Ledare; Den orubbade jämlikheten
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
/
Den orubbade jämlikheten
Under de senaste åren har samhällsdebatten ändrat karaktär. Viktigast är att
den sprängt de socialreformistiska ramar
som tidigare helt och hållet bestämt så-
väl dess inriktning som ämnesval.
Mest påtaglig är denna förändring när
det gäller den allmänna debatten (till
skillnad mot den debatt som förs av och
mellan de politiska partierna). På sitt sätt
blev väl karaktärsförändringen tydlig i
och med Sven Fagerbergs m fl artiklar i
Svenska Dagbladet 1980.
I och med att det ännu inte definierats
några nya eller andra ramar för debatten
än socialreformismens går det inte att
ange någon enhetlig eller sammanhållande tendens i den allmänna samhällsdebatten annat än i ett avseende. Det
finns ett slags underliggande reaktion
mot den byråkratism som tidigare kännetecknat den svenska samhällsutvecklingen. Denna byråkratism – som till stor
del var socialreformismens konkreta uttryck – innebar att allt större delar av
samhället underordnades en politiskt-byråkratisk styrning.
Genom reaktionen mot byråkratism
öppnas naturligtvis vägen för marknadsekonomins anhängare. Och mycket riktigt uppvisar de senaste åren en sannskyldig renässans för marknadsekonomiskt inriktade inlägg i samhällsdebatten.
Vad vi hittills sett av denna marknadsekonomins renässans förmår dock inte
skapa en ny hegemoni i samhällsdebatten. Detta beror på två saker.
För det första – och viktigast – har
det naturligtvis funnits en växelverkan
mellan socialreformismen och de värden
som allmänt omfattats i samhället. Framförallt har vi här i Sverige kommit att
omfatta ett tämligen utpräglat jämlik·
hetsideaL Detta har brutit igenom den
tidigare föreställningen att den som
åstadkommer ett ekonomiskt värde ock·
så har rätt till det. Jämlikhetsidealet har
också brutit igenom den andra sidan av
samma föreställning, nämligen att det är
de enskilda människornas eget ansvar
hur de formar sina liv och om det går väl
eller illa för dem. Socialreformismens
värdeföreställningar råder ännu. Ingen
har egentligen ifrågasatt dem.
För det andra har vi ännu inte i någon
större utsträckning sett konkreta förslas
på förändring av samhällets ekonomiska
organisationsform i marknadsekonomisk
riktning. Såväl i den allmänna samhällsdebatten som i den partipolitiska debatten består de marknadsekonomiska inläggen huvudsakligen av ett slags retoriska bekännelser till ett ideal.
Utan förändrade värdeföreställningar
är det osannolikt att samhällsutveckling.
en kommer att avvika från socialreformismens breda väg. Detta gäller av fle11
skäl. Dels förlorar inte det socialrefor·
mistiska samhällets institutioner – byrå-
krati och intresseorganisationer – sin legitimation så länge jämlikhetsidealet gäJ.
ler oifrågasatt. Dels kommer aldrig konkreta marknadsekonomiska förslag att
kunna försvaras eftersom de till sina
verkningar kommer att strida mot det
rådande jämlikhetsidealet.
Först under den allra senaste tiden kaa
man urskilja tecken på en förskjutni111
av grundläggande värdeföreställningar
Framförallt är det i debatten om skolfrå-
gor som dessa tecken visar sig. När Hög.
landsskolan och Adolf Fredriks musik·
skola diskuterats har frågan formulerat
”Varför skall inte elitutbildningen få finnas kvar och det avvikande få leva på
sina villkor?” Socialreformismens anhängare har frenetiskt försökt få diskutera sina frågor; vad som händer med jämlikhetsmålet i skolan. Men till sin förvå-
ning har de upptäckt att den frågan inte
längre är aktuell. För några år sedan var
egaliteten utgångspunkten; nu är det eliten.
Detta är än så länge isolerade inslag i
skoldebatten och de behöver inte innebära så mycket. Det är först när motsvarande exempel kan hämtas från framförallt samhällets ekonomiska sfär som en
förskjutning i de värden som omfattas
mera allmänt kan urskiljas på allvar.
Vilka värden är det då som rimmar
med ett samhälle som är mera marknadsekonomiskt organiserat än det svenska?
Så långt kan svaret ges att det inte
primärt är jämlikhet. Med marknadsekonomin rimmar snarare föreställningen att
den som på ett hederligt sätt tjänar ihop
pengar också skall få behålla dessa och
föra dem vidare till sina arvtagare.
Förmodligen är det inte möjligt att förändra samhällsutvecklingen i riktning
mot ett ökat inslag av marknadsekonomi
om inte en sådan annorlunda utveckling
både föregås av och understöds av en
förändring av de värden som allmänt omfattas i Sverige. Genom parallelliteten i
förändring av ekonomin och förändring
av värdeföreställningarna i samhället är
det svårt att överblicka vart en sådan
utveckling leder. Så mycket är dock
klart att det blir ett helt annorlunda samhälle som då utvecklas. Och det samhället har än så länge få anhängare här i
landet. För hur mycket svenskarna än
jobbar svart och svär över skatterna så
är de anhängare av socialreformismens
grundläggande värde -jämlikheten.
Detta är ett memento för dem som
drar för stora växlar på de politiska opinionsförändringar som har inträffat och
som kommer att inträffa under de närmaste åren. Vi kan mycket väl få en hö-
gervåg som utvecklas på ytan men som
inte rör upp mycket av bottenskiktet.
Den högervågen kommer inte att kunna
bära fram en ny politik.
