Matti Häggström; Om en helig ko
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
en helig ko
I en intervju i Dagens Industri hävdade
den socialdemokratiske ekonomen Nils
Lundgren att en av de heliga kor som
nödvändigtvis måste föras till slaktbänken under det här decenniet är motståndet mot avgiftsfinansiering av offentliga
tjänster. Även statssekreteraren i finansdepartementet Beng K Å Johansson har
uttryckt liknande åsikter. Socialdemokraterna sätter så stort värde på offentlig
verksamhet att det är bättre att vissa delar av den är avgiftsbelagd än att de inte
alls finns att få, menar han.
Kloka synpunkter – alltför kloka för
en del, vill det synas.
Försiktiga förberedelser för kosJakten
tycks pågå inom regeringspartiet, men
somliga har ingenting lärt och ingenting
glömt. Till dem hör uppenbarligen chefen för Kommundepartementets kommunalekonomiska avdelning Karl
Knutsson och nyvalda LO-sekreteraren
Margareta Svensson, att döma av deras
uttalanden i LO-tidningen. De vänder sig
indignerat mot alla planer på vidgad avgiftsfinansiering.
Karl Knutsson säger att exempelvis en
elevavgift på grundskolan vore ”en rent
fiskal åtgärd”. Han gör gällande att ”solidarisk betalning via skattsedeln” – dvs
skattehöjningar – är en bättre finansieringsmetod.
skattehöjningar skulle alltså inte vara
en fiskal utan en solidarisk åtgärd! Varför upplever då allt fler medborgare
högskattepolitiken som djupt osolidarisk? Många knotar dämpat eller högljutt, men de finner sig, trots att de ”under skatter dignar ner”, för att nu citera
några ord ur Internationalen som blivit
allt mer sällsynta. Andra skatteflyr eller
skattefuskar. I realiteten har vi en skat- /
/
66
terevolt här i landet. Synd bara att den
ännu inte upptäckts på LO och på Kommunförbundets kommunalekonomiska
avdelning.
En annan invändning mot avgiftsfinansiering är att efterfrågan på en viss tjänst
skulle påverkas, dvs dämpas. Ja, tacka
för det! Se på den av offentliga subventioner nersölade barnomsorgen. Den finansieras i dag till 45 procent av staten,
till45 procent av kommunerna och till lO
procent av föräldraavgifter. Är det då så
underligt att köerna till daghemmen är
jättelika? Vem vill inte ha en offentlig
tjänst som till 90 procent är ” gratis”? I
det här fallet rör det sig om en subventionering med flera tiotusentals kronor per
barn och år. Den förälder som däremot
inte får in sina barn på daghem och måste ordna barnomsorgen på annat sätt erhåller inte ett öre av samhället.
Skulle denna väldiga daghemssubvention reduceras något, fruktar man på LO
och Kommunförbundets kommunalekonomiska avdelning att efterfrågan
skulle minska. Än sedan då? Och om
efterfrågan på annan barnomsorg samtidigt skulle öka, är det väl ingenting att
gnälla för.
Samhällssubventionering av offentliga
tjänster innebär att marknadskrafterna,
dvs medborgarnas egna preferenser,
naggas i kanten eller sätts ur spel. Stat
och kommun griper in och påverkar ef·
terfrågan. Somliga tjänster blir mer begärliga, eftersom priserna på dem hålls
nere på konstlad väg. Självfallet leder
det här systemet till att individens valfri·
het minskar. Hans konsumtion styrs av
myndigheterna – och många gånger har
han helt enkelt inte råd att stå emot!
Att motståndet mot ökad avgiftsfinansiering i stor utsträckning beror på att
politiker och andra makthavare vill fort·
sätta att dirigera den enskildes konsumtion och levnadsvanor är knappast ea
obefogad misstanke. För åtskilliga företrädare för myndigheterna är det ofatl
bart att medborgarna själva skulle kunna
inse sitt eget bästa.
Ökad avgiftsfinansiering ”leder tillb~
ka till ett ännu hårdare klassamhälle”
Det är ”en ogenomtänkt panikåtgärd”
hävdar Margareta Svensson. Här är del
rädslan för förändringar som talar. Innaa
den heliga ko som hennes partivän Nils
Lundgren apostroferar är slaktad lär åt·
skilliga råmanden ljuda över Folkhemmets nejder.
