Janerik Larsson; Om den heliga arbetarrörelsen
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
och socialdemokratin fick under Rö-
ns långa maktinnehav en förundermakt över medborgarnas själar. Vi
en helgonförklarad arbetarrörelse,
och upphöjd över varje ifrågasätn bilden fanns – och finns – inte
inom rörelsen. Det är därför den
ande dubbelmoralen hos Sten
rsson, Olof Palme, Gunnar Nilsson
.. flera till en del faktiskt kan vara
menad.
y för Rörelsens överstepräster är
tiQe argument förlåtligt enär ändamålen
WPr medlen. PaJmes tarvligheter har
llid uttalats med en röst som inte darrar
ett ögonblick. I ena ögonblicket är
IIIIIets företagare ”hatets och illviljans
tllportörer” och i nästa ögonblick hylmördarregimen i Iran för sin ömsinta
IIIDokratisering av landet. Den som sä-
ll sådant måste väl rimligtvis tro på
aegnaord.
Menäven långt utanför denna krets
•helgonförklaringen satt sina mentala
llirken. Delvis är det frågan om en
.WCkslagen tystnad. En så mäktig arbellaörelse som den svenska kan ju ställa
Il med mycken galenskap. Därför har
– tigit och hoppats på det bästa
inom rörelsens stora tysta majori•menat att det ju ändå funnits förnuftJfolk i rörelsens topp. Ju längre dessa
Wire varit döda desto mer sympatiska
de numera vara.
Den sortens hyckleri har även ickeäistiska politiker ägnat sig åt. Man
• spekulerat i en verklighetsbild som
-onekligen har. Och de döda kan
Jliltebegära replik.
För utländska betraktare är denna tollitira vördnad för Rörelsen ytterst
den heliga
arbetarrörelsen
svårbegriplig. Inte minst för de besökare
som träffat Den Nya Klassens företrädare.
För denna ombudsmannaklass har den
heliga arbetarrörelsen blivit en perfekt
täckmantel för maktsträvanden som i
grund och botten är lika nakna som tidigare nya eliters. Med den skillnaden att
man skall skaffa sig en total makt över
ekonomi och samhälle under åberopande
av ordet demokrati. Smart.
Kommer de grupper i samhället som
idag delar makten med ombudsmän och
politiker att acceptera en sådan förändring stillatigande? Tja, det finns väl ombudsmannadrömmar, trygghetsdrömmar
på många håll. Risken för konkurrens
och verklig demokrati är ju inte så stor i
ett ombudsmannasocialistiskt samhälle.
För den som håller sig flytande kan det
ju ha sina fördelar. Bara mygel, ingen
marknadsekonomi som stör med sin
konsumentmakt och konkurrens.
I ett sådant, grått samhälle kommer
det ju också att finnas en elit – mera
ohämmad än vad man kan se i dag då det
pluralistiska samhället sätter upp restriktioner.
Det är bara genom att säga ifrån högt
och tydligt som ett maktövertagande kan
förhindras. De som är förbannade måste
visa att dom är förbannade. Med tigande
och jamsande stoppas inte maktövertagandeplanerna. Den saken är lika klar
som att det inte finns några kompromisser i den verkliga maktstriden.
Skulle det som nu förestår också resultera i att den heliga arbetarrörelsen förlorar sin gloria så är det verkligen ingen
stor förlust. Snarast skulle det vara mycket nyttigt – för Sveriges framtid.
Janerik Larsson
ns långa maktinnehav en förundermakt över medborgarnas själar. Vi
en helgonförklarad arbetarrörelse,
och upphöjd över varje ifrågasätn bilden fanns – och finns – inte
inom rörelsen. Det är därför den
ande dubbelmoralen hos Sten
rsson, Olof Palme, Gunnar Nilsson
.. flera till en del faktiskt kan vara
menad.
y för Rörelsens överstepräster är
tiQe argument förlåtligt enär ändamålen
WPr medlen. PaJmes tarvligheter har
llid uttalats med en röst som inte darrar
ett ögonblick. I ena ögonblicket är
IIIIIets företagare ”hatets och illviljans
tllportörer” och i nästa ögonblick hylmördarregimen i Iran för sin ömsinta
IIIDokratisering av landet. Den som sä-
ll sådant måste väl rimligtvis tro på
aegnaord.
Menäven långt utanför denna krets
•helgonförklaringen satt sina mentala
llirken. Delvis är det frågan om en
.WCkslagen tystnad. En så mäktig arbellaörelse som den svenska kan ju ställa
Il med mycken galenskap. Därför har
– tigit och hoppats på det bästa
inom rörelsens stora tysta majori•menat att det ju ändå funnits förnuftJfolk i rörelsens topp. Ju längre dessa
Wire varit döda desto mer sympatiska
de numera vara.
Den sortens hyckleri har även ickeäistiska politiker ägnat sig åt. Man
• spekulerat i en verklighetsbild som
-onekligen har. Och de döda kan
Jliltebegära replik.
För utländska betraktare är denna tollitira vördnad för Rörelsen ytterst
den heliga
arbetarrörelsen
svårbegriplig. Inte minst för de besökare
som träffat Den Nya Klassens företrädare.
För denna ombudsmannaklass har den
heliga arbetarrörelsen blivit en perfekt
täckmantel för maktsträvanden som i
grund och botten är lika nakna som tidigare nya eliters. Med den skillnaden att
man skall skaffa sig en total makt över
ekonomi och samhälle under åberopande
av ordet demokrati. Smart.
Kommer de grupper i samhället som
idag delar makten med ombudsmän och
politiker att acceptera en sådan förändring stillatigande? Tja, det finns väl ombudsmannadrömmar, trygghetsdrömmar
på många håll. Risken för konkurrens
och verklig demokrati är ju inte så stor i
ett ombudsmannasocialistiskt samhälle.
För den som håller sig flytande kan det
ju ha sina fördelar. Bara mygel, ingen
marknadsekonomi som stör med sin
konsumentmakt och konkurrens.
I ett sådant, grått samhälle kommer
det ju också att finnas en elit – mera
ohämmad än vad man kan se i dag då det
pluralistiska samhället sätter upp restriktioner.
Det är bara genom att säga ifrån högt
och tydligt som ett maktövertagande kan
förhindras. De som är förbannade måste
visa att dom är förbannade. Med tigande
och jamsande stoppas inte maktövertagandeplanerna. Den saken är lika klar
som att det inte finns några kompromisser i den verkliga maktstriden.
Skulle det som nu förestår också resultera i att den heliga arbetarrörelsen förlorar sin gloria så är det verkligen ingen
stor förlust. Snarast skulle det vara mycket nyttigt – för Sveriges framtid.
Janerik Larsson