Herbert Rock; Farväl till en epok
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Litteratur
HERBERT ROCK:
Farväl till en epok
”Du talar för döva öron. Skogen, havet och
6äJ!en är ingenting för mig. Jag kan möjligen
linka mig att sitta på en hamnpir och dricka
en sval drink en varm sommardag. Det finns
ilgen anledning att åka ut på landet.”
Det svaret fick jag när jag en gång i ett
llllltal med Laszlo Hamori försökte bena ut
Yilken av dessa tre miljöer som har den största tjusningen.
Den nu 71-årige Laszlo Hamori tillhör den
ICJieration av intellektuella centraleuropeer
10111 växte upp under mellankrigstiden. Han
representerar den typ av intellektualism som
IIVecklades och frodades på de otaliga kafeer
som fanns i städer som Warszawa, Budapest,
Prag och Wien.
Laszlo Hamori har verkligen levt upp till
in övertygelse. I första delen av sina meJDOarer, som nu har kommit ut på Tirnos förlag, berättar han om en av de få gånger han
(frivilligt) har vistats på landet. Han tillbringade några veckor av ett sommarlov hos släktingar på den ungerska landsbygden. Naturigtvis vantrivdes han. Att han under andra
Yirldskriget ofrivilligt tvingades tillbringa flera år i skogarna i Ukraina som så kallad mililir arbetspliktig torde knappast ha förbättrat
bans förhållande till naturen.
Laszlo Hamoris memoarer ”Farväl till en
epok” är en skildring av den politiska utveckingen i Ungern från första världskriget fram
till förmiddagen den 3 januari 1945 då Röda
men marscherade in i hans födelsestad Budapest.
En av de epoker författaren säger adjö till
•”det glada 20-talet” den period då Ungern
mett relativt lyckligt land och som han upplever som sin lyckligaste tid. Visserligen decimerades landet i samband med Tiranafreden efter första världskriget, men efter det att
landet hade gjort sig kvitt kommunisten Bela
luns hårda regemente blomstrade kulturlivet
och trots att efterföljaren Horthy styrde landet med järnhand upplevde Laszlo Hamori
ett lyckligt 20-tal.
Att författaren är jude nämner han inte
lrrän ganska långt in i boken. Detta beror på
llt hans judiska bakgrund inte spelade någon
större roll under barndomen. Antisemitismen
Dons visserligen i Ungern, men den inverkade inte på judarnas liv i någon mera ingripande omfattning.
Författaren blev medveten om att han var
etniskt avvikande från sina kamrater först när
han böljade i skolan. Då uppmanades alla
som inte var katoliker när en katolsk präst
kom till skolan att resa sig upp och lämna
salen. Några reste sig och gick ut, några reste
sig halvt från bänkarna. Bland dem Laszlo.
Först när prästen läste upp allajudiska namn
fick han klart för sig att han skulle gå ut.
(Laszlo Hamori hette då Dezsö Salamon).
Att han inte var medveten om sin judiskhet
var inte så märkvärdigt. Många av de ungerskajudarna hade under den habsburgska tiden
inlemmats i det ungerska samhället och blivit
assimilerade. Händelsen väckte dock pojkens intresse för det judiska, och när föräldrarna blev medvetna om hans okunnighet
böljade familjen leva ett merjudiskt liv. Hans
far var son till en rabbin.
Efter ”det glada 20-talet” försämrades levnadsklimatet för ungrarna. För judarna inträdde försämringen redan 1921 då numerus
clausus-lagen vid högskolorna infördes. Den
innebar att bara sju procent av de studerande
vid högskolorna fick vara judar, eftersom
dessa endast utgjorde sju procent av befolkningen. Dittills hade en tredjedel av alla ungerska akademiker varit judar. Så småningom
avjudaiserades även landets förvaltning, officerskår etc. Staten återtog tillstånden för judar att sälja dryckesvaror och tobak, att driva
biografer och att sköta leveranser till staten.
En naturlig följd var att mångajudar ställde
sig i opposition till Horthyregimen. För flertaletjudar, som var advokater, affårsmän o d,
betydde den officiella antisemitismen yrkesmässigt ingenting, men lojaliteten med trosfränder som drabbades fanns kvar, trots assimilationen. Judarna hamnade på samma sida
av den politiska skalan som bl a socialdemokratiska fabriksarbetare utan att för den skull
vara socialdemokrater. Vad som förenade
var avskyn mot den högerkristna kursen.
