Nils Elvander; Demokratin som överideologi
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
okratin som överideologi
Tingsten betraktade demokratin
överideologi och skrev ”Man är
men därjämte konservativ,
eller socialist”. Professor Nils
tar Tingstens tes till
…..,,..,.”’för en studie över
….,.,,,.,vn-nnet och frågar varför
kring demokratin som
så gott som helt tystnat. Ett
torde vara att en pessimistisk
demokratins möjligheter att
sig i ett alltmer byråkratiserat och
samhälle gripit omkring sig.
iiiJs,terlänttsk:a demokratin kom att
och friheten offrades för
Författaren slutar med en
av vad de politiska
program har att säga om
demokrati. Det viktigaste av
läge är att stärka
kring demokratin som
hävdar Elvander.
om gränsdragningen mellan
och marknadenfår föras i
ordning.
”Tron på demokratien är icke en politisk
åskådning i samma mening som exempelvis konservatism, liberalism och
socialism. Den innebär en uppfattning
om statsstyrelsens form, om tekniken för
politiska avgöranden, icke om de statliga
beslutens innehåll och samhällets struktur. Den kan alltså betraktas som ett
slags överideologi, i den meningen nämligen, att den är gemensam för skilda
politiska åskådningar. Man är demokrat,
men därjämte konservativ, liberal eller
socialist.”
Så inleder Herbert Tingsten kapitlet
”Demokratiens ideer” i sin bok Demokratiens problem (Tingsten 1945, s 57).
Vad Tingsten främst avser är de ideer
om folkstyre, närmast i form av vidsträckt rösträtt och majoritetsbeslut,
samt politisk frihet som demokratins teoretiker sedan länge framfört. Men det är
inte bara principer för statsstyrelsens
tekniska utformning som innefattas i begreppet överideologi utan också en hög
värdering av den fria debatten, som återfinns hos såväl äldre som nyare demokratiteoretiker. Bland de sistnämnda
nämns särskilt den engelske statsvetenskapsmannen Ernest Barker och den österrikiske rättsfilosofen Hans Kelsen.
Den förre såg i demokratin främst ”government by discussion”, varigenom
motsättningarna utjämnas och kompromisser uppnås som ger även minoriteten
ett visst inflytande. Kelsen framhävde
särskilt relativismen, motsatsen tiJl den
fanatiska tron på absoluta sanningar,
som demokratins egenart och särskilda
värde. Allt detta sammanfattade Ting- ~ten i begreppet värdegemenskap: partierna är eniga i huvudsak om demokratins spelregler, och denna enighet är en
236
nödvändig förutsättning för det demokratiska styrelseskickets bestånd. Tingsten tog inte ställning till frågan om värdegemenskapen också måste innefatta
riktlinjer för politikens innehåll, men han
framhöll att hårda sociala och politiska
motsättningar och tvära omkastningar i
den politiska kursen undergräver demokratin.
Tingstens välfunna uttryck överideologi – som egendomligt nog bara förekommer i det citerade avsnittet – återgavs av den danske rättsteoretikern Alf
Ross på ett par ställen i hans något år
senare utgivna bok Hvorfor demokrati?
Ross förde ungefär samma resonemang
som Tingsten kring nödvändigheten av
värdegemenskap kring det demokratiska
styrelseskicket och den därmed förbundna politiska friheten; friheten framställdes av båda författarna som mera
grundläggande för demokratin än jämlikheten. Trots att han var socialdemokrat
förkastade Ross de socialdemokratiska
anspråken på socialistiska bestämningar
av demokratibegreppet. Ekonomisk och
social jämlikhet borde i stället ses som
antingen förutsättningar för eller konsekvenser av demokratin. Men inte heller
näringsfrihet och andra liberala ideer
hade enligt Ross något nödvändigt begreppsmässigt samband med demokratin. ”Den garanterar lika litet näringsfrihet som den garanterar frihet från nöd.
Det sista är socialismens, icke demokratins mål” (Ross 1948, s 202). Visserligen
ansåg Ross att ”demokratin fungerar
otvivelaktigt lättare under liberalistisk
ekonomi” och att den demokratiska
överideologin kunde sprängas av oförsonliga motsättningar mellan socialismens anhängare och motståndare (s
181), men han var på det hela taget
optimistisk än Tingsten om
att förena demokrati och
Tingsten hade ju tämligen
anammat Friedrich Hayeks
mot socialistisk planhushållning
sten 1945, s 201 ff; Hayek 1944;
1967, s 263-283).
Kelsen och Barker
Varifrån hade Tingsten fått iden
mokratin som överideologi? Var
kanske helt och hållet hans egen
se? Det förefaller som om
har motsvarigheter i
litteratur om demokrati –
de av Tingsten själv åberopade
tarna Kelsen och Barker – medan
termen och dess skarpa avor·<in<niiYI
partiideologierna är hans eget
Hans Kelsen utgav 1929 en andra
ga av en liten skrift från 1920,
sen und Wert der Demokratie,
renheterna av hotet mot r~,,,..,,..:”··•·••
diktaturideologierna till höger och
ter hade satt sina spår. Om ett ·
tillstånd i klasskampen kunde
vilket Kelsen i anslutning till
socialdemokratisk teori ansåg
möjligt – ”dann ist Demokratie
hepunkt, zu dem der nach
links ausschlagende politische
immer wieder zuriickkehren
(Kelsen 1929, s 68). För Kelsen,
för Tingsten och Ross, var
inte jämlikheten demokratins
ide. Närmast föreställningen om
mokratisk överideologi kommer
det ovan nämnda, avslutande
manget om relativismen: ”Das
eigentliche Sinn jenes politischen
das wir Demokratie nennen und
darum dem politischen Absoluentgegengestellt werden darf,
es der Ausdruck eines politischen
ist” (s 103).
