Peggy Lagerström; Kort genmäle till Sven Åkesson
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
538
PEGGY LAGERSTRÖM:
Kort genmäle till Sven Åkesson
Man kan på principiella grunder resa allvarliga invändningar mot den typ av inkomstbaserade avgifter som idag är vanliga på många
håll. De finns inom barnomsorgen, inom den
kommunala åldringsvården och – numera –
inom landstingets långtidssjukvård. Grundprincipen vid avgiftsuttag för kommunal service ska naturligtvis vara att alla betalar lika
för samma service.
Ni finns det emellertid inte någon politisk
majoritet för dessa moderata principer. Vi
har då att välja mellan att helt avvisa systemet eller att gå in för att försöka ändra det på
vissa punkter. l Stockholms läns landsting
har vi moderater valt att göra det senare.
För att mitt inlägg ska bli begripligt på alla
punkter måste jag först göra ett par beriktiganden beträffande Sven Åkessons beskrivning. För det första skriver han att mannen i
exemplet ”under ett långt liv redan vårdats
Il månader på sjukhus”. Det känns angelä-
get att påpeka att de differentierade avgifterna inom sjukvården tas ut först då en pensionär tillbringat sammanlagt ett år på sjukhus – vad som i övrigt skett under ett långt
liv spelar således inte in.
När det gäller fördubblingen av hemhjälp –
avgifterna håller jag med om att de är olyckliga. De har emellertid varken med landstinget eller med moderaterna att göra, utan är ett
förslag från socialdemokraterna i Stockholms
kommun.
Från moderat sida har vi i landstinget verkat för att reglerna när det gäller differentierade avgifter ska mjukas upp på olika sätt och
att tillämpningen av dem ska vara generös.
Därför ska de som endast tillbringar kortare
tid på sjukhus inte behöva betala de differentierade avgifterna. Vi har också, gemensamt
med andra partier, gjort förändringar som
skyddar den hemmavarande maken.
De förändrade reglerna innebär att den
hemmavarande (hustrun i Sven Åkessons exempel) ska garanteras ”oförändrad standard”. Det sker genom att hon tillförsäkras
minst hälften av den gemensamma pensionen
för makarna. Den situation som Sven Åkesson beskriver ska alltså inte behöva upp tå.
Från moderat sida har vi föreslagit att förtidspensionerade inte ska omfattas av systemet med differentierade avgifter. Just den här
gruppen av långtidssjuka tycker vi nämligen
behöver lite extra pengar att röra sig med.
Det här förslaget har vi ännu inte fått gehör
för.
Kort kan man säga att idag betalar de utförsäkrade patienterna inom långtidsvården igenomsnitt 60 kronor om dagen i avgift. I och
med att avgifterna är differentierade varierar
det emellertid ganska mycket. En del fattiga
pensionärer har fått avgiften kraftigt nedsatt,
några till Okronor, medan andra fått en relativt hög avgift beroende på stora inkomster.
Den högsta avgiften var 1982 174 kronor.
Naturligtvis kan man kräva att vi moderater i landstinget konsekvent ska driva linjen
att de differentierade avgifterna ska avskaffas. Det är inte riktigt så enkelt. De differentierade avgifterna ger stora intäkter åt landstinget. Om vi istället skulle ha en enhetsavgift
skulle den behöva bli ganska hög, omkring 60
kronor per dag. Därmed skulle vi behöva ge
rabatter åt fattiga pensionärer, vilket ytterligare skulle öka avgiften för övriga.
Avgörande på kort sikt är att det finns en
bred politisk majoritet för det nuvarande systemet. Tills vidare får vi därför nöja oss med
att försöka förbättra det, så att människor
inte drabbas oskäligt.
PEGGY LAGERSTRÖM:
Kort genmäle till Sven Åkesson
Man kan på principiella grunder resa allvarliga invändningar mot den typ av inkomstbaserade avgifter som idag är vanliga på många
håll. De finns inom barnomsorgen, inom den
kommunala åldringsvården och – numera –
inom landstingets långtidssjukvård. Grundprincipen vid avgiftsuttag för kommunal service ska naturligtvis vara att alla betalar lika
för samma service.
Ni finns det emellertid inte någon politisk
majoritet för dessa moderata principer. Vi
har då att välja mellan att helt avvisa systemet eller att gå in för att försöka ändra det på
vissa punkter. l Stockholms läns landsting
har vi moderater valt att göra det senare.
För att mitt inlägg ska bli begripligt på alla
punkter måste jag först göra ett par beriktiganden beträffande Sven Åkessons beskrivning. För det första skriver han att mannen i
exemplet ”under ett långt liv redan vårdats
Il månader på sjukhus”. Det känns angelä-
get att påpeka att de differentierade avgifterna inom sjukvården tas ut först då en pensionär tillbringat sammanlagt ett år på sjukhus – vad som i övrigt skett under ett långt
liv spelar således inte in.
När det gäller fördubblingen av hemhjälp –
avgifterna håller jag med om att de är olyckliga. De har emellertid varken med landstinget eller med moderaterna att göra, utan är ett
förslag från socialdemokraterna i Stockholms
kommun.
Från moderat sida har vi i landstinget verkat för att reglerna när det gäller differentierade avgifter ska mjukas upp på olika sätt och
att tillämpningen av dem ska vara generös.
Därför ska de som endast tillbringar kortare
tid på sjukhus inte behöva betala de differentierade avgifterna. Vi har också, gemensamt
med andra partier, gjort förändringar som
skyddar den hemmavarande maken.
De förändrade reglerna innebär att den
hemmavarande (hustrun i Sven Åkessons exempel) ska garanteras ”oförändrad standard”. Det sker genom att hon tillförsäkras
minst hälften av den gemensamma pensionen
för makarna. Den situation som Sven Åkesson beskriver ska alltså inte behöva upp tå.
Från moderat sida har vi föreslagit att förtidspensionerade inte ska omfattas av systemet med differentierade avgifter. Just den här
gruppen av långtidssjuka tycker vi nämligen
behöver lite extra pengar att röra sig med.
Det här förslaget har vi ännu inte fått gehör
för.
Kort kan man säga att idag betalar de utförsäkrade patienterna inom långtidsvården igenomsnitt 60 kronor om dagen i avgift. I och
med att avgifterna är differentierade varierar
det emellertid ganska mycket. En del fattiga
pensionärer har fått avgiften kraftigt nedsatt,
några till Okronor, medan andra fått en relativt hög avgift beroende på stora inkomster.
Den högsta avgiften var 1982 174 kronor.
Naturligtvis kan man kräva att vi moderater i landstinget konsekvent ska driva linjen
att de differentierade avgifterna ska avskaffas. Det är inte riktigt så enkelt. De differentierade avgifterna ger stora intäkter åt landstinget. Om vi istället skulle ha en enhetsavgift
skulle den behöva bli ganska hög, omkring 60
kronor per dag. Därmed skulle vi behöva ge
rabatter åt fattiga pensionärer, vilket ytterligare skulle öka avgiften för övriga.
Avgörande på kort sikt är att det finns en
bred politisk majoritet för det nuvarande systemet. Tills vidare får vi därför nöja oss med
att försöka förbättra det, så att människor
inte drabbas oskäligt.