Kai Curry-Lindahl; Konspiration mot Norrlandsälvar och riksdagsbeslut
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
CURRY-LINDAHL:
~~··ur,tion mot Norrlandsälvar och riksdagsbeslut?
Tidskrift, nr 8, 1981 pläderar
Sundin på nio sidor för en utbyggvattenkraften i Sverige och därmed
llnttort~ls~ också av de sista mer eller
orörda svenska storälvarna. Från
sida har jag uppmanats att
artikeln och härför av Svensk Tiderhållit ett vida mindre utrymme än
vilket endast tillåter mig att ta
av hans synpunkter.
får väl betraktas som de privata
”””’”);'””’ talesman. Hans inlägg kom- ~tarntlchgt som Vattenfall igångsatt en
· · för utbyggnad
storälvar. Vattenfall har
att ra utreda fortsatt vattensamt bilda bolag med
och vissa industriföretag i omsom berörs av ännu outbyggda stor- . Vidare låter Vattenfall sin tidskrift
i Vattenfall” med en fyrspaltsrubrik
”Fortsätt bygga ut vattenkraf- . I samma veva presenterar Vattenen ”opinionsundersökning” omfat- 2000 personer, av vilka 70% av de
resp 43% av ”miljövännerna”
bygga ut vattenkraften. Samtidigt
socialdemokratiska politiker om
Kalixälven måste byggas ut” och ett
i Norrland vill med en rad
exploatera Vindelälven för vattenLO, som beskäftigt allt skall bestyra
betonar vikten av att utbyggnaalvarna sker i bolagsform med Vatoch berörda kommuner som intresAvslagna motioner till Moderata
:llflllllltngspar · senaste stämma fcireslog
ggnad av tre (Torne, Kalix och Pite
) resp två av hittills outbyggda storälMan skönjer i dessa aktioner en av Vat- ,W.U mfl orkestrerad kampanj trots flera
pJiande riksdagsbeslut att bevara Torne-,
lalix-, Pite- och Vindelälvarna. VattenU gör fö varje år liknande sabotageutspel, särskilt gällande Kalix älv, för vilken
man 1979 föreslog en utbyggnadsplan.
Ett genomgående drag i alla dessa propåer är att utbyggnaden av dessa älvar
påstås kunna genomforas på ett miljövänligare sätt än tidigare utbyggnader. Sent
skall syndarna vakna! För dem som under
mer än ett decennium på den svenska naturvårdens vägnar (Vetenskapsakademiens och Svenska Naturskyddsforeningens) inom ett halvdussin kommitteer får
resp älvsystem i Norrland ”forhandlat”
med generaldirektör Jonas Norrby och
hans medexploatörer utan att hos dem finna minsta forståelse for att avstå från eller
modifiera regleringar och utbyggnader av
sjöar och älvar (även inom nationalparker
och naturreservat) i syfte att forsöka rädda
så mycket som möjligt av oersättlig svensk
natur genom att dämningsnivåer reducerades och andraskademinskande åtgärder
vidtogs, framstår de nya tongångarna som
cyniska och falska. Om Vattenfall under
ett 40-årigt skede ej ens forsökt att följa
naturvårdens rekommendationer och vädjanden, inte heller då man lovade att så
göra (protokoll finns!), varfor skulle samma personer nu plötsligt visa miljöhänsyn?
Ihåligheten i Vattenfalls och andras uttalanden är monumental och utmanande
både mot löjet och fornuftet, ty det finns
ingen ”miljövänlig” eller ”skonsam” utbyggnad av älvar. Skadorna och miljöforändringarna är allomfattande.
Vattenfall propagerar for att det är bättre att bygga ut några större älvar (alltså de
fyra ”orörda”) än flera mindre och som ett
eko upprepas denna till axiom blivna tes
av andra forespråkare for utbyggnad av
storälvarna. Bland argumenten for utbyggnad uppmärksammas vidare det
naiva uttalandet att efter 50-100 år ”kan
vattendragen återställas med forsar och
fall om den tidens människor så önskar”.
Receptet for mot miljön skonsam vat- 48
tenkraftsutbyggnad skulle vara att undvika längre torrsträckor, stora dämningsområden och alltför stora ingrepp i älvarnas
källområden i fjällen. Fagert tal, som endast tar hänsyn till enstaka landskapsscenerier men totalt bortser från förödelsen
av produktiva ekosystem och utplåning av
organismer!