för Ernest Barker var diktaturmot demokratin den givna baktill ett engagerat försvar för de
.,..,,u~r•a värdena. Men Barker hade
30-talets engelska debatt om de- .och socialism i tankarna när han
Rejlections on Government (1942).
lllill,lt;ll.ctuc svårigheten att vara på en
marxist och demokrat – ”The
you are of the one, the less you are
other” – och han gick skarpt tillmed ”Marxist – democrats” av
Laski, som sades ha en envillkorlig och taktisk men inte prinbekännelse till demokratin. Överformulerade Barker på
sätt: ”Democracy has no doc- (not even, as we shall see, a docof non – intervention): it is its esthat it is hospitable to all docand is only pledged to the process
discussion of doctrines” (Barker
s 175). På samma sätt som Ross
Barker att blandekonomin är
samhällsform som är ”congenial to
’””’””’…r” · method” men också att
mellan ekonomisk liberalism
demokrati är enbart historiskt och
eller begreppsmässigt (s 184).
är ingen tvekan om att tanken på
som överideologi, som fick
mest pregnanta uttryck hos Herbert
, är framsprungen ur kampen
bruna och röda diktaturerna. Den
ytterligare näring ur den debatt om
demokratiska socialismens möjligatt genomföra den ekonomiska de- 237
mokratin utan att göra avkall på den politiska, som fördes i England och Sverige
på 30- och 40-talen. Hur är då läget i
dagens demokratidebatt? Med tanke på
att hotet från fascism och kommunism
alltjämt är en realitet och att honnörsordet demokrati nu som då missbrukas av
allsköns odemokratiska regimer och
ideologier skulle man kunna vänta sig,
att iden om överideologi och dess normativa appell till försvar för demokratin
intar en central ställning i såväl statsvetenskaplig som politisk debatt. Men så
väl är det inte.
Dagens demokratidebatt
En genomgång av ett par nyare översiktsarbeten om demokratisk politisk
teori visar, att det är helt andra problem
än omsorgen om värdegemenskapen och
försvaret för överideologin som dominerar den aktuella statsvetenskapliga demokratidiskursen. ”Hur demokratiska
är demokratierna?” är den övergripande
fråga som ersatt den tidigare normativa”
konstaterar docent Barry Holmström i
en färsk artikel om den vetenskapliga demokratidebatten (Holmström 1982, s 7).
Graden av folkligt deltagande i beslutsfattandet, de aktiva minoriteternas inflytande, majoritetsregelns innebörd och
åsiktsöverensstämmelsen mellan väljare
och valda – se där några exempel på
frågor som statsvetarna har arbetat med
under 60- och 70-talen. I den mån normativa synpunkter antyds är det i regel politisk jämlikhet som är det överordnade
värdet, inte frihet som hos de äldre demokratiteoretikerna. Ett tecken på hur
bortglömda dessa blivit är, att varken
Kelsen eller Barker åberopas i de båda
-~~-~—– —
238
böcker som här använts (Pennock 1979,
Lively 1975). Att Tingsten och Ross –
som i andra sammanhang hade en stark
internationell ställning som samhällsforskare ~ inte heller nämns kan också
förklaras av att de tyvärr inte publicerade sina utmärkta demokratiböcker internationellt.
Varför har den normativa diskursen
kring demokratin som överideologi så
gott som helt tystnat? Den engelske
statsvetaren Jack Lively ger i inledningen till sin välmatade men ändå lättlästa
lilla demokratibok två förklaringar: dels
har studiet av demokratins problem blivit alltmer professionellt samhällsvetenskapligt och därmed värdeneutralt,
dels har en pessimistisk syn på demokratins möjligheter att hävda sig i ett alltmer
byråkratiserat och elitistiskt samhälle
gripit omkring sig (Lively 1975, s 3ft).
Den sistnämnda förklaringen står i en
egendomlig kontrast till demokratins
fortsatta popularitet som honnörsord
men är nog icke desto mindre riktig. Ytterligare två synpunkter bör tilläggas
Tredje världens inmarsch på arenan –
den politiska såväl som den statsvetenskapliga – under 60-talet ledde till en
relativisering av demokratibegreppet.
Den västerländska (”liberala” eller
”borgerliga”) demokratin befanns vara
besmittad av imperialismen och var därtill obrukbar i de nya staterna, som i
stället skapade egna former av demokrati inom enpartisystemets ram. Vietnamdemonstrationer och studentuppror vid
västliga universitet gav sedan den nya
demokratisynen en oerhörd genomslagskraft. Jag skall anföra två litterära belägg
för min tes.
Göran Palm ville i En orättvis betraktelse (1966) ge en annorlunda och
cerande bild av motsättningen
dustriländernas rikedom och den
världens fattigdom. En av hans
tiga provokationer var ett försök
död på myten om de västliga ·
derna som demokratier”. Dessa
”som med änglalik hybris och
het brukar kalla sig demokratier
att de har demokratiska rörtattnir1g311
en anständig uppsättning fri- och
heter för sina medborgare”, har i
verket starka ”diktaturelement”
sina egna gränser, såsom
underrättelsetjänsten, kyrkan och,
förallt, storfinansen. Palm avvisade
delningen av världens länder i
tier och diktaturer och ville i
skiljelinjen demokrati – diktatur
vatje enskilt land. ”Det är förvisso
demokratisk vind som blåser i
idag, och ska man indela världens
tycks endast tre typer tydligt ·
liga: övervägande dåliga
övervägande bra diktaturer samt
tal blandstater där reaktionära och
gressiva tendenser för en
kamp” (Palm 1966, s 160, 162, l
Den kanadensiske statsvetaren
marxisten C B Macpherson utgav
en 100-sidig skrift med titeln The
World ofDemocracy; den svenska
sättningen utkom två år senare.
