Mats Johansson; Bengt Westerberg
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Dagens namn
MATS JOHANSSON:
Bengt Westerberg
Tror Gud på folkpartiet? Man kan inte
vara säker på saken. Den långa ökenvandringen har varit välförtjänt, med
tanke på partiets syndaregister, men nå-
gon gång borde väl ändå boten och bättringen ge resultat. Frågan är dock om
dansen kring Bengt Westerberg gör vä-
gen bredare för denna lilla hjord.
Räddaren i nöden tror nämligen inte
själv på Gud. Det bekände han för en tid
sedan i en intervju i tidningen Dagen,
organ huvudsakligen för en del av dem
som lämnade folkpartiet för en bättre
värld under de sju svåra åren.
Nu är det inte hos KDS Bengt Westerberg tänker sig att hämta underlaget till
sitt nya parti. I och för sig har han
”mycket stor respekt för aktivt kristna”
och särskilt de frisinnades insatser i politiken, men nog är det mer profana krafter som lockar. Efter de magra åren skall
komma de feta, så feta de nu kan bli i
tider av bantning av välfårdsstaten.
Doktor Westerberg har dock särskilda
förutsättningar att lyckas i sitt nya kall.
En med kand och psykologistuderande
är givetvis vad folkpartiet behöver för att
kurera sig. Ja, Bengt Westerberg kan bli
en hela borgerlighetens Dr Kildare, med
tjusarkraft långt utöver sjuksköterskornas eget parti. Sin skicklighet med kniven grundlade han för övrigt genom omsorgsfull träning i budgetdepartementet,
då han tillsammans med namnen Sten i
den s k Firma Westerberg & Westerberg
försökte skära ner budgetunderskottet.
Att det misslyckades kapitalt och att underskottsekonomin växte som aldrig förr
just under Bengt Westerbergs tid, skall
väl ända inte behöva läggas honom tiU
last.
Han var ju·bara en vanlig enkel statssekreterare, och förresten har han skrivit
en hel liten broschyr om hur många,
många fler miljarder som nu måste skä·
ras bort. Här skall ingen komma och på·
stå att inte Bengt Westerberg vill ned·
rusta! (Sånt är viktigt, om man vill vinna
tillbaka de väljare som flyktat till mode·
raterna.)
Samtidigt är BW (som han gärna kallas
av den inre vänkretsen, enligt föredöme
från VoIvo och Enskilda Banken) alls
icke någon högerman. ”Jag är ingen hö-
gerliberal! Jag står för folkpartiets pol~
tiska program till hundra procent”, säger
han till Dagen, därmed bekräftande ryk·
tet att han är den ende nu levande svensk
som är en hel folkpartist. Resten är som
bekant kluvna, eller inte alls folkpartis·
ter.
Å andra sidan är han verkligen inte
någon vänsterliberal, som Friggebo, UD·
sten, Tham och alla de andra generaldi·
rektörsbefordrade, som drev partiet i
fördärvet. Hade han varit vänsterliberal,
skulle näringslivet inte ha tagit hand om
honom som det så påpassligt gjorde, när
hela horden av arbetslösa folkpartister
behövde jobb efter valet och drog in
bland hatets och illviljans kolportörer i
SAF:s kretsar. Nej, BW är snarast en
mittenliberal, en måttligt extrem folk·
hemsstreber, med båda fötterna stadigt
förankrade i den lufttunna sfär ur vilken
detta moraliska parti på 70-talet brukat
hämta sina frånskilda ledare.
Men mer än allt annat är han rätt man
vid rätt tidpunkt, som alla goda entrepre·
nörer. Den egenskapen är inte nypås~
gen, utan härstammar från uppväxten i
Södertälje, där han gjorde sina första er·
farenheter i konsten att köpa och sälja,
som biträde i familjens färghandel. Det
är ingen dålig bakgrund för en politiker
som vill appellera till företagsamma,
ekonomiskt sinnade och tillväxtdugliga
människor, de som en gång kände sig
hemma i Bertil Ohlins parti.
Nischen på den politiska marknaden
är för all del rätt begränsad. En större
konkurrent har redan lagt beslag på
kundkretsen. Men som köptroheten är
svag, skapar det utrymme för en skicklig
försäljare. Det gäller dock att övertyga
om kvaliteten på produkten, och även
den som skulle vilja köpa en begagnad
435
folkvagn av Bengt Westerberg kanske
minns en del av de produkter som lämnade den skyddade verkstaden i Kanslihuset under fp-tiden, som på löpande band:
förberedelserna för den underbara nattens avdragsbegränsningar, generalklausulen, angiverilagen, nya reseavdragsregler, mm.
Min salig farfar, aktiv för De Frisinnade, och salig far, aktiv i Ohlins folkparti, skulle nog ändå ha önskat Bengt
Westerberg ”lycka till” – som de säger i
folkpartiet.
