Matti Häggström; Om biblioteksböcker

Det finns områden där utvecklingen ur
socialistisk synvinkel måste betraktas
som särskilt hoppingivande. Dit hör biblioteken, åtminstone det i Örebro.
Det skall böjas i tid det som krokigt
skall bli, heter det, och det kan nog stämma, trots att varken Karl Marx eller Olof
Palme sagt det. Därför är det speciellt
viktigt att våra bibliotekarier inser vilket
ansvar de har för ungdomens fostran i
demokratisk och följaktligen socialistisk
anda. De måste vara vaksamma som falkar och obönhörligen stoppa all ungdomslitteratur som uppmuntrar reaktionära, borgerliga värderingar. Unga
människor är ju mer mottagliga än andra
för fördärvlig påverkan. Därför måste de
skyddas så att de inte får men för livet.
Det är glädjande att bibliotekarierna
vid biblioteket i Örebro är på det klara
med den saken. Det visar en gnällig artikel i Nerikes Allehanda (lib) den 30juni i
år, skriven av den moderate riksdagsmannen Bengt Wittbom.
Bengt Wittbom berättar att han och
hans tioåriga dotter i början på sommaren besökte Örebrobiblioteket och där
sökte efter några böcker av Enid Blyton.
Dessa undermåliga alster hade nämligen
den förstockade riksdagsmannen själv
studerat i sin barndom. Så gick det som
det gick med honom också. Moderat
riksdagsman! I själva verket är han ett
utmärkt exempel på hur farliga Enid Blytons böcker är. För det är ju inte alldeles
otänkbart att även Bengt Wittboms politiska omdöme kunde ha blivit acceptabelt om han inte i unga år förletts av de
bedrövliga värderingar som genomsyrar
denne författarinnas romaner.
Men tji fick han! Den tillfrågade kvinnbiblioteksböcker
liga bibliotekarien betonade med all rätt
hur skadliga Enid Blytons böcker är för
barnen, och att de därför självfaJlet inte
fick förekomma på biblioteket.
Men, sade bibliotekarien, jag kan
varmt rekommendera någon ungdomsbok av en svensk författare. Den är
minst lika bra, om inte bättre än Blytonböckerna. Och hon tog fram en volym av
Hans Erik Engqvist med titeln ”Rymmarna” .
Det gjorde hon sannerligen rätt i! Det
var andra bullar det än Enid Blyton. Se
bara på ett citat ur ”Rymmarna”:
”Martin rapade. Gud vad gott, sa han.
Vet Ni vad en rapning är? Det är en
rapning, sa Lennart. Ingalunda mitt
barn, sade Martin. En rapning, det är en
från magen kommande, genom matstrupen vibrerande, över tungan farande
brakskit som förkunnar att röven gått i
baklås. Amen.”
Bravo, vill jag spontant utropa. Kan
socialismens verklighet över huvud taget
återges bättre?
Citatet ur ”Rymmarna” ger en sällsynt trovärdig bild av den enskilde ·och
hans inre liv. På ett smakfullt, lockande
sätt skildras en vardaglig händelse i en
ung människas tillvaro så att det blir stor
litteratur. Det är en doft ifrån den fina
sociaJistiska världen över raderna!
Visserligen kan det kanske för en demokratisk socialist vid första påseendet
te sig stötande att författaren använder
föråldrade uttryck som ”Gud” och
”amen··· i sammanhanget. Men det får
väl snarast ses som ett tecken på att inte
ens någonting utommänskligt är socialismen främmande.
Bengt Wittbom säger i sin artikel att
394
även resten av boken innehåller en
myckenhet av svordomar och sexualuttryck. Utmärkt. De återgivna raderna utgör alltså inte den enda litterära höjdpunkten.
Ja, det var minsann läskande för en
litterärt intresserad socialist att få smakprov ur en socialt inriktad ungdomsbok
av det här slaget. Så progressiva urval av
böcker vid biblioteken kan göra en optimistisk för framtiden. Min partivän,
fredspristagaren Alva Myrdal, sade en
gång att den gamla lärargenerationen
måste dö ut innan vi kunde genomföra
den nya skolan. Motsvarande utveckling
förefaller nu äga rum vid biblioteken. I
valje fall om det i Örebro är någorlunda
representativt. Och varför skulle det inte
vara det?
I annat fall måste man skärpa sig i
övriga delar av landet. Ingenting säger
att man inte även där skulle kunna var
lika socialistiskt medveten i fråga om inköp av ungdomsböcker som man är vid
biblioteket i Örebro.
Matti Häggström