kratins verkliga värld bestod enligt
pherson av inte bara den s k
mokratin utan även de ’””·<O-u.u”•·-
rianterna i de kommunistiska
och i tredje världen. Den liberala
kratin i västländerna sågs som en
och naturlig utlöpare av det
marknadssamhället och dess
renspräglade partisystem. ”I den
– i de nuvarande östblockslänoch i de u-länder som nyligen har
självständiga – kan man säga att
· kom som en revolution mot
kapitalistiska samhället och
(Macpherson 1968, s 14). Me•,.r·nh•·r~r'” ägnade halva boken åt
granskning av kapitalismen
därmed sammanhängande libe- ……nnlrr.,t·’•n, visade han stor förstå-
för frihetsinskränkningarna i de
länderna och i tredje
och han införde ett vidare, innedemokratibegrepp för att säkert
beteckna dessa regimer som deSärskilt i u-ländernas klasssamhällen förverkligas Rousseaus
allmänviljan, ” den klassiska, föruppfattningen av demokratin” (s
synes förmedlade Macpherson på
mera sofistikerat sätt samma
som Göran Palm: en relativism i
pådemokratibegreppet, som leder
den västerländska demokratin
IIJIRJ1aer:ls och att friheten offras för
Det är ett beklämmande
att Macphersons bok kom att erTingstens på kurslistorna vid flera
iga institutioner kring
Den ställde till åtskillig förvirring
spridningseffekter ända ned i grundvia läroböcker och lärarutbildi samhällskunskap (Elvander 1982,
Det tog åtskilliga år att få bort de
spåren av denna begreppsförvir- ….a~tu•~: demokratin, och de är ingalunutplånade. Den mest bestående
följden av ”Macphersonperioär kanske en förstärkt oförståelse
JJJI..,.ken på demokratin som överideo- 239
Demokratisynen i partiprogrammen
Ett annat tecken på oförståelse för överideologitanken är att de svenska partiernas principprogram i vissa fall ger uttryck för den egna partiideologin i de
avsnitt som handlar om demokratifrågor
(här behandlas inte programpunkter rö-
rande konkreta författningsfrågor). Tydligast är detta i Vänsterpartiets kommunisternas program (1972, reviderat 1981).
Här är kampen för demokrati oupplösligt
förenad med kampen för socialismen,
varigenom ”grunden läggs för verklig
demokrati, för folkets makt över produktion och samhällsutveckling” (s 4).
”Folkvälde är inte möjligt så länge en
liten del av befolkningen äger och kontrollerar de avgörande produktionsmedlen” (s 18). Hur långt från en värdegemenskap kring en demokratisk överideologi Vpk står klargörs ytterligare i ett
särskilt uttalande från 26:e partikongressen i november 1981, ”För demokrati
och socialism”. Här sägs att ”endast socialismen ger möjlighet till en fullständig
utveckling av demokratin”, och de borgerliga partierna anklagas för att utnyttja
demokrati ”som ett honnörsord för den
rådande ordningen”. Å andra sidan bör
det påpekas, att uttalandet liksom partiprogrammet innehåller bestämda löften
om förstärkning av de demokratiska frioch rättigheterna samt skarp kritik av
maktövergreppen i de socialistiska länderna.
Tanken på socialismen som oupplösligt förbunden med demokratin återfinns
som bekant i förtunnad form i det socialdemokratiska partiprogrammet 1975:
”Socialdemokratin betraktar demokratin som grunden för sin åskådning. Den
vill försvara demokratin mot maktmiss- 240
bruk och diktatursträvanden, utvidga
den på det ekonomiska fältet och låta
dess ideal sätta sin prägel på samhällslivets alla områden. I sin strävan att ge
demokratin ett påtagligt innehåll verkar
socialdemokratin för allas deltagande i
samhällsomdaningen och för att allt fler
får fatta beslut och ta ansvar . . . För
socialdemokratin är kravet på ekonomisk demokrati lika självklart som kravet på politisk demokrati” (s 5t). Den
ekonomiska demokratin ses alltså närmast som en utvidgning av den politiska
demokratin, men ett innehållsligt demokratibegrepp framskymtar också i orden ”påtagligt innehåll”. Man torde
kunna säga, att socialdemokraternas demokratibegrepp har inslag av såväl överideologi som partiideologi.
Det samma gäller Moderata Samlingspartiet. I ideprogrammet från 1978 framhålls att demokratin inte bara är en beslutsregel utan också innebär värn för
individens fri- och rättigheter, integritet
och privatliv. ”Den innebär en skyldighet att värna samhällslivets mångfald.
Den förutsätter att ingen makt i samhället, inte ens demokratiskt grundade
statsmakter, får bli så stark att den kan
förkväva individernas frihet och samhällslivets mångfald . . . En kollektivistisk demokratisyn, som inte respekterar
vaije individs unika värde och som reducerar demokratin till en majoritetsdoktrin, utgör alltså ett hot mot själva grunden för det fria samhället” (s 8). Den
starka betoningen av individualism och
mångfald och varningen för en kollektivistisk demokrati som så att säga upphä-
ver sig själv har ingen motsvarighet i de
andra partiernas program. Överideologin
i moderat tappning får en nyliberal anstrykning.
