Elisabet Holm; Att vara förvaltningschef
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
484
såld potatis.
Att jordbrukskrisen är Sovjetunionens
Akilles-häl är ställt utom allt tvivel. Hur
länge skall det dröja, innan makthavarna nödgas erkänna att socialism och jordbruk inte
går ihop? Författaren citerar med rätta det
dåvarande statsrådet Per Edvin Sköld, som
1953 sade: ”staten är icke lämplig som jordbrukare. Jordbruk är en utomordentligt
svårskött näring”. Till detta skulle man
snabbt vilja tillägga, attjordbruket inte är den
enda svårskötta näringen utan att staten
överhuvudtaget principiellt är olämplig som
företagare.
Men jordbrukskrisen är om möjligt ännu
värre i det största satellitlandet – Polen.
Framställningen följs här av en kort exkurs
om mat och priser i ett marknadssystem, som
borde införlivas med undervisningsmaterielen i svenska skolor.
Rydenfelt går också igenom utvecklingen i
en rad andra länder med socialiserad ekonomi. Han slutar med Tanzania och Kuba. Det
förstnämnda landet, som numera mottager
mera pengar i svenskt bistånd än något annat
land, har den tvivelaktiga äran av att ha Afrikas sämsta förvaltning. Rydenfelt citerar någELISABET HOLM:
Att vara förvaltningschef.
Av titeln på professorns vid Nordiska Hälsovårdshögskolan i Göteborg, Edgar Borgenhammars, senaste bok – Leda lagom. Om
ledarskap i kommuner och landsting (Liber
förlag) skulle man kunna förledas tro att den
handlar om det politiska ledarskapet i kommuner och landsting. Så är dock inte fallet.
Boken handlar om att vara förvaltningschef i
kommunal tjänst. De problemställningar som
därmed tas upp blir inte mindre intressanta
därav.
Vad är då ledarskap? Edgar Borgenhammar ger svaret: ”Det är att svara för att uppgiften klaras av, med organisation och kommunikation, med planering och uppföljning.
ra ord av den socialdemokratiske nationalekonomen Carl Hamilton: ”De offentliga or·
gan som i Tanzania och andra länder har monopol på prissättning och handel med jordbruksvaror har vuxit ut till stora, extremt
ineffektiva och därmed kostsamma byråkratier som i praktiken parasiterar på landsbygdsbefolkningen. Sverige har här ett stort ansvar
eftersom vi inte bara bejakat den proklamerade politiken utan även hyllat den som framåt·
syftande” . Mycket skulle vara att tillägga om
detta. Ur svensk synvinkel skulle det räcka
med att konstatera att sällan har så mycket
pengar förslösats till ingen nytta. ·
Dr Rydenfelts bok stimulerar måhända tiD
gensägelse på en eller annan punkt. Man sak·
nar till exempel tillräckligt med hänvisningar
till att agrarpolitiken också i de icke-socialistiska staterna är tyngd av restriktioner och
konkurrensbegränsningar. Dispositionen är
också något orolig. Ett eller annat av de taJ.
rika citaten från ekonomiska klassiker hade
kunnat strykas. Men det är bagatellerjämfört
med den omständigheten, att författaren fån
fram ett viktigt budskap, som bör noteras av
alla i en kritisk tid.
med val av medel och metoder och med enga.
gemang av medarbetare.” Enkelt? Ack. nej,
blindskären är förvisso många.
I en tid då resurserna krymper, då diskussionen om den offentliga sektorns effektivitet
eller brist på effektivitet pågår för fullt är den
som svarar för ledningen i en utsatt position,
men samtidigt också den som med skicklighet
och omdöme skall kunna gjuta olja på vå-
gorna.
Ledarskap har att göra med synsätt och
människouppfattning, menar Borgenhammar. Ledarskapet kan utvecklas men det kfi.
ver insikt om att egennytta och oegennytta är
genuina mänskliga egenskaper och viklip
drivkrafter.