Vändpunkten för Ungern kom 1931 då banken Kreditanstalt i Wien kraschade. Av tradition från den habsburgska tiden var Österrikes och Ungerns ekonomier starkt beroende av varandra. Det tog bara en vecka för
krisen att sprida sig till Ungern. En dotterbank till Kreditanstalt i Budapest kraschade,
/
/
108
regeringen förordade bankmoratorium och
kaos utbröt i landet.
I skuggan av det ekonomiska kaoset fick
Pilkorspartiet, det ungerska nazistpartiet en
grogrund. På klassiskt maner gav partiet unga
arbetslösa pojkar som anslöt sig en snygg
uniform och en ”ställning”. Partiet finansierades från Tyskland. Till att bölja med skrattade man åt pilkorsarna och åt deras ledare,
den förvirrade majoren Szålasi. Så småningom fick regeringen dock upp ögonen för den
fara partiet innebar, det överträffade till och
med Horthys parti i antisemitism, och Szalasi
arresterades 1936. Men efter några antydningar från den tyska ambassadören frigavs
han.
Inom den krets av intellektuella socialdemokrater som Laszlo Hamori tillhörde uppstod en antinazistisk rörelse. Bl a gav man ut
en tidning. Här gjorde sig judar dock icke
besvär. Inte på grund av antisemitism utan
därför att rörelsens mål var att utöva inflytande på den ungerska medelklassen som inte
tyckte särskilt mycket om judar. Bakom rö-
relsen stod bland andra författarens ideologiska läromästare Monus.
Klimatet för judarna i Ungern hårdnade allt
mer. Så småningom böljade vissa förstå
varthän det barkade och försökte emigrera
till andra länder. Det var dock inte så lätt.
Det var få länder under slutet av 30-talet som
tog emot dem. Laszlo Hamori besökte det
turkiska konsulatet för att ansöka om visum
till Turkiet. Allt var i princip klart – tills det
framkom att han var jude. Konsuln sade då
att man hade tillräckligt med judar i landet
och bad honom lämna konsulatet. Det behövdes inte fler.
I mars 1939 ansökte författaren och hans
svåger om inresevisum till Australien. Efter
kriget visade det sig att alla ansökningshandlingar kastades direkt i papperskorgen om de
avsåg judar. Det enda land som var öppet var
Bulgarien. Men eftersom det liksom Ungern
ingick i Hitlers expansionsplaner åkte få dit.
Trots att landet deltog i kriget på Hitlers sida
tillät aldrig den bulgariska regeringen deportation av judar. De bulgariskajudarna var de
enda från hela Östeuropa som överlevde
Hitler-epoken.
Så småningom hamnade författaren som
befäl i den ungerska armen. Det blev dock
ingen långvarig karriär. Judar förbjöds att
bära vapen och uniform och överfördes i stäl·
Jet till så kallade arbetskompanier. Detta innebar i praktiken arbetsläger. Laszlo Hamori
hamnade som skogsarbetare i det ockuperade
Ukraina, nära Kiev. Ungern kämpade då på
Hitlers sida i kriget.
Att sådana arbetskompanier existerade var
okänt för omvärlden. När författaren i Sveri·
ge i böljan av 50-talet – han hade då fortfarande främlingspass – ansökte om återre·
sevisum för att kunna åka till Paris trodde
den svenska myndigheten först att han hade
krigat i den ungerska armen på Hitlers sida.
Arbetskompanierna bestod av judiska
”soldater” som diskriminerades på alla tänk·
bara sätt. De fick dåligt med mat, läkemedel
fanns inte och de hade inga uniformer. De
fick klara sig med de kläder de hade på sig när
de ryckte in. Många arbetspliktiga dog –
bland de.!ll Laszlo Hamoris bror som placerades vid Ostfronten som minröjare.
Efter drygt 20 månader som arbetsplikti&
kom författaren tillbaka till Budapest. Det
var den 3 mars 1944. Den 19mars ockuperade tyskarna Ungern som alltså dittills hade
slagits på deras sida men böljat tröttna. Att
upprätta ett ghetto i Budapest gick inte, efter·
som det inte fanns något område där 150000
judar kunde rymmas. I stället inrättades s!
kallade judehus dit judarna tvingades flytta.
Då tröttnade Laszlo Hamori.
När han kom tillbaka från Ukraina böJjade
han arbeta på ett advokatkontor som dock
slutade fungera när ägaren internerades. Han
gick en kväll upp på det igenbommade kontoret och letade igenom arkivet. Där hittade
han kompletta dokument från en avliden kli·
ent. Klienten var kristen och hette Laszlo
Hamori. Så gick det till när Dezsö Salarnon
blev den av bland andra denna tidnings läsekrets så välkända Laszlo Hamori.