Närmast den av partiideologier
smittade idealtypen för
kommer de båda mittenpartierna.
partiet hade i 1972 års program en
ning till avsnittet ”Levande
som enbart behandlade
och där maktspridning och
stånd mellan väljare och valda var
kelorden (s 18). Samma tankar
mer i 1982 års program, men nu
under rubriken ”Låt fler forma
den” i det inledande avsnittet ’
lismen”. Denna omredigering i
hållslig riktning tycks inte vara en
lighet; nyinsatta stycken om
ekonomin, företagsdemokratin
ganisationsväsendet bryter av från
tidigare inriktningen på rena
skicksfrågor. Det är emellertid föga
troversiella ting som sägs i dessa
stycken (kanske dock med unetantiii
ett skarpt avståndstagande från en
porativ samhällsutveckling”), och
knytning till demokratin görs i
formulering: ”Om medborgarna
att de inte kan påverka sin egen
hotas folkstyret. Därför är en
marknadsekonomi och
också ett sätt att slå vakt om
tin” (s 3).
I centerpartiets program är det
att urskilja en speciell aernol<Iatt:sJI
1970 års program fanns ett litet,
allmänt hållet avsnitt om folkstyret
inledande grundsatserna (s 7f).
rande stycke i det nya programmet
1981 återfinns som inledning till
”Folkstyre”, och det har fått en
renodlad inriktning på
Decentralisering av
framhävs starkare än hos de
-.. men på ett annat ställe i programklargörs att denna kärnpunkt i centogin ses som en förutsättning för
kratin: ”Ett viktigt skäl för cenkrav på ett decentraliserat samhälatt det ger bättre förutsättningar för
ållningen kring demokratin och för
”skornas samhällsansvar” (s 9).
överideologi?
utningsvis skall några argument för
på demokratin som överideologi
visas. De innebär delvis preciseringav Tingstens och andra äldre demo- ”teoretikers resonemang kring värdenskapen, delvis nya synpunkter.
För det första kan det sägas att en
innehållslig miniroidefinition av detibegreppet underlättar enighet
partierna om spelreglerna. En så-
enighet har ett egenvärde; man kan
lllrdra en parallell till den politiska kon- .Uon som säger att författningsfrågor
111r lösas i samförstånd. För det andra
•man på detta sätt en tilltalande mot- . het till en god regel inom vetenn, nämligen att en definition bör
så litet som möjligt om hur det
Mtiskt förhåller sig och lämna så myclå som möjligt av detta till den empirib forskningens prövning. Vad jag
-.mr är att t ex en så central fråga som
ldlållandet mellan politisk och ekonoliskjämlikhet bör lösas den normala poiiska vägen genom debatt, utredningar
tdl stegvisa reformbeslut och inte geIDID ensidiga majoritetsdiktat utifrån en
förutfattad demokratisyn. Frågor av
4dta slag som mera rör politikens inneMO än styrelseskickets former hör nallrligt hemma i den sedvanliga partipoli- 241
tiska debatten och beslutsprocessen.
Diskussionen om vilken grad av ekonomisk och social jämlikhet som är en förutsättning för en väl fungerande demokrati bör i såväl politiken som i
samhällsforskningen föras utanför själva
demokratibegreppet.
För det tredje, slutligen, är det ·olämpligt att lägga in vissa åsikter .om politikens innehåll i demokratibegreppet därför att den politiska striden därmed lättare förs över till att gälla själva styrelseskicket, och detta är ett säkert sätt att
höja konfliktnivån i samhället. Särskilt i
tider av starka politiska, sociala och ekonomiska spänningar kan det vara farligt
för demokratins bestånd att på detta sätt
ytterligare skärpa motsättningarna. En
tillspetsad konflikt kring mera genomgripande förändringar av den sociala och
ekonomiska maktfördelningen tenderar
nästan alltid att dra med sig en konflikt
även kring styrelseskicket (Tingsten
1945, s 157, 235). Men de demokratiska
partierna bör inte i onödan inbjuda till en
sådan systemkris genom att knyta sina
ideologiska huvudmål till det demokratiska styrelseskicket. Det finns goda skäl
för den formella och återhållsamma syn
på demokratibegreppet som framförallt
mittenpartierna ger uttryck för i sina program. Det viktigaste av allt i dagens läge
är nämligen att stärka uppslutningen
kring demokratin som överideologi. Debatten om gränsdragningen mellan demokratin och marknaden får föras i annan ordning.
Referenser
Barker, Ernest (1942), Reflections on Govemrnent. Oxford University Press.
Elvander, Nils (1982), Demokrati, val och
242
partier i våra vanligaste läroböcker för
gymnasieskolan. FLS-aktuellt nr l, s 4-7.
Hayek, Friedrich (1944), Vägen till träldom.
Stockholm: Natur och Kultur.
Holmström, Barry (1982), Några teman i dagens vetenskapliga demokratidebatt. FLSaktuellt nr l, s 7-11.
Kelsen, Hans (1929), Vom Wesen und Wert
der Demokratie. Ttibingen: J C B Mohr.
Lewin, Leif (1967), Planhushållningsdebatten. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Lively, Jack (1975), Democracy. Oxford: Basil Blackwell.
Macpherson, C B (1968), Den
demokratin. Stockholm:
Palm, Göran (1966), En orättvis
Stockholm: Norstedts.
Pennock, J Roland (1979), Demoeratic
cal Theory. Princeton University
Ross, Alf (1948), Varför demokrati?
holm: Tiden.
Tingsten, Herbert (1945). Demokratins
blem. Stockholm: Norstedts.
Nu kommer resultatet av Svensk Tidskrifts citatinsamling
••
LONTAGARFONDER.