J
/
Den orubbade jämlikheten
Under de senaste åren har samhällsdebatten ändrat karaktär. Viktigast är att
den sprängt de socialreformistiska ramar
som tidigare helt och hållet bestämt så-
väl dess inriktning som ämnesval.
Mest påtaglig är denna förändring när
det gäller den allmänna debatten (till
skillnad mot den debatt som förs av och
mellan de politiska partierna). På sitt sätt
blev väl karaktärsförändringen tydlig i
och med Sven Fagerbergs m fl artiklar i
Svenska Dagbladet 1980.
I och med att det ännu inte definierats
några nya eller andra ramar för debatten
än socialreformismens går det inte att
ange någon enhetlig eller sammanhållande tendens i den allmänna samhällsdebatten annat än i ett avseende. Det
finns ett slags underliggande reaktion
mot den byråkratism som tidigare kännetecknat den svenska samhällsutvecklingen. Denna byråkratism – som till stor
del var socialreformismens konkreta uttryck – innebar att allt större delar av
samhället underordnades en politiskt-byråkratisk styrning.
Genom reaktionen mot byråkratism
öppnas naturligtvis vägen för marknadsekonomins anhängare. Och mycket riktigt uppvisar de senaste åren en sannskyldig renässans för marknadsekonomiskt inriktade inlägg i samhällsdebatten.
Vad vi hittills sett av denna marknadsekonomins renässans förmår dock inte
skapa en ny hegemoni i samhällsdebatten. Detta beror på två saker.
För det första – och viktigast – har
det naturligtvis funnits en växelverkan
mellan socialreformismen och de värden
som allmänt omfattats i samhället. Framförallt har vi här i Sverige kommit att
omfatta ett tämligen utpräglat jämlik·
hetsideaL Detta har brutit igenom den
tidigare föreställningen att den som
åstadkommer ett ekonomiskt värde ock·
så har rätt till det. Jämlikhetsidealet har
också brutit igenom den andra sidan av
samma föreställning, nämligen att det är
de enskilda människornas eget ansvar
hur de formar sina liv och om det går väl
eller illa för dem. Socialreformismens
värdeföreställningar råder ännu. Ingen
har egentligen ifrågasatt dem.
För det andra har vi ännu inte i någon
större utsträckning sett konkreta förslas
på förändring av samhällets ekonomiska
organisationsform i marknadsekonomisk
riktning. Såväl i den allmänna samhällsdebatten som i den partipolitiska debatten består de marknadsekonomiska inläggen huvudsakligen av ett slags retoriska bekännelser till ett ideal.
Utan förändrade värdeföreställningar
är det osannolikt att samhällsutveckling.
en kommer att avvika från socialreformismens breda väg. Detta gäller av fle11
skäl. Dels förlorar inte det socialrefor·
mistiska samhällets institutioner – byrå-
krati och intresseorganisationer – sin legitimation så länge jämlikhetsidealet gäJ.
ler oifrågasatt. Dels kommer aldrig konkreta marknadsekonomiska förslag att
kunna försvaras eftersom de till sina
verkningar kommer att strida mot det
rådande jämlikhetsidealet.
Först under den allra senaste tiden kaa
man urskilja tecken på en förskjutni111
av grundläggande värdeföreställningar
Framförallt är det i debatten om skolfrå-
gor som dessa tecken visar sig. När Hög.
landsskolan och Adolf Fredriks musik·
skola diskuterats har frågan formulerat
”Varför skall inte elitutbildningen få finnas kvar och det avvikande få leva på
sina villkor?” Socialreformismens anhängare har frenetiskt försökt få diskutera sina frågor; vad som händer med jämlikhetsmålet i skolan. Men till sin förvå-
ning har de upptäckt att den frågan inte
längre är aktuell. För några år sedan var
egaliteten utgångspunkten; nu är det eliten.
Detta är än så länge isolerade inslag i
skoldebatten och de behöver inte innebära så mycket. Det är först när motsvarande exempel kan hämtas från framförallt samhällets ekonomiska sfär som en
förskjutning i de värden som omfattas
mera allmänt kan urskiljas på allvar.
Vilka värden är det då som rimmar
med ett samhälle som är mera marknadsekonomiskt organiserat än det svenska?
Så långt kan svaret ges att det inte
primärt är jämlikhet. Med marknadsekonomin rimmar snarare föreställningen att
den som på ett hederligt sätt tjänar ihop
pengar också skall få behålla dessa och
föra dem vidare till sina arvtagare.
Förmodligen är det inte möjligt att förändra samhällsutvecklingen i riktning
mot ett ökat inslag av marknadsekonomi
om inte en sådan annorlunda utveckling
både föregås av och understöds av en
förändring av de värden som allmänt omfattas i Sverige. Genom parallelliteten i
förändring av ekonomin och förändring
av värdeföreställningarna i samhället är
det svårt att överblicka vart en sådan
utveckling leder. Så mycket är dock
klart att det blir ett helt annorlunda samhälle som då utvecklas. Och det samhället har än så länge få anhängare här i
landet. För hur mycket svenskarna än
jobbar svart och svär över skatterna så
är de anhängare av socialreformismens
grundläggande värde -jämlikheten.
Detta är ett memento för dem som
drar för stora växlar på de politiska opinionsförändringar som har inträffat och
som kommer att inträffa under de närmaste åren. Vi kan mycket väl få en hö-
gervåg som utvecklas på ytan men som
inte rör upp mycket av bottenskiktet.
Den högervågen kommer inte att kunna
bära fram en ny politik.
J
/