgjorde ändå grunden för den ”nya
vänstern” på 60-talet vilken har fått återverkningar långt in på 80-talet genom
förslagen om löntagarfonder. Historiskt
har dock gillesocialismen varken i debatten eller i praktiken förmått hävda sig
mot statssocialismen.
statssocialism
I det statssocialistiska systemet äger staten produktionsmedlen och samordnar
den ekonomiska aktiviteten med hjälp av
planering (t ex 5-års planer) som ganska
detaljerat reglerar företagens verksamhet. Avsikten med planhushållningen är
att åstadkomma bättre ekonomisk effektivitet än marknadshushållningen som
ofta i förklenande ordalag beskrivs som
”ekonomisk anarki”.
I teorin är alltså planekonomin ett
strikt ekonomiskt system som med hjälp
av datorer, statistik och vetenskaplig
forskning skall öka produktionen snabDiagram l
bare och åstadkomma snabbare ekonomisk tillväxt än kapitalismen. Att planeringen i praktiken fordrar politisk diktatur för att inte bli inkonsekvent bekymrade inte forna tidens socialister. Åstadkommandet av höjd materiell levnadsstandard och eliminerandel av arbetslösheten var viktigare värden än frihet och
demokrati – sådana uppfattningar fanns
nyligen även i Sverige när det gällde U·
ländernas förhållanden.
Strängt taget var det planeringen som
var vitsen med planhushållningen och
inte det kollektiva ägandet. Förstatligan·
det var bara en praktisk åtgärd för att få
företagen att snabbare lyda planeringsmyndigheternas påbud. En liten kvarle·
va av detta synsätt finns i Rudolf
Meidners första förslag till löntagarfonder 1975:
”Den för näringspolitiken avgörande skillna·
den när löntagarfonderna en gäng äger majoritetsposten i flertalet stora företag kan antas bH
att samhället kommer att lättare kunna fä gehör
hos företagen även för mycket längtgående
krav pä samordning och planering.”
”Löntagarfonder” sid 108
Att centralplanering är möjlig utan att
den privata äganderätten upphävs visar
exemplen från krigsekonomierna under
Beslutssystem och beslutskriterier:
Ägandeform
Privat ägande
Kollektivt ägande
Ekonomiska kriterier
Decentraliserat
Marknadsekonomi
Tyskland 50-talet
Marknadssocialism
(Jugoslavien)
Centraliserat
Krigsekonomi
Tyskland 30-talet
Planhushållning
Öststaterna
f
Ii
e
r
r
andra världskriget och under fredstid
även Tyskland på 30-talet. Också dagens
Japan kan kanske ses som ett exempel
där dock centralplaneringen inte drivits
tillnärmelsevis så långt som i övriga exempel.
”Demokratisk socialism”
Den svenska arbetarrörelsen strävar
emellertid efter en socialism som inte inryms inågon av de fyra rutorna i diagram
l. Löntagarstyrda företag och marknadssocialism strider mot den solidariska
lönepolitiken och skulle uppmuntra
”foretagsegoism”. Planhushållning
avvisas likaså eftersom den är oförenlig
med politisk demokrati. Den svenska
”demokratiska socialismen” är enligt
Gunnar Nilsson av ”blå-gul” modell och
har inte praktiserats någon annanstans i
världen.
I själva verket är det inte ett strikt
ekonomiskt system av ny typ som man
år ute efter. Det är inte en effektivare
ekonomi som är målet utan i stället en
politisk förändring av det ekonimiska
systemet i sig. ”Ekonomin skall kontrolleras enligt principen en-man-en-röst.
Nu har vi ’graderad’ rösträtt inom ekonomin” som Anna Hedborg på LO uttryckt saken.
Kritiken av ”kapitaliststyret”
Den beskrivning av dagens ekonomiska
forhållanden som gavs i LO:s stora kampanj ”Vem äger jobben’?” hösten 1977
visar också att ekonomin uppfattas som
ett politiskt system för näringslivet.
Kommunister och den äldre typen av socialister brukar beskriva ekonomiska
25
missförhållanden som följder av det kapitalistiska systemet vilket bygger på att
företagarna strävar efter profit i stället
för att tänka på det allmännas bästa.
Men LO förmedlade år 1977 i stället bilden av en ”anonym och odemokratisk
maktkoncentration i näringslivet” som
skulle innebära att Sverige bara delvis är
demokratiskt.
LO liknade alla förmögenheter vid en
båt. En liten del av båten är rodret – dvs
aktier. Rodret styr båten men aktieägarna är inte demokratiskt utsedda utan det
räcker med tre personer i 90 procent av
börsföretagen för att tillsätta styrelsen.
LO kommenterade i kampanjtidningen
med orden:
”Miljontals människor, och hela orters livsvillkor, är i dag beroende av beslut som fattas av
nägra fä odemokratiskt tillsatta personer i det
privata näringslivet.”
Kritiken riktar sig varken mot kapitalägarnas ”profitintresse” eller mot att de
har satt konkurrensen ur spel genom att
en och samma ägargrupp skulle kontrollera en hel bransch eller liknande. Man
skulle därför kunna karaktärisera LO:s
beskrivning av dagens näringsliv som
”kapitaliststyre” vars makthavare fattar
beslut efter eget godtycke obundna av
alla snävt begränsande regler och principer. Därför skulle Sverige kunna ses
som ett klart exempel på ett odemokratiskt politiskt system för näringslivet.