Motiv och
konsekvenser
En argument- och citatsamling
Skriften kan beställas från Svensk Tidskrift,
Linnegatan 28-30, IV, 114 47 Stockholm
Telefon: 08/67 59 55 Postgironummer: 7 27 44-6
Pris: kr 17 inkl moms
Tingsten betraktade demokratin
överideologi och skrev ”Man är
men därjämte konservativ,
eller socialist”. Professor Nils
tar Tingstens tes till
…..,,..,.”’för en studie över
….,.,,,.,vn-nnet och frågar varför
kring demokratin som
så gott som helt tystnat. Ett
torde vara att en pessimistisk
demokratins möjligheter att
sig i ett alltmer byråkratiserat och
samhälle gripit omkring sig.
iiiJs,terlänttsk:a demokratin kom att
och friheten offrades för
Författaren slutar med en
av vad de politiska
program har att säga om
demokrati. Det viktigaste av
läge är att stärka
kring demokratin som
hävdar Elvander.
om gränsdragningen mellan
och marknadenfår föras i
ordning.
”Tron på demokratien är icke en politisk
åskådning i samma mening som exempelvis konservatism, liberalism och
socialism. Den innebär en uppfattning
om statsstyrelsens form, om tekniken för
politiska avgöranden, icke om de statliga
beslutens innehåll och samhällets struktur. Den kan alltså betraktas som ett
slags överideologi, i den meningen nämligen, att den är gemensam för skilda
politiska åskådningar. Man är demokrat,
men därjämte konservativ, liberal eller
socialist.”
Så inleder Herbert Tingsten kapitlet
”Demokratiens ideer” i sin bok Demokratiens problem (Tingsten 1945, s 57).
Vad Tingsten främst avser är de ideer
om folkstyre, närmast i form av vidsträckt rösträtt och majoritetsbeslut,
samt politisk frihet som demokratins teoretiker sedan länge framfört. Men det är
inte bara principer för statsstyrelsens
tekniska utformning som innefattas i begreppet överideologi utan också en hög
värdering av den fria debatten, som återfinns hos såväl äldre som nyare demokratiteoretiker. Bland de sistnämnda
nämns särskilt den engelske statsvetenskapsmannen Ernest Barker och den österrikiske rättsfilosofen Hans Kelsen.
Den förre såg i demokratin främst ”government by discussion”, varigenom
motsättningarna utjämnas och kompromisser uppnås som ger även minoriteten
ett visst inflytande. Kelsen framhävde
särskilt relativismen, motsatsen tiJl den
fanatiska tron på absoluta sanningar,
som demokratins egenart och särskilda
värde. Allt detta sammanfattade Ting- ~ten i begreppet värdegemenskap: partierna är eniga i huvudsak om demokratins spelregler, och denna enighet är en
236
nödvändig förutsättning för det demokratiska styrelseskickets bestånd. Tingsten tog inte ställning till frågan om värdegemenskapen också måste innefatta
riktlinjer för politikens innehåll, men han
framhöll att hårda sociala och politiska
motsättningar och tvära omkastningar i
den politiska kursen undergräver demokratin.
Tingstens välfunna uttryck överideologi – som egendomligt nog bara förekommer i det citerade avsnittet – återgavs av den danske rättsteoretikern Alf
Ross på ett par ställen i hans något år
senare utgivna bok Hvorfor demokrati?
Ross förde ungefär samma resonemang
som Tingsten kring nödvändigheten av
värdegemenskap kring det demokratiska
styrelseskicket och den därmed förbundna politiska friheten; friheten framställdes av båda författarna som mera
grundläggande för demokratin än jämlikheten. Trots att han var socialdemokrat
förkastade Ross de socialdemokratiska
anspråken på socialistiska bestämningar
av demokratibegreppet. Ekonomisk och
social jämlikhet borde i stället ses som
antingen förutsättningar för eller konsekvenser av demokratin. Men inte heller
näringsfrihet och andra liberala ideer
hade enligt Ross något nödvändigt begreppsmässigt samband med demokratin. ”Den garanterar lika litet näringsfrihet som den garanterar frihet från nöd.
Det sista är socialismens, icke demokratins mål” (Ross 1948, s 202). Visserligen
ansåg Ross att ”demokratin fungerar
otvivelaktigt lättare under liberalistisk
ekonomi” och att den demokratiska
överideologin kunde sprängas av oförsonliga motsättningar mellan socialismens anhängare och motståndare (s
181), men han var på det hela taget
optimistisk än Tingsten om
att förena demokrati och
Tingsten hade ju tämligen
anammat Friedrich Hayeks
mot socialistisk planhushållning
sten 1945, s 201 ff; Hayek 1944;
1967, s 263-283).
Kelsen och Barker
Varifrån hade Tingsten fått iden
mokratin som överideologi? Var
kanske helt och hållet hans egen
se? Det förefaller som om
har motsvarigheter i
litteratur om demokrati –
de av Tingsten själv åberopade
tarna Kelsen och Barker – medan
termen och dess skarpa avor·<in<niiYI
partiideologierna är hans eget
Hans Kelsen utgav 1929 en andra
ga av en liten skrift från 1920,
sen und Wert der Demokratie,
renheterna av hotet mot r~,,,..,,..:”··•·••
diktaturideologierna till höger och
ter hade satt sina spår. Om ett ·
tillstånd i klasskampen kunde
vilket Kelsen i anslutning till
socialdemokratisk teori ansåg
möjligt – ”dann ist Demokratie
hepunkt, zu dem der nach
links ausschlagende politische
immer wieder zuriickkehren
(Kelsen 1929, s 68). För Kelsen,
för Tingsten och Ross, var
inte jämlikheten demokratins
ide. Närmast föreställningen om
mokratisk överideologi kommer
det ovan nämnda, avslutande
manget om relativismen: ”Das
eigentliche Sinn jenes politischen
das wir Demokratie nennen und
darum dem politischen Absoluentgegengestellt werden darf,
es der Ausdruck eines politischen
ist” (s 103).