Hur litet ”skonsamheten” i själva verket är värd, omvittnas av att Vattenfall för
endast två år sedan presenterade en utbyggnadsplan för Piteälven, som innebär
11 kraftstationer, varvid också källsjöarna
skulle regleras kraftigt, Piteälvens fåra
torrläggas längs sträckor upp till 13 km
och Storforsen (som för sin prakt besöks av
ca 250 000 människor årligen) stympas.
Med kännedom om Vattenfalls under årtionden ständigt tillämpade kronärtskockspolitik att bygga ut en bit i sänder
av ett älvsystem under falsk förespegling
att inte gå längre, så är pratet om ”miljö-
vänlig skonsamhet” endast ett lockbete för
att få kommunernas och statsmakternas
stöd för Vattenfalls utbyggnadsplaner och
sysselsättningsterapi. .
Det är också märkligt att Vattenfall,
Sundin och andra inte tycks respektera av
riksdagen och regeringen fattade beslut
om storälvarna utan snarast raljerar mot
dessa beslut: ”oformliga riksdagsbeslut”
– ”sådana ·tossigheter blir det när den
lagstiftande församlingen tar på sig förvaltningsuppgifter” – ”idiotstopp mot
vattenkraftutbyggnad” för att citera Sundin. Vattenfall kan givetvis inte uttrycka
sig så, men verket handlar som om riksdagsbesluten inte existerade.
Sundin gör också ett våldsamt angrepp
på den Fysiska Riksplaneringen, vars utredningar om vattenkraften legat till
grund för riksdagsbeslut. Uppenbarligen
anser han att vattenkraftexploateringen
borde som tidigare få fortsätta planlöst.
Den enorma omdaningen och förstörelsen
av naturlandskapets vatten, myrar
skogar har pågått under tiotals år utan
någon översiktlig planering av vad och
mycket som skall exploateras av Sveri
sjöar och älvar hade redovisats, trots
den ideella naturvården under mer än
decennium hade vädjat härom. F- 1971, när redan alltför mycket av vad
hade varit värt att bevaras av Sverige h
förstörts eller hade beslutats för exploa
ring, framlade regeringen en s k fysisk ·
planering. När alltså ca 70% av alla stö
vattendrag och ca l 500 km strömma
vatten har byggts ut i Sverige, varvid fi
av Lapplands sju nationalparker och d
förnämsta naturreservat hade förstörts
ett katastrofalt sätt, så tycker Sundin ”
vattenkraftutbyggaodet drabbades av
fysiska riksplaneringen”, som föres
fredning av några kvarvarande älvar!
Sundin pratar också om ”de n’
hundra älvräddarna i vårt land” där
numerärt nedvärderande den svenska
turvården, bakom vilken står organisa
ner med mer än l00 000 medlemmar, t
Svenska Naturskyddsföreningen och S
riges Fritidsfiskares Riksförbund. Vi
påstår Sundin att den stress som utövas
”de många närboende” utmed älvar
der utbyggnad ”inte lindras av älvräd
nas agerande”. Menar han att de sen
skall hålla tyst för att inte oroa de –
boende för utbyggnadens konsekvenser?
Sundios tal om att alla av honom u
räknade skador i utbyggda vatten ”må
gånger kan förebyggas” (varför har det
inte gjorts?) kan jag av brist på utrym
ej bemöta. Det torde inte heller behö
ty en omfattande litteratur föreligger i –
net klart visande att Sundin tyvärr har
Tydligen har han inte förstått hur om
tande de irreparabla skadeverkninga
är.
Landskapsarkitekter är tydligen S
dins recept mot vattenkraftutbyggn
liksom tidigare en gång VattenTyvärr utgör ofta landskapsarkiåtgärder efter en utbyggnad ett ylfjärmande från naturlandskapet,
tycks Sundin inte förstå.