Matti Häggström
I en intervju i Dagens Industri hävdade
den socialdemokratiske ekonomen Nils
Lundgren att en av de heliga kor som
nödvändigtvis måste föras till slaktbänken under det här decenniet är motståndet mot avgiftsfinansiering av offentliga
tjänster. Även statssekreteraren i finansdepartementet Beng K Å Johansson har
uttryckt liknande åsikter. Socialdemokraterna sätter så stort värde på offentlig
verksamhet att det är bättre att vissa delar av den är avgiftsbelagd än att de inte
alls finns att få, menar han.
Kloka synpunkter – alltför kloka för
en del, vill det synas.
Försiktiga förberedelser för kosJakten
tycks pågå inom regeringspartiet, men
somliga har ingenting lärt och ingenting
glömt. Till dem hör uppenbarligen chefen för Kommundepartementets kommunalekonomiska avdelning Karl
Knutsson och nyvalda LO-sekreteraren
Margareta Svensson, att döma av deras
uttalanden i LO-tidningen. De vänder sig
indignerat mot alla planer på vidgad avgiftsfinansiering.
Karl Knutsson säger att exempelvis en
elevavgift på grundskolan vore ”en rent
fiskal åtgärd”. Han gör gällande att ”solidarisk betalning via skattsedeln” – dvs
skattehöjningar – är en bättre finansieringsmetod.
skattehöjningar skulle alltså inte vara
en fiskal utan en solidarisk åtgärd! Varför upplever då allt fler medborgare
högskattepolitiken som djupt osolidarisk? Många knotar dämpat eller högljutt, men de finner sig, trots att de ”under skatter dignar ner”, för att nu citera
några ord ur Internationalen som blivit
allt mer sällsynta. Andra skatteflyr eller
skattefuskar. I realiteten har vi en skat- /
/
66
terevolt här i landet. Synd bara att den
ännu inte upptäckts på LO och på Kommunförbundets kommunalekonomiska
avdelning.
En annan invändning mot avgiftsfinansiering är att efterfrågan på en viss tjänst
skulle påverkas, dvs dämpas. Ja, tacka
för det! Se på den av offentliga subventioner nersölade barnomsorgen. Den finansieras i dag till 45 procent av staten,
till45 procent av kommunerna och till lO
procent av föräldraavgifter. Är det då så
underligt att köerna till daghemmen är
jättelika? Vem vill inte ha en offentlig
tjänst som till 90 procent är ” gratis”? I
det här fallet rör det sig om en subventionering med flera tiotusentals kronor per
barn och år. Den förälder som däremot
inte får in sina barn på daghem och måste ordna barnomsorgen på annat sätt erhåller inte ett öre av samhället.
Skulle denna väldiga daghemssubvention reduceras något, fruktar man på LO
och Kommunförbundets kommunalekonomiska avdelning att efterfrågan
skulle minska. Än sedan då? Och om
efterfrågan på annan barnomsorg samtidigt skulle öka, är det väl ingenting att
gnälla för.
Samhällssubventionering av offentliga
tjänster innebär att marknadskrafterna,
dvs medborgarnas egna preferenser,
naggas i kanten eller sätts ur spel. Stat
och kommun griper in och påverkar ef·
terfrågan. Somliga tjänster blir mer begärliga, eftersom priserna på dem hålls
nere på konstlad väg. Självfallet leder
det här systemet till att individens valfri·
het minskar. Hans konsumtion styrs av
myndigheterna – och många gånger har
han helt enkelt inte råd att stå emot!
Att motståndet mot ökad avgiftsfinansiering i stor utsträckning beror på att
politiker och andra makthavare vill fort·
sätta att dirigera den enskildes konsumtion och levnadsvanor är knappast ea
obefogad misstanke. För åtskilliga företrädare för myndigheterna är det ofatl
bart att medborgarna själva skulle kunna
inse sitt eget bästa.
Ökad avgiftsfinansiering ”leder tillb~
ka till ett ännu hårdare klassamhälle”
Det är ”en ogenomtänkt panikåtgärd”
hävdar Margareta Svensson. Här är del
rädslan för förändringar som talar. Innaa
den heliga ko som hennes partivän Nils
Lundgren apostroferar är slaktad lär åt·
skilliga råmanden ljuda över Folkhemmets nejder.
Matti Häggström