för Ernest Barker var diktaturmot demokratin den givna baktill ett engagerat försvar för de
.,..,,u~r•a värdena. Men Barker hade
30-talets engelska debatt om de- .och socialism i tankarna när han
Rejlections on Government (1942).
lllill,lt;ll.ctuc svårigheten att vara på en
marxist och demokrat – ”The
you are of the one, the less you are
other” – och han gick skarpt tillmed ”Marxist – democrats” av
Laski, som sades ha en envillkorlig och taktisk men inte prinbekännelse till demokratin. Överformulerade Barker på
sätt: ”Democracy has no doc- (not even, as we shall see, a docof non – intervention): it is its esthat it is hospitable to all docand is only pledged to the process
discussion of doctrines” (Barker
s 175). På samma sätt som Ross
Barker att blandekonomin är
samhällsform som är ”congenial to
’””’””’…r” · method” men också att
mellan ekonomisk liberalism
demokrati är enbart historiskt och
eller begreppsmässigt (s 184).
är ingen tvekan om att tanken på
som överideologi, som fick
mest pregnanta uttryck hos Herbert
, är framsprungen ur kampen
bruna och röda diktaturerna. Den
ytterligare näring ur den debatt om
demokratiska socialismens möjligatt genomföra den ekonomiska de- 237
mokratin utan att göra avkall på den politiska, som fördes i England och Sverige
på 30- och 40-talen. Hur är då läget i
dagens demokratidebatt? Med tanke på
att hotet från fascism och kommunism
alltjämt är en realitet och att honnörsordet demokrati nu som då missbrukas av
allsköns odemokratiska regimer och
ideologier skulle man kunna vänta sig,
att iden om överideologi och dess normativa appell till försvar för demokratin
intar en central ställning i såväl statsvetenskaplig som politisk debatt. Men så
väl är det inte.
Dagens demokratidebatt
En genomgång av ett par nyare översiktsarbeten om demokratisk politisk
teori visar, att det är helt andra problem
än omsorgen om värdegemenskapen och
försvaret för överideologin som dominerar den aktuella statsvetenskapliga demokratidiskursen. ”Hur demokratiska
är demokratierna?” är den övergripande
fråga som ersatt den tidigare normativa”
konstaterar docent Barry Holmström i
en färsk artikel om den vetenskapliga demokratidebatten (Holmström 1982, s 7).
Graden av folkligt deltagande i beslutsfattandet, de aktiva minoriteternas inflytande, majoritetsregelns innebörd och
åsiktsöverensstämmelsen mellan väljare
och valda – se där några exempel på
frågor som statsvetarna har arbetat med
under 60- och 70-talen. I den mån normativa synpunkter antyds är det i regel politisk jämlikhet som är det överordnade
värdet, inte frihet som hos de äldre demokratiteoretikerna. Ett tecken på hur
bortglömda dessa blivit är, att varken
Kelsen eller Barker åberopas i de båda
-~~-~—– —
238
böcker som här använts (Pennock 1979,
Lively 1975). Att Tingsten och Ross –
som i andra sammanhang hade en stark
internationell ställning som samhällsforskare ~ inte heller nämns kan också
förklaras av att de tyvärr inte publicerade sina utmärkta demokratiböcker internationellt.
Varför har den normativa diskursen
kring demokratin som överideologi så
gott som helt tystnat? Den engelske
statsvetaren Jack Lively ger i inledningen till sin välmatade men ändå lättlästa
lilla demokratibok två förklaringar: dels
har studiet av demokratins problem blivit alltmer professionellt samhällsvetenskapligt och därmed värdeneutralt,
dels har en pessimistisk syn på demokratins möjligheter att hävda sig i ett alltmer
byråkratiserat och elitistiskt samhälle
gripit omkring sig (Lively 1975, s 3ft).
Den sistnämnda förklaringen står i en
egendomlig kontrast till demokratins
fortsatta popularitet som honnörsord
men är nog icke desto mindre riktig. Ytterligare två synpunkter bör tilläggas
Tredje världens inmarsch på arenan –
den politiska såväl som den statsvetenskapliga – under 60-talet ledde till en
relativisering av demokratibegreppet.
Den västerländska (”liberala” eller
”borgerliga”) demokratin befanns vara
besmittad av imperialismen och var därtill obrukbar i de nya staterna, som i
stället skapade egna former av demokrati inom enpartisystemets ram. Vietnamdemonstrationer och studentuppror vid
västliga universitet gav sedan den nya
demokratisynen en oerhörd genomslagskraft. Jag skall anföra två litterära belägg
för min tes.
Göran Palm ville i En orättvis betraktelse (1966) ge en annorlunda och
cerande bild av motsättningen
dustriländernas rikedom och den
världens fattigdom. En av hans
tiga provokationer var ett försök
död på myten om de västliga ·
derna som demokratier”. Dessa
”som med änglalik hybris och
het brukar kalla sig demokratier
att de har demokratiska rörtattnir1g311
en anständig uppsättning fri- och
heter för sina medborgare”, har i
verket starka ”diktaturelement”
sina egna gränser, såsom
underrättelsetjänsten, kyrkan och,
förallt, storfinansen. Palm avvisade
delningen av världens länder i
tier och diktaturer och ville i
skiljelinjen demokrati – diktatur
vatje enskilt land. ”Det är förvisso
demokratisk vind som blåser i
idag, och ska man indela världens
tycks endast tre typer tydligt ·
liga: övervägande dåliga
övervägande bra diktaturer samt
tal blandstater där reaktionära och
gressiva tendenser för en
kamp” (Palm 1966, s 160, 162, l
Den kanadensiske statsvetaren
marxisten C B Macpherson utgav
en 100-sidig skrift med titeln The
World ofDemocracy; den svenska
sättningen utkom två år senare.