är närmast groteskt när Sundin ojar
att Vattenfall inte tillåtes att ”bevälbehövlig och kraftfull informamedan Svenska Naturskyddsfårsom gör ”fräna angrepp på vat- , däremot har statligt stöd får
””~~•e1•uuet. Verkligheten är att under
har Vattenfall enbart får propaganen större budget än vad den svensnaturvården (Vetenskapsakademiens
och Svenska Nahade till buds får
”””””’””’·” innan Statens Naturblev till på 1960-talet. Tyvärr
det senare trots sina många miljoner
ASUNDIN:
49
och 100-tals tjänstemän inte gjort eller fårmått mycket får att skydda svenska älvar
och sjöar från utbyggnad. Ibland har det
t o m främjat exploateringsvåldtäkter på
oskattbar natur, ja även i nationalparker
och naturreservat!
Hela diskussionen om att snabbt bygga
ut ytterligare svenska storälvar synes huvudsakligen motiveras av sysselsättningsskäl, ty av Elanvändningskommittens betänkande framgår att elöverskottet kommer att öka under 1980-talet och redan
kommande år uppgå till 8-9 TWh. Att
mot en sådan bakgrund bygga ut mera
vattenkraft och Sveriges la återstående
storälvar förefaller vettlöst och utgör dessutom ett övergrepp mot kommande generationer.
(Nairobi i december 1981)
om energi eller konspiration?
har hedrats med kritik från Kai Currymin plädering får ökat vatlknlftwtbygga i Sverige.
leder en internationell miljövårdsIIJUllatt<m i Nairobi. Miljövård mitt un•a:'”~”’rn bör i fårsta hand gå ut på att
vattendrag for jordbruket så att
mat samt att hindra att all skog på
avstånd från byarna eldas upp
maten. För folken där bör insträvan att minska sin alvälkomnas – det kan åtminstoprisstegringen på fotogen till
energipolitik har som främsta
att minska oljeköpen for att vi inte
skall bli ruinerade. Uppgiften blir inte lättare av att vi också skall avveckla kärnkraftverken. Som ersättning räknar vi med
att elda kol i stor skala, köpa gas från norr
och söder och utveckla inhemska fOrnybara energikällor. Att ny vattenkraft inte
fick någon nämnvärd plats i programmet
beror på principbeslut i hägnet av miljö-
vårdsåret 1972 då Kai fick sin plattform i
Afrika. I fråga om energi tycks han inte ha
lärt sig någonting av vad som hänt sedan
dess.
Besluten mot vattenkraften grundlades
före oljeembargot 1973 och före små prisökningar samt skuttet uppåt när Khomeini trädde till. Det kom samtidigt med
50
folkomröstningen, då vi bestämde oss for
att avveckla kärnkraften.
Detta är bakgrunden till att näringslivet
– industriforbundet och fackföreningar –
och särskilt kraftindustrier helt naturligt
föreslår att målsättningen for vattenkraftutbyggandet nu bör prövas om. I de forsta
riksdagsbesluten mot vattenkraften forutsattes också att en omprövning skulle äga
rum mot mitten av 80-talet. Kais rubrik
om konspiration får väl ursäktas med hettan under Afrikas sol.
Moderna vattenkraftverk byggs med
stor omsorg om miljön, om landskapet
kring kraftverket och om trevnaden i bygden. Stora framsteg har gjorts sedan 40-
talets början. ”Sent skall syndaren vakna”, säger Kai, men det är väl ändå bättre
än inte alls! Miljövänligare vattenkraftverk är nu en realitet och inte kan väl Kai
GÖSTA BOHMAN:
Trepartiregeringar och löften
Att politiker är människor är for mig närmast en självklarhet. Om det är någonting
jag predikat under mina många år i politikens tjänst, har det varit just detta. Vanliga, ofullkomliga människor med brister
och förtjänster.
Jag kan därfår helt instämma i den
grundsyn Janerik Larsson redovisat i
Svensk Tidskrift nr 10/1981. Men han
glömde något väsentligt. Nämligen att
också journalister är människor som kan
begå misstag och göra felbedömningar och
även dra oriktiga slutsatser. Janerik Larsson borde därfor ha iakttagit en viss fcirsiktycka mer om kol.
Liksom älvräddarna ute i busken t
Kai om vårt elöverskott. Inte skall vi b
ga ut älvar när vi har elöverskott. Jorn
visst. Vi skall hjälpa till att ersätta
med el. Nu eldar vi upp 130 Twh olja
året medan elproduktionen är ungefår
Twh. Vår vattenkraftsreserv är 35 1
och hälften därav kan vara utbyggd ti
2 000. Den skulle räcka till att ersätta b
ten av den villaolja som nu går upp i~
glesbygder och små orter som inte
fjärrvärme.