Offentlig verksamhet som en gång startat
tenderar att fortleva. Svårigheten att rensa
bort någon enda del av offentlig verksamhet
irbara alltför välbekant. Det är betydligt svå-
rare att hålla diskussionen om effektiviteten
levande inom offentlig förvaltning än inom ett
företag. Och lika fullt är just detta att ta ansvar för att diskussionen om effektiviteten
hålls levande en ledaruppgift. Förvaltningschefen tvingas därmed troligen oftare till konfrontation med motstridiga intressen än vad
kollegan i näringslivet gör. Det krävs mod för
att kunna stå emot påtryckningar av olika
slag, påtryckningar som ibland kan ha karaktären av hot.
”Planeringen är en groda som väntar på
förvandlingens kyss av verkställighetens
prinsessa.” Se där ett för Borgenhammar typiskt sätt att uttrycka sig! Ofta får planeringen förbli en groda. Saknas vilja, mod och
handlingskraft blir talet om bättre planering
bara en myt. Planering blir inte sällan ett
substitut för handling. Verkställighetens prinsessa låter vänta på sig.
För kommuner och landsting slöts ett medbestämmandeavtal 1981. För det privata nä-
ringslivets del kom dess motsvarighet – utvecklingsavtalet – 1982. I detta sistnämnda
används flitigt begrepp som effektivitet, lönsamhet och konkurrens. l det kommunala
medbestämmandeavtalet lyser dessa begrepp
med sin frånvaro. I paragraf 2 i medbestämmandeavtalet för kommuner och landsting
läser man: ”Det är ett gemensamt intresse att
kommunerna ger medborgarna en effektiv
samhällsservice och produktion inom alla
sina verksamheter med hänsyn tagen till kraven på offentlighet och rättsäkerheL Lika
viktigt är det att tillgodose de anställdas krav
på tillfredställelse i arbetet, en god arbetsmiljö och trygghet i anställningen.”
Att personalens arbetsförhållanden och
485
trivsel är viktiga måste understrykas. Men
det är inte självklart att servicearbete i lika
stor utsträckning skall vara inriktat på personalens intressen som på allmänhetens. Här
gör Borgenhammar ett påpekande som är
värt att understrykas.
Om de krav som ställs på oss i vårt arbete
blir allt mindre, kommer då arbetet att ha
samma betydelse för oss? Tikkanen har satt
saken på sin spets: ”Arbetet gjordes allt lättare och lättare. Och till slut lättade det och
flög sin kos.”
”Kommunal verksamhet innebär tjänst.
Att ge service, att betjäna har social innebörd, dessutom etiskt värde. Det handlar om
att möta människors behov med kunskap och
färdighet, respekt och ömsinthet.”
Med dessa rader böljar bokens sista kapitel, där ledarens främsta egenskaper sammanfattas i orden mod och moral. God ledarskapsmoral är att behandla folk juste, med
medmänsklig hygglighet av det enkla skälet
att det är rätt och riktigt. Mod är den egenskap som omvandlar moral till handling.
Det är särskilt i det korta – endast två
sidor långa – sista kapitlet som Edgar Sorgenhammars egen personlighet och livsåskådning kommer tiJI uttryck.
Jag har alltid uppskattat Borgenhammars
oräddhet och förmåga att säga sanningar med
snärtiga formuleringar. Han är samhällsanalytikern som sätter fingret på avigsidorna i
samhället. Han har dock mera sällan stått till
tjänst med konkreta förslag och lösningar på
problemen. Hans analyser har dock i sig varit
ett observandum för den som är lyhörd.
l denna senaste bok kommer hans tro på
människans möjligheter klart till uttryck,
trots att bokens huvudtema är något så torrt
som kommunal förvaltning. ”Vi finns här i
tiden, i rummet. Vårt uppdrag är att arbeta
för förnuftiga lösningar”, säger han.
såld potatis.