Under skydd av sin nya identitet blev juris
doktor Dezsö Salarnon tjänstemannen Laszlo
Hamori. Han flyttade med sin familj till en
utkant av Budapest och böljade leva ett
”kristet” liv. För att grannarna inte skulle bli
misstänksamma var det nödvändigt att alla
detaljer fungerade. En detalj som höll på att
stjälpa hela projektet var när hans hustru i
tyrkan gjorde korstecknet från fel håll. Den
.ta som upptäckte det var lyckligtvis en
.aan ”konvertit” från Slovakien.
Tack vare sin nya identitet lyckades familJII Håmori överleva kriget trots att de inte
.OOrde de kanske 100000 judar från Budafe~~ som räddades av Raoul Wallenberg.
Efter kriget blev Laszlo Hamori politisk
ledaktör för den ledande socialdemokratiska
daptidningen i Ungern. Han kunde dock inte
ll!)assa sig till den kommunistiska regim som
_,.vid. Den 30 april 1949 anlände han med
iD hustru och sin dotter till Stockholm med
fdmlingspass i handen.
l Sverige böJjade han en helt ny karriär
10111 författare och frilansjournalist. Från att
Ila varit socialdemokrat har han så småningcm blivit konservativ.
”Farväl till en epok” är en dokumentation
av den period av Europas historia som histo- 109
rikerna ännu inte har lyckats döpa. Laszlo
Hamori har döpt den till ”Världskrigens
epok”. Men är världskrigens epok slut? För
egen del tar Laszlo Hamori i vart fall avsked
från den epok som han själv har upplevt –
och överlevt.
”Farväl till en epok” är en ögonvittnesskildring av de årtionden då Europa brann
två gånger, då det stöptes om flera gångar, då
vissa demokratier krossades för alltid medan
andra återuppstod, då man lärde sig att mörda fler människor med ett enda skott än tidigare under ett helt slag och då tiotals miljoner
dog på slagfält och i gaskamrar bara för att en
handfull galningar ville att så skulle ske. Och
sist men inte minst – den kafe-intellektualism, som har fött flera av den moderna tidens främsta ideologer, gick för alltid i graven.
/
HERBERT ROCK:
Farväl till en epok
”Du talar för döva öron. Skogen, havet och
6äJ!en är ingenting för mig. Jag kan möjligen
linka mig att sitta på en hamnpir och dricka
en sval drink en varm sommardag. Det finns
ilgen anledning att åka ut på landet.”
Det svaret fick jag när jag en gång i ett
llllltal med Laszlo Hamori försökte bena ut
Yilken av dessa tre miljöer som har den största tjusningen.
Den nu 71-årige Laszlo Hamori tillhör den
ICJieration av intellektuella centraleuropeer
10111 växte upp under mellankrigstiden. Han
representerar den typ av intellektualism som
IIVecklades och frodades på de otaliga kafeer
som fanns i städer som Warszawa, Budapest,
Prag och Wien.
Laszlo Hamori har verkligen levt upp till
in övertygelse. I första delen av sina meJDOarer, som nu har kommit ut på Tirnos förlag, berättar han om en av de få gånger han
(frivilligt) har vistats på landet. Han tillbringade några veckor av ett sommarlov hos släktingar på den ungerska landsbygden. Naturigtvis vantrivdes han. Att han under andra
Yirldskriget ofrivilligt tvingades tillbringa flera år i skogarna i Ukraina som så kallad mililir arbetspliktig torde knappast ha förbättrat
bans förhållande till naturen.
Laszlo Hamoris memoarer ”Farväl till en
epok” är en skildring av den politiska utveckingen i Ungern från första världskriget fram
till förmiddagen den 3 januari 1945 då Röda
men marscherade in i hans födelsestad Budapest.
En av de epoker författaren säger adjö till
•”det glada 20-talet” den period då Ungern
mett relativt lyckligt land och som han upplever som sin lyckligaste tid. Visserligen decimerades landet i samband med Tiranafreden efter första världskriget, men efter det att
landet hade gjort sig kvitt kommunisten Bela
luns hårda regemente blomstrade kulturlivet
och trots att efterföljaren Horthy styrde landet med järnhand upplevde Laszlo Hamori
ett lyckligt 20-tal.