I motsats till Kai anser jag att syl
sättningen genom vattenkraftutbygga
är viktig. För att bygga ut vattenkraft
höver vi inte importera någonting alls,
vesteringen består praktiskt taget helt
inhemskt arbete och arbetslösheten
stor.
tighet, då han tvärsäkert redovisade
”fall”, om vilkas utgång han säger s~
varit på forhand helt övertygad. Och
bortser också ifrån, att just den oms
digbeten att vi alla innerst inne är val
människor även innebär något pos”
nämligen formåga att tro andra männi
om gott. En benägenhet, med andra
att lita på varandra. Inte bara på vän
utan också på motståndare.
I Janerik Larssons Fall l, rörande
delseforloppet efter forsta trepartirege
ens sammanbrott, forhöll det sig ju så
folkpartiets fåreträdare hade fullt kla~
Sl
v
d
ä
h
d
e1
li1
ti
m
k!
var vi moderater stod. Ola Ullsten
att en av utgångspunkterna får att
hände också hände var vår – och
centerns – övertygelse om att en två-
”’..'”PrmO’ skulle efterträda trepartire- . För de vanliga människor till
J anerik Larsson fp-politiker
det då varit naturligt att i god tid
dem med vilka de förhandlade, att
· · var utesluten.
vill inte påstå, att händelseutveckhade blivit en annan, om ett sådant
”’””~””.·~n”e hade gjorts, men det är
osannolikt, att skeendet i så fall
att fålja andra spår.
Fall 2 har Janerik Larsson fel i sina
51
slutsatser. Det var helt andra motiv än fpledningens trötthet (eller fåfänga) som ledde till att trepartiregeringen den gången
bröt samman. Att fp:s handlande kan ha
påverkats av ”den sorts dödslängtan” som
Janerik talar om, är en annan sak. Men de
grundläggande motiven får regeringskrisen hade sin rot i helt andra mänskliga
faktorer än just denna.
Jag vill sluta med att travestera vad
Janerik Larsson säger: ”som människa orkar man inte hur mycket som helst. Inte
ens om man är politiker.” Nej, man orkar
faktiskt inte svika hur många löften som
helst. Vid ett och samma tillfålle.
~~··ur,tion mot Norrlandsälvar och riksdagsbeslut?
Tidskrift, nr 8, 1981 pläderar
Sundin på nio sidor för en utbyggvattenkraften i Sverige och därmed
llnttort~ls~ också av de sista mer eller
orörda svenska storälvarna. Från
sida har jag uppmanats att
artikeln och härför av Svensk Tiderhållit ett vida mindre utrymme än
vilket endast tillåter mig att ta
av hans synpunkter.
får väl betraktas som de privata
”””’”);'””’ talesman. Hans inlägg kom- ~tarntlchgt som Vattenfall igångsatt en
· · för utbyggnad
storälvar. Vattenfall har
att ra utreda fortsatt vattensamt bilda bolag med
och vissa industriföretag i omsom berörs av ännu outbyggda stor- . Vidare låter Vattenfall sin tidskrift
i Vattenfall” med en fyrspaltsrubrik
”Fortsätt bygga ut vattenkraf- . I samma veva presenterar Vattenen ”opinionsundersökning” omfat- 2000 personer, av vilka 70% av de
resp 43% av ”miljövännerna”
bygga ut vattenkraften. Samtidigt
socialdemokratiska politiker om
Kalixälven måste byggas ut” och ett
i Norrland vill med en rad
exploatera Vindelälven för vattenLO, som beskäftigt allt skall bestyra
betonar vikten av att utbyggnaalvarna sker i bolagsform med Vatoch berörda kommuner som intresAvslagna motioner till Moderata
:llflllllltngspar · senaste stämma fcireslog
ggnad av tre (Torne, Kalix och Pite
) resp två av hittills outbyggda storälMan skönjer i dessa aktioner en av Vat- ,W.U mfl orkestrerad kampanj trots flera
pJiande riksdagsbeslut att bevara Torne-,
lalix-, Pite- och Vindelälvarna. VattenU gör fö varje år liknande sabotageutspel, särskilt gällande Kalix älv, för vilken
man 1979 föreslog en utbyggnadsplan.
