Ledare; Under skatter vi digna
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Under skatter vi digna
Socialdemokratin överöser det svenska
folket med nya skatter. Ett års s-styre
har givit oss 35 nya skatter och avgifter.
Två års s-styre tynger oss med skattehöjningar på minst 20 miljarder. Vad budgetpropositionen kan komma att innehålla för nya pålagor vet vi ännu inte.
Medan regeringen talar vitt och brett
om behovet av att få i gång produktionen
och uppmuntra de produktiva krafterna
river man upp marginalskattereformen,
höjer aktievinst- och förmögenhetsbeskattningen och inför löntagarfonderna.
Endast LO-grupperna tycks få gå fria.
Det vilar något desperat över regeringens handlande. Oförmågan att få visionerna, vallöftena och verkligheten att
stämma leder fram till en politik som utmanar den ena gruppen efter den andra i
samhället. Det avundsjukans evangelium
som socialdemokraterna predikat under
sitt långa maktinnehav har i dag hunnit
upp sina upphovsmän. Kraven på millimeterrättvisa mellan olika grupper
binder regeringens handlingsfrihet. Dubbelmoralen i skattepolitiken skördar sitt
offer i regeringskretsen.
Oförenligheten mellan socialistisk
ideologi och en produktionsbefrämjande
ekonomisk politik kommer till uttryck i
häpnadsväckande uttalanden av ledande
statsråd.
Finansminister Feldt vill sätta ett staket mellan företagen och dess ägare.
Vinsterna kan få öka i företagen men
företagarna själva skall inte få njuta frukterna av sitt arbete: Uttalandet är anmärkningsvärt i två hänseenden. För det
första kan finansministern inte vara
omedveten om att de av honom åstundade staketen redan i dag är förefintliga
och avsevärt höga. De består av inkomst-, förmögenhets- och arvsskatter,
som i dag har en sådan höjd och verkningsgrad att de är en broms på nyföretagande och utveckling och leder till en
företagarflykt från Sverige.
För det andra visar Feldts uttalande
att han fortfarande inte begriper företagandels drivkrafter, att det är människor
som gör företagen och att utan företagar·
nas insatser dör företaget. Byggs det en
mur mellan företagaren och företaget så
förlorar företaget. ”Företaget” är inte
en institution som kan leva ett separat liv
utan de företagsamma människorna.
Samma förbluffande syn på företagaodets drivkrafter redovisar biträdande
statsminister Ingvar Carlsson i en inter·
vju i Affärsvärlden/Finanstidningen.
Han får frågan om han inte finner det
bekymmersamt att många framgångsrika
företagare flyttar utomlands. Ingvar
Carlsson tycks mena att detta inte är så
allvarligt. Kamprad , Rausing mfl lämnar
landet av privatekonomiska motiv, men
verksamheten blir kvar i Sverige. Var de
utflyttade företagarna kan tänkas förläg·
ga den fortsatta utvecklingen av sina fö-
retag bekymrar inte Ingvar Carlsson lik·
som inte heller tanken på nästa genera·
tion företagsamma svenskar som kanske
från böljan satsar sina krafter i ett annat
land än Sverige. Skatterna är nu så höga
i vårt land att de utgör en viktig faktor i
många unga människors vägval. Sverige
riskerar att till andra länder förlora sina
duktigaste unga tekniker, dataexperter,
forskare, läkare m m.
Socialdemokraterna vill säkert få i
gång produktionen och den industriella
expansionen i Sverige, men deras ideologi lägger hinder i vägen. Marx’ materiella
samhällssyn där kapitalet är det allt avgörande förblindar också ledande socialdemokrater. De ser företagen som institutioner som kan tas över och drivas av
fonder styrda av facket, när företaget är
en levande organism, helt beroende av
de människor som leder det och är verk- 493
samma i det.
Företagen och företagarna är inte en
summa kapital. Företagarna och löntagarna är människor som vill få njuta
frukterna av sitt arbete. Marx leder socialdemokraterna fel.