kratins verkliga värld bestod enligt
pherson av inte bara den s k
mokratin utan även de ’””·<O-u.u”•·-
rianterna i de kommunistiska
och i tredje världen. Den liberala
kratin i västländerna sågs som en
och naturlig utlöpare av det
marknadssamhället och dess
renspräglade partisystem. ”I den
– i de nuvarande östblockslänoch i de u-länder som nyligen har
självständiga – kan man säga att
· kom som en revolution mot
kapitalistiska samhället och
(Macpherson 1968, s 14). Me•,.r·nh•·r~r'” ägnade halva boken åt
granskning av kapitalismen
därmed sammanhängande libe- ……nnlrr.,t·’•n, visade han stor förstå-
för frihetsinskränkningarna i de
länderna och i tredje
och han införde ett vidare, innedemokratibegrepp för att säkert
beteckna dessa regimer som deSärskilt i u-ländernas klasssamhällen förverkligas Rousseaus
allmänviljan, ” den klassiska, föruppfattningen av demokratin” (s
synes förmedlade Macpherson på
mera sofistikerat sätt samma
som Göran Palm: en relativism i
pådemokratibegreppet, som leder
den västerländska demokratin
IIJIRJ1aer:ls och att friheten offras för
Det är ett beklämmande
att Macphersons bok kom att erTingstens på kurslistorna vid flera
iga institutioner kring
Den ställde till åtskillig förvirring
spridningseffekter ända ned i grundvia läroböcker och lärarutbildi samhällskunskap (Elvander 1982,
Det tog åtskilliga år att få bort de
spåren av denna begreppsförvir- ….a~tu•~: demokratin, och de är ingalunutplånade. Den mest bestående
följden av ”Macphersonperioär kanske en förstärkt oförståelse
JJJI..,.ken på demokratin som överideo- 239
Demokratisynen i partiprogrammen
Ett annat tecken på oförståelse för överideologitanken är att de svenska partiernas principprogram i vissa fall ger uttryck för den egna partiideologin i de
avsnitt som handlar om demokratifrågor
(här behandlas inte programpunkter rö-
rande konkreta författningsfrågor). Tydligast är detta i Vänsterpartiets kommunisternas program (1972, reviderat 1981).
Här är kampen för demokrati oupplösligt
förenad med kampen för socialismen,
varigenom ”grunden läggs för verklig
demokrati, för folkets makt över produktion och samhällsutveckling” (s 4).
”Folkvälde är inte möjligt så länge en
liten del av befolkningen äger och kontrollerar de avgörande produktionsmedlen” (s 18). Hur långt från en värdegemenskap kring en demokratisk överideologi Vpk står klargörs ytterligare i ett
särskilt uttalande från 26:e partikongressen i november 1981, ”För demokrati
och socialism”. Här sägs att ”endast socialismen ger möjlighet till en fullständig
utveckling av demokratin”, och de borgerliga partierna anklagas för att utnyttja
demokrati ”som ett honnörsord för den
rådande ordningen”. Å andra sidan bör
det påpekas, att uttalandet liksom partiprogrammet innehåller bestämda löften
om förstärkning av de demokratiska frioch rättigheterna samt skarp kritik av
maktövergreppen i de socialistiska länderna.
Tanken på socialismen som oupplösligt förbunden med demokratin återfinns
som bekant i förtunnad form i det socialdemokratiska partiprogrammet 1975:
”Socialdemokratin betraktar demokratin som grunden för sin åskådning. Den
vill försvara demokratin mot maktmiss- 240
bruk och diktatursträvanden, utvidga
den på det ekonomiska fältet och låta
dess ideal sätta sin prägel på samhällslivets alla områden. I sin strävan att ge
demokratin ett påtagligt innehåll verkar
socialdemokratin för allas deltagande i
samhällsomdaningen och för att allt fler
får fatta beslut och ta ansvar . . . För
socialdemokratin är kravet på ekonomisk demokrati lika självklart som kravet på politisk demokrati” (s 5t). Den
ekonomiska demokratin ses alltså närmast som en utvidgning av den politiska
demokratin, men ett innehållsligt demokratibegrepp framskymtar också i orden ”påtagligt innehåll”. Man torde
kunna säga, att socialdemokraternas demokratibegrepp har inslag av såväl överideologi som partiideologi.
Det samma gäller Moderata Samlingspartiet. I ideprogrammet från 1978 framhålls att demokratin inte bara är en beslutsregel utan också innebär värn för
individens fri- och rättigheter, integritet
och privatliv. ”Den innebär en skyldighet att värna samhällslivets mångfald.
Den förutsätter att ingen makt i samhället, inte ens demokratiskt grundade
statsmakter, får bli så stark att den kan
förkväva individernas frihet och samhällslivets mångfald . . . En kollektivistisk demokratisyn, som inte respekterar
vaije individs unika värde och som reducerar demokratin till en majoritetsdoktrin, utgör alltså ett hot mot själva grunden för det fria samhället” (s 8). Den
starka betoningen av individualism och
mångfald och varningen för en kollektivistisk demokrati som så att säga upphä-
ver sig själv har ingen motsvarighet i de
andra partiernas program. Överideologin
i moderat tappning får en nyliberal anstrykning.