Att författaren är jude nämner han inte
lrrän ganska långt in i boken. Detta beror på
llt hans judiska bakgrund inte spelade någon
större roll under barndomen. Antisemitismen
Dons visserligen i Ungern, men den inverkade inte på judarnas liv i någon mera ingripande omfattning.
Författaren blev medveten om att han var
etniskt avvikande från sina kamrater först när
han böljade i skolan. Då uppmanades alla
som inte var katoliker när en katolsk präst
kom till skolan att resa sig upp och lämna
salen. Några reste sig och gick ut, några reste
sig halvt från bänkarna. Bland dem Laszlo.
Först när prästen läste upp allajudiska namn
fick han klart för sig att han skulle gå ut.
(Laszlo Hamori hette då Dezsö Salamon).
Att han inte var medveten om sin judiskhet
var inte så märkvärdigt. Många av de ungerskajudarna hade under den habsburgska tiden
inlemmats i det ungerska samhället och blivit
assimilerade. Händelsen väckte dock pojkens intresse för det judiska, och när föräldrarna blev medvetna om hans okunnighet
böljade familjen leva ett merjudiskt liv. Hans
far var son till en rabbin.
Efter ”det glada 20-talet” försämrades levnadsklimatet för ungrarna. För judarna inträdde försämringen redan 1921 då numerus
clausus-lagen vid högskolorna infördes. Den
innebar att bara sju procent av de studerande
vid högskolorna fick vara judar, eftersom
dessa endast utgjorde sju procent av befolkningen. Dittills hade en tredjedel av alla ungerska akademiker varit judar. Så småningom
avjudaiserades även landets förvaltning, officerskår etc. Staten återtog tillstånden för judar att sälja dryckesvaror och tobak, att driva
biografer och att sköta leveranser till staten.
En naturlig följd var att mångajudar ställde
sig i opposition till Horthyregimen. För flertaletjudar, som var advokater, affårsmän o d,
betydde den officiella antisemitismen yrkesmässigt ingenting, men lojaliteten med trosfränder som drabbades fanns kvar, trots assimilationen. Judarna hamnade på samma sida
av den politiska skalan som bl a socialdemokratiska fabriksarbetare utan att för den skull
vara socialdemokrater. Vad som förenade
var avskyn mot den högerkristna kursen.
Vändpunkten för Ungern kom 1931 då banken Kreditanstalt i Wien kraschade. Av tradition från den habsburgska tiden var Österrikes och Ungerns ekonomier starkt beroende av varandra. Det tog bara en vecka för
krisen att sprida sig till Ungern. En dotterbank till Kreditanstalt i Budapest kraschade,
/
/
108
regeringen förordade bankmoratorium och
kaos utbröt i landet.
I skuggan av det ekonomiska kaoset fick
Pilkorspartiet, det ungerska nazistpartiet en
grogrund. På klassiskt maner gav partiet unga
arbetslösa pojkar som anslöt sig en snygg
uniform och en ”ställning”. Partiet finansierades från Tyskland. Till att bölja med skrattade man åt pilkorsarna och åt deras ledare,
den förvirrade majoren Szålasi. Så småningom fick regeringen dock upp ögonen för den
fara partiet innebar, det överträffade till och
med Horthys parti i antisemitism, och Szalasi
arresterades 1936. Men efter några antydningar från den tyska ambassadören frigavs
han.
Inom den krets av intellektuella socialdemokrater som Laszlo Hamori tillhörde uppstod en antinazistisk rörelse. Bl a gav man ut
en tidning. Här gjorde sig judar dock icke
besvär. Inte på grund av antisemitism utan
därför att rörelsens mål var att utöva inflytande på den ungerska medelklassen som inte
tyckte särskilt mycket om judar. Bakom rö-
relsen stod bland andra författarens ideologiska läromästare Monus.
Klimatet för judarna i Ungern hårdnade allt
mer. Så småningom böljade vissa förstå
varthän det barkade och försökte emigrera
till andra länder. Det var dock inte så lätt.
Det var få länder under slutet av 30-talet som
tog emot dem. Laszlo Hamori besökte det
turkiska konsulatet för att ansöka om visum
till Turkiet. Allt var i princip klart – tills det
framkom att han var jude. Konsuln sade då
att man hade tillräckligt med judar i landet
och bad honom lämna konsulatet. Det behövdes inte fler.
I mars 1939 ansökte författaren och hans
svåger om inresevisum till Australien. Efter
kriget visade det sig att alla ansökningshandlingar kastades direkt i papperskorgen om de
avsåg judar. Det enda land som var öppet var
Bulgarien. Men eftersom det liksom Ungern
ingick i Hitlers expansionsplaner åkte få dit.