Ett genomgående drag i alla dessa propåer är att utbyggnaden av dessa älvar
påstås kunna genomforas på ett miljövänligare sätt än tidigare utbyggnader. Sent
skall syndarna vakna! För dem som under
mer än ett decennium på den svenska naturvårdens vägnar (Vetenskapsakademiens och Svenska Naturskyddsforeningens) inom ett halvdussin kommitteer får
resp älvsystem i Norrland ”forhandlat”
med generaldirektör Jonas Norrby och
hans medexploatörer utan att hos dem finna minsta forståelse for att avstå från eller
modifiera regleringar och utbyggnader av
sjöar och älvar (även inom nationalparker
och naturreservat) i syfte att forsöka rädda
så mycket som möjligt av oersättlig svensk
natur genom att dämningsnivåer reducerades och andraskademinskande åtgärder
vidtogs, framstår de nya tongångarna som
cyniska och falska. Om Vattenfall under
ett 40-årigt skede ej ens forsökt att följa
naturvårdens rekommendationer och vädjanden, inte heller då man lovade att så
göra (protokoll finns!), varfor skulle samma personer nu plötsligt visa miljöhänsyn?
Ihåligheten i Vattenfalls och andras uttalanden är monumental och utmanande
både mot löjet och fornuftet, ty det finns
ingen ”miljövänlig” eller ”skonsam” utbyggnad av älvar. Skadorna och miljöforändringarna är allomfattande.
Vattenfall propagerar for att det är bättre att bygga ut några större älvar (alltså de
fyra ”orörda”) än flera mindre och som ett
eko upprepas denna till axiom blivna tes
av andra forespråkare for utbyggnad av
storälvarna. Bland argumenten for utbyggnad uppmärksammas vidare det
naiva uttalandet att efter 50-100 år ”kan
vattendragen återställas med forsar och
fall om den tidens människor så önskar”.
Receptet for mot miljön skonsam vat- 48
tenkraftsutbyggnad skulle vara att undvika längre torrsträckor, stora dämningsområden och alltför stora ingrepp i älvarnas
källområden i fjällen. Fagert tal, som endast tar hänsyn till enstaka landskapsscenerier men totalt bortser från förödelsen
av produktiva ekosystem och utplåning av
organismer!
Hur litet ”skonsamheten” i själva verket är värd, omvittnas av att Vattenfall för
endast två år sedan presenterade en utbyggnadsplan för Piteälven, som innebär
11 kraftstationer, varvid också källsjöarna
skulle regleras kraftigt, Piteälvens fåra
torrläggas längs sträckor upp till 13 km
och Storforsen (som för sin prakt besöks av
ca 250 000 människor årligen) stympas.
Med kännedom om Vattenfalls under årtionden ständigt tillämpade kronärtskockspolitik att bygga ut en bit i sänder
av ett älvsystem under falsk förespegling
att inte gå längre, så är pratet om ”miljö-
vänlig skonsamhet” endast ett lockbete för
att få kommunernas och statsmakternas
stöd för Vattenfalls utbyggnadsplaner och
sysselsättningsterapi. .
Det är också märkligt att Vattenfall,
Sundin och andra inte tycks respektera av
riksdagen och regeringen fattade beslut
om storälvarna utan snarast raljerar mot
dessa beslut: ”oformliga riksdagsbeslut”
– ”sådana ·tossigheter blir det när den
lagstiftande församlingen tar på sig förvaltningsuppgifter” – ”idiotstopp mot
vattenkraftutbyggnad” för att citera Sundin. Vattenfall kan givetvis inte uttrycka
sig så, men verket handlar som om riksdagsbesluten inte existerade.
Sundin gör också ett våldsamt angrepp
på den Fysiska Riksplaneringen, vars utredningar om vattenkraften legat till
grund för riksdagsbeslut. Uppenbarligen
anser han att vattenkraftexploateringen
borde som tidigare få fortsätta planlöst.
Den enorma omdaningen och förstörelsen
av naturlandskapets vatten, myrar
skogar har pågått under tiotals år utan
någon översiktlig planering av vad och
mycket som skall exploateras av Sveri
sjöar och älvar hade redovisats, trots
den ideella naturvården under mer än
decennium hade vädjat härom. F- 1971, när redan alltför mycket av vad
hade varit värt att bevaras av Sverige h
förstörts eller hade beslutats för exploa
ring, framlade regeringen en s k fysisk ·
planering. När alltså ca 70% av alla stö
vattendrag och ca l 500 km strömma
vatten har byggts ut i Sverige, varvid fi
av Lapplands sju nationalparker och d
förnämsta naturreservat hade förstörts
ett katastrofalt sätt, så tycker Sundin ”
vattenkraftutbyggaodet drabbades av
fysiska riksplaneringen”, som föres
fredning av några kvarvarande älvar!