Att jordbrukskrisen är Sovjetunionens
Akilles-häl är ställt utom allt tvivel. Hur
länge skall det dröja, innan makthavarna nödgas erkänna att socialism och jordbruk inte
går ihop? Författaren citerar med rätta det
dåvarande statsrådet Per Edvin Sköld, som
1953 sade: ”staten är icke lämplig som jordbrukare. Jordbruk är en utomordentligt
svårskött näring”. Till detta skulle man
snabbt vilja tillägga, attjordbruket inte är den
enda svårskötta näringen utan att staten
överhuvudtaget principiellt är olämplig som
företagare.
Men jordbrukskrisen är om möjligt ännu
värre i det största satellitlandet – Polen.
Framställningen följs här av en kort exkurs
om mat och priser i ett marknadssystem, som
borde införlivas med undervisningsmaterielen i svenska skolor.
Rydenfelt går också igenom utvecklingen i
en rad andra länder med socialiserad ekonomi. Han slutar med Tanzania och Kuba. Det
förstnämnda landet, som numera mottager
mera pengar i svenskt bistånd än något annat
land, har den tvivelaktiga äran av att ha Afrikas sämsta förvaltning. Rydenfelt citerar någELISABET HOLM:
Att vara förvaltningschef.
Av titeln på professorns vid Nordiska Hälsovårdshögskolan i Göteborg, Edgar Borgenhammars, senaste bok – Leda lagom. Om
ledarskap i kommuner och landsting (Liber
förlag) skulle man kunna förledas tro att den
handlar om det politiska ledarskapet i kommuner och landsting. Så är dock inte fallet.
Boken handlar om att vara förvaltningschef i
kommunal tjänst. De problemställningar som
därmed tas upp blir inte mindre intressanta
därav.
Vad är då ledarskap? Edgar Borgenhammar ger svaret: ”Det är att svara för att uppgiften klaras av, med organisation och kommunikation, med planering och uppföljning.
ra ord av den socialdemokratiske nationalekonomen Carl Hamilton: ”De offentliga or·
gan som i Tanzania och andra länder har monopol på prissättning och handel med jordbruksvaror har vuxit ut till stora, extremt
ineffektiva och därmed kostsamma byråkratier som i praktiken parasiterar på landsbygdsbefolkningen. Sverige har här ett stort ansvar
eftersom vi inte bara bejakat den proklamerade politiken utan även hyllat den som framåt·
syftande” . Mycket skulle vara att tillägga om
detta. Ur svensk synvinkel skulle det räcka
med att konstatera att sällan har så mycket
pengar förslösats till ingen nytta. ·
Dr Rydenfelts bok stimulerar måhända tiD
gensägelse på en eller annan punkt. Man sak·
nar till exempel tillräckligt med hänvisningar
till att agrarpolitiken också i de icke-socialistiska staterna är tyngd av restriktioner och
konkurrensbegränsningar. Dispositionen är
också något orolig. Ett eller annat av de taJ.
rika citaten från ekonomiska klassiker hade
kunnat strykas. Men det är bagatellerjämfört
med den omständigheten, att författaren fån
fram ett viktigt budskap, som bör noteras av
alla i en kritisk tid.
med val av medel och metoder och med enga.
gemang av medarbetare.” Enkelt? Ack. nej,
blindskären är förvisso många.
I en tid då resurserna krymper, då diskussionen om den offentliga sektorns effektivitet
eller brist på effektivitet pågår för fullt är den
som svarar för ledningen i en utsatt position,
men samtidigt också den som med skicklighet
och omdöme skall kunna gjuta olja på vå-
gorna.
Ledarskap har att göra med synsätt och
människouppfattning, menar Borgenhammar. Ledarskapet kan utvecklas men det kfi.
ver insikt om att egennytta och oegennytta är
genuina mänskliga egenskaper och viklip
drivkrafter.