MATS JOHANSSON:
Bengt Westerberg
Tror Gud på folkpartiet? Man kan inte
vara säker på saken. Den långa ökenvandringen har varit välförtjänt, med
tanke på partiets syndaregister, men nå-
gon gång borde väl ändå boten och bättringen ge resultat. Frågan är dock om
dansen kring Bengt Westerberg gör vä-
gen bredare för denna lilla hjord.
Räddaren i nöden tror nämligen inte
själv på Gud. Det bekände han för en tid
sedan i en intervju i tidningen Dagen,
organ huvudsakligen för en del av dem
som lämnade folkpartiet för en bättre
värld under de sju svåra åren.
Nu är det inte hos KDS Bengt Westerberg tänker sig att hämta underlaget till
sitt nya parti. I och för sig har han
”mycket stor respekt för aktivt kristna”
och särskilt de frisinnades insatser i politiken, men nog är det mer profana krafter som lockar. Efter de magra åren skall
komma de feta, så feta de nu kan bli i
tider av bantning av välfårdsstaten.
Doktor Westerberg har dock särskilda
förutsättningar att lyckas i sitt nya kall.
En med kand och psykologistuderande
är givetvis vad folkpartiet behöver för att
kurera sig. Ja, Bengt Westerberg kan bli
en hela borgerlighetens Dr Kildare, med
tjusarkraft långt utöver sjuksköterskornas eget parti. Sin skicklighet med kniven grundlade han för övrigt genom omsorgsfull träning i budgetdepartementet,
då han tillsammans med namnen Sten i
den s k Firma Westerberg & Westerberg
försökte skära ner budgetunderskottet.
Att det misslyckades kapitalt och att underskottsekonomin växte som aldrig förr
just under Bengt Westerbergs tid, skall
väl ända inte behöva läggas honom tiU
last.
Han var ju·bara en vanlig enkel statssekreterare, och förresten har han skrivit
en hel liten broschyr om hur många,
många fler miljarder som nu måste skä·
ras bort. Här skall ingen komma och på·
stå att inte Bengt Westerberg vill ned·
rusta! (Sånt är viktigt, om man vill vinna
tillbaka de väljare som flyktat till mode·
raterna.)
Samtidigt är BW (som han gärna kallas
av den inre vänkretsen, enligt föredöme
från VoIvo och Enskilda Banken) alls
icke någon högerman. ”Jag är ingen hö-
gerliberal! Jag står för folkpartiets pol~
tiska program till hundra procent”, säger
han till Dagen, därmed bekräftande ryk·
tet att han är den ende nu levande svensk
som är en hel folkpartist. Resten är som
bekant kluvna, eller inte alls folkpartis·
ter.
Å andra sidan är han verkligen inte
någon vänsterliberal, som Friggebo, UD·
sten, Tham och alla de andra generaldi·
rektörsbefordrade, som drev partiet i
fördärvet. Hade han varit vänsterliberal,
skulle näringslivet inte ha tagit hand om
honom som det så påpassligt gjorde, när
hela horden av arbetslösa folkpartister
behövde jobb efter valet och drog in
bland hatets och illviljans kolportörer i
SAF:s kretsar. Nej, BW är snarast en
mittenliberal, en måttligt extrem folk·
hemsstreber, med båda fötterna stadigt
förankrade i den lufttunna sfär ur vilken
detta moraliska parti på 70-talet brukat
hämta sina frånskilda ledare.
Men mer än allt annat är han rätt man
vid rätt tidpunkt, som alla goda entrepre·
nörer. Den egenskapen är inte nypås~
gen, utan härstammar från uppväxten i
Södertälje, där han gjorde sina första er·
farenheter i konsten att köpa och sälja,
som biträde i familjens färghandel. Det
är ingen dålig bakgrund för en politiker
som vill appellera till företagsamma,
ekonomiskt sinnade och tillväxtdugliga
människor, de som en gång kände sig
hemma i Bertil Ohlins parti.
Nischen på den politiska marknaden
är för all del rätt begränsad. En större
konkurrent har redan lagt beslag på
kundkretsen. Men som köptroheten är
svag, skapar det utrymme för en skicklig
försäljare. Det gäller dock att övertyga
om kvaliteten på produkten, och även
den som skulle vilja köpa en begagnad
435
folkvagn av Bengt Westerberg kanske
minns en del av de produkter som lämnade den skyddade verkstaden i Kanslihuset under fp-tiden, som på löpande band:
förberedelserna för den underbara nattens avdragsbegränsningar, generalklausulen, angiverilagen, nya reseavdragsregler, mm.
Min salig farfar, aktiv för De Frisinnade, och salig far, aktiv i Ohlins folkparti, skulle nog ändå ha önskat Bengt
Westerberg ”lycka till” – som de säger i
folkpartiet.