Sundin pratar också om ”de n’
hundra älvräddarna i vårt land” där
numerärt nedvärderande den svenska
turvården, bakom vilken står organisa
ner med mer än l00 000 medlemmar, t
Svenska Naturskyddsföreningen och S
riges Fritidsfiskares Riksförbund. Vi
påstår Sundin att den stress som utövas
”de många närboende” utmed älvar
der utbyggnad ”inte lindras av älvräd
nas agerande”. Menar han att de sen
skall hålla tyst för att inte oroa de –
boende för utbyggnadens konsekvenser?
Sundios tal om att alla av honom u
räknade skador i utbyggda vatten ”må
gånger kan förebyggas” (varför har det
inte gjorts?) kan jag av brist på utrym
ej bemöta. Det torde inte heller behö
ty en omfattande litteratur föreligger i –
net klart visande att Sundin tyvärr har
Tydligen har han inte förstått hur om
tande de irreparabla skadeverkninga
är.
Landskapsarkitekter är tydligen S
dins recept mot vattenkraftutbyggn
liksom tidigare en gång VattenTyvärr utgör ofta landskapsarkiåtgärder efter en utbyggnad ett ylfjärmande från naturlandskapet,
tycks Sundin inte förstå.
är närmast groteskt när Sundin ojar
att Vattenfall inte tillåtes att ”bevälbehövlig och kraftfull informamedan Svenska Naturskyddsfårsom gör ”fräna angrepp på vat- , däremot har statligt stöd får
””~~•e1•uuet. Verkligheten är att under
har Vattenfall enbart får propaganen större budget än vad den svensnaturvården (Vetenskapsakademiens
och Svenska Nahade till buds får
”””””’””’·” innan Statens Naturblev till på 1960-talet. Tyvärr
det senare trots sina många miljoner
ASUNDIN:
49
och 100-tals tjänstemän inte gjort eller fårmått mycket får att skydda svenska älvar
och sjöar från utbyggnad. Ibland har det
t o m främjat exploateringsvåldtäkter på
oskattbar natur, ja även i nationalparker
och naturreservat!
Hela diskussionen om att snabbt bygga
ut ytterligare svenska storälvar synes huvudsakligen motiveras av sysselsättningsskäl, ty av Elanvändningskommittens betänkande framgår att elöverskottet kommer att öka under 1980-talet och redan
kommande år uppgå till 8-9 TWh. Att
mot en sådan bakgrund bygga ut mera
vattenkraft och Sveriges la återstående
storälvar förefaller vettlöst och utgör dessutom ett övergrepp mot kommande generationer.
(Nairobi i december 1981)
om energi eller konspiration?
har hedrats med kritik från Kai Currymin plädering får ökat vatlknlftwtbygga i Sverige.
leder en internationell miljövårdsIIJUllatt<m i Nairobi. Miljövård mitt un•a:'”~”’rn bör i fårsta hand gå ut på att
vattendrag for jordbruket så att
mat samt att hindra att all skog på
avstånd från byarna eldas upp
maten. För folken där bör insträvan att minska sin alvälkomnas – det kan åtminstoprisstegringen på fotogen till
energipolitik har som främsta
att minska oljeköpen for att vi inte
skall bli ruinerade. Uppgiften blir inte lättare av att vi också skall avveckla kärnkraftverken. Som ersättning räknar vi med
att elda kol i stor skala, köpa gas från norr
och söder och utveckla inhemska fOrnybara energikällor. Att ny vattenkraft inte
fick någon nämnvärd plats i programmet
beror på principbeslut i hägnet av miljö-
vårdsåret 1972 då Kai fick sin plattform i
Afrika. I fråga om energi tycks han inte ha
lärt sig någonting av vad som hänt sedan
dess.
Besluten mot vattenkraften grundlades
före oljeembargot 1973 och före små prisökningar samt skuttet uppåt när Khomeini trädde till. Det kom samtidigt med
50
folkomröstningen, då vi bestämde oss for
att avveckla kärnkraften.