Eftersom alla kapitalägare inte sorterar under samma ägargrupp har detta
beslutssystem placerats under rubriken
”Decentraliserat” i diagram 2 som innefattar de fyra system som istället för
ekonomiska kalkyler använder sig av politiska överväganden.
26
Diagram 2
Beslutssystem och beslutskriterier:
Ägandeform
Privat ägande
Kollektivt ägande
2 Politiska kriterier
Decentraliserat
”K~pitaliststyre”
Utopia
Centralplanering blir nödvändig
Den ekonomiska demokratin syftar enligt LO 1977 till ett övertagande av de
gamla, odemokratiskt tillsatta, kapitalägarnas roll för att därmed förhindra att
företag flyttas eller läggs ned. l de två
senaste förslagen till löntagarfonder har
man gjort försök att bygga upp det nya
ägandet som ett decentraliserat system
med 24 länsfonder. Men ett decentraliserat beslutssystem som inte är baserat på
någon strikt kalkyleringsprincip utan är
beroende av tillfälliga politiska opinioner
är och förblir en utopi.
Besluten måste samordnas på något
sätt. Annars kan stödet till sysselsättningen i en region hota att leda till nedläggningar i en annan region där liknande
produkter tillverkas. Stig Malm formulerar detta i en intervju i Svensk Tidskrift
sålunda: ”Det måste alltså finnas en central övergripande planering.”
Rudolf Meidner säger i skriften ”Om
löntagarfonder” utgiven i början av 1982
att det motsatspar som borde diskuteras
är ”privat maktkoncentration å ena sidan och maktkoncentration i händerna
på kollektiva enheter å den andra”.
I LO 80-rapporten talas det om att de
centrala fackförbunden och LO kan
Centraliserat
Subventioner och
regleringar (Åsling)
Ekonomisk demokrati
”Fondsocialism”
överbrygga de lokala intressena genom
att anlägga branschperspektiv och ett
”långsiktigt nationellt synsätt som griper
över hela näringslivet”.
Lika litet som Sverige skulle kunna
styras utan riksdag och regering med enbart landstingen som bas skulle det
svenska näringslivet kunna styras av
löntagarnas landsting så länge som företagen är beroende av varandra och har
verksamhet över hela Sverige och världen. Den ekonomiska demokratin måste
därför placeras i rutan nere till höger i
diagram 2.
Faran med subventioner
Motsvarigheten till detta system med bibehållet privat ägande finns i rutan ovanför och karaktäriseras av subventione
och regleringar för att tillfredsställa de
politiskt mest högröstade opinionerna.
skärholmsfruarna och livsmedelssubventionerna var ett tidigt exempel. Hun
gerstrejker för att hindra nedläggning
är ännu inte så vanliga. Men demonstra
tionståg och uppvaktningar för syssel
sättning i den egna regionen har unde
Åslings akutmottagnings tid mång
gånger lönat sig. Till slut ökade budget
r
e
,_
l- .r
Ll- !f
a
tunderskottet så mycket att mottagningen
fick stänga.
Men med den ekonomiska demokration genomförd öppnar en ny ”subventionskassa” som ytterligare kommer att
deformera det ekonomiska systemet
även om man på centralt håll kommer att
försöka behålla ett minimum av ekonomisk rationalitet i kapitalsatsningarna.
Men mer ekonomisk effektivitet kräver
5-års planer, centraldirigering och expertvälde i stället för dagsaktuellt politiskt ”bröd och skådespel”. Ekonomisk
demokrati är inte förenlig med ekonomisk effektivitet vare sig enligt planhushållningens teori eller marknadshushållningens praktik.
Konsekvenser för ekonomin
Hur kan då förslagsställarna påstå att
den ekonomiska demokratin egentligen
inte kommer att få några konsekvenser
förekonomin i Sverige? Svaret på frågan
tigger i arbetarrörelsens perspektiv på
den förändring som skall inträffa – nämligen från rutan ”kapitaliststyre” nedåt
och åt höger. Enligt detta perspektiv är
näringslivet redan kapitalägarstyrt. Det
är bara fråga om att ersätta de odemokratiskt utsedda aktieägarna på bolagsstämmorna med demokratiskt utsedda
27
kapitalägare som litet mer tar hänsyn till
löntagarnas intressen.
Men för dem som ser förändringen gå
från rutan ”marknadsekonomi” i diagram l till fondsocialism” i diagram 2 är
steget det längsta tänkbara. Det innebär
ju även ett byte av beslutskriterier – dvs
en förändring inte i två utan i tre dimensioner. Förändringen är sålunda större
än enbart en övergång till lärobokens
planhushållning.
Om man åter tittar på LO:s liknelse
med fartyget och rodret som består av
aktier kan man säga att arbetarrörelsen
vill byta ut den maktfullkomlige rorgängaren (aktieägarna) eftersom han inte är
demokratiskt utsedd. Men en båt styrs
bara av rorgängaren i formell mening.
Han kan inte snurra på ratten efter eget
godtycke utan måste ta order från styrmannen. I dagens näringsliv är det vinsten som är styrmannen och som i egentlig mening styr fartyget mellan grunden
produktionskostnaderna och konsumenternas önskemål.
Byter man ut rorgängaren mot löntagarfonder och styrmannen mot ekonomisk demokrati kommer seglatsen att bli
vådlig när alla skall vara med om att
rösta om hur ratten skall snurras. Hur
skall man kunna undvika att skutan Sverige kör upp på något av de två grunden
och fastnar?