Närmast den av partiideologier
smittade idealtypen för
kommer de båda mittenpartierna.
partiet hade i 1972 års program en
ning till avsnittet ”Levande
som enbart behandlade
och där maktspridning och
stånd mellan väljare och valda var
kelorden (s 18). Samma tankar
mer i 1982 års program, men nu
under rubriken ”Låt fler forma
den” i det inledande avsnittet ’
lismen”. Denna omredigering i
hållslig riktning tycks inte vara en
lighet; nyinsatta stycken om
ekonomin, företagsdemokratin
ganisationsväsendet bryter av från
tidigare inriktningen på rena
skicksfrågor. Det är emellertid föga
troversiella ting som sägs i dessa
stycken (kanske dock med unetantiii
ett skarpt avståndstagande från en
porativ samhällsutveckling”), och
knytning till demokratin görs i
formulering: ”Om medborgarna
att de inte kan påverka sin egen
hotas folkstyret. Därför är en
marknadsekonomi och
också ett sätt att slå vakt om
tin” (s 3).
I centerpartiets program är det
att urskilja en speciell aernol<Iatt:sJI
1970 års program fanns ett litet,
allmänt hållet avsnitt om folkstyret
inledande grundsatserna (s 7f).
rande stycke i det nya programmet
1981 återfinns som inledning till
”Folkstyre”, och det har fått en
renodlad inriktning på
Decentralisering av
framhävs starkare än hos de
-.. men på ett annat ställe i programklargörs att denna kärnpunkt i centogin ses som en förutsättning för
kratin: ”Ett viktigt skäl för cenkrav på ett decentraliserat samhälatt det ger bättre förutsättningar för
ållningen kring demokratin och för
”skornas samhällsansvar” (s 9).
överideologi?
utningsvis skall några argument för
på demokratin som överideologi
visas. De innebär delvis preciseringav Tingstens och andra äldre demo- ”teoretikers resonemang kring värdenskapen, delvis nya synpunkter.
För det första kan det sägas att en
innehållslig miniroidefinition av detibegreppet underlättar enighet
partierna om spelreglerna. En så-
enighet har ett egenvärde; man kan
lllrdra en parallell till den politiska kon- .Uon som säger att författningsfrågor
111r lösas i samförstånd. För det andra
•man på detta sätt en tilltalande mot- . het till en god regel inom vetenn, nämligen att en definition bör
så litet som möjligt om hur det
Mtiskt förhåller sig och lämna så myclå som möjligt av detta till den empirib forskningens prövning. Vad jag
-.mr är att t ex en så central fråga som
ldlållandet mellan politisk och ekonoliskjämlikhet bör lösas den normala poiiska vägen genom debatt, utredningar
tdl stegvisa reformbeslut och inte geIDID ensidiga majoritetsdiktat utifrån en
förutfattad demokratisyn. Frågor av
4dta slag som mera rör politikens inneMO än styrelseskickets former hör nallrligt hemma i den sedvanliga partipoli- 241
tiska debatten och beslutsprocessen.
Diskussionen om vilken grad av ekonomisk och social jämlikhet som är en förutsättning för en väl fungerande demokrati bör i såväl politiken som i
samhällsforskningen föras utanför själva
demokratibegreppet.
För det tredje, slutligen, är det ·olämpligt att lägga in vissa åsikter .om politikens innehåll i demokratibegreppet därför att den politiska striden därmed lättare förs över till att gälla själva styrelseskicket, och detta är ett säkert sätt att
höja konfliktnivån i samhället. Särskilt i
tider av starka politiska, sociala och ekonomiska spänningar kan det vara farligt
för demokratins bestånd att på detta sätt
ytterligare skärpa motsättningarna. En
tillspetsad konflikt kring mera genomgripande förändringar av den sociala och
ekonomiska maktfördelningen tenderar
nästan alltid att dra med sig en konflikt
även kring styrelseskicket (Tingsten
1945, s 157, 235). Men de demokratiska
partierna bör inte i onödan inbjuda till en
sådan systemkris genom att knyta sina
ideologiska huvudmål till det demokratiska styrelseskicket. Det finns goda skäl
för den formella och återhållsamma syn
på demokratibegreppet som framförallt
mittenpartierna ger uttryck för i sina program. Det viktigaste av allt i dagens läge
är nämligen att stärka uppslutningen
kring demokratin som överideologi. Debatten om gränsdragningen mellan demokratin och marknaden får föras i annan ordning.
Referenser
Barker, Ernest (1942), Reflections on Govemrnent. Oxford University Press.
Elvander, Nils (1982), Demokrati, val och
242
partier i våra vanligaste läroböcker för
gymnasieskolan. FLS-aktuellt nr l, s 4-7.
Hayek, Friedrich (1944), Vägen till träldom.
Stockholm: Natur och Kultur.
Holmström, Barry (1982), Några teman i dagens vetenskapliga demokratidebatt. FLSaktuellt nr l, s 7-11.
Kelsen, Hans (1929), Vom Wesen und Wert
der Demokratie. Ttibingen: J C B Mohr.
Lewin, Leif (1967), Planhushållningsdebatten. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Lively, Jack (1975), Democracy. Oxford: Basil Blackwell.
Macpherson, C B (1968), Den
demokratin. Stockholm:
Palm, Göran (1966), En orättvis
Stockholm: Norstedts.
Pennock, J Roland (1979), Demoeratic
cal Theory. Princeton University
Ross, Alf (1948), Varför demokrati?
holm: Tiden.
Tingsten, Herbert (1945). Demokratins
blem. Stockholm: Norstedts.
Nu kommer resultatet av Svensk Tidskrifts citatinsamling
••
LONTAGARFONDER.
Motiv och
konsekvenser
En argument- och citatsamling
Skriften kan beställas från Svensk Tidskrift,
Linnegatan 28-30, IV, 114 47 Stockholm
Telefon: 08/67 59 55 Postgironummer: 7 27 44-6
Pris: kr 17 inkl moms