Socialdemokratin överöser det svenska
folket med nya skatter. Ett års s-styre
har givit oss 35 nya skatter och avgifter.
Två års s-styre tynger oss med skattehöjningar på minst 20 miljarder. Vad budgetpropositionen kan komma att innehålla för nya pålagor vet vi ännu inte.
Medan regeringen talar vitt och brett
om behovet av att få i gång produktionen
och uppmuntra de produktiva krafterna
river man upp marginalskattereformen,
höjer aktievinst- och förmögenhetsbeskattningen och inför löntagarfonderna.
Endast LO-grupperna tycks få gå fria.
Det vilar något desperat över regeringens handlande. Oförmågan att få visionerna, vallöftena och verkligheten att
stämma leder fram till en politik som utmanar den ena gruppen efter den andra i
samhället. Det avundsjukans evangelium
som socialdemokraterna predikat under
sitt långa maktinnehav har i dag hunnit
upp sina upphovsmän. Kraven på millimeterrättvisa mellan olika grupper
binder regeringens handlingsfrihet. Dubbelmoralen i skattepolitiken skördar sitt
offer i regeringskretsen.
Oförenligheten mellan socialistisk
ideologi och en produktionsbefrämjande
ekonomisk politik kommer till uttryck i
häpnadsväckande uttalanden av ledande
statsråd.
Finansminister Feldt vill sätta ett staket mellan företagen och dess ägare.
Vinsterna kan få öka i företagen men
företagarna själva skall inte få njuta frukterna av sitt arbete: Uttalandet är anmärkningsvärt i två hänseenden. För det
första kan finansministern inte vara
omedveten om att de av honom åstundade staketen redan i dag är förefintliga
och avsevärt höga. De består av inkomst-, förmögenhets- och arvsskatter,
som i dag har en sådan höjd och verkningsgrad att de är en broms på nyföretagande och utveckling och leder till en
företagarflykt från Sverige.
För det andra visar Feldts uttalande
att han fortfarande inte begriper företagandels drivkrafter, att det är människor
som gör företagen och att utan företagar·
nas insatser dör företaget. Byggs det en
mur mellan företagaren och företaget så
förlorar företaget. ”Företaget” är inte
en institution som kan leva ett separat liv
utan de företagsamma människorna.
Samma förbluffande syn på företagaodets drivkrafter redovisar biträdande
statsminister Ingvar Carlsson i en inter·
vju i Affärsvärlden/Finanstidningen.
Han får frågan om han inte finner det
bekymmersamt att många framgångsrika
företagare flyttar utomlands. Ingvar
Carlsson tycks mena att detta inte är så
allvarligt. Kamprad , Rausing mfl lämnar
landet av privatekonomiska motiv, men
verksamheten blir kvar i Sverige. Var de
utflyttade företagarna kan tänkas förläg·
ga den fortsatta utvecklingen av sina fö-
retag bekymrar inte Ingvar Carlsson lik·
som inte heller tanken på nästa genera·
tion företagsamma svenskar som kanske
från böljan satsar sina krafter i ett annat
land än Sverige. Skatterna är nu så höga
i vårt land att de utgör en viktig faktor i
många unga människors vägval. Sverige
riskerar att till andra länder förlora sina
duktigaste unga tekniker, dataexperter,
forskare, läkare m m.
Socialdemokraterna vill säkert få i
gång produktionen och den industriella
expansionen i Sverige, men deras ideologi lägger hinder i vägen. Marx’ materiella
samhällssyn där kapitalet är det allt avgörande förblindar också ledande socialdemokrater. De ser företagen som institutioner som kan tas över och drivas av
fonder styrda av facket, när företaget är
en levande organism, helt beroende av
de människor som leder det och är verk- 493
samma i det.
Företagen och företagarna är inte en
summa kapital. Företagarna och löntagarna är människor som vill få njuta
frukterna av sitt arbete. Marx leder socialdemokraterna fel.