Detta är bakgrunden till att näringslivet
– industriforbundet och fackföreningar –
och särskilt kraftindustrier helt naturligt
föreslår att målsättningen for vattenkraftutbyggandet nu bör prövas om. I de forsta
riksdagsbesluten mot vattenkraften forutsattes också att en omprövning skulle äga
rum mot mitten av 80-talet. Kais rubrik
om konspiration får väl ursäktas med hettan under Afrikas sol.
Moderna vattenkraftverk byggs med
stor omsorg om miljön, om landskapet
kring kraftverket och om trevnaden i bygden. Stora framsteg har gjorts sedan 40-
talets början. ”Sent skall syndaren vakna”, säger Kai, men det är väl ändå bättre
än inte alls! Miljövänligare vattenkraftverk är nu en realitet och inte kan väl Kai
GÖSTA BOHMAN:
Trepartiregeringar och löften
Att politiker är människor är for mig närmast en självklarhet. Om det är någonting
jag predikat under mina många år i politikens tjänst, har det varit just detta. Vanliga, ofullkomliga människor med brister
och förtjänster.
Jag kan därfår helt instämma i den
grundsyn Janerik Larsson redovisat i
Svensk Tidskrift nr 10/1981. Men han
glömde något väsentligt. Nämligen att
också journalister är människor som kan
begå misstag och göra felbedömningar och
även dra oriktiga slutsatser. Janerik Larsson borde därfor ha iakttagit en viss fcirsiktycka mer om kol.
Liksom älvräddarna ute i busken t
Kai om vårt elöverskott. Inte skall vi b
ga ut älvar när vi har elöverskott. Jorn
visst. Vi skall hjälpa till att ersätta
med el. Nu eldar vi upp 130 Twh olja
året medan elproduktionen är ungefår
Twh. Vår vattenkraftsreserv är 35 1
och hälften därav kan vara utbyggd ti
2 000. Den skulle räcka till att ersätta b
ten av den villaolja som nu går upp i~
glesbygder och små orter som inte
fjärrvärme.
I motsats till Kai anser jag att syl
sättningen genom vattenkraftutbygga
är viktig. För att bygga ut vattenkraft
höver vi inte importera någonting alls,
vesteringen består praktiskt taget helt
inhemskt arbete och arbetslösheten
stor.
tighet, då han tvärsäkert redovisade
”fall”, om vilkas utgång han säger s~
varit på forhand helt övertygad. Och
bortser också ifrån, att just den oms
digbeten att vi alla innerst inne är val
människor även innebär något pos”
nämligen formåga att tro andra männi
om gott. En benägenhet, med andra
att lita på varandra. Inte bara på vän
utan också på motståndare.
I Janerik Larssons Fall l, rörande
delseforloppet efter forsta trepartirege
ens sammanbrott, forhöll det sig ju så
folkpartiets fåreträdare hade fullt kla~
Sl
v
d
ä
h
d
e1
li1
ti
m
k!
var vi moderater stod. Ola Ullsten
att en av utgångspunkterna får att
hände också hände var vår – och
centerns – övertygelse om att en två-
”’..'”PrmO’ skulle efterträda trepartire- . För de vanliga människor till
J anerik Larsson fp-politiker
det då varit naturligt att i god tid
dem med vilka de förhandlade, att
· · var utesluten.
vill inte påstå, att händelseutveckhade blivit en annan, om ett sådant
”’””~””.·~n”e hade gjorts, men det är
osannolikt, att skeendet i så fall
att fålja andra spår.
Fall 2 har Janerik Larsson fel i sina
51
slutsatser. Det var helt andra motiv än fpledningens trötthet (eller fåfänga) som ledde till att trepartiregeringen den gången
bröt samman. Att fp:s handlande kan ha
påverkats av ”den sorts dödslängtan” som
Janerik talar om, är en annan sak. Men de
grundläggande motiven får regeringskrisen hade sin rot i helt andra mänskliga
faktorer än just denna.
Jag vill sluta med att travestera vad
Janerik Larsson säger: ”som människa orkar man inte hur mycket som helst. Inte
ens om man är politiker.” Nej, man orkar
faktiskt inte svika hur många löften som
helst. Vid ett och samma tillfålle.