Offentlig verksamhet som en gång startat
tenderar att fortleva. Svårigheten att rensa
bort någon enda del av offentlig verksamhet
irbara alltför välbekant. Det är betydligt svå-
rare att hålla diskussionen om effektiviteten
levande inom offentlig förvaltning än inom ett
företag. Och lika fullt är just detta att ta ansvar för att diskussionen om effektiviteten
hålls levande en ledaruppgift. Förvaltningschefen tvingas därmed troligen oftare till konfrontation med motstridiga intressen än vad
kollegan i näringslivet gör. Det krävs mod för
att kunna stå emot påtryckningar av olika
slag, påtryckningar som ibland kan ha karaktären av hot.
”Planeringen är en groda som väntar på
förvandlingens kyss av verkställighetens
prinsessa.” Se där ett för Borgenhammar typiskt sätt att uttrycka sig! Ofta får planeringen förbli en groda. Saknas vilja, mod och
handlingskraft blir talet om bättre planering
bara en myt. Planering blir inte sällan ett
substitut för handling. Verkställighetens prinsessa låter vänta på sig.
För kommuner och landsting slöts ett medbestämmandeavtal 1981. För det privata nä-
ringslivets del kom dess motsvarighet – utvecklingsavtalet – 1982. I detta sistnämnda
används flitigt begrepp som effektivitet, lönsamhet och konkurrens. l det kommunala
medbestämmandeavtalet lyser dessa begrepp
med sin frånvaro. I paragraf 2 i medbestämmandeavtalet för kommuner och landsting
läser man: ”Det är ett gemensamt intresse att
kommunerna ger medborgarna en effektiv
samhällsservice och produktion inom alla
sina verksamheter med hänsyn tagen till kraven på offentlighet och rättsäkerheL Lika
viktigt är det att tillgodose de anställdas krav
på tillfredställelse i arbetet, en god arbetsmiljö och trygghet i anställningen.”
Att personalens arbetsförhållanden och
485
trivsel är viktiga måste understrykas. Men
det är inte självklart att servicearbete i lika
stor utsträckning skall vara inriktat på personalens intressen som på allmänhetens. Här
gör Borgenhammar ett påpekande som är
värt att understrykas.
Om de krav som ställs på oss i vårt arbete
blir allt mindre, kommer då arbetet att ha
samma betydelse för oss? Tikkanen har satt
saken på sin spets: ”Arbetet gjordes allt lättare och lättare. Och till slut lättade det och
flög sin kos.”
”Kommunal verksamhet innebär tjänst.
Att ge service, att betjäna har social innebörd, dessutom etiskt värde. Det handlar om
att möta människors behov med kunskap och
färdighet, respekt och ömsinthet.”
Med dessa rader böljar bokens sista kapitel, där ledarens främsta egenskaper sammanfattas i orden mod och moral. God ledarskapsmoral är att behandla folk juste, med
medmänsklig hygglighet av det enkla skälet
att det är rätt och riktigt. Mod är den egenskap som omvandlar moral till handling.
Det är särskilt i det korta – endast två
sidor långa – sista kapitlet som Edgar Sorgenhammars egen personlighet och livsåskådning kommer tiJI uttryck.
Jag har alltid uppskattat Borgenhammars
oräddhet och förmåga att säga sanningar med
snärtiga formuleringar. Han är samhällsanalytikern som sätter fingret på avigsidorna i
samhället. Han har dock mera sällan stått till
tjänst med konkreta förslag och lösningar på
problemen. Hans analyser har dock i sig varit
ett observandum för den som är lyhörd.
l denna senaste bok kommer hans tro på
människans möjligheter klart till uttryck,
trots att bokens huvudtema är något så torrt
som kommunal förvaltning. ”Vi finns här i
tiden, i rummet. Vårt uppdrag är att arbeta
för förnuftiga lösningar”, säger han.