Anders Åslund; Sovjetkommunismens legitimitetskris
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
ANDERS ÅSLUND:
Sovjetkommunismens legitimitetskris
Sovjetkommunismen är inne i sin hittills
värsta legitimitetskris. De försök som
göres för att förbättra situationen är
alltför begränsade och förefaller främst
värna om bevarad politisk centralmakt,
skriver Anders Åslund, doktorand i
öststatsekonomi vid Oxforduniversitetet. Han analyserar
utvecklingen alltsedan stalintiden med
dess centralstyrda ekonomiska system.
Såväl de ekonomiska som de ideologiska
grundernaför legitimitet har försvagats
och demokratisering är givetvis
otänkbar. Den enda resterande grunden
för legitimitet är terror, skriver
författaren.
Alltsedan 1976 har de
dernas ekonomiska tillväxttal
klart avtagande tendens och i ett
(Polen och Ungern) rentav blivit
tiva. Dessa trender förefaller
långsiktig karaktär. Trots krisen i
tycks inte ens ledarna i Öst längre
kommuniststaterna skall kunna
med liberala marknadsekonomier
längre sikt. De minskar :.u•~’-””’”
tämligen omfattande kontakter med
som tidigare upprättats. Anledn·
att isoleringen ökar så långsamt
vara att regimerna hoppas uppnå
möjliga ekonomiska fördelar från
västliga partners. Deras främsta
synes likväl vara att minska
litiskt inflytande från Väst. Det
samma kommunistiska agerande!
Östeuropas framväxande
och politiska problem antyder
het. Vi tycks observera s
nismens hittills värsta
(”Legitimitet” betecknar här i
märkelse det som får en ””””’”’”•
acceptera en regim.)
Stalins system var väl uttänkt
bevara regimen. En fascinerande
gi predikades. Socialisering,
sering och utbyggnad av utbil
hälsovård gav ideologin
Levnadsstandarden hölls stadigt
massorna, trots snabb
växt. Inga ekonomiska
väcktes. Terror drabbade den
gade tänka eller handla otillåtet.
bärgad elit tilläts växa fram.
vunnit allt genom systemet. Den
uppkomlingens hänsynslöshet
därför vällämpad att bedriva
nuin ståndscirkulation rådde och
lerades genom att hierarkins topp
fysiskt emellanåt, varpå andra
va karriärister kunde avancera.
fullkomnades av ett minimerat
. Den som så önskade
bevara sina illusioner. Störande
’””””’v””’ var begränsade och kunde
s som undantagsfall. Likväl
inte detta system ha varit tillfyiDet förstärktes då med nationalism
sökte radikalt ändra basen för
legitimitet. Han inskränkte
och var mer pragmatisk i idealafrågor. Legitimiteten kom allt mer
på höjd levnadsstandard. stastora inkomstklyftor minskades
den vanlige östeuropeiske medborkom i åtnjutande av stadigt stilevnadsstandard, vilken baserades
ekonomisk tillväxt.
·ovs efterträdare har i dessa
•seenden hållit sig till hans linje. De
misslyckats med att säkra
•IICKilgt stor ekonomisk tillväxt härDe har låtit ståndscirkulationen stagvarvid sociala spänningar tilltagit.
snabba ekonomiska tillväxten unst~1′””·rt”” berodde på att det censystemet var väl ägnat att moarbetslösa och råvaror samt hålla
investeringskvoten. I början av
•-ruu”’ föll tillväxttalen. Det räckte
att utnyttja alla resurser längre,
användas effektivare. En våg
•lon,omtska reformer startade 1962 i
•1Uro10a. De syftade till decentraliseoch mer marknadsstyrning. Vissa
aekonomiska resultat åstadkoms,
de politiska återverkningarna var
151
oacceptabla för de styrande. Reformerna
beredde väg för ekonomer på partifunktionärers bekostnad. Prag-våren visade
att ekonomiska reformer befrämjade politisk demokratisering, vilket var än farligare. Genom invasionen i Tjeckoslovakien sade de sovjetiska ledarna även nej
till genomgripande ekonomiska reformer. Detta nej står alltjämt fast. Reformen i Ungern är emellertid en rar
blomma som fått överleva.
Utvecklingen på 70-talet
På 1970-talet sökte öststatsledarna en ny
väg till vidmakthållen tillväxttakt. De
valde att inhandla västliga produktionsmedel för västliga krediter, men aktade
sig för västliga arbetsrelationer. Inte
minst tack vare dessa krediter lyckades
sovjetblocket uppnå höga tillväxttal under 1970-talets första hälft.
Blockets materiella nettoprodukt ökade i genomsnitt med 6,2 procent per år.