Trots att landet deltog i kriget på Hitlers sida
tillät aldrig den bulgariska regeringen deportation av judar. De bulgariskajudarna var de
enda från hela Östeuropa som överlevde
Hitler-epoken.
Så småningom hamnade författaren som
befäl i den ungerska armen. Det blev dock
ingen långvarig karriär. Judar förbjöds att
bära vapen och uniform och överfördes i stäl·
Jet till så kallade arbetskompanier. Detta innebar i praktiken arbetsläger. Laszlo Hamori
hamnade som skogsarbetare i det ockuperade
Ukraina, nära Kiev. Ungern kämpade då på
Hitlers sida i kriget.
Att sådana arbetskompanier existerade var
okänt för omvärlden. När författaren i Sveri·
ge i böljan av 50-talet – han hade då fortfarande främlingspass – ansökte om återre·
sevisum för att kunna åka till Paris trodde
den svenska myndigheten först att han hade
krigat i den ungerska armen på Hitlers sida.
Arbetskompanierna bestod av judiska
”soldater” som diskriminerades på alla tänk·
bara sätt. De fick dåligt med mat, läkemedel
fanns inte och de hade inga uniformer. De
fick klara sig med de kläder de hade på sig när
de ryckte in. Många arbetspliktiga dog –
bland de.!ll Laszlo Hamoris bror som placerades vid Ostfronten som minröjare.
Efter drygt 20 månader som arbetsplikti&
kom författaren tillbaka till Budapest. Det
var den 3 mars 1944. Den 19mars ockuperade tyskarna Ungern som alltså dittills hade
slagits på deras sida men böljat tröttna. Att
upprätta ett ghetto i Budapest gick inte, efter·
som det inte fanns något område där 150000
judar kunde rymmas. I stället inrättades s!
kallade judehus dit judarna tvingades flytta.
Då tröttnade Laszlo Hamori.
När han kom tillbaka från Ukraina böJjade
han arbeta på ett advokatkontor som dock
slutade fungera när ägaren internerades. Han
gick en kväll upp på det igenbommade kontoret och letade igenom arkivet. Där hittade
han kompletta dokument från en avliden kli·
ent. Klienten var kristen och hette Laszlo
Hamori. Så gick det till när Dezsö Salarnon
blev den av bland andra denna tidnings läsekrets så välkända Laszlo Hamori.
Under skydd av sin nya identitet blev juris
doktor Dezsö Salarnon tjänstemannen Laszlo
Hamori. Han flyttade med sin familj till en
utkant av Budapest och böljade leva ett
”kristet” liv. För att grannarna inte skulle bli
misstänksamma var det nödvändigt att alla
detaljer fungerade. En detalj som höll på att
stjälpa hela projektet var när hans hustru i
tyrkan gjorde korstecknet från fel håll. Den
.ta som upptäckte det var lyckligtvis en
.aan ”konvertit” från Slovakien.
Tack vare sin nya identitet lyckades familJII Håmori överleva kriget trots att de inte
.OOrde de kanske 100000 judar från Budafe~~ som räddades av Raoul Wallenberg.
Efter kriget blev Laszlo Hamori politisk
ledaktör för den ledande socialdemokratiska
daptidningen i Ungern. Han kunde dock inte
ll!)assa sig till den kommunistiska regim som
_,.vid. Den 30 april 1949 anlände han med
iD hustru och sin dotter till Stockholm med
fdmlingspass i handen.
l Sverige böJjade han en helt ny karriär
10111 författare och frilansjournalist. Från att
Ila varit socialdemokrat har han så småningcm blivit konservativ.
”Farväl till en epok” är en dokumentation
av den period av Europas historia som histo- 109
rikerna ännu inte har lyckats döpa. Laszlo
Hamori har döpt den till ”Världskrigens
epok”. Men är världskrigens epok slut? För
egen del tar Laszlo Hamori i vart fall avsked
från den epok som han själv har upplevt –
och överlevt.
”Farväl till en epok” är en ögonvittnesskildring av de årtionden då Europa brann
två gånger, då det stöptes om flera gångar, då
vissa demokratier krossades för alltid medan
andra återuppstod, då man lärde sig att mörda fler människor med ett enda skott än tidigare under ett helt slag och då tiotals miljoner
dog på slagfält och i gaskamrar bara för att en
handfull galningar ville att så skulle ske. Och
sist men inte minst – den kafe-intellektualism, som har fött flera av den moderna tidens främsta ideologer, gick för alltid i graven.
/