(Källa: FN, Economic Survey of Europe
in 1980, s 76. Tillväxttal uttryckta i materiell nettoprodukt är ej jämförbara med
d:o uttryckta i bruttonationalprodukt.
De förra är regelmässigt högre än de senare.) Öststatsledarnas självförtroende
synes ha nått en höjdpunkt, då de 1975
accepterade Helsingforsdeklarationens
tredje korg med internationellt informationsutbyte och mänskliga rättigheter.
Sedan 1976 har de ekonomiska svagheterna blivit uppenbara och för varje år
allt mer alarmerande. År 1980 hade blockets tillväxttal sjunkit till 3,O procent.
(Källa som ovan, s 74). Här skall endast
en viktig orsak fokuseras. Öststaterna
äger mycket liten förmåga att absorbera
västlig teknik. Ny produktion har förse- — — .
152
nats, varit mindre än avsett och särskilt
kvaliteten har varit undermålig, ja i
många fall försämrats. En väsentlig anledning är att modern, västlig teknologi
kräver decentraliserat, expertmässigt
beslutsfattande.
Misslyckade reformer
Öststatsregimerna söker nu fantasilöst
”fullända” 1970-talets strategier vilka
redan visat sig otillräckliga. Samtidigt
växer skuldbördan. De ansatser till ekonomiska reformer som nu görs runt om i
Östeuropa förefaller främst värna om bevarad politisk centralmakt. De är alltför
begränsade för att kunna medföra påtagliga ekonomiska förbättringar.
Regeringarna har vidtagit en rad avväljande manövrer för att hålla uppe befolkningens realinkomster. De har urholkat kvaliteten i hälsovård och utbildning.
Industriell rovdrift har befordrats, varvid miljövård helt negligerats. Västliga
konsumtionsvaror har importerats och
högre inkomster har särskilt tilldelats politiskt viktiga samhällsgrupper, såsom
poliser. Diverse avsteg från ideologin
som inte hotar centralmakten har gjorts.
Dessa åtgärder avslöjar en cynisk diktatur och förintar ideologins trovärdighet
när de exponera så som skett i Polen.
Terror enda utvägen?
Såväl ekonomiska som ideologiska grunder för legitimitet synes därför allvarligt
försvagade. Demokratisering är givetvis
otänkbar för regimerna.
Vilka grunder för legitimitet kan då
återstå? Nationalism blir farlig, om den
tillåts utvecklas för långt, ty för alla ickeryssar, utom bulgarerna, är ju rys
de naturligaste motståndarna. Föga
vånande appellerar den bulgariska
ningen till synes framgångsrikt till
nalism. Rumänien försöker, men r
ler likväl instabilt pg a enastående
styre. Den polska regimen bedriver
judisk agitation, men det folkliga g
ret tycks utebli sedan nästan alla
utvandrat. – Utanför egentliga Ry
är nationalism ett tveeggat svärd.
Sorgligt nog är den resterande g
för legitimitet terror. Lyckligtvis är
ingalunda klart att denna väg kan
framgångsrik. Det finns ingen fö
rande förklaring till terrorvälde.
amerikanska militärdiktatorer
försvara sig, att de vill åstadkom
och ordning. Lugn på gatorna
emellertid redan i Östeuropa. Te
enda syfte blir då att avhända
niogen politisk demokrati och en
rande ekonomi. Kan regimerna fin
räckligt många förtryckare då id
bortfallit? Hur många gånger kan
merna använda samma trick? De
erfarenheterna illustrerar hur folk
från varje drabbning och finner
del.
Ju sämre ekonomierna utv
desto hårdare förtryck krävs för an
folken nere. Förtrycket återverkar
tivt på ekonomin, och allt fler
mindre att förlora på att kasta oket
ända. Blockets militära slagk
minskas. – Länder som DDR och
koslovakien befinner sig ännu
platå. Folk har det tämligen bra
teriellt sett, de finner regimens m
för överväldigande och saknar o
dan information att de klart ser dj
de nationella problemen. En
el8omisk nedgång även där kunde
då rycka undan grunden för den nuvaIlide apatin.
Qn inte den nuvarande ekonomiska
8attningen i Östeuropa mirakulöst
llbyts i uppgång, förefaller sovjetkom- .Usmens legitimitetsproblem ytterligt
153
svårlösta. Detta kan motivera regimerna
till desperata åtgärder, såväl inom som
utom östblocket. Det militära maktövertagandet i Polen har väl illustrerat att
beväpnade maktapparater ogärna ger sig
utan strid.
Pärmar för årgång 1981
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts
expedition, te! 08-67 59 55, eller genom insättning av kronor 30:- på
postgiro 727 44-6.
\
Sovjetkommunismens legitimitetskris
Sovjetkommunismen är inne i sin hittills
värsta legitimitetskris. De försök som
göres för att förbättra situationen är
alltför begränsade och förefaller främst
värna om bevarad politisk centralmakt,
skriver Anders Åslund, doktorand i
öststatsekonomi vid Oxforduniversitetet. Han analyserar
utvecklingen alltsedan stalintiden med
dess centralstyrda ekonomiska system.
Såväl de ekonomiska som de ideologiska
grundernaför legitimitet har försvagats
och demokratisering är givetvis
otänkbar. Den enda resterande grunden
för legitimitet är terror, skriver
författaren.
Alltsedan 1976 har de
dernas ekonomiska tillväxttal
klart avtagande tendens och i ett
(Polen och Ungern) rentav blivit
tiva. Dessa trender förefaller
långsiktig karaktär. Trots krisen i
tycks inte ens ledarna i Öst längre
kommuniststaterna skall kunna
med liberala marknadsekonomier
längre sikt. De minskar :.u•~’-””’”
tämligen omfattande kontakter med
som tidigare upprättats. Anledn·
att isoleringen ökar så långsamt
vara att regimerna hoppas uppnå
möjliga ekonomiska fördelar från
västliga partners. Deras främsta
synes likväl vara att minska
litiskt inflytande från Väst. Det
samma kommunistiska agerande!
Östeuropas framväxande
och politiska problem antyder
het. Vi tycks observera s
nismens hittills värsta
(”Legitimitet” betecknar här i
märkelse det som får en ””””’”’”•
acceptera en regim.)
Stalins system var väl uttänkt
bevara regimen. En fascinerande
gi predikades. Socialisering,
sering och utbyggnad av utbil
hälsovård gav ideologin
Levnadsstandarden hölls stadigt
massorna, trots snabb
växt. Inga ekonomiska
väcktes. Terror drabbade den
gade tänka eller handla otillåtet.
bärgad elit tilläts växa fram.
vunnit allt genom systemet. Den
uppkomlingens hänsynslöshet
därför vällämpad att bedriva
nuin ståndscirkulation rådde och
lerades genom att hierarkins topp
fysiskt emellanåt, varpå andra
va karriärister kunde avancera.
fullkomnades av ett minimerat
. Den som så önskade
bevara sina illusioner. Störande
’””””’v””’ var begränsade och kunde
s som undantagsfall. Likväl
inte detta system ha varit tillfyiDet förstärktes då med nationalism
sökte radikalt ändra basen för
legitimitet. Han inskränkte
och var mer pragmatisk i idealafrågor. Legitimiteten kom allt mer
på höjd levnadsstandard. stastora inkomstklyftor minskades
den vanlige östeuropeiske medborkom i åtnjutande av stadigt stilevnadsstandard, vilken baserades
ekonomisk tillväxt.
·ovs efterträdare har i dessa
•seenden hållit sig till hans linje. De
misslyckats med att säkra
•IICKilgt stor ekonomisk tillväxt härDe har låtit ståndscirkulationen stagvarvid sociala spänningar tilltagit.
snabba ekonomiska tillväxten unst~1′””·rt”” berodde på att det censystemet var väl ägnat att moarbetslösa och råvaror samt hålla
investeringskvoten. I början av
•-ruu”’ föll tillväxttalen. Det räckte
att utnyttja alla resurser längre,
användas effektivare. En våg
•lon,omtska reformer startade 1962 i
•1Uro10a. De syftade till decentraliseoch mer marknadsstyrning. Vissa
aekonomiska resultat åstadkoms,
de politiska återverkningarna var
151
oacceptabla för de styrande. Reformerna
beredde väg för ekonomer på partifunktionärers bekostnad. Prag-våren visade
att ekonomiska reformer befrämjade politisk demokratisering, vilket var än farligare. Genom invasionen i Tjeckoslovakien sade de sovjetiska ledarna även nej
till genomgripande ekonomiska reformer. Detta nej står alltjämt fast. Reformen i Ungern är emellertid en rar
blomma som fått överleva.
Utvecklingen på 70-talet
På 1970-talet sökte öststatsledarna en ny
väg till vidmakthållen tillväxttakt. De
valde att inhandla västliga produktionsmedel för västliga krediter, men aktade
sig för västliga arbetsrelationer. Inte
minst tack vare dessa krediter lyckades
sovjetblocket uppnå höga tillväxttal under 1970-talets första hälft.
Blockets materiella nettoprodukt ökade i genomsnitt med 6,2 procent per år.
(Källa: FN, Economic Survey of Europe
in 1980, s 76. Tillväxttal uttryckta i materiell nettoprodukt är ej jämförbara med
d:o uttryckta i bruttonationalprodukt.
De förra är regelmässigt högre än de senare.) Öststatsledarnas självförtroende
synes ha nått en höjdpunkt, då de 1975
accepterade Helsingforsdeklarationens
tredje korg med internationellt informationsutbyte och mänskliga rättigheter.
Sedan 1976 har de ekonomiska svagheterna blivit uppenbara och för varje år
allt mer alarmerande. År 1980 hade blockets tillväxttal sjunkit till 3,O procent.
(Källa som ovan, s 74). Här skall endast
en viktig orsak fokuseras. Öststaterna
äger mycket liten förmåga att absorbera
västlig teknik. Ny produktion har förse- — — .
152
nats, varit mindre än avsett och särskilt
kvaliteten har varit undermålig, ja i
många fall försämrats. En väsentlig anledning är att modern, västlig teknologi
kräver decentraliserat, expertmässigt
beslutsfattande.
Misslyckade reformer
Öststatsregimerna söker nu fantasilöst
”fullända” 1970-talets strategier vilka
redan visat sig otillräckliga. Samtidigt
växer skuldbördan. De ansatser till ekonomiska reformer som nu görs runt om i
Östeuropa förefaller främst värna om bevarad politisk centralmakt. De är alltför
begränsade för att kunna medföra påtagliga ekonomiska förbättringar.
Regeringarna har vidtagit en rad avväljande manövrer för att hålla uppe befolkningens realinkomster. De har urholkat kvaliteten i hälsovård och utbildning.
Industriell rovdrift har befordrats, varvid miljövård helt negligerats. Västliga
konsumtionsvaror har importerats och
högre inkomster har särskilt tilldelats politiskt viktiga samhällsgrupper, såsom
poliser. Diverse avsteg från ideologin
som inte hotar centralmakten har gjorts.
Dessa åtgärder avslöjar en cynisk diktatur och förintar ideologins trovärdighet
när de exponera så som skett i Polen.
Terror enda utvägen?
Såväl ekonomiska som ideologiska grunder för legitimitet synes därför allvarligt
försvagade. Demokratisering är givetvis
otänkbar för regimerna.
Vilka grunder för legitimitet kan då
återstå? Nationalism blir farlig, om den
tillåts utvecklas för långt, ty för alla ickeryssar, utom bulgarerna, är ju rys
de naturligaste motståndarna. Föga
vånande appellerar den bulgariska
ningen till synes framgångsrikt till
nalism. Rumänien försöker, men r
ler likväl instabilt pg a enastående
styre. Den polska regimen bedriver
judisk agitation, men det folkliga g
ret tycks utebli sedan nästan alla
utvandrat. – Utanför egentliga Ry
är nationalism ett tveeggat svärd.
Sorgligt nog är den resterande g
för legitimitet terror. Lyckligtvis är
ingalunda klart att denna väg kan
framgångsrik. Det finns ingen fö
rande förklaring till terrorvälde.
amerikanska militärdiktatorer
försvara sig, att de vill åstadkom
och ordning. Lugn på gatorna
emellertid redan i Östeuropa. Te
enda syfte blir då att avhända
niogen politisk demokrati och en
rande ekonomi. Kan regimerna fin
räckligt många förtryckare då id
bortfallit? Hur många gånger kan
merna använda samma trick? De
erfarenheterna illustrerar hur folk
från varje drabbning och finner
del.
Ju sämre ekonomierna utv
desto hårdare förtryck krävs för an
folken nere. Förtrycket återverkar
tivt på ekonomin, och allt fler
mindre att förlora på att kasta oket
ända. Blockets militära slagk
minskas. – Länder som DDR och
koslovakien befinner sig ännu
platå. Folk har det tämligen bra
teriellt sett, de finner regimens m
för överväldigande och saknar o
dan information att de klart ser dj
de nationella problemen. En
el8omisk nedgång även där kunde
då rycka undan grunden för den nuvaIlide apatin.
Qn inte den nuvarande ekonomiska
8attningen i Östeuropa mirakulöst
llbyts i uppgång, förefaller sovjetkom- .Usmens legitimitetsproblem ytterligt
153
svårlösta. Detta kan motivera regimerna
till desperata åtgärder, såväl inom som
utom östblocket. Det militära maktövertagandet i Polen har väl illustrerat att
beväpnade maktapparater ogärna ger sig
utan strid.
Pärmar för årgång 1981
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts
expedition, te! 08-67 59 55, eller genom insättning av kronor 30:- på
postgiro 